Miljöbalken

De kapitel i MB som är relevanta för denna handbok gäller främst skydd av områden i 7 kap., skydd av växt- och djurarter i 8 kap., men också hän- synsreglerna i 2 kap. Dessa hänsynsregler handlar bland annat om att den som bedriver en verksamhet måste skaffa sig de kunskaper som krävs för att skydda miljön. Nedan finns en kort och generell sammanfattning av berörda delar av miljöbalkens kapitel 7 och 8. Genomförande av tillgänglighetsåtgär- der i ett skyddat område kan kräva ett eller flera tillstånd eller dispenser från exempelvis reservatsföreskrifter, strandskyddsbestämmelserna eller biotop- skyddsbestämmelserna. Mer detaljerad information om hantering av de olika bestämmelserna hittas i Naturvårdsverkets handböcker för respektive ämne.

9.3.1 Naturreservat, kulturreservat och nationalpark

Inför genomförande av åtgärder i naturreservat, kulturreservat och national- parker krävs hänsyn till syftet med områdesskyddet, till föreskrifter som anger vad som är förbjudet inom området samt till skötselplanen.

9.3.1.1 SKÖTSELPLAN

Förvaltaren/utföraren måste kontrollera att åtgärderna ligger i linje med gällande skötselplan. Omfattande åtgärder som inte åtminstone i mera gene- rella drag nämns i den befintliga skötselplanen eller åtgärder som skulle kunna uppfattas stå i strid med gällande skötselplan, kan inte genomföras utan att skötselplanen först har reviderats (se handbokens avsnitt 7.6).

9.3.1.2 FÖRESKRIFTER

Föreskrifter i beslutet om områdesskyddet anger vad som inte får göras inom området, se 7 kap. 3 och 5 §§ MB. Vad markägaren eller innehavare av sär- skild rätt till fastigheten är skyldig att tåla anges i 7 kap. 6 §. I många fall kan det vara förbjudet att schakta eller gräva, att nyanlägga eller förändra befintliga stigar och vägar, att fälla träd eller röja buskar etc. Alla åtgärder måste ske enligt föreskrifterna i beslutet och förvaltaren/utföraren ska därför kontrollera att så är fallet innan åtgärderna genomförs. Förvaltaren/utföra- ren måste också kontrollera att markägaren är skyldig att tåla den planerade åtgärden enligt vad som angetts i beslutet med tillhörande skötselplan.

I de fall en åtgärd strider mot en föreskrift men samtidigt är förenligt med syftet finns möjlighet till dispens. Länsstyrelsen får ge dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett naturreservat, kulturreservat eller nationalpark, om det finns särskilda skäl, se 7 kap. 7 §. Om länsstyrelsen själv är förval- tare av området måste länsstyrelsen i förekommande fall ändå söka dispens. I så fall bör ärendet handläggas av en annan enhet alternativt av annan läns- styrelse. I kommunala reservat är det kommunen som får ge dispens.

9.3.1.3 SYFTE

Grundregeln är att inga åtgärder får genomföras som strider mot syftet med områdesskyddet. I många områdesskydd är tillgänglighet för allmänheten och friluftsliv en del av syftet, oftast i kombination med bevarande av natur- och/ eller kulturvärden. Det är inte alltid lätt att avgöra om en planerad åtgärd kan uppfattas stå i strid med syftet. Hur man bör tänka och göra avvägningar i förhållande till syftet med områdesskyddet beskrivs i handbokens kapitel 8.

9.3.2 Biotopskyddsområden

Biotopskyddsområden är små mark- och vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda, se 7 kap. 11 §. Områdena kan variera i storlek upp till 20 hektar och vara skogs-, vatten eller annat markområde. Det finns två olika former av biotopskyddsområden: Generellt skyddade biotoper och biotopskyddsområden. Dessa beslutas i varje enskilt fall av länsstyrelsen, Skogsstyrelsen eller en kommun. Inom biotopskyddsområden får inga verk- samheter bedrivas eller åtgärder utföras som kan skada naturmiljön. Dispens får endast ges från förbudet i enskilda fall om det finns särskilda skäl. Mer om biotopskyddsområden kan läsas i Naturvårdsverkets handbok om biotop- skyddsområden.43 _{Se också nedan.}

9.3.2.1 DET GENERELLA BIOTOPSKYDDET

I förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken med mera (nedan FOM), har regeringen i 5 § meddelat föreskrifter om vilka lätt igen-

43 _{Naturvårdsverket 2012a: Biotopskyddsområden – Vägledning om tillämpningen av 7 kapitlet 11 §}

kännbara mark- eller vattenområden av ett visst slag som utgör biotop- skyddsområden, bland annat alléer, odlingsrösen, småvatten och stenmurar i jordbruksmark samt åkerholmar. Det är länsstyrelsen som prövar frågan om dispens som avser dessa biotoper. I många skyddade områden förekommer biotoper som omfattas av det generella biotopskyddet vilket måste tas hänsyn till vid planering av tillgänglighetsåtgärder. Biotopskyddade miljöer är ofta också värdefulla kulturmiljöer.

9.3.2.2 ENSKILDA BIOTOPSKYDDSOMRÅDEN

Skogsstyrelsen, länsstyrelsen och kommunen får besluta om biotopskydd av ett antal olika biotoptyper som anges i bilaga 2 och 3 till FOM. Den myndig- het som fattat beslutet ska också pröva frågan om dispens. Det är ovanligt att det finns sådana biotopskyddsområden i naturreservat, kulturreservat eller nationalparker, men det förekommer. Om tillgänglighetsåtgärden kan påverka naturmiljön i biotopskyddsområdet negativt krävs dispens från beslutet.

9.3.3 Strandskyddsområden

I många skyddade områden finns mark- och vattenområden som omfattas av strandskydd. Inom ett strandskyddsområde är det bland annat förbjudet att uppföra nya byggnader, ändra byggnader eller deras användning, utföra anläggningar eller anordningar som hindrar allmänheten, utföra grävningsar- beten eller vidta åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter, se 7 kap. 15 § MB.

I normala fall är det kommunen som beslutar om dispens från strand- skyddsbestämmelserna. Om området där åtgärden ska vidtas ligger inom ett skyddat område som länsstyrelsen beslutat om är det länsstyrelsen som beslutar om dispens, se 7 kap. 18a §. För att kunna få dispens behövs sär- skilda skäl, se 7 kap. 18c §. Åtgärden får heller inte strida mot strandskyddets syften. I miljöbalken redogörs för vad som är att betrakta som särskilda skäl för upphävande.

9.3.4 Natura 2000

Många skyddade områden ingår även helt eller delvis i Natura 2000 nätver- ket, vilket innebär att planerade tillgänglighetsåtgärder också måste prövas utifrån denna lagstiftning. I alla Natura 2000 områden gäller tillståndskrav vilket innebär att det är förbjudet att utan tillstånd ”bedriva verksamhe- ter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön”, se 7 kap. 28a § MB. Med miljön avses både naturtyper samt arter inom Natura 2000-området. Observera att tillstånd kan krävas även då åtgärder ska genomföras eller bedrivs utanför området. Det är länsstyrelsen i det berörda länet som prövar frågor om tillstånd. Tillgänglighetsåtgärder som skulle kunna medföra betydande påverkan på miljön är i normalfall inte aktuella inom skyddade natur- och kulturområden.