För att principalansvar ska aktualiseras fordras inte endast att det ska föreligga ett principalförhållande, arbetstagare och arbetsgivare emellan. Det framgår av 3 kap 1 § SkL att det även krävs att vållandet har ägt rum i tjänsten. Kravet får sägas likna de allmänna skadeståndsrättsliga principerna om kausalitet och adekvans.194 En ansvarsgrundande handling måste på ett adekvat sätt ha orsakat den skada som har inträffat. Likaså behöver det finnas ett adekvat orsakssamband mellan tjänsteförhållandet och den inträffade skadan. Detta kommer till uttryck i förarbetena, vari det stadgas ett minimikrav – den skadegörande handlingen ska ha inträffat till väsentlig del på grund av tjänsteförhållandet.195 Det går även att utläsa att det enbart är handlingar som principalen skäligen kunnat ta i beräkning ska kunna aktualisera principalansvar.196
Var gränsen för vilka handlingar som ska anses begångna i tjänsten ska dras, framgår till viss del i förarbetena. En viktig gränsdragning blir i förhållanden till sådana
194 Jfr prop 1972:5 s 469.
195 Prop 1972:5 s 481.
196 Prop 1972:5 s 470
handlingar som förvisso inte är en oundgänglig del av utförandet av arbetsuppgifterna men som är nära förknippade med dessa. Detta exemplifieras i förarbetena med att en hantverkare vållar skada i en bostadslägenhet när hen assisterar beställaren av tjänsten att utrymma ett rum, eller att samma hantverkare vållar brandskada genom att röka under rasten. Sådana handlingar anses ha ett sådant funktionellt samband med tjänsten att principalansvar kan aktualiseras.197 Kravet på funktionellt samband anses vidare kunna ställas lägre då arbetsgivaren har tydlig ledning och kontroll på arbetet, exempelvis om arbetet sker på den vanliga arbetsplatsen.198 Sker arbetet på ett sätt som innebär att arbetsgivaren saknar tydlig kontroll eller att någon annan har sådan kontroll, som är fallet med bemanningsanställda, torde kravet på funktionellt samband ställas högre.
Frågan om begreppet i tjänsten kan tidsbegränsas har uppkommit i praxis. I fallet NJA 1948 s 262 var det fråga om en spårvagnsförare som innan påbörjat arbetspass avvisade en berusad person från att gå ombord på en spårvagn utan att varna sin kollega som satte i gång vagnen. Detta ledde till att den berusade personen skadades.
HD ansåg att detta skulle innebära en skadeståndsskyldighet för spårvagnsbolaget, dock utan att utveckla varför. Utfallet är dock rimligt, han var klädd i spårvagnsbolagets uniform och utförde en konkret arbetsuppgift. Det är svårt att tro att han hade agerat utan att ha varit anställd hos spårvagnsbolaget och skadan som agerandet resulterade i var av sådan natur att den bör ses som påräknelig för ett spårvagnsbolag.
Frågan om personliga uppdrag ska kunna anses vara i tjänsten hanterades i NJA 2000 s 639, då en advokat på en advokatbyrå hade åtagit sig ett uppdrag som boutredningsman. HD inledde med att anföra att uppdraget som boutredningsman är ett personligt uppdrag som inte går att överlåta på en annan anställd, samt att advokatbyrån inte heller ansvarar för uppdragets fullföljande. Dock, fortsatte HD, utesluter inte detta att principalansvar aktualiseras för skada som vållats under utförandet av uppdraget, om det kan anses ha skett i tjänsten. HD framförde vidare
197 Prop 1972:5 s 481.
198 Prop 1972:5 s 481.
att ett uppdrag som boutredningsman får anses falla inom ramen för normal advokatverksamhet, och att det är långt ifrån unikt att en advokats uppdrag är av personlig karaktär.199 HD fann slutligen att uppdraget som boutredningsman var att anse som ett agerande i tjänsten, och att principalansvar därmed aktualiserades för den skada advokaten av vårdslöshet hade vållat.
Av det som har anförts ovan angående rekvisitet i tjänsten kan följande slutsatser dras. Rekvisitets funktion är att begränsa principalansvaret till de situationer när den skada som har orsakats kan ses som en rimlig följd av anställningen. Vid bedömningen får arbetsgivarens kontroll och skadans funktionella samband med tjänsten anses verka växelvis. När arbetsgivarens kontroll minskar, ökar kravet på det funktionella samband, och tvärtom. Appliceras detta på bemannings- och konsultanställda, där arbetsgivaren i de flesta fall har överlämnat arbetstagaren under beställarens ledning och kontroll, bör kravet på ett funktionellt samband mellan anställningen och den skada som har vållats ställas högt.
Vad som här har anförts gäller i huvudsak vållande genom vårdslöshet. I nästa avsnitt kommer arbetsgivarens ansvar för skada orsakade av arbetstagares uppsåtliga handlingar att avhandlas.
