Fågel och utsiktstorn

Fågeltorn och andra utsiktstorn kan ge stora upplevelsevärden, inte bara för den fågelintresserade, och har ofta hög besöksfrekvens. En stor fördel med ett tillgängligt utsiktstorn är att även besökare som har svårt att röra sig kan få en fin utblick över området. Ofta behöver man inte komma upp mer än ett par meter för att få en god utsikt. Om tornet utrustas med bänkar och kanske även bord och tak kan det också fungera som rast- och viloplats.

Det finns många olika typer av fågel- och utsiktstorn i våra skyddade områden, allt från relativt enkla konstruktioner utan tak och väggar till komplicerade byggnader med till exempel glaspartier och sittmöjligheter. Utformningen av tillgängliga fågel- och utsiktstorn kan variera och måste alltid anpassas till de lokala förutsättningarna. Det är en fördel om det finns en parkeringsplats i närheten av tornet, alternativt tillgängliga stigar eller däckspänger hela vägen från parkeringsplatsen och fram till tornet. Placera också gärna en tillgänglig servicebyggnad med tillgänglig toalett i närheten.

Utformning och byggande av fågel- och utsiktstorn kan kräva bygglov och kräver också kunskap om säkerhetsaspekter och byggregler. Genomförandet tar oftast tid och är kostsamt. Beroende på utformning så kan ett torn klassas som en byggnad vilket innebär att Boverkets byggregler (BBR) ska följas. Ett enklare alternativ till ett torn är en utsiktsplats/-plattform (se avsnitt 13.7.1).

Utformning

Man bör alltid eftersträva att den nedersta våningen av tornet är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Våningen placeras om det är möjligt i marknivå eller strax ovanför och blir därför lätt att nå med rullstol eller rull- lator. En förutsättning är dock att utsikten därifrån är god, annars blir besöket istället en stor besvikelse. Är det inte möjligt att placera tornet i marknivå kan ramp eller liknande anslutningsväg krävas till tornet (se avsnitt 12.2.3). Andra eventuella anslutningsvägar till tornet bör utformas enligt de riktlinjer som ges i avsnitt 12.2 om stigar och leder.

Ett tillgängligt fågel- eller utsiktstorn tillåter att även människor med ned- satt rörelseförmåga kan komma upp på en högre plattform. Ett sådant torn kräver ett system av ramper med rätt lutning och med tillhörande ledstänger (se avsnitt 12.7). Nackdelen är att sådana rampsystem kan bli långa och utrymmeskrävande och att de ofta är kostnadskrävande.

Om man väljer att uppföra torn i otillgänglig terräng eller av annan anled- ning inte kan uppföra tillgängliga ramper, används trappor för att komma upp i tornet (se avsnitt 12.4). Trappor och utstickande byggnadsdelar på tornet ska förses med kontrastmarkeringar med en ljushetsskillnad på minst 0.4 enligt Natural Color System (NCS) i enlighet med 11 § ALM 2 (se avsnitt 12.8).

Exempel på ett fågeltorn där den nedre plattformen kan nås av personer med nedsatt rörelseförmåga. Tornet står vid Övre Föret i Årike Fyris friluftsområde, Uppsala län. Foto: Magnus Mattisson

I enstaka fall har fågeltorn i skyddade områden utrustats med hiss, till exem- pel i nationalparken Stora Mosse, vilket självklart ger en mycket hög grad av tillgänglighet. Hissar beskrivs dock inte vidare i denna handbok.

Utrymmet på den nedersta våningen och eventuellt även högre platt formar bör vara tilltaget så att flera personer med rullstolar kan få plats samtidigt. Den minsta ytan som krävs för att en större utomhusrullstol kan vända mot- svarar en cirkel med diametern 2 meter (5 § ALM 2). För att två skådare i utomhusrullstol ska kunna sitta bredvid varandra krävs det ett utrymme på cirka 1,8–2 meter144

Om fasta väggar, glaspartier eller liknande saknas måste tornet förses med skyddsräcken eller motsvarande. Undvik upphöjda golv och möbler alldeles intill räcket, eftersom det kan innebära risk att barn klättrar där.

