Abstraktioner: Eller "Den förutsedda svaghetens oförutsedda styrka"

Abstraktioner

Eller ”Den förutsedda svaghetens oförutsedda styrka”

Studier i diskursiv konstruktion av kön

i svensk abortdebatt 1965-1974

Abstractions: The unpredicted strength of anticipated weakness A study of gender discourses in Swedish abortion debate 1965-1974

Kristoffer J. Zetterström

För masterexamen i historiska studier

91-120 högskolepoäng

Fakulteten för lärande och samhälle Handledare: Mats Greiff

Abstract

Throughout the 20th century, a power relation has established the relationship between the medical profession and the woman in an abortion context. It is a relationship where the woman has been forced to subordinate to expectations, in which she has been shaped, idealized, reduced and blamed; ascribed with a sexual responsibility not found in its male counterpart. When it was revealed in February 1965 that Swedish women had done abortions in Poland since the procedure was forbidden in Sweden, an extensive debate took place that challenged and redefined the norms and values that had substantiated the sexual-political discourse until then. The concept of life was equated with the right to individual freedom and forced the exposure of radical ideological opinions. Especially within the medical profession. By analyzing articles in the medical journal Läkartidningen between 1965 and 1974, I have studied the representation of the abortion-seeking woman in the sexual-political debate of the medical profession. Furthermore, I have examined the part this profession has played in the renegotiation of normative structures in society. My conclusions are that the woman

throughout the abortion discourse is embodied as a subject that is ascribed with gender-normative constructions. She is characterized as vulnerable, exposed and sexually liberated; imposed with the main sexual responsibility and in extension the guilt that such a

responsibility may lead to in an abortion context. The medical profession have played a significant part in maintaining these structures. Essential terms to understand the discourses in which the abortion-seeking woman is shaped, are relations, construction of common sense,

structural subordination and blame.

Abstrakt

Under hela 1900-talet har läkarens relation till den abortsökande kvinnan utgjort ett

maktförhållande där kvinnan tvingats underordna sig förväntningar. I dessa har hon formats, idealiserats, reducerats och skuldbelagts; tillskriven ett ansvar över sexualiteten som saknat sin motsvarighet hos mannen. När det så i februari 1965 uppdagades att svenska kvinnor rest till Polen för att göra abortingrepp förbjudna i Sverige, inleddes en omfattande debatt som kom att omvandla de normer och värderingar som fram till dess grundlagt den sexualpolitiska diskursen. Begreppet liv ställdes mot rätten till självbestämmande och tvingade till

ideologiska ställningstaganden. I synnerhet inom läkarprofessionen. Genom att analysera artiklar i den medicinska tidskriften Läkartidningen mellan 1965 och 1974 har jag undersökt hur den abortsökande kvinnan framställts i den abort- och sexualpolitiska debatt som förts inom läkarkåren. Vidare den roll professionen spelat i omförhandlandet av normativa strukturer i samhället. Mina slutsatser är att den abortsökande kvinnan genomgående i abortdiskursen utgör ett subjekt som tillskrivs könsnormativa konstruktioner. Detta subjekt används även som ett verktyg för att underbygga det egna ställningstagandet. Kvinnan framställs som sårbar, blottlagd och sexuellt frigjord; hon åläggs det sexuella ansvaret och i förlängningen den skuld det kan innebära i en abortdiskurs. I denna framställning har läkarprofessionen haft en betydande roll. Grundläggande begrepp i förståelsen av de strukturer som skapar den abortsökande kvinnan är: relationer, förnuftskonstruktion,

Innehållsförteckning

Inledning: Makten över livet

7

Primära målsättningar 11

2 Abortpolitik under 1900-talet

12

1934-: Kvinnan i periferin 12

1950-: Restriktivitet och inkonsekvens 13

Ett fotografi: 1965 års abortkommitté 15

3 Staten och medborgaren: tidigare forskning i historisk kontext

18

Den reproduktiva kroppen: svag och förledd 18

Livets privilegier 23

Den undergivna sexualiteten: ohämmad och styrd 25

Den medicinska vetenskapens hegemoni 28

Staten och medborgaren: kontinuiteterna 30

4 Varande och görande: teoretiska och metodologiska ansatser

31

Makten i diskursen: det dolda men skönjbara 31

Normaliserandets förnuft 32

Den normativa könskonstruktionen 34

Språkets destruktiva ordning (varför gråter den abortsökande kvinnan?) 35

Begreppsproblematik 37

Läkartidningen: debattforum för samhällsanalytiker 37

Mitt arbetssätt: avgränsningens förtjänster 38

5 Den dolda symbolikens genealogi

40

Codex ethicus: från individualism till kollektivism 40

1965-1966: Över gränsen

41

”kvinnor är inga hyndor och barn inga hundvalpar” 42 ”ett hävdande av kvinnans integritet på bekostnad av ett barns liv” 43

En parantes från gynekologhåll 45

”rymma från det oundvikliga” 45

”den förutsedda svaghetens oförutsedda styrka” 47

”en del kvinnors oförmåga att acceptera sin situation” 48

1967-1969: I akt med tiden

51

”stridande mot hennes känsla för vad som är rätt och riktigt” 53

”Tillämpas verkligen lagen rätt?” 55

”förutsedd svaghet visade sig ha en oförutsedd styrka” 56

Delanalys 1965-1969: Konsten att osynliggöra en abstraktion

59

Läkaren som samhällsanalytiker: Förnuftskonstruktioner 59

Osynliggörande 62

Eko av könets essens: Valet 64

Eko: Svag och förledd 65

1970-1972: Förbudsgrunden i förändringens vindar

67

”en fysiskt eller psykiskt svagt utrustad kvinna” 69 ”Det är kvinnan som är gravid och inte olika nämnder” 71 ”som om fostret vore en del av den gravida kvinnan” 73

”den extrema uppfattningen” 76

1973-1974: Mot nya tidevarv

77

”I de flesta fall vet kvinnan bättre än andra” 78

”Diskussionen är på denna punkt mycket irrationell” 79 ”Skuld- och syndkänslor utplånas inte över en dag” 81

Delanalys 1970-1974: Sterilisera en konstruktion

84

Den reproduktiva kvinnan; den sköra patienten 84

Eko av könets essens: Vågskålsskiften 87

Eko: Skuld 89

1965-1974: Patienten

90

Abstraktioner: det dolda men skönjbara

92

Epilog

94

”Ty även om medicinska vetenskapen kan fastslå, att ett foster, alltså ett liv, förefinnes i och genom befruktningen, så uppfattar icke den havande kvinnan det så och kommer sannolikt aldrig att göra det. Först sedan havandeskapet framskridit ganska avsevärt, om icke just så långt att hon förnimmer fostrets rörelser, går det in i hennes medvetande att hon bär på ett annat liv än sitt eget. Hon känner det därför icke vid en abort under den första tiden av havandeskapet så, som om hon utplånade ett liv. Senare känner hon det däremot.”

Yrkeskvinnornas klubb, 1935

Condemned to secrecy,

they have them in dangerous conditions when this procedure

performed under medical supervision, is one of the simplest.

These women are veiled in silence. I declare that I am one of them. I have had an abortion.

Le Manifeste des 343, april 1971

“During your sonogram, the doctor is required to

display the sonogram images and make the heart beat audible. You may decline to view the images and listen to the heartbeat.”

7

1

Inledning: Makten över livet

Barnmorskan tystnade som för att försöka minnas hur det faktiskt var1 och så började hon berätta om en händelse från början av sextiotalet som hon av någon anledning aldrig hade glömt. Om två människor som träffat varandra i en tid av sina liv då ingen av dem var redo. De var båda unga och nyfikna och deras möte mest något tillfälligt, en stundens ingivelse i ett årtionde som så smått började förändra attityder. Stilla. Det fanns inget naturligt försvar mot konsekvenserna och mycket lite stöd att önska av samhället när konsekvenserna väl blivit ett faktum. De blev gravida och hon en av de över tusen kvinnor som tog sig över Östersjön till Polen för att fördriva ett monster, kväva en pliktskyldighet och en skamkänsla. Att något så litet, som knappt existerar än, kan kännas så överväldigande.

