Kontraster och markeringar

För personer med nedsatt syn är det av orienterings- och säkerhetsskäl vik- tigt att det finns varnings- och kontrastmarkeringar som visar var till exempel parkeringsplatser är, var ett ledstråk eller en gångväg löper, en trappa börjar och slutar eller var ett handtag är monterat. Färgblindhet innebär att man inte kan uppfatta skillnaden mellan vissa färgtoner. Det vanligaste är svårighet att skilja mellan rött och grönt samt mellan orange och rött.

117 _{Lundell 2005, s 47} 118 _{Lundell 2005, s. 40}

Kontrasten mellan ljust och mörkt är avgörande för att en märkning ska kunna uppfattas av en person med synnedsättning. En ljushetskontrast på minst 0,40 enligt Natural Color System (NCS) gör det möjligt för många synsvaga att uppfatta en markering. Ljushetskontrasten kan mätas med hjälp av antingen en digital ljushetsmätare eller en ljushetsmätare (pappersmä- tare) som är ett hjälpmedel i gråskala i 18 steg som gör det enkelt att visuellt bestämma en ytas ljushet. Exempel: En yta har ljusvärde 0.85. Då måste den andra ytan som mäts ha ett ljusvärde 0.45 eller lägre. Samma sak gäller åt andra hållet. Ljushetsmätare kan beställas via internet.

Kontrastmarkeringar kan skapas med avvikande material och ljushets- kontrast. Naturen i sig kan erbjuda många kontraster. En ljus stensort eller ett ljust träslag kan bilda kontrast mot en mörk omgivning. Svartpigmenterad olja kan också vara ett bra sätt att göra kontrastmarkeringar. Vid ledskylt- ning i trä rekommenderas att vit färg används på texten för bäst kontrast. Tänk på att trä ofta mörknar med åren och ljushetskontrasten förändras. Ljushetskontrasten ska fungera både i början och efter några år samt både när ytorna är våta och torra. Markeringarna bör göras på ett konsekvent sätt inom området.

Kontrastmarkeringar vid trappor

Trappor ska ha kontrastmarkeringar så att personer som är synsvaga och per- soner med andra orienteringssvårigheter kan uppfatta nivåskillnaden. Främre delen av övre vilplanet och nedersta plansteget i varje trapplopp ska kontrast- markeras med en ljushetskontrast på minst 0,40 enligt NCS. På främre delen av övre vilplanet har markeringen samma bredd som nedersta plansteget (11 § ALM 2). Detta för att underlätta för personer med nedsatt syn. Tänk på att trappor inne i en byggnad ska följa BBR.119 _{Markeringarna bör göras på ett}

konsekvent sätt inom hela området.

Kontrastmarkeringar vid gångvägar och ramper

Tillgängliga och användbara gångvägar bör vara lätta att följa och kunna särskiljas från den omgivande terrängen. En ljushetskontrast på minst 0,40 mellan kontrastmarkeringen och den omgivande beläggningen kan avsevärt öka möjligheten för synsvaga och personer med andra orienteringssvårigheter att uppfatta markeringen.

En ramp bör ha en i ljushet kontrastmarkerad ledstång på båda sidor.

Kontrastmarkering på bryggor

Om ledstänger på bryggor upphör vid bryggans slut bör det finnas någon form av markering. Finns det ingen ledstång så bör en kontrastmarkering längs bryggans kant finnas, eller konstrastmarkering på avåkningsskyddet, för att underlätta för personer med nedsatt syn att se var bryggan tar slut.120

12.9 Hjälpmedel

Många personer med funktionsnedsättning är beroende av någon form av hjälpmedel, till exempel rullstol, rullator, hörapparat eller käpp. Även om de flesta som använder hjälpmedel själva tar med dessa är det inget som hindrar att man i en skyddad miljö tillhandahåller en del hjälpmedel eller annat som kan underlätta upplevelsen för personer med funktionsnedsättning.

En form av hjälpmedel som många personer med funktionsnedsättning kan vara beroende av är färdtjänst. Det är viktigt att besöksmål har en GPS- adress/koordinat, speciellt för områdens entréer, Det gör att platserna blir lätta att hitta, inte minst för färdtjänstfordon.

De flesta naturområden och kulturmiljöer är inte bemannade och det är därför orealistiskt att kunna tillhandahålla olika typer av hjälpmedel som till exempel utomhusrullstol för utlåning. I många kulturreservat och vissa nationalparker och naturreservat där det till exempel finns naturum, res- taurang eller café i närheten eller annan personlig service på plats kan det dock vara aktuellt med hjälpmedel. Samråd med funktionshindersorgani- sationerna eller en tillgänglighetskonsult, utifrån platsens särskilda förut- sättningar, vilka hjälpmedel som kan vara lämpliga att tillhandahålla i den specifika miljön.

Utlåning av hjälpmedel ställer givetvis krav på någon slags tillsyn eller bemanning och det är viktigt att planera för det eventuellt ökade behov av ser- vice och underhåll. Olika hjälpmedel och annan utrustning har vanligen också olika typer av skötsel- och säkerhetsföreskrifter. Kontrollera med experter och tillverkare vad som gäller. Material som lånas ut slits hårdare. Köp inte tio rullstolar på en gång utan prova en sommar med en eller två och utvärdera därefter.

Utformning

Om det går att ta sig fram i en natur- eller kulturmiljö med rullstol eller barn- vagn, och om det går att lösa praktiskt, är det bra om besökare kan få låna en rullstol, rullator eller barnvagn. Även vandringskäppar kan vara behjälpliga. En person som endast har begränsade besvär med att gå och som inte använ- der rullstol i det dagliga livet kan få stor hjälp av en rullstol i ett vidsträckt reservat.

Utlåning av audioguide eller mp3-spelare, som finns på många museer, underlättar för människor som har svårt att läsa tryckt information. Andra mindre och personaloberoende insatser, som att hänga förstoringsglas vid skyltar, kan vara mycket uppskattade av många fler än de som upplever att de har en funktionsnedsättning. Man kan också låna ut kikare (eller ha fast installerad kikare) till personer som inte förmår att ta sig ända fram till en sevärdhet och istället vill kunna betrakta den från något längre håll.

Om det är praktiskt möjligt är det naturligtvis uppskattat om det går att få någon typ av personlig service, till exempel ta sig över en svårare passage med rullstol in till ett mer tillgängligt område. Denna tjänst är svår att utlova men skulle till exempel kunna handla om att ett telefonnummer anges på en webbplats eller en skylt vid entrén till ett område. Telefonnumret kan gå till en bemannad kiosk/restaurang, naturum eller kanske en närboende tillsynsman. Alltså på samma sätt som det fungerar i många låsta kyrkor där det sitter en lapp med ett telefonnummer vid entrén. Detta skulle även kunna vara en modell för att hålla ordning på en eventuell utlåning av hjälpmedel. Mer om hjälpmedel finns att läsa på Hjälpmedelinstitutets webbplats.121

13 Anläggningar och