Skyddsräcken och ledstänger

Räcken och ledstänger/handledare behövs ofta för att garantera säkerhet för besökare vid olika anläggningar och anordningar, till exempel längs trappor, ramper, stättor, broar, däckspänger och gångvägar samt vid fågeltorn, bryggor och utsiktsplatser. Räcken och ledstänger minskar inte bara risken för olyckor och skapar en tryggare upplevelse, utan kan också vara förutsättning för att människor med till exempel nedsatt syn, nedsatt rörelseförmåga eller med balanssvårigheter kan använda anordningar och röra sig i terrängen. De kan ge stöd och ledning och kan också användas för att markera till exempel fall- höjder eller avsatser i terrängen. Det är viktigt att tänka på ledstängernas och räckenas höjd (se nedan).

Utformning av ledstänger

Ramper och trappor ska, enligt 9 § ALM 2, ha ledstång på båda sidor. Materialet bör vara greppvänligt och ergonomiskt utformat. Det bör vara möjligt att hålla i handledaren längs hela passagen, även förbi infästningarna, och ledstången ska löpa förbi trappans eller rampens början och slut med minst 30 centimeter. Personer som har svårt att lyfta ben eller fötter behöver ha stöd av ledstänger längs hela trappan, rampen eller stättan. Handledaren kan bestå av rundstål eller av trä, bör ha runt eller möjligen ovalt tvärsnitt och ha en diameter på 30–50 millimeter.112

Ledstänger bör sitta på 0,9 meters höjd och kompletteras med en ledstång på ca 0,7 meters höjd för människor som använder rullstol, för barn och kort- växta personer. Man bör tänka på att placera ledstänger så att de inte hamnar i ansiktshöjd för människor som använder rullstol och som därmed går miste om utsikten. Ögonhöjden för en vuxen person i rullstol är ca 110–125 centi- meter över mark.

112 _{Svensson 2012, s. 286–287}

Räcket i Fulufjällets nationalpark, Dalar- nas län, är ett bra exempel på ett säkert räcke som saknar den övre tvärslå som lätt hamnar i ögonhöjd för sittande eller kort- växta personer. Foto: Sofia Tiger

I Hamra nationalpark, Gävleborgs län, finns skydds nät på den utsiktsplattform som ger ut- blick över Svansjön. Skyddsnätet ger bra genom- sikt och god säkerhet. Se även avsnitt 14.2. Foto: Tomas Ärlemo

Skyddsräcket i Skuleskogens nationalpark, Väster- norrlands län, ger god säkerhet och genom sikt även för små besökare. Foto: Camilla Näsström

Skyddsräcke vid utsikts- plattform i friluftsom- rådet Wiks naturpark vid Wiks slott, Uppsala län. Skyddsräcket ger god genomsikt mot vatt- net samtidigt som det uppfyller nödvändiga säkerhetskrav. Notera också att plattformen har konstruerats utan höjdskillnader mot om- givande mark vilket ger god tillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga. Foto: Magnus Mattisson

Utformning av skyddsräcken

Skyddsräcken används främst vid anordningar där det finns risk för fall från hög höjd. Enligt 12 § ALM 2 ska nivåskillnader på allmänna platser och i områden för andra anläggningar än byggnader som kan innebära fallrisks tydligt markeras. Vid övriga nivåskillnader som kan innebära fallrisk bör det finnas räcke eller något annat fallskydd. I Boverkets Byggregler finns allmänna råd för utformning av räcken i byggnader.113 _{Även om det förmodligen endast}

är fågel- och utsiktstorn i denna handbok som kan omfattas av råden, kan uppgifterna i BBR med fördel användas även för skyddsräcken invid andra farliga fallhöjder, till exempel vid utsiktsplattformar och broar.