Abortens motståndare ansåg att den kvinna som verkligen inte tyckte sig kunna behålla sitt barn av oro för vad det skulle innebära i socialt och ekonomiskt förfall, måste få hjälp av samhället. Reformer med ekonomiskt bistånd skulle få dessa arma kvinnor att ändra

uppfattning, att vilja tillägna sig moderskapets dygd. Det av naturen givna privilegiet i att vara kvinna. Hon var emballaget i livets triumf; oföränderligheten i en normativ självklarhet anno så långt tillbaka som vi har kunnat greppa tiden. Så sent som 1963 hade såväl läkare som kuratorer medgett att de tillämpade ”positivt förmyndarskap” i mötet med abortsökande kvinnor.2 Man försökte få kvinnorna att komma till en insikt de i sitt tillstånd antogs vara alldeles för emotionella för att ta till sig på egen hand. ”Men om hon helt enkelt inte ville ha barn… då fanns ingen hjälp att få.” fortsatte barnmorskan. När all makt låg hos läkaren kunde den abortsökande kvinnan möjligtvis få abort med hänvisning till ”förutsedd svaghet”. Om hon grät och bedyrade att ett barn var henne övermäktigt, så kanske. Att behöva spela upp ett register man inte har, som barnmorskan uttryckte det, och få en indikation på psykisk svaghet. Att tvingas underordna sig en främmande makt för att kunna fördriva det där monstret.

Jag hade bett henne berätta om sina erfarenheter av att arbeta med aborter före 1974 års abortlagstiftning. Om att vara barnmorska i en tid då attityderna i sjukvården, spänningarna och diskussionerna präglade personalrum på alla landets vårdinstitutioner. Abort var inte medicin; det var något allmänmänskligt, en fråga om etik och värderingar, människans

1 _{Samtal med barnmorska våren 2015. Se uppsatsförfattarens studie I början och slutet av livets skörhet.} 2 _{Se bl a Lena Lennerhed, Historier om ett brott: illegala aborter i Sverige på 1900-talet, 2008, s. 166-167}

8

uppfattning om sig själv. Något som inte gick att nonchalera. Alla förväntades ha en åsikt men långt ifrån alla tvingades leva med konsekvenserna. För de som under början av sextiotalet företog strapatsen till Polen väntade åtal i Sverige. Riksåklagaren menade att fördrivning av ett svenskt foster utgjorde en kränkning av svenska intressen.3 Således var dessa kvinnor kriminella enligt svensk jurisdiktion och skulle betraktas därefter. Deras öden blev i februari 1965 kända som polenresorna och intensifierade en debatt där många kritiserade en

lagstiftning som var så restriktiv att den tvingade människor att söka hjälp i ett annat land. Den utredning som tillsatts några månader tidigare i syfte att i all enkelhet se över den

rådande abortlagen gavs ett helt annat fokus och nya brännpunkter.4 De blygsamt omdanande attityderna tvingades till radikala ställningstaganden. Skeendena gav vind i seglen åt såväl förespråkarna för en liberalare abortlagstiftning som för deras antagonister. Debatten

polariserade och skapade ytterligheter. Abort var en fråga om liv, det som särskilde var vems liv som skulle främjas.

Mitt i förändringens vindar stod läkaren vars tidigare så självklara roll nu utsattes för prövningar. Vetenskapens fortskridande hade grundlagt samhällets föreställningar och värderingar, i det hade läkaren varit normbildande. Med indicier grundlagda i vetenskaplig godtycklighet hade staten motiverat kontroll över sexualitet och reproduktion genom såväl abort- som steriliseringspraktik.5 _{Under hela 1900-talet hade läkaren i sin yrkeskaraktär haft}

makten över medborgaren i restriktiva lagstiftningar som legitimerat auktoritär tillsyn. Abortförfarandet hade varit under hans överinseende; han hade beslutat om medgivande och han hade genomfört ingreppet om han (i sällsynta fall) ansåg det finnas skäl till det. Läkaren som i sin yrkesroll värdesatte sin etiska kodex allra högst som sa att det var hans plikt att ”skydda och bevara människolivet alltifrån dess tillkomst i moderlivet”6_{, ställdes i sextiotalets}

3 _{Maud Eduards, Kroppspolitik: om moder Svea och andra kvinnor, Stockholm, 2012, s. 95}

4 _{Se Stefan Swärd, Varför Sverige fick fri abort, 1983, s. 36-38, 86-89: Under början av sextiotalet tog}

Socialdemokratiska studentförbundet och Folkpartiets ungdomsförbund ställning för fri abort. Debatten intensifierades i främst liberal media men handlingskraften uteblev. I november 1964 initierade

Justitiedepartementet, på socialdemokraternas begäran, en ”förutsättningslös utredning”. Swärd menar att Polenresorna gav abortfrågan en uppmärksamhet den inte haft innan. Allt fler engagerade sig i debatten. De drabbade kvinnornas öden presenterades på ett sådant sätt att abortlagens problematik belystes; sympatin för kvinnorna växte och regeringen tvingades påskynda abortutredningen.

5 _{Se bland annat Eva Palmblad, Sanningens gränser: kvacksalveriet, läkarna och samhället: Sverige 1890-1990,}

Stockholm, 1997; Maija Runcis, Steriliseringar i folkhemmet, 1998; Eva Palmblad, Den disciplinerade

reproduktionen: abort- och steriliseringspolitikens dolda dagordning, 2000; Gunnar Broberg & Mattias

Tydén, Oönskade i folkhemmet: rashygien och sterilisering i Sverige, 1991; Lena Lennerhed, Historier om ett

brott: illegala aborter i Sverige på 1900-talet, 2008; Lena Lennerhed, Sex i folkhemmet: RFSUs tidiga historia,

2002; Maciej Zaremba, De rena och de andra: om tvångssteriliseringar, rashygien och arvsynd, 1999; Lisa Öberg, Barnmorskan och läkaren: kompetens och konflikt i svensk förlossningsvård 1870-1920, 1996

9

samhällsutveckling inför en till synes komplex valsituation där det inte längre gick att värja sig mot en förestående emancipation. Premisserna måste omförhandlas. Under de drygt sex år 1965 års abortkommitté behövde för att färdigställa sitt betänkande, modifierades

tillämpningen av förbudslagstiftningen avsevärt för abortsökande kvinnor.7

När så abortkommittén 1971 publicerade sitt utlåtande, tillerkändes kvinnan viss rätt att de tolv första veckorna i graviditeten själv bestämma över sin kropp. Kommittén, vars yttrande förväntades ange tonen för lagförslaget, hade valt sida. Om än en aning återhållsamma i sin förslagsformulering antydde de kvinnans rätt till självbestämmande framför fostret i hennes kropp. Det var en brytning med dittills förhärskande föreställningar om kvinnans reproduktiva skyldighet. En närmast subversiv omförhandling av vedertagna begrepp. För många innebar dock detta ställningstagande ett statligt subventionerat förringande av människovärdet. Man ansåg att abort måste fortsätta utgöra en undantagslagstiftning med tydliga restriktioner annars riskerade den att bli ett preventivmedel för lättsinniga. Människolivets okränkbara värde skulle undermineras om abort kunde accepteras på så godtyckliga grunder som en kvinnas uttalade önskan. Kritiken kom främst från religiösa samfund, ärkebiskopen och

högerpartierna8 men också från de medicinska professionerna. Sveriges Läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet var eniga med Svenska Barnmorskeförbundet om att

abortförfarandet måste avkriminaliseras men menade att avsaknaden av fostrets rättigheter omöjliggjorde för dem att fullt ut godta kommitténs betänkande. ”Kvinnans obegränsade rätt att förfoga över sin kropp är icke förenlig med ett absolut rättsskydd för fostret.” återgavs som ett mantra och en princip i förbundens remissyttranden.9 Redan vid konceptionen måste fostret tillerkännas ett skyddsvärde som sedan successivt ökar med fostrets utveckling. En utveckling som de menade ofrånkomligen motiverade att kvinnans ”rätt att själv förfoga och bestämma över sin fortplantning på motsvarande sätt reduceras.”10 _{Sveriges Läkarförbund}

förordade även en revidering av lagtextförslagets första paragraf om abortoperationen som ett operativt ingrepp ”kvinna underkastar sig för att slippa föda”. Utan någon mer ingående argumentation över motiven bakom det egna förslaget, ansåg de att en mer acceptabel

7 _{Se Swärd, 1983, som skriver att det 1965 genomfördes drygt sextusen legala aborter, 1971 nästan tjugotusen –}

detta trots att abort ännu i princip var förbjudet enligt lag.

