Ett syfte med den här studien har varit att studera framställningen av den abortsökande kvinnan i en abort- och sexualdiskurs. Men det har också handlat om att få en uppfattning om läkarprofessionens roll i denna framställning. När jag så konkluderar dessa studier är det med utgångspunkt i begrepp som jag tror väl besvarar den övergripande problemformuleringen:
relationer, förnuftskonstruktion, strukturell underordning, skuld. Dessa begrepp utgör ett
sammanflätande mönster som präglas av kontinuitet.
Till att börja med handlar det om relationer. Det är läkarens relation till patienten, den abortsökande kvinnan. Det är relationen i en mer övergripande kontext, mellan könen. Vem kvinnan tillåts vara i relation till mannen i den kontext som inbegriper reproduktion och sexualitet. Men det handlar även i hög grad om läkarens definition av livet. Om hans relation till de värden som grundlagt yrkesrollen och självbilden, men framför allt hans bristande förmåga eller ovilja att omförhandla dessa premisser. Många läkare verkar initialt ha betraktat förändringar som samhällets oförmåga att upprätthålla kontroll och moral. I retoriken har de placerat utvecklingen som en motvikt till de värden de sagt sig vilja upprätthålla. I det är inte dessa värden omförhandlingsbara, må det vara med utgångspunkt i fostret eller synen på kvinnans förpliktelser. Det handlar om att i den relationella kontexten konstruera det naturliga i en strävan att upprätthålla maktrelationer: förnuftskonstruktion. I denna konstruktion
återfinns de etiska principerna som normgivande fundament. Principerna har underbyggts av föreställningar om vad som är naturligt och har omförhandlats baserat på strävan. Under större delen av 1900-talet tillämpade läkaren sin vetenskapliga auktoritet för att
tvångspraktisera steriliserande ingrepp även utan samtycke från sina patienter. Att man angav skenbara sociala indikationer för att genomföra tusentals operationer på kvinnor tyder på att läkaren ansett sig privilegierad att anta rollen av överordnad beslutsfattare för samhällets väl; att de medicinska motiven varit underordnade andra motiv. En strävan att vidmakthålla hävdade moraliska principer. En vilja att försöka balansera den medicinska auktoriteten i ett gränsland mellan klinisk vetenskap och etik med utgångspunkt i ängsligheten över en samtids subversiva element. Läkaren som positionerad ovan det världsliga med utgångspunkt i
föreställningar om det naturliga och eftersträvansvärda. En position präglad av kontinuitet.
Det handlar om liv och hur makten över dem alltid tycks vara någon annans. För det handlar å ena sidan om hur någon tar sig rätten att definiera ett liv, men även om hur samma någon tar
93
sig rätten att reducera ett livs innebörd till att utgöra ett skal för förvaring. Under hela 1900- talet har någon annan gjort anspråk på kvinnans liv. Det har inskränkts och reglerats med utgångspunkt i överordnade premisser och när hon motsatt sig dessa har hon straffats. När läkaren under sextiotalet definierar livet skönjs kvinnan någonstans i periferin. Rätten att bestämma över sig själv framställs som en dikotomi till livet och sociala strukturers
orättfärdighet döljs bakom konstruktionen av kvinnans oförmåga att acceptera sin situation. Det är ett förhållande som förutsätter strukturell underordning. Här bekräftas kvinnans reproduktiva skyldigheter. En oönskad graviditet blir en skuldbetingad konsekvens av en ansvarslös handling. Ovilja blir oförmåga. Samhället vill erbjuda alternativ till abort som vore graviditeten en fråga om val. De bristande sociala förutsättningarnas konsekvenser framstår som individuella problem och tar fokus från ett perspektiv där ojämlika maktrelationer
ifrågasätts. Det naturliga måste upprätthållas. Det är den medicinska vetenskapens auktoritet i relation till ett samhälle i förändring och det är kvinnan i relation till mannen. Han är till synes överordnad den reproduktiva processens skyldigheter. Det blir onaturligt att förmoda att mannen vid en graviditet skulle kunna åläggas med motsvarande förpliktelser som kvinnan. Den strukturella underordningen förutsätter dessa premisser för att kunna vidmakthållas. Den reproduktiva skyldigheten är kvinnans medan den reproduktiva rättigheten är mannens.