Skyddsräcket kan utformas i olika material, till exempel spjälor i trä eller nät i metall. Oavsett materialval bör man eftersträva att uppnå god genom- siktlighet för barn och sittande personer. Räckesfyllningar med infästningar ska tåla dynamisk påverkan av en människa. Räcket bör vara minst 1,1 meter högt om fallhöjden är mer än 3,0 meter.114 _{Denna höjd på räcket ger visser-}

ligen sämre sikt för sittande personer men bör ändå följas för att garantera säkerheten.

Skyddsräcken bör också utformas så att barn inte kan skada sig. Detta innebär att det inte ska gå att klättra på räcket och att barn inte kan ramla ut genom öppningar eller fastna med huvudet mellan dem. Vertikala öppningar och även avståndet mellan räckets underkant och gångytan bör därför vara högst 10 centimeter.115 _{Andra eventuella öppningar i intervallet 11–23 centi-}

meter bör undvikas så att barn inte kan fastna med huvudet. Med tanke på barnsäkerheten bör också räcket höjas invid bänkar eller bord som går att klättra på.

Ledstänger i trappor

En ledstång bör löpa oavbrutet och gå förbi översta och nedersta stegfram- kanten med minst 30 centimeter. Ledstången bör ha kontrasterande ljushet (med 0,4 enligt Natural Color System) gentemot omgivande ytor och ha en höjd av 0,9 meter och kompletteras med en ledstång på ca 0,7 meters höjd för barn och kortväxta personer. Det bör vara möjligt att hålla i ledstången även förbi infästningarna (9 § ALM 2).

Skyddsräcken på fågeltorn

Höjden på räcket/avlastningsstödet bör anpassas så att sittande besökare kan ha fri sikt och kan spana ut över landskapet. Det bör därför vara ett utrymme på en höjd mellan 0,85–1,3 meter med fri sikt på något ställe.116 _{I övrigt bör}

de ovan angivna mått för skyddsräcken följas.

113 _{BBR, Boverket 2011a} 114 _{BBR 8:2321, Boverket 2011a} 115 _{BBR 8:2321, Boverket 2011a} 116 _{Rosengren & Kenneth, 2009, s. 41}

Ledstänger och skyddsräcken på bryggor

Det bör finnas ledstänger, särskilt på flytbryggor (runt om) där det kan vara svårt att hålla balansen. Den rekommenderade höjden är 0,8–1,1 meter.117 _Om

räcket upphör vid bryggslut bör det finnas någon form av markering för det (se avsnitt 12.8).

Det bör finnas skyddsräcke på minst en sida av en fiskebrygga. Olika höjder (se mått ovan) bör finnas för att tillgodose både stående och sittande fiskare. Smala öppningar om cirka 25 centimeter kan underlätta att få upp fisken på bryggan.118

Ledstänger på landgångar

Landgångar bör normalt ha ledstänger alternativt räcken på båda sidorna. Ledstängerna på landgången bör ha anslutning utan avbrott till eventuella led- stänger på bryggan eller på fast mark. De bör vara vinkelräta eller med skarpa vinklar, så att övergången blir uppenbar för personer med nedsatt synförmåga (se utformning ovan).

Ledstänger på ramper ut i vatten

På ramper ner i vatten (vid naturbad) bör det finnas ledstänger på båda sidor med ett avstånd om cirka 1,2 meter, för att möjlighet ska finnas för en person med funktionsnedsättning att få hjälp att ta sig ned till vattnet, samt med en höjd av 0,9 meter. De ska vara lätta att greppa om.

Material

Materialet i ledstänger/handledare bör vara greppvänligt och fritt från nickel. Även naturligt eller syntetiskt gummi, kobolt och krom kan orsaka problem och bör undvikas. Om man använder trä så använd gärna hyvlat eller slipat.

Ritningar och bilder

För konstruktion av ledstänger och skyddsräcken, se Naturvårdsverket 2007a, s. 94–97

För bild på placering av ledstång i trappa, se Svensson 2012, s. 282