8 _{Den svenska kyrkans högste ledare ansåg det uteslutet att en grundsyn som enbart tog hänsyn till kvinnan}

skulle kunna bli normgivande för en ny lagstiftning. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund menade att kommittén accepterade samhällets sociala brister när de istället för att betona dess stöd för den blivande modern, propagerade för en lagstadgad rätt för kvinnan att ”slippa föda”. (Abortfrågan: remissyttranden över 1965 års

abortkommittés betänkande Rätten till abort; SOU 1971:58, s. 98, 243)

9 _{SOU 1971:58, s. 196-213, s. 219-221}

10

formulering borde framhålla att kvinnan underkastar sig operationen för att ”slippa föda barn eller livsdugligt foster”.11 _{Den dolda symbolikens auktoritet. Ordens betydelse för att}

manifestera de tidlösa hegemoniernas struktur. 1938 års abortlag hade förbisett kvinnans rätt helt; hon hade tilldelats rollen av moderskapsidkare och endast om hennes liv uttryckligen var i fara hade man förmått göra undantag från de strikta principerna. Under hela 1900-talet hade hennes intressen omyndigförklarats och när hon senare agerade utifrån dessa premisser med de enda medel som stod till hennes förfogande, ställdes hon till svars och tvingades

argumentera för rätten till sitt liv mot ett ännu icke existerande väsen som inte kunde tala för sin. Hon rådde inte över förutsättningarna men hon skulle tvingas leva med konsekvenserna. Sådan var denna för de medicinska professionerna olösliga konflikt.

Den tidigare så uttrycksfulla barnmorskan hade tystnat nu. Hon betraktade golvet en stund som om hon försökte glömma något hon alltid skulle minnas. Så fortsatte hon berätta om det unga paret vi hade lämnat för en längre stund i vår skärskådning av en avlägsen samtid. Om kvinnan som reste till Polen för att utföra ett ingrepp som var förbjudet i Sverige. Hur det hade medfört blödningar, smärtor och komplikationer och hur denna unga människa tvingats leva med konsekvenserna. Hon hade aldrig blivit åtalad och hennes aktion hade varit del i en förändringsprocess som lade grunden för en lagstiftning till gagn för tusentals andra kvinnor. Men hennes uppoffringar hade krävt liv. För henne hade komplikationerna inneburit att hon aldrig skulle få barn igen när tiden väl kändes rätt. För henne skulle konsekvenserna bli en livslång påminnelse om hur svårt det är att tvingas bära på en skuld man inte kan förlika sig med för att den inte ska behöva vara ens egen. Den tillfälliga förälskelsen, stundens ingivelse, bar på en annan skuld; han hade fått flera barn senare när tiden, mognaden och partnern var rätt för honom. Privilegiet och skammen var hans att bära hela livet. Det har alltid varit en fråga om liv. Men liven är många och kan vara så sköra. Makten över dem alltid någon annans.

11

Primära målsättningar

Det övergripande syftet är att studera föreställningar om kön och sexualitet i en tid då rådande värderingar stod i begrepp att omförhandlas. Studien inleds vid tiden för initierandet av 1965 års abortutredning och sträcker sig till 1974 då den nya abortlagen antogs. Utgångspunkten är läkarprofessionen som en vid den här tiden opinionsbildande grupp med normgivande

inflytande över synsätt och konstruktioner i samhället. Genom att studera debatt kring abort i deras tidskrift Läkartidningen vill jag med utgångspunkt i läkarens roll i samhället visa på hur kön och sexualitet konstrueras och reproduceras i en abortdiskurs.

En ambition är även att ge en överskådlig bild av själva debatten. En debatt som var av betydelse för utformandet av 1974 års lagstiftning och i förlängningen för omförhandlandet av vedertagna föreställningar. Jag har min utgångspunkt i följande frågeställningar:

Hur framställs den abortsökande kvinnan i abortdebatten? Vilken roll har läkaren i denna framställning?

Vilka föreställningar om kön och sexualitet konstrueras i den abort- och sexualpolitiska diskursen?

I vilken utsträckning går det att se någon kontinuitet respektive förändring i reproducerandet av dessa föreställningar?

12

2

Abortpolitik under 1900-talet

I det tredje kapitlet kommer jag med utgångspunkt i den för min studie mest väsentliga forskningen, ge en längre redogörelse av abort-och sexualpolitikens historia i Sverige. För att till fullo förstå dess dramaturgi tror jag dock att man kan behöva en någorlunda övergripande bakgrundsbild av lagarna, tilläggen och utredningarna som föregick dem. Det unika med den abortlag som implementerades i den svenska sjukvårdsorganisationen första januari 1975, var att dess grundformulering utgick från kvinnans intresse; hennes rätt att åtminstone under en viss tid ensam förfoga över sin kropp. Detta stod i kontrast till den tidigare lagstiftningen vars ramverk utgjordes av restriktiva indikationsmotiv där kvinnan i princip var skyldig att

underkasta sig sin graviditet och fosterfördrivning betraktades som en kriminell handling. Det lagförslag som kom att röstas igenom av riksdagen i maj 1974 var dock inte det som 1965 års abortkommitté utarbetat under sex års tid. Men vi tar det från början.

1934-: Kvinnan i periferin

Fosterfördrivning gav fängelse men tidens praxis var att åtminstone kvinnan kunde undgå hårdare bestraffning om det kunde antas att havandeskapet utgjorde en påtaglig risk för kvinnans liv och hälsa.12 _{Det fördes även en diskussion huruvida kvinnan skulle kunna undgå}

straff för fosterfördrivning om graviditeten var konsekvensen av en våldtäkt eller om hon bedömdes vara i en ekonomiskt eller socialt utsatt position. 1934 tillsattes en utredning vars syfte var att undersöka möjligheterna och riskerna med ett upphävande av det abortförbud som dittills varit rådande. Utredningen konstaterade att förbudet mot abort vilade på en etisk och humanitär grundval; respekten för människolivet motiverade straffpåföljden, menade man. Den humanitära grunden ansågs ligga i att såväl de osakkunniga abortmetoderna som de som utfördes i sjukvårdens regi utgjorde en risk för kvinnans liv och hälsa.13 Utifrån denna grund lade man fram ett förslag med humanitära, eugeniska och sociala indikationer, där man också tagit viss hänsyn till möjligheten att avvika från principen om livets okränkbarhet i de fall då kvinnans liv var i fara.14 Den sociala indikationens motivering gav rätt till abort om det kunde bevisas att barnets tillkomst skulle försätta kvinnan i ett svårt nödläge som inte kunde

12 _{Ann-Katrin Hatje, Befolkningsfrågan och välfärden: debatten om familjepolitik och nativitetsökning under}

1930- och 1940-talen, 1974, s. 119

13 _{1965 års abortkommitté, Behövs lagstiftning om abort?: frågeställningar i abortutredningen : (sammandrag}

ur 1965 års abortkommittés betänkande: Rätten till abort), Stockholm, 1971

13

avhjälpas på annat sätt. De flesta remissinstanser höll med om att en social indikation

motiverade abort om än endast under särskilda omständigheter. Sveriges Läkarförbund skrev i sitt remissyttrande att abort av detta skäl kunde medges på de ”strängaste indikationer” och med tydliga bevis för att ”den allvarliga faran för kvinnans välfärd” inte var tillfällig utan uppenbart av bestående natur. Man underströk att man såg abortproblematiken som en följd av de sociala bristerna i samhället och att abortlagens sociala indikationer borde vara av provisorisk karaktär med möjlighet att omförhandlas när samhället vidtagit lämpliga åtgärder.15 Den lag som trädde i kraft 1938 förbisåg dock helt rätten till abort av sociala skäl.16 Den hade utpräglad karaktär av undantagslagstiftning och medgav operation endast på vissa indikationer.17 Den humanitära indikationen skulle förhindra att kvinnan tvingades föda ett barn som var resultatet av en våldtäkt eller incestövergrepp, den eugeniska motverkade spridandet av undermåliga genetiska anlag och den medicinska skulle förhindra att kvinnan dog. Det var först med 1946 års tillägg som viss hänsyn togs till hennes sociala situation. Man framhöll dock att man inte ville medge aborter utan någon medicinsk bevekelsegrund. I motiven för tillägget skrev första lagutskottet att man i sociala skäl inte inkluderade de fall då tillkomsten av ett barn utsatte kvinnan för ”social vanära”, utan enbart då det kunde antas att kvinnans krafter på längre sikt skulle nedsättas. Huruvida hennes psykiska och fysiska tillstånd var starkt nog bedömdes av läkare. 1965 års utredning av rådande lagstiftning skrev att: ”I den mån en sådan nedsättning av krafterna hos en kvinna inte kan förutses, är däremot abort inte tillåten enligt nuvarande lag, hur besvärlig kvinnors situation än må te sig eller hur små eller obefintliga de själva än bedömer sina möjligheter att ta hand om ett barn.”18