För utformning av skyddsräcken, se kapitel 12.7

144 _{Lundell 2005, s. 21}

Fågeltornet i Store Mosse nationalpark, Jönköpings län, är ett av de fåtal fågeltorn i skyddade om- råden som har utrustats med hiss. Hissen är som ett rörligt golv som höjs och sänks mellan våning- arna och gör att personer med nedsatt rörelseför- måga kan ta sig upp till första våningen och få god utsikt. Foto: Märtha Wägeus. Foto till höger: Peter Mattiasson

Fågeltorn i Finland med en tillgänglig nedre platt- form som ger god utsikt över vattnet. Rampen skulle kunna komplette- ras med ett skyddsräcke. Rampen är också så lång att det absolut skulle behövas ett vilplan. Foto: Jan Mogol

Säkerhetsklassning

Utöver tillgängligheten är säkerhet den viktigaste faktorn att beakta vid upp- förande av utkikstorn. Både av säkerhets- och av tillgänglighetsskäl bör tornet inte vara högre än vad som absolut krävs för att få god utsikt. Där det är möjligt kan naturliga höjder i terrängen utnyttjas. Tornen måste vara så sta- bila att de inte gungar vid blåst eller mänskliga rörelser. Torn ska uppföras enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder)145_{. Eurokoderna utgör tillsammans med}

nationella val i föreskriftsserien EKS, ett system som är de svenska konstruk- tionsreglerna. Eurokoderna ersätter Boverkets konstruktionsregler (BKR) som tidigare tillämpats vid dimensionering av fågeltorn och som också hänvisas till i Naturvårdsverkets vägledning Friluftsanordningar.146 _{Från och med den}

2 maj 2011 får byggherren endast tillämpa eurokoder för dimensionering av bärande konstruktioner i Sverige. Eftersom säkerhetsaspekten är särskilt vik- tigt vid anläggningar med potentiell fallrisk och därmed stor skaderisk, bör fågel- och utsiktstorn regelbundet kontrolleras (se avsnitt 9.5).

Ritningar och bilder

För konstruktioner av fågeltorn, se Naturvårdsverket 2007a, s. 139–142. För bild på fågeltorn, se Lundell 2005, s. 35.

13.7.1 Utsiktsplatser/däck

En utsiktplattform eller ett däck är en enklare konstruktion än ett fågel-/ utsiktstorn och placeras i normalfall på mark eller upp till någon meter över marknivån. Plattformar och däck anläggs ofta på platser där många människor samlas, där man vill kunna se ut över marken eller där man vill minska slitage. Om däck kompletteras med sittmöjligheter fungerar de också utmärkt som tillgängliga rastplatser eller som plats för föreläsningar i sam- band med guidade turer. Eftersom plattformar och däck är lägre än fågel- torn är de ofta stabilare, omfattas inte av samma säkerhetsklassning och ger utrymme för fler personer än vad ett fågeltorn gör. En plattform/däck är därför ett bättre alternativ i områden där man bara behöver komma upp en liten bit ovan mark för att få en bra utsikt.

Utformning

En plattform kan anläggas på flera sätt, till exempel i en sluttning, ovanpå jordmassor eller vara en hel träkonstruktion med pålar i marken (se hänvis- ningar under ritningar och bilder nedan). Plattformen bör vara tillräckligt stor så att flera personer med och utan rullstol, rullator eller barnvagn får plats. För övrig utformning med avseende på ramper, skyddsräcken, ledstänger, sitt- platser, svängutrymme för utomhusrullstolar och kontrastmarkeringar se ovan i denna handbok.