Det är en relation som förutsätter skuld för att kunna upprätthållas. De ojämlika maktstrukturernas fundament underbyggs av kvinnans upplevelse av den reproduktiva skyldigheten som en ovillkorlig konsekvens av att vara människa. I abort- och
sexualdiskursen görs ingen skillnad på person och situation. Ingen skillnad på subjekten; patient blir person men uteslutande i en abortkontext. Kvinnan blir synonym med ansvaret och skyldigheten. I detta ansvar finns skulden. Det är skulden över att inte tillämpa preventiva åtgärder i tillräcklig utsträckning. Det är föreställningen om den biologiska förpliktelsens privilegium, moderskapet. Att en brytning mot dessa konstruktioner innebär att hon inte infriar de normativa förväntningarna. När den naturliga impulsen inte är att vilja vara mor skönjs skulden som en ofrånkomlig verkan. Det reproduktiva ansvaret bekräftas i
myndigheternas vilja att ställa kvinnan inför val där rätten att bestämma över det egna livet utgör ett undantagsalternativ som ska regleras genom kontroll. Hon ska vilja ha barn om hon bara ges rätt förutsättningar. Kvinnan definieras utifrån vad hon är. Hon är det begreppsliga i det biologiska imperativ som utgör hennes kön. Alltid tillskriven reproduktion och sexualitet. I periferin av tankevärldar, ändå ständigt definierbar. Reducerad till en självklarhet. En kropp. En abstraktion.
94
If men could get pregnant, abortion would be a sacrament.
Epilog
I Texas stiftades 2011 en lag som kräver att den kvinna som vill göra abort genomgår en ultraljudsundersökning. Lagstiftningen kallas A woman’s right to know och ålägger läkaren att genom ultraljudet visa kvinnan fostret i hennes kropp, beskriva dess organ och tvinga henne att lyssna till dess hjärtslag. Hon måste därefter vänta tjugofyra timmar innan hon får göra sin abort. Vägledda av sin egen definition av rätten till ett liv, kräver man av den abortsökande kvinnan att genomleva ett påtvingat känslotillstånd där hon förväntas känna skuld, skam och ånger för att ges bestämmanderätt i något som rör hennes kropps innersta väsen. Det kallas sedan hennes rätt att få veta.
Meningen överst på sidan brukar tillskrivas medborgarrättsaktivisten Florynce
Kennedy, den ger ord till essensen av den här studien. Ord som illustrerar vad som motiverat mig till att ägna ett halvår åt det här arbetet, vad jag vill beröra. Den här studien gör anspråk på att skildra fragment av en historia, men det förflutna kan inte vara historia när dess skeenden är tidlösa. Det är snart femtio år sedan kvinnor i Sverige tillerkändes viss rätt över sina kroppar. Det var vad det handlade om då. Från resorna över Östersjön till
implementeringen av större självbestämmande årtiondet som följde. Från förbud och restriktioner till rättigheter med skyldigheter. Från att ha manifesterats i dödsstraff,
tvångssteriliseringar och ett förmyndarskap motiverat genom ett biologiskt privilegium, tog sig ansvar och skuld andra uttryck när sexualiteten frigjordes från myndighetskontroll. Civil olydnad, aktion och reaktion, men vad har egentligen förändrats? Rätten att få bestämma över den egna kroppen är ännu ingen självklarhet någonstans i världen. Den är underordnad en hegemoni med miljoner ansikten där en del människor helt saknar värde. Varje dag störtar ett flygplan med kvinnor som världen över förlorar sina liv i osäkra och illegala aborter.266 Det behövs inte fosfortändstickor för att ta död på människor.
Än idag är aborten belagd med skuld och skam.267 Det sexuella och reproduktiva
ansvaret är fortfarande kvinnans. Femtio år efter preventivmedlets tillkomst har ännu inget för män etablerats på marknaden. För det manliga könet är universellt och står således ovan detta världsliga ansvar. Den hegemoniska strukturen förutsätter denna konstruktion. Den ålägger kvinnan med sexualitetens konsekvenser och ger mannen privilegiet att befästa i lag vad hon förväntas känna i en abortsituation. Abort som ett manifest för rätten till självbestämmande
266 Se uppsatsförfattarens studie I början och slutet av livets skörhet.
267 Se referens ovan för exempel på där barnmorskor med lång erfarenhet av det kliniska arbetet med abort och
95
ska bestraffas för kvinnans kropp ska inte få vara hennes. Denna hegemoni manifesteras i allt vi gör – och inte gör; den reproduceras varje dag. Den är våra föreställningar och
förväntningar. Den åskådliggörs i kroppslig exponering på en reklampelare, men också mer eller mindre outtalat i den var-dagliga interaktionen mellan människor. I de förmodat oskyldiga frågor om barn som många dagligen förväntas bemöta, och i en nekande respons som blir ett försvar som säger allt och ingenting om de ärr en människa kan gömma i sitt inre.