1950-: Restriktivitet och inkonsekvens

Uppgången i antalet utförda aborter under slutet av fyrtiotalet följdes av ett restriktivt

årtionde. 1951 utfördes sextusen aborter, därefter sjönk siffran successivt. 1960 beviljades och verkställdes knappt hälften så många. Detta till följd av läkares alltmer återhållsamma attityd i

15 _{Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap., Stockholm, 1935, s. 90-91} 16 _{Se Hatje m fl: I den intensifierade debatten efter Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan 1934, tillsattes en}

befolkningskommission som på flera punkter helt motsatte sig abortutredningens slutsatser. Man menade bl a att en social indikation i abortlagen innebar ett underkännande av samhällets förmåga att på andra sätt komma tillrätta med problematiken. I propositionen till abortlagen gick man på kommissionens linje.

17 _{Abort var tillåtet ”när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle}

medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Giltiga skäl att hindra ett fortsatt förlopp föreligger när det med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att hennes kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och vården om barnet.” (1965 års abortkommitté, Rätten till abort, Stockholm, 1971, s. 116-121)

14

bedömningsprocessen.19 _{I februari 1963 skrev en gynekolog, en kurator och en psykiater i en}

artikel att de betraktade nedgången som ett friskhetstecken. Abort innebar en konflikt för varje mogen och känslomässigt normalt utrustad kvinna. Hon hade själv ”visat vägen till större restriktivitet”.20 _{För abortförfarandets företrädare var förklaringen till nedgången att}

kvinnan tagit sitt förnuft till fånga. Måhända är det närmare sanningen att tillstå att lagens grundpremisser var omförhandlingsbara beroende på vem som hade tolkningsföreträde. Det visar om inte annat följande skeenden. I augusti 1962 reste den amerikanska medborgaren Sherri Finkbine till Sverige för att utföra en abort hon nekats i USA. Hon hade tagit ett medicinskt preparat innehållande ett ämne som i Sverige skulle bli känt som neurosedyn och som fanns i lugnande medel vanliga bland gravida kvinnor. Neurosedynet hade medfört att hennes foster blivit gravt missbildat. Detta berättigade inte abort i hennes hemstat i USA och egentligen inte i Sverige heller då lagen i princip bara medgav ingreppet om fostret befarades bära på en ärftlig åkomma som riskerade spridas vidare. Trots detta verkställdes aborten i Sverige och händelsen fick stor medial uppmärksamhet. Runtom i världen föddes över tiotusen barn med skador orsakade av neurosedynet; vanligt var att de föddes med för korta eller helt utan armar eller ben.21 I Sverige föddes hundrafemtio barn med olika skador.22 Skeendena gav upphov till 1963 års fosterskadetillägg i abortlagen. Detta trots att en

betydande politisk opinion motsatte sig vad man betraktade som en liberalisering av lagen.23

Den första januari 1965 trädde brottsbalken i kraft. I tredje kapitlets fjärde paragraf stadgades fängelse i högst två år för den som ”olovligen fördriver eller eljest dödar foster”. Vidare stod att kvinnan kunde undgå straff vid förmildrande omständigheter och att straffet var ”hårdare för andra än kvinnan”.24 _{Bara någon månad senare framkom det att åtminstone femtonhundra}

svenska kvinnor rest till Polen för att göra abort och senare under våren delgav riksåklagaren att han planerade väcka åtal mot dessa kvinnor. Kritiken blev omfattande; en allmän opinion som sympatiserade med kvinnornas situation yrkade på åtalseftergift. Man påminde om fallet Finkbine där en kvinna rest till ett annat land för att utföra ett ingrepp förbjudet i det egna landet, och menade att den svenska hållningen var inkonsekvent. Kvinnorna som gjort abort i

19 _{Lennerhed, 2008, s. 165-166}

20 _{Lennerhed, 2008, s. 167. Intressant att notera att av artikelförfattarna Kerstin Haste, Kjell Öhrberg och S. V}

Westberg kom de två sistnämnda att, så vitt jag kan uttyda, på olika sätt ingå i 1965 års abortutredning.

21 _{Lennerhed, 2008, s. 169-173; Se även, eller snarare hör SR:s dokumentär om neurosedynkatastrofen.} 22 _{Kerstin Hulter Åsberg, Läkartidningen, nr 48, 2011, Neurosedynkatastrofen blev ett startskott}

(http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=17374) (2016-02-08)

23 _{Swärd, 1983, s. 32-38}

15

Polen åtalades inte men deras aktion lade likväl grunden för en syn som i hög grad skulle prägla sjukvårdens förhållningssätt gentemot dem som de kommande åren ansökte om abort.25

Ett fotografi: 1965 års abortkommitté

Bilden är svartvit och tagen från det avlånga bordets ena kortsida. Ett bord till synes täckt med olika papper. Det är mycket som ska avhandlas. Det är en viktig kommitté men de förmår ändå le en aning där de sitter. Närmast till vänster i bild hittar vi före detta riksdagsledamoten av första kammaren, folkpartisten Ruth Hamrin- Thorell. Mittemot Ruth sitter Astrid

Kristensson, riksdagsledamot för Moderata samlingspartiet. Hon kommer efter de sex åren av diskussion och överläggningar vara generellt missnöjd med utfallet och lämna in en

reservation. Bredvid Ruth nästan gömmer sig den socialdemokratiska riksdagsledamoten Mary Holmqvist, därefter förste byråsekreterare tillika partivännen Görel Alm som också hon ska lämna in en reservation men av ett annat slag. Förre andrakammarledamoten och

socialdemokraten Bo Martinsson sitter längst bort på vänster sida. På kortsidan återfinns kommitténs ordförande förre justitierådet Bengt V. Hult samt dess sekreterare kanslirådet Gunvor Bergström, till synes med en cigarett i handen. På den högra sidan av bordets långsida sitter Elvy Olsson som är riksdagsledamot för Centerpartiet. Mellan Elvy och Astrid

biträdande överläkare Gunnar af Geijerstam som anlitats som abortstatistiskt sakkunnig. Den ende som saknas på bilden är förre överläkaren Verner Westberg. De tar sig arbetsnamnet

1965 års abortkommitté. Under sex och ett halvt år ska de lära känna varandras debattekniker

och återkommande huvudargument. När de slutligen lämnar sitt betänkande i september 1971 har arbetet pågått flera år längre än vad någon av dem tänkt sig.26 De har handlagt tusentals sidor statistik och redogörelser från sakkunniga. De har också medverkat i och påverkats av en förändring i attityder och i den praktiska hållningen till abort. På många mottagningar i landet får kvinnans egen önskan ökad betydelse i ansökningsprocessen.