6.4.2 Uppsåtliga handlingar
Genom principalansvaret har arbetsgivare inte bara att svara för skada orsakade av arbetstagares vårdslöshet, principalen kan även åläggas skadeståndsansvar för skada som orsakats genom en arbetstagares uppsåtliga och straffbelagda handlingar. Att arbetstagares brottsliga gärningar kan föranleda principalansvar framgår av 3 kap 1 § SkL, vari det stadgas att ersättning för ren förmögenhetsskada utgår när den har vållats genom brott. Utgångspunkten enligt förarbetena är dock att detta ska ske med försiktighet.200 En gränsdragning som görs i propositionen är den mellan hantverkaren som stjäl under arbetet i en fastighet och hantverkaren som återvänder till fastigheten efter arbetstid för att stjäla. Principalansvaret anses kunna aktualiseras
199 Jfr exempelvis med ett av domstol utfärdat förordnande om offentlig försvarare.
200 Prop 1972:5 s 482.
i det första fallet men inte i det andra, trots att arbetstagaren kan utnyttja sin kännedom om fastigheten, eller rent av utnyttja de nycklar denne hen har fått till låns.201 Det är omständigheterna i det enskilda fallet som blir avgörande vad beträffar det funktionella sambandet mellan det begångna brottet och anställningen, vilket kan illustreras med följande exempel. En anställd inom hemtjänsten som har anförtrotts nycklar till vårdtagarens bostad och som går in och stjäl på fritiden torde, enligt Bengtsson och Strömbäck, kunna omfattas av principalansvaret då uppdraget som hemtjänst är av en sådan omfattning.202
Frågan om principalansvar och uppsåtliga, brottsliga gärningar har behandlats vid flera tillfällen i praxis. Ett tydligt exempel på när det har ansetts finnas ett funktionellt samband mellan anställning och brottslig gärning var i rättsfallet NJA 1960 s 644. I fallet var det fråga om ett åkeribolag som utförde transporter åt ett tidningsföretag och fick därmed tillgång till det senares lokaler. I samband med att åkeriet enligt avtalet skulle hämta papper i tidningsföretagets lager stals i stället pappersleveransen av åkeriets anställda. HD ansåg att det fanns ett sådant samband, mellan utförandet av det uppdrag åkeriet hade åtagit sig och den skada som åsamkats tidningsföretaget, att åkeriet ansågs skyldigt att betala skadestånd.
Ett annat fall av intresse är NJA 2000 s 380. HD tog i fallet upp frågan om principalansvar då en biträdande jurist vid en advokatbyrå förmått ett annat bolag att till honom betala 1,5 miljoner kronor genom att uppge att han företrädde en av advokatbyråns klienter. HD förde en diskussion om den i förarbetena förespråkade försiktiga inställningen till principalansvar för skada orsakad av arbetstagares uppsåtliga och brottsliga gärningar, att kravet på ett funktionellt samband mellan anställningen och den vållade skadan i sådana fall ställs högre jämfört med skada vållad genom arbetstagares vårdslöshet. I det aktuella fallet hade arbetstagaren förvisso missbrukat sin ställning som biträdande jurist men detta hade gjorts bakom utan arbetsgivarens vetskap, mot ett bolag som inte var i ett kontraktsförhållande med advokatbyrån. Dessutom ansåg HD att advokatbyråns möjligheter att förebygga
201 Prop 1972:5 s 482.
202 Bengtsson & Strömbäck s 101.
juristens agerande hade varit begränsade. Därför fann HD att principalansvar inte skulle aktualiseras för advokatbyrån.
Vad gäller principalansvar för skada orsakad av arbetstagares uppsåtliga handlingar är det således en restriktiv hållning som anförs i både förarbeten och praxis. Ur fallet NJA 2000 s 380 går att utläsa ett högt krav på anställningens funktionella samband med den vållade skadan. I detta fall lades det även vikt vid att skadan inte vållades inom ett kontraktsförhållande så som var fallet i NJA 1960 s 644. Som kommer framgå ytterligare under 5.5 sträcker sig principalansvaret nämligen längre när skada vållas inom ett kontraktsförhållande. Det som går att ta med sig vad gäller bemanningsanställdas obehöriga angrepp på företagshemligheter är att dessa ofta utgör uppsåtliga handlingar, samt att bemanningsföretagen inte utövar ledning och kontroll.
6.4.3 Abnormhandlingar
Något ska även sägas kort om så kallade abnormhandlingar, vilka helt fråntas från principalansvarets omfattning. Abnormhandlingar är sådana handlingar av sådan art att de måste framstå som helt oförutsebara eller opåräkneliga.203 De mest frekvent citerade exemplen på sådana handlingar återfinns i förarbetena: att arbetstagaren gör sig skyldig till sabotagehandlingar eller dråp.204 En abnormhandling behöver inte vara frammanad av illvilja och uppsåt, om en normalt sett aktsam arbetstagare i ett tillstånd av sinnesförvirring vållar skada på ett för arbetstagaren inte påräkneligt sätt, bör detta inte aktualisera principalansvar.205 Även då en sådan extraordinär handling sker i nära samband med utförandet av arbetsuppgifterna aktualiseras, som huvudregel, inte principalansvar. För att exempelvis ett dråp ska leda till principalansvar för arbetstagaren krävs speciella omständigheter som innebär att skadan vår påräknelig.
Detta exemplifieras i förarbetena med att en nattvakt i en fabrik skjuter ihjäl en inkräktare i förmodan att denne har aggressiva avsikter.206
203 Prop 1972:5 s 469, 482 f; Bengtsson & Strömbäck s 101.
204 Prop 1972:5 s 481 f, även: Hellner & Radetzki s 157 samt Bengtsson & Strömbäck s 101.
205 Prop 1972:5 s 482 f.
206 Prop 1972:5 s 470.
Abnormhandlingar är sammantaget handlingar som är särskilt svåra att förutspå.
Obehöriga angrepp på företagshemligheter bör rimligen inte kunna motivera samma särfördelning som att ta en enskilds liv eller att sabotera en verksamhet; de bör således inte kunna undandras från principalansvarets tillämpningsområde på den grunden.