145 _{BFS 2011:10 EKS 8} 146 _{Naturvårdsverket 2007a}

Om utkiksplattformen inte förses med skyddsräcken bör den istället ha avåk- ningsskydd (se avsnitt 12.2.3) som också fungerar som orienteringshjälp för personer med synnedsättning och som använder orienteringskäpp. Större rastplatsmöbler bör placeras vid sidan om plattformen och inte på densamma eftersom möblerna ”stjäl” utrymme. Enklare viloplatser med rygg- och arm- stöd kan dock gärna finnas på plattformen.

Plattformen invid hällristningarna vid Ulvudden, Värmlands län, är försedd med bänkar, informationsskyltar och avåkningsskydd. Den möjliggör att besökare med nedsatt rörelseförmåga kan komma nära ristningarna. Foto: Länsstyrelsen Värmland

På utsiktsplattformen i Skuleskogens nationalpark, Västernorrlands län, finns plats för många. En tillgänglig led går fram till plattformen. Skydds- räckena ger god genomsikt så att även personer som sitter ner kan njuta av utsikten. Foto: John Granbo

Nybyggd utsiktsplatt- form med tak och sitt möjligheter i natur- reservatet Strömsholm, Västmanlands län. Plattformen är byggd i furu av hög kvalitet och har en storlek på ungefär 7,50 x 9 me- ter. En 50 meter lång däckspång leder fram till plattformen. Räcket är lågt och möjliggör utsikt för sittande per- soner men uppfyller inte säkerhetskrav för barn (se avsnitt 12.7). Foto: Niclas Bergius

Utsiktsplattform för bland annat fågelskådning vid våtmarken Gäddängen i Fulltofta naturreservat, Skåne län. Den nedre delen av skyddsräcket medger ingen genomsikt men det fria utrymmet över spjälorna lig- ger på cirka 0,85-1,25 meter och möjliggör därmed sikt för vuxna personer som sit- ter i rullstol och för de flesta barn. Plattformen har också ett stödbord som man kan använda sig av vid fågelspa- ning sittandes i rullstol (syns dock inte på bilden). Foto: Eva Tronarp

Utsiktsplattform vid Stora Kärret i Hammar skogs friluftsområde, Uppsala län. Plattformen består av en upphöjd grusbädd med enkla räcken som ger bra utsikt över våtmarken. Eftersom fallhöjden är låg behövs inga tätare skydds- räcken på platsen. Foto: Magnus Mattisson

Ritningar och bilder

För konstruktion av däck, se Naturvårdsverket 2007a, s. 147–149. För bilder på däck, se Naturvårdsverket 2007a, s. 146.

13.7.2 Gömslen

Gömslen är främst avsedda för fågelobservationer av olika slag. Det finns por- tabla gömslen och fasta gömslen. Många gånger är gömslen små byggnader, med väggar och tak, där skådaren är helt gömd, men de kan också utgöras av exempelvis ett plank med hål i eller ett kamouflerat tält. Det ger minimal stör- ning vilket kan innebära fina naturupplevelser. Fasta gömslen placeras vanligt- vis vid en sjö, vid kusten eller annan fågellokal.

Utformning

Det allra bästa är att ett gömsle ligger i marknivå, för att underlätta för per- soner med funktionsnedsättning att ta sig in i gömslet. Ingången bör kunna nås från sidan eller baksidan. Vanligen byggs gömslet av trä, med exempelvis takpappbeklätt tak. Det finns gluggar på olika nivåer, för sittande och stående

personer, att skåda igenom. Fällbara hyllor, under gluggarna, flyttbara bänkar samt bra plats för benen vid sittande skådning bör finnas. Vid dörröppningen bör det finnas en avskiljande vägg som motverkar ljusinsläpp från dörren.147

För dörrmått (fri passage) samt andra måttangivelser för byggnad, se avsnitt 13.2.

För stig/väg till gömslet, se avsnitt 12.2.

Ritning

För konstruktion av gömsle, se Naturvårdsverket 2007a, s. 143–144.