Kommittén vill ge kvinnan rätt till abort i den mån att den inte längre ska vara en kriminell handling. Vidare om fortsatt graviditet utgör en risk för hennes hälsa; om det kan antas att barnet kommer lida av ”svårartad sjukdom”, samt ”när det av annan anledning är oskäligt

betungande för henne att hennes havandeskap fortsätter.”27 Det är alltså inte ”fri” abort

25 _{Minns ni? 1965 verkställdes drygt sextusen aborter, 1971 nästan tjugotusen. (Swärd, 1983, s. 41). Se även}

Swärd, 1983, s. 36-38; Lennerhed, 2008, s. 169-179; Maud Eduards, Kroppspolitik, 2012, s. 95

26 _{Initialt bedömde ordförande Hult betänkandet till att kunna färdigställas hösten 1968. (Swärd, 1983, s. 40)} 27 _{1965 års abortkommitté, Rätten till abort, 1971, s. 11}

16

kommittén förordar, utan en rätt med förbehåll. De vill att en på det berörda sjukhuset särskild nämnd avgör varje ärende, men utgångspunkten ska emellertid i princip vara att kvinnan inte bör vara skyldig att låta graviditeten fortskrida. ”Finner hon, att hon bör underkasta sig

operation hellre än att ta ansvaret att föda, gäller därför som princip att hon opereras.”, skriver de.28 Görel Alm är inte nöjd med lagformuleringen; hon vill att det tydligare ska framgå att det är kvinnans egen önskan som är avgörande i abortsituationen. Astrid Kristensson agerar för sin del språkrör åt sina moderata partisyskon när hon kritiserar betänkandet för

avsaknaden av fostrets perspektiv; hon förordar att lagen behåller sin undantagskaraktär. Reservationerna förvånar övriga i kommittén som upplevt att samförstånd präglat utredningsarbetet.29

I 1972 års remissyttranden får abortkommitténs betänkande kritik för sin svårdefinierbara innebörd. Bland annat det kryptiska ”oskäligt betungande” ifrågasätts. Vad innebär det och vem avgör vad som är det? En del instanser instämmer i Görel Alms kritik och vill att kvinnans självbestämmanderätt tydliggörs. Andra delar Astrid Kristenssons uppfattning. En gränsöverskridande samstämmighet råder dock kring kommitténs tvetydiga resonemang. Den omfattande kritiken tvingar justitieminister Lennart Geijer att tillsätta en arbetsgrupp som får till uppgift att utifrån remissvaren komplettera betänkandet. I mars 1974 tillkännages så propositionen. De särskilda nämnderna har tagits bort och kvinnan föreslås få rätt att till och med den tolfte veckan helt själv fatta beslut om abort. Mellan den tolfte och artonde veckan vill man att ett eventuellt ingrepp föregås av en särskild kuratorsutredning.30 _{Abort från}

artonde veckan får endast ske vid synnerliga skäl efter utredning av socialstyrelsen. Tjugoen motioner lämnas in i respons till den formulerade propositionen; Flest, sex stycken, kommer från Moderata samlingspartiet där andemeningen är att man inte vill att aborter ska vara ”fria”.31 _{Utmärkande är även Folkpartiets Björn Molin som i sin motion vill se åtgärder som}

underlättar för män att ta sin del av ansvaret i förebyggandet av oönskade graviditeter. Han yrkar på större möjlighet till sterilisering, utökad preventivmedelsrådgivning riktad till män samt mer resurser till forskning kring preventivmedel för män. Även företrädare för

Socialdemokratiska arbetarepartiet framhåller vikten av upplysning riktad mot män så att familjeplaneringen inte blir en kvinnofråga.32 Propositionen behandlas i riksdagen våren 1974

28 _{1965 års abortkommitté, 1971, s. 11-20} 29 _{Swärd, 1983, s. 37-48}

30 _{Lagen reviderades på denna punkt 1996 och gav kvinnan rätt utan förbehåll till den artonde veckan.} 31 _{Läkartidningen, nr 20, 1974, Splittring i abortfrågan – vpk enda eniga partiet, s. 2089-2090} 32 _{Läkartidningen, nr 20, 1974, s. 2089-2090}

17

och ger upphov till omfattande diskussioner. En debatt vars intensitet måhända inte avspeglar voteringen. Vid omröstningen i maj blir riksdagens utfall 214 för den föreslagna lagen och 103 emot.33 _{En del skulle säga att det blev en seger för livet. Andra skulle mer dystopiskt}

hävda att livets okränkbara värde kränktes den där onsdagen i skiftet mellan vår och sommar. För många innebar det slutet på en långdragen kamp för grundläggande rättigheter; för andra började den stora striden med att lagen trädde i kraft. Striden för integritet är en kamp om livet, det liv som alltid reglerats genom statlig kontroll och överinseende. 1974 var förvisso året då en vändpunkt fastslogs i lag men vägen dit har varit lång och brokig, den har krävt många offer.

33 _{Swärd, 1983, s. 48, 100: Mest eniga i sitt motstånd till lagförslaget var moderata samlingspartiet där bara två}

18

3

Staten och medborgaren: tidigare forskning i historisk kontext

sammanflätas innehållsmässigt. Syftet med indelningen är primärt att försöka tydliggöra mitt ämnes positionering i en historievetenskaplig kontext. En övergripande målsättning med kapitlet som helhet är att ge en bild av svensk sexualpolitisk historia. Kapitlet har alltså till syfte att vara såväl vetenskapligt redovisande som skildrande vissa fastslagna värdens enträgna kontinuitet i tider av omvälvande förändringsprocesser.

Måhända vilseleder rubriken något då jag inte avser att redogöra för all forskning som behandlar relationen mellan staten och medborgaren. Det är dock en övergripande titel så god som någon då jag i läsningen av forskningen tycker mig kunna skönja att just denna relation i en sexualpolitisk kontext utgjort ett märkbart statusförhållande under hela 1900-talet.

Förbehållen som realiserats inom relationen i form av restriktiv lagstiftning och reproduktiv kontroll, visar på detta. Med utgångspunkt i relationen mellan den autonoma statsmakten och statsmedborgaren kan vi i studierna av den tidigare forskningen se viljan till kontroll och motiven där bakom. Som vi ska ta del av i det här kapitlet kan kontroll och rentav övergrepp motiveras och berättigas om det görs med utgångspunkt i en normativ (etisk) grundval i argumentation för samhällets väl. Staten och medborgaren är en relation som utgörs av ett spänningsfält; det är synen på sexualitet, familj, normer. Det är vidden mellan det

normaliserande manliga idealet, och det avvikande kvinnliga. Det här är ett sätt att komma närmare motiven bakom och konsekvenserna av svensk sexualpolitik under 1900-talet; ett försök att placera i en historisk kontext den abortlag som i sin grundsats kom att gälla fram till implementeringen av 1974 års lagstiftning.

Den reproduktiva kroppen: svag och förledd

Fram till 1864 bestraffades den kvinna som gjort abort, med döden. Då hette det att hon fördrev ett foster och handlingen var likställd med mord. Därefter ”mildrades” straffskalan stegvis till att ge fängelse. Att kvinnor årligen fick ge sina liv till följd av illegala

abortförfaranden34 var inte skäl nog att benåda henne från bemyndigande bestraffning om hon

34 _{Enbart 1881 dog över tolvhundra svenska kvinnor i sviterna av illegala abortingrepp. Med ett förmodat stort}

mörkertal. (Pia Höjeberg, Jordemor, barnmorska och barnaföderska: barnafödandets historia i Sverige, 2011, s. 286) Se även Lena Lennerhed, Historier om ett brott; Maud Eduards, Kroppspolitik

19

skulle överleva operationen. När en flerårig våg av förgiftnings- och dödsfall inträffade under slutet av 1800-talet efter att kvinnor försökt framkalla abort genom att skrapa fosfor från tändstickor, förbjöds fosfortändstickorna.35 _{Den ”av naturen givna” underkastelsen har hållit}

kvinnor borta från såväl universitetsstudier36 som yrkesliv med argumentet att deras roll i samhället primärt bör vara av reproduktiv karaktär.37 De har inte förmodats kunna fördela sitt fokus till att omfatta även världsliga ting.38 Statsvetaren Maud Eduards diskuterar abortfrågan utifrån den strukturella ojämlikheten i kvinnans påtvingade (biologiskt förpliktade) ansvar för sin gravida kropp, i relation till mannens politiskt förankrade rätt till att själv bestämma huruvida han vill ta ansvar för konsekvenserna av reproduktionsprocessen.39 Enligt henne har kvinnan alltid förbundits med föreställningar kring kön, kropp och sexualitet i en utsträckning vars motsvarighet aldrig kunnat hittas hos mannen. Det manliga könet har alltid varit

synonymt med något universellt, obunden till naturen, och har således fredats från såväl sexuell objektifiering som reproduktiv förpliktelse.40 Detta belyser även Maja Larsson när hon genom att studera föreställningen om kropp och kön i medicinska texter från 1800-talet visar på hur det kvinnliga könet vid den här tiden tillskrevs biologiskt, för att inte säga moderligt, betingade egenskaper, starkt förknippade med något naturgivet. Fjättrad till de livgivande förpliktelserna skänktes hennes liv mening genom att ställas i kontrast till mannens rörliga men allmängiltiga tillvaro. Hon var natur och han kultur; hon var stillastående och essensen i det biologiska könet, han var individualitet, frigjord, med möjlighet att utveckla sig själv.41 Enligt Maja Larsson präglades dock synen på det manliga och kvinnliga könet av en påtaglig ambivalens. Det kvinnligt kodade könslivet och det manligt kodade individuella livet var meningsskapande indelningar men emellertid av motsägelsefull karaktär. De var