Leva med konsekvenserna. Det är ju så grundläggande, så allmängiltigt och naturligt.
Samtidigt så intimt och skört, en ensam skuld. En livslång påminnelse.
Den här studien visar på hur strukturer upprätthålls i diskurser, hur de konstrueras och reproduceras genom språket som maktverktyg. Hur den diskursiva praktiken bidrar till att befästa maktrelationer. Hur normativ konstruktion av kön präglas av en enträgen kontinuitet. Men sin mening får den i orden – och i det outtalade. I förståelsen av att strukturer samverkar och att studier av diskurser ger kunskap om denna samverkan. Den är dock enbart ett
fragment. Jag vill framhålla behovet av att blottlägga diskurser i en vilja att förändra strukturer. Det behövs fler studier av sexualitet, reproduktion och kroppen – i en historisk kontext såväl som i andra. Och det behövs fler röster som påtalar faran i att betrakta människans utveckling i en ständigt progressiv kurva; som att förutsättningarna vore acceptabla nu för att fosfortändstickor förbjöds i Sverige under slutet av 1800-talet. Vissa skeenden är tidlösa. Idag är det polska kvinnor som reser över Östersjön för att ta kontroll över sina kroppar i ett annat land. Och utanför abortklinikerna i Texas står de som hävdar sig företräda livet redo att omvända gravida på väg till det obligatoriska ultraljudet. Enligt dem har kvinnan gjort ett val och därmed blivit reducerad till att utgöra ett emballage för det liv som betyder något. Hennes är skulden i konsekvenserna. Att de som sätter en ära i att bortse från en människas liv till förmån för det begynnande i hennes kropp, kallas ”pro-life” är en skev och missvisande avgränsning. För liven är många. Att kunna välja abort är att bestämma över sin sexualitet och sin kropp. Det är rätten till liv.
96
Förteckning över källor och litteratur
Arkivmaterial
Läkartidningen 1965-1966
Läkartidningen, nr 8, 1965, Redaktionen, Abortlagen omprövas
Läkartidningen, nr 12, 1965, Fred Richter, Öppet brev till docent Lars Engström Läkartidningen, nr 12, 1965, Lars Engström, Svar till doktor Fred Richter
Läkartidningen, nr 12, 1965, Gunnar Biörck, Liv och död – medicinskt, juridiskt och etiskt Läkartidningen, nr 15, 1965, Redaktionen, Gynekologerna och utländska abortsökande Läkartidningen, nr 46, 1965, Lars Engström, En lysande bilderbok: Men varför anti- abortpropaganda?
Läkartidningen, nr 49, 1965, Axel Ingelman-Sundberg, ”Fången i aborternas värld” Läkartidningen, nr 49, 1965, Ludwig Simon, Fostret ingen cellklump
Läkartidningen, nr 49, 1965, G. Beskow-Olsson, Oförståeliga farhågor
Läkartidningen, nr 6, 1966, Redaktionen, Tiger kristna läkare om abortmissbruket? Läkartidningen, nr 12, 1966, Redaktionen, Motion om abortväntetider avstyrkt Läkartidningen, nr 22, 1966, Lars Engström, Stimulerande bidrag till abortens etik Läkartidningen, nr 29, 1966, Jan Larsson, Apologi för gynekologens rätt att vägra abort
1967-1969
Läkartidningen, nr 48, 1967, Elisabeth Bosaeus m fl, För en valfri abort Läkartidningen, nr 28, 1968, Redaktionen, De nya läkarreglerna
Läkartidningen, nr 38, 1968, Gunnar Biörck, Kommentar till de nya läkarreglerna Läkartidningen, nr 38, 1968, Sture Järnmark, Reglerna är normer – inte lagparagrafer
Läkartidningen, nr 41, 1968, Lena Arfwidsson m fl, En liberal abortpraxis: Legala aborter i Umeå 1963-1967