35 _{Lena Lennerhed, Sex i folkhemmet: RFSU:s tidiga historia, 2002, s. 28}

36 _{Maud Eduards diskuterar detta i ett kapitel i Kroppspolitik, 2007, i synnerhet sidorna 189-199}

37 _{Det som Greta Wieselgren kallade ”den höga tröskeln” (Den höga tröskeln: Kampen för kvinnas rätt till}

ämbete, 1969) Med Karin Johannissons ord: ”snärjande hinder för kvinnans rätt till högre tjänst” (Den mörka kontinenten, 1994, s, 29)

38 _{I Läkartidningen 1924 skrev provinsialläkaren Erik Tretow att den kvinnliga läkaren för att överhuvudtaget}

kunna konkurrera med sina manliga kollegor måste förbli ogift och ”försaka sin egentliga kallelse som familjemoder.” Vidare att ”Ju mer det allmänna kvinnomedvetandet blir genomträngt av den övertygelsen, att långa akademiska studier mer än något annat fysiologiskt och samhälligt sänker kvinnans utsikter på

äktenskapsmarknaden, utgöra en dålig förberedelse till ett sunt moderskap, desto färre bli de kvinnor som komma att välja läkarbanan.” (Läkartidningen, nr 5, 2004, Läkartidningen för 80 år sedan, s. 357)

39 _{Se även Mary O’Brien, The politics of reproduction,(1981), och hennes tiostegsteori i en reproduktiv kontext.} 40 _{Maud Eduards, Kroppspolitik: om moder Svea och andra kvinnor, 2007, s. 86-90}

41 _{Maja Larsson, Den moraliska kroppen: tolkningar av kön och individualitet i 1800-talets populärmedicin,}

2002, s. 171-175. Se även Nilsson m fl, (Medicinens idéhistoria, 1998, s. 217) som skriver att den uråldriga

föreställningen att mannen uttrycker sig genom sitt intellekt och kvinnan genom sexualitet och reproduktion, kläddes i ett modernt vetenskapligt språk under slutet av 1800-talet. Se även Claes Ekenstam, Kroppens

idéhistoria. Disciplinering och karaktärsdaning i Sverige 1700-1950, 1993; Eva Palmblad m fl, Kropp och politik. Hälsoupplysning som samhällsspegel, 1995; Karin Johannisson, Kroppens tunna skal: sex essäer om kropp, historia och kultur, 1997, Den mörka kontinenten: Kvinnan, medicinen och fin-de-siècle, 1994

20

omförhandlingsbara i relation till föränderligheten i den andra, i föreställningar om könens betydelse i samhället.42

Enligt historikern Elisabeth Elgán utgjorde reproduktionen den grundläggande könsskillnaden i det inledande 1900-talets sexualpolitiska kontext.43 Förbunden med kvinnans natur

legitimerade den att hon förpassades till hemmet och familjen medan mannen förväntades vara delaktig i utformandet av samhället. Den medicinska vetenskapen var tongivande i att likställa kvinnan med reproduktionen och att sedermera befästa denna särställning till

mannen. Med utgångspunkt i rollfördelningen som naturgiven och kvinnans därtill naturliga moderskänslor kunde även reformatörer av en liberalisering av abortförbudet argumentera för en mindre restriktiv hållning utifrån övertygelsen att varje ”sund och normal” kvinnas

biologiska drivkraft var barnafödande. De som tvingades till abort värnade bara om de redan födda. De få som ändå gjorde abort gjorde det av lättja och skulle ju rimligtvis inte bli några goda mödrar.44

I den sexualpolitiska retoriken förutsattes mannen vara den aktiva parten i den sexuella praktiken och kvinnan den passiva. Han den (för)ledande, hon den förledda. Ett av motiven till att abortförbudslagen lindrades 1921 till fängelse med möjlighet till villkorlig dom, menar Elgán var uppfattningen om kvinnan som svag och i behov av skydd.45 _{Justitieminister Assar}

Åkerman var övertygad om att en kvinna inte klarade av att hamna i trångmål med lagen: ”Det vet man väl, vad det betyder för en sådan person att plötsligt bliva häktad, och kanske få sitta länge, innan hon äntligen får sin dom”. Elgán skriver att Åkerman i sitt anförande

presenterade kvinnans handling som att hon inte var kapabel att förstå vad hon gjort och att preskriptionstiden måste vara kort så att hon inte skulle behöva ”gå så många år i ångest”.46

Motiven till en lindrigare bestraffning vid ett illegalt abortförfarande kom alltså mer eller mindre ur en syn på kvinnan som svag och närmast infantilt oförstående till seriositeten

42 _{Se Ulla Wikander, Kvinnors och mäns arbeten: Gustavsberg 1880-1980, 1988. Utifrån begreppet}

genusarbetsdelning, att vissa arbetsuppgifter är mer lämpade för respektive kön, visar hon på hur den produktionstekniska utvecklingen medförde en ändrad arbetsfördelning där mer komplicerade, bättre betalda uppgifter tilldelades männen medan kvinnor fick de simpla, monotona. Hon menar att kvinnans underordning gentemot mannen förblev konstant över tid men att genusarbetsdelningen var föränderlig – baserad på hur arbetsuppgifternas prestigevärde omförhandlades. Se även Deborah Simonton som menar att definierandet av färdighet (skill) i en arbetskontext, historiskt präglats av inkonsekvens i syfte att upprätthålla maktpositioner. (A

history of European women’s work: 1700 to the present, 2003, s. 2-3)

43 _{Elisabeth Elgán, Genus och politik:en jämförelse mellan svensk och fransk abort- och preventivmedelspolitik}

från sekelskiftet till andra världskriget, 1994, s. 107-112

44 _{Elgán, 1994, s. 141-142} 45 _{Elgán, 1994, s. 111} 46 _{Elgán, 1994, s. 111}

21

bakom sitt handlande. Kvinnorna var offer för sociala omständigheter och männens brist på ansvarskänsla – ändå var det, som Maud Eduards uttrycker det, kvinnan som straffades.47 _En

repressiv abortlag kunde motiveras med att den utgjorde ett skydd för kvinnan. Att

straffskalan sänktes för kvinnan och skärptes för hennes medhjälpare, kan enligt Elgán tolkas som ett uttryck för att kvinnan ansågs vara i behov av samhällets beskydd, medan straff skulle utfärdas mot dem som aktivt försökt förleda henne till något som inte var bra för henne.48

Även under fyrtio- och femtiotalet präglades synen på abort av en uppfattning om moderskapet som synonymt med en av naturen betingad kvinnlighet. Historikern Lena

Lennerhed skriver att alla kvinnor antogs vilja bli mödrar, varför det var samhällets ansvar att ge kvinnan möjlighet till moderskapet.49 I 1941 års befolkningsutredning vars syfte var att undersöka kvinnors motiv till illegala aborter, konstaterades att det fanns såväl sociala som ekonomiska motiv till kvinnors önskan om abort. Lena Lennerhed menar att det dock är uppenbart att betänkandet ansåg den grundläggande problematiken ligga hos kvinnorna själva. Ofrivilligt gravida uppfattades hamna i omdömeslösa tillstånd och bli otillgängliga för

förnuftsskäl. Ibland kunde de rentav bli ”hysteriska och storgråtande”. En av utredningens experter, tillika kurator i abortverksamhet, menade att hon såg det som sin yrkesmässiga plikt att förhindra kvinnorna från att lättvindigt avsäga sig moderskapet; hon försökte ”fånga upp” de abortsökande kvinnorna tidigt i graviditeten för att de då, enligt henne, var som mest känsliga och deprimerade och därför riskerade att agera obetänksamt.”50 _{Även Gunnar Inghe,}

en av RFSU:s grundare tillika pådrivare av en liberalisering av abortförfarandet, menade att abortsökande var ”ett känsligt släkte” och att det därför var av yttersta vikt att kuratorn förmådde slå an den rätta tonen.51 _{Utredningens betänkande präglades av en påtaglig}

psykologisering och patologisering52 av den abortsökande kvinnan, skriver Lennerhed. Istället för att tolka kvinnans reaktioner som tecken på desperation i en svår livssituation eller rentav som stark motivation i viljan att få abort, var uppfattningen att kvinnan tidigt i graviditeten var obalanserad och därmed lätt att påverka. Den gravida kvinnan var visserligen i regel

47 _{Eduards, 2007, s. 90-91} 48 _{Elgán, 1994, s. 237-239} 49 _{Lennerhed, 2008, s. 151-153}

50 _{Lennerhed, 2008, s. 154; Se även Ann-Katrin Hatje, Befolkningsfrågan och välfärden: Debatten om}

familjepolitik och nativitetsökning under 1930- och 1940-talen, där författaren ger en grundlig redogörelse av

just detta.