Läkartidningen, nr 43, 1968, Gunnar Biörck, Läkarregler och livsåskådning
Läkartidningen, nr 15, 1969, Gerhard Gennser m fl, Erfarenheter från legala abortverksamheten i Malmö
Läkartidningen, nr 16, 1969, Bo von Friesen m fl, En alltför liberal abortpraxis? Läkartidningen, nr 38, 1969, Sten Borgedahl, Legala aborter och läkaretik
1970-1972
Läkartidningen, nr 4, 1970, Gösta Berggren, Sterilisering – ett alternativ till p-piller
Läkartidningen, nr 36, 1970, Janis Abolins, Legala aborter vid Allmänna BB i Stockholm 1967-1968 Läkartidningen, nr 37, 1970, Redaktionen, WMA-uttalande i abortfrågan
Läkartidningen, nr 37, 1970, Redaktionen, WMA-uttalandet i abortfrågan
Läkartidningen, nr 45, 1970, Hjalmar Sjövall, De dem. effekterna av födelsekontroll och legal abort Läkartidningen, nr 47, 1970, Rolf Lindelius, Abortlagstiftningen och dess tillämpning
Läkartidningen, nr 31, 1971, Red. Dubbelt så många aborter i Finland efter den nya lagens tillkomst Läkartidningen, nr 32, 1971, Raanan Gillon, Liberal lag betyder inte ”abort på begäran”
Läkartidningen, nr 50, 1971, Redaktionen, Läkarförbundets abortmöte
Läkartidningen, nr 50, 1971, Kjell Öhrberg, Abort bör undvikas när fostret nalkas självständigt liv Läkartidningen, nr 50, 1971, Bengt Lindegård, Varför har man glömt bort fostret?
Läkartidningen, nr 52, 1971, Redaktionen, Läkarmötet i abortfrågan Läkartidningen, nr 3, 1972, Irma Wright, Fri aborträtt – humant?
Läkartidningen, nr 7, 1972, Redaktionen, Läkarförbundets yttrande om ”Rätten till abort” Läkartidningen, nr 7, 1972, Redaktionen, Abortfrågan – liberalisering av ett faktiskt läge Läkartidningen, nr 11, 1972, Redaktionen, Abortfrågan klarnar
Läkartidningen, nr 15, 1972, Bo von Friesen, Nonchalera inte riskerna i samband med abort! Läkartidningen, nr 50, 1972, Hertha Holmberg, m fl, Blivande mödrar – abortsökande kvinnor i socialpsykiatrisk jämförelse i Umeå
97
1973-1974
Läkartidningen, nr 4, 1973, Bo von Schoultz m fl, Legal abort och sjukhuspersonalens attityder Läkartidningen, nr 5, 1973, Lars-Otto Dandenell, Aborter är för dyra p-medel
Läkartidningen, nr 14, 1973, Karin Edström, Antikonceptionell rådgivning i samband med abort Läkartidningen, nr 18, 1973, K. Edström, Har samhället råd att säga nej till gratis preventivmedel? Läkartidningen, nr 24, 1973, Redaktionen, Abort eller preventivmedel?
Läkartidningen, nr 41, 1973, Elisabet Sjövall, Skall fruktsamheten öka och antalet födda minska? Läkartidningen, nr 42, 1973, Elisabet Sjövall, Legala aborter – enbart ett sjukvårdsproblem? Läkartidningen, nr 43, 1973, Bo von Schoultz m fl, Erfarenheter och åsikter om preventivmedel och preventivmedelsrådgivning hos 105 abortsökande kvinnor
Läkartidningen, nr 1-2, 1974, Lars Jacobsson m fl, Fri abort – begränsad ”rätt” till abort Läkartidningen, nr 13, 1974, Redaktionen, Propositionen i abortfrågan
Läkartidningen, nr 16, 1974, Red. Abortpropositionen: ”Personal som har svårt att acceptera…” Läkartidningen, nr 17, 1974, Irma Wright, Abortdebatten i TV
Läkartidningen, nr 18, 1974, Hans Pauser, Läkarförbundet och abortfrågan Läkartidningen, nr 18, 1974, Redaktionen, Revidering av finska abortlagen utreds
Läkartidningen, nr 20, 1974, Redaktionen, Splittring i abortfrågan – vpk enda eniga partiet Läkartidningen, nr 22, 1974, Redaktionen, Presskommentarer i abortfrågan
Läkartidningen, nr 22, 1974, Elisabet Sjövall, Personlig kommentar