51 _{Lennerhed, 2008, s 157}

52 _{Något som vanligtvis skulle uppfattas som ett allmänmänskligt beteende framställs som ett sjukdomssymptom.}

Se bl a Anna-Karin Frih som utifrån en medicinsk diskurs visar på hur könens särställningar befästes hos barn under slutet av 1800-talet genom den medicinska professionens könsspecifika sjukdomsdefinitioner. (Flickan i

22

socialt och ekonomiskt utsatt, men hon var också isolerad och därför i behov av samhällets ”hjälp och vägledning”. Från utredningens sida betonade man den tacksamhet många kvinnor visat efter att de avstått från en planerad abort. Ett påtagligt problem, och något man inte kunde förklara, var dock upplevelsen av många abortsökande kvinnors brist på skuldkänslor och ånger.53

Med 1946 års tillägg i abortlagstiftningen gavs möjligheten att ansöka om abort utifrån en social-medicinsk indikation, eller ”förutsedd svaghet”, där hänsyn togs till huruvida kvinnans kroppsliga eller själsliga krafter förmodades nedsättas vid fortsatt graviditet. De olika

indikationerna innebar dock inte ett enklare förfarande i ansökningsprocessen. En

abortansökan krävde mycket tid från själva ansökan till att ett beslut fattades. Från kuratorn som gjorde den första socialpsykologiska utredningen, till gynekologen för

graviditetskontroll, sedan eventuellt till läkaren för hälsokontroll och slutligen till

medicinalstyrelsen för handläggning.54 Lena Lennerhed skriver att kvinnan tvingades lägga fram hela sitt privatliv; kurator kunde göra hembesök och tala med familj och vänner. Om hon därefter höll fast vid sin ansökan eller anförde psykiska problem skickades hon till psykiater. Den långa utredningstiden framstår närmast som en medveten strategi, menar Lennerhed. ”Det var under denna tid övertalningen sattes in, och ju längre graviditeten framskred, desto mer tänktes kvinnornas abortönskan avta.”55 Den kvinna som anförde en psykisk problematik kunde läggas in på psykiatrisk klinik för observation, där man genom kuratorsamtal och psykoterapi försökte omvända de som inte ansågs ha tillräckliga skäl för abort. En överläkare vid en sådan klinik medgav att han gett gravida kvinnor elektrochock som resulterat i att de blivit ”friska och i stånd att fullfölja havandeskapet”.56 _{Så sent som 1963 erkände några av}

abortförfarandets myndighetspersoner att man i mötet med den abortsökande kvinnan utövade ett ”positivt förmyndarskap” eftersom en abort alltid innebar en konflikt för varje ”normal och känslomässigt normalt utrustad kvinna”.57

Uppfattningen om den abortsökande kvinnan som svag och oförmögen att ta beslut var, enligt Gunnel Karlsson, allmänt förekommande fram till början av sextiotalet. Det som utmanade den vedertagna bilden var när det uppdagades att svenska kvinnor gjort abort i

53 _{Lennerhed, 2008, s 158-159: Positiva konsekvenser av utredningen blev bland annat ökade medel till}

sexualupplysning och preventivmedelsrådgivning, gratis graviditetstest samt att det blev förbjudet för arbetsgivare att avskeda kvinnor på grund av äktenskap eller graviditet.

54 _{Den byråkratiska processen diskuteras även bland andra av Runcis (2008) och Palmblad (2000)} 55 _{Lennerhed, 2008, s. 164}

56 _{Lennerhed, 2008, s. 165} 57 _{Lennerhed, 2008, s. 167}

23

Polen. Skeendet motiverade framställningen av en annan bild där kvinnorna (åtminstone de inblandade) framstod som handlingskraftiga och benägna att själva avgöra sina öden.

Karlsson menar att dessa aktioner bör betraktas som en kvinnornas protest mot den restriktiva abortlag som utgjorde ett tidsödande och byråkratiserat förfarande.58 Maud Eduards anför något liknande när hon skriver att polenresorna formade en opinion som tvingade politikerna att försöka ”återupprätta statens anseende”. Det var, menar hon, civil olydnad snarare än organiserade krav som motiverade förändringarna i abortpraktiken.59

Livets privilegier

Framställningen av kvinnan har skett med utgångspunkt i den dominanta gruppens intresse. Motsatsförhållandet tycks ha konstruerats utifrån premissen om kvinnan som permanent ålagd det reproduktiva ansvaret. Mannen var sexuellt drivande och kvinnan förledd och utsatt, ändå var det kvinnan som straffades. Utsattheten medgav inga eftergifter. Istället tillskrevs hon karaktärsdrag som förutsattes anlägga motiv för myndigheternas förhållningssätt; hon var sårbar, ömsint, undergiven, dominerad och i behov av skydd. Hon visste inte vad hon ville och måste därför skyddas genom en restriktiv lagstiftning och ett förmyndarskap som förhindrade att hon tog ett ogenomtänkt (läs: fel) beslut i sin utsatta situation. Abortsökande kvinnor var ur balans och inte benägna att ta till sig av information eller alternativa lösningar; ibland rentav i närmast total avsaknad av ånger över det förestående ingreppet. Hennes emotionella stadier var väsentliga för myndigheternas förhållningssätt. Om en dikotomi så närmast en falsk: hon är gravid alltså kan hon inte tänka klart. Hon måste hjälpas till förståelsen av vad hon egentligen vill.

I samband med polenresorna verkar dock bilden av den blottlagda och utsatta kvinnan mer eller mindre omkullkastats till förmån för en som uppenbarligen var benägen att agera i brott mot både naturlagar och juridiska föreskrifter i syfte att hävda sin rätt. En enad röst kom till stånd som propagerade för kvinnans rätt till självbestämmande, där motsatsen då skulle vara den hävdade reproduktiva skyldigheten som varit kvinnans i alla tider. Med utgångspunkt i detta är det intressant att ställa i kontrast Faye Ginsburgs diskussion om den antiabortretorik som tog form i USA under åttiotalet. En retorik som mer eller mindre gick ut på att tydliggöra biologiska särarter mellan könen i avsikt att framhäva det onaturliga i att som kvinna göra en

58 _{Gunnel Karlsson, Den känsliga abortfrågan: Konsten att undvika konflikt, Florin, Christina, Sommestad, Lena}

& Wikander, Ulla (red.), Kvinnor mot kvinnor: om systerskapets svårigheter, 2004, s. 141

24

abort.60 _{Genom att framställa sexuell frigjordhet och den med aborten associerade}

ansvarslösheten som något typiskt manligt, sökte man urholka den feministiska retorik som framhävde rätten till abort som ett led i kvinnans rätt till självbestämmande. Rätten till abort, till den egna sexualiteten och dess konsekvenser, var i antagonisternas värld inget annat än uttryck för en karriärssuktande egoism som alltid varit ett explicit manligt karaktärsdrag. Aborten betraktades som en inskränkning av kvinnans implicit naturliga områden

reproduktionen och moderskapet. Hur kunde det vara feministernas strävan att genom att hävda rätten till självbestämmande, tillåta kvinnan att bli del av en kulturellt manlig domän präglad av självupptagenhet och ansvarslöshet?

Så kommer jag att tänka på Maja Larssons resonemang om kvinnan som det begreppsliga i det biologiska könet, det naturliga, och mannen som individualismen, tillika möjligheten till utveckling och progression. Ytterligheter framställda i olika ljus beroende av om dessa naturligheters fundament utmanas. Med grund i en biologiskt förpliktigad föreställning kan man hävda det kvinnliga könets naturliga position. Det är uttryck för en hegemonisk struktur där gruppen med makt sätter villkoren för definitionen och (ab)normaliseringen av den andra. En retorisk strategi som kan användas i en ideologisk strävan, likt det Ginsburg visar på. I denna retorik framställs de två könsrollerna som stadfästa men medan kvinnans roll är ett kall, en hävd, en underkastelse, framstår mannens roll som lika hopplös och oförbätterlig som den är fri och universell och därmed ursäktad. Det är kvinnan som har livets privilegier men det är mannen som dikterar villkoren; huruvida han avser bekänna någon form av ansvar i detta liv. Underkastelsen, det reproduktiva ansvaret, plikten, skyldigheten, kontrollen och

förmyndarskapet är moderskapets attribut och därför att vara kvinna. Men ”privilegier” ger ingen autonomi. Kvinnans väsen, ansvarsrollen, måste vara under statligt överinseende – för samhällets väl. Som vi sett förväntades en kvinna ganska enkelt kunna förledas in i

sedeslöshet. En förledd kvinna var inte bara farlig för sig själv utan också för samhället. Det krävdes kontroll. Makt över kroppen var makt över reproduktionen var visionernas strävan mot det samhälle man tyckte sig vilja ha. Med ledord som besinning, sedlighet och

hygienkontroll kunde folket tyglas; sedeslöshetens annalkande uppror blidkas.

25

Den undergivna sexualiteten: ohämmad och styrd

Kvinnokroppen har alltid utgjort ett verktyg i nationalstatens intresse, skriver Maud Eduards. Den har betraktats som biologisk i sin egenskap av att vara reproduktiv, på så vis har den blivit föremål för restriktioner och ett politiskt verktyg det funnits en vilja att kontrollera.61 1938 års abortlagstiftning var en restriktiv undantagslag och dess grundsats föregicks av ett trettiotal präglat av en mer eller mindre uttalad önskan att styra såväl reproduktion som moral genom att kontrollera kroppen. Om detta skriver bland andra Maija Runcis som studerat motivbildningen bakom 1930-talets steriliseringslagstiftning. Tidens uppfattning om kvinnans ansvar över sexualiteten motiverade en steriliseringspolitik tydligt inriktad på kvinnan. Runcis skriver att de sociala problem som förknippades med sexualitet, moral och oförmågan att ta hand om barn, främst var ett ”kvinnligt” problem; kvinnan undervärderades och

särbehandlades baserat på den rådande moralsynen.62 Med utgångspunkt i en godtycklig definition av ”sinnesslöhet”, ofta närmast synonym med sexuell hållningslöshet, steriliserades såväl kvinnor som män. Skillnaden var att då män förväntades kunna utgöra arbetskraft efter ingreppet befarade man att steriliserade kvinnor i än större utsträckning skulle förfalla moraliskt om de släpptes ut i samhället, eftersom de nu ohämmat kunde hemfalla åt sexuella lustar utan att riskera oönskade graviditeter.63 Trots att ingreppet var betydligt mindre komplicerat och hälsovådligt när det utfördes på män, utgjorde kvinnor en övervägande majoritet av de steriliserade.64 Av dessa var många ensamstående mödrar vars barn

omhändertagits av myndigheterna med motiv som att de var oförmögna att försörja barnen eller efter anmälningar om påstådd vanskötsel.65 Det gemensamma för dessa kvinnor var enligt Maija Runcis att de genom att vara beroende av samhällets stöd och genom att

uppfattas som dåliga mödrar, avvek från de ”manligt normerande föreställningarna” om synen på kvinnan som moraliskt föredömlig och familjens enande länk – som ett

”självkontrollerande sinnligt naturväsen”66_.

61_{Eduards, 2007, s. 14}

62 _{Maija Runcis, 2008, s. 289-291; Zaremba (1999); Bosse Lindquist, Förädlade svenskar, 1997; Palmblad}

(2000). Se även Linda Gordon, Woman's body, woman's right: a social history of birth control in America, (1990), där hon visar på hur födelsekontroll i USA använts som ett verktyg både i kampen för kvinnans sexuella frigörelse och som ett auktoritärt medel att från överhetens håll upprätthålla kontroll över reproduktion och sexualmoral.

63 _{Runcis, 2008, s. 289. För exempel se Eva F Dahlgren, Fallna kvinnor där hon berättar om så kallat sedeslösa}

kvinnor som ”förvarades” på tvångsarbetsanstalten i Landskrona utifrån motivet att deras ohämmade sexualitet ansågs underminera samhällsmoralen.

64 _{Fram till mitten av 1970-talet steriliserades sextiotusen människor varav nittiotre procent var kvinnor. Nilsson}

m fl, 1998, s. 217-218; Se även Broberg m fl, 1991, s. 185

65 _{Runcis, 2008, s 289-290}

66 _{Runcis, 2008, s. 289-290; För ”aktuellare” analyser av liknande fenomen se Anna Lydia Svalastogs}

26

Att sexuallagstiftning blev ett av staten auktoriserat sätt att kontrollera kvinnans kropp, visar även Eva Palmblad på. Hon beskriver hur 1934 års steriliseringslag och 1938 års abortlag ofta agerade i ett slags inskränkande symbios i myndigheternas utövande av den reproduktiva kontrollen. Abortlagens eugeniska indikation, det vill säga risken för spridandet av genetiskt undermåliga anlag, angav motiv för ett ökat steriliseringsförfarande bland abortsökande kvinnor. Det ena motiverade det andra på ett gångbart sätt för en statsmakt präglad av föreställningen om vikten av att bevara befolkningens genetiska kvaliteter.67 Såväl Runcis som Palmblad beskriver den dolda praktik som innebar att den kvinna som ansökte om abort kunde få denna medgiven med villkor om sterilisering.Bedömningar gjordes då utifrån kvinnans sociala situation, om hon hade barn sedan tidigare, frekvensen i kärleksrelationer. Detta i kombination med hennes ryktbarhet som kvinna och moder utgjorde underlag för såväl abort- som steriliseringsförfarande.68 Eva Palmblad menar att abortansökningar inte

granskades förutsättningslöst med utgångspunkt i indikationerna, vilket man måhända annars hade väntat sig av en myndighet. Istället fattades beslut om ingrepp ofta inledningsvis i utredningen, varpå man sökte underbygga de lösa indicierna med belägg ur kurators och läkares utlåtanden.69 De lika skeva som omförhandlingsbara sambanden mellan abort- och steriliseringsindikationerna gör det emellertid svårt att se huruvida de kvinnor som ansökte om abort hos medicinalstyrelsen faktiskt insåg att följden av deras ansökan kunde bli med villkor om sterilisering och att de därmed fråntogs möjligheten till framtida föräldraskap.

Uppfattningen om kvinnan som primärt ansvarig för reproduktionen och den sexuella praktiken tycks vara genomgående även under sjuttiotalet. Det framgår i några av de studier som med utgångspunkt i officiellt sexualpolitiskt material, undersökt konstruktion och

abortkontext. Hon menar att mannens uppfattning av kvinnan i en heterosexuell förbindelse tenderar att grundas i en mytbildning utifrån en hora/madonna-dikotomi. Madonnan kräver inte sex men är underordnad och förväntas vara tillgänglig för sin partner. Indelningen reducerar och begränsar kvinnan till två explicita kvinnotyper. (s 224)

67 _{Se t ex Karl Grunewalds bok Från idiot till medborgare där han redogör för hur man på en politisk nivå}

argumenterade för att den svenska nationens välfärdsstruktur hotades till följd av spridandet av vad man kallade ”undermåliga” arvsanlag. Exempelvis skrev paret Myrdal i sin för tiden opinionsbildande bok Kris i

befolkningsfrågan att det måste vara en målsättning att förhindra avkomman från ”den bottensats av psykiskt

undermåliga individer, vars fortplantning det är ett samhällsintresse att förebygga.”(2009, s 110-111); Se även Runcis, 1998; Broberg m fl, 1991; Elin Bommenel, Sockerförsöket: kariesexperimenten 1943-1960 på Vipeholms

sjukhus för sinnesslöa, 2006; Zaremba, 1999; Lindquist, 1997

68 _{Palmblad, 2000, s. 64-73; Runcis, 2008, s. 289-291}

69 _{Som exempel beskriver Palmblad ett fall från 1943 där en kvinna, enligt utlåtanden ”asocial och fullständigt}

oförmögen att ta hand om sina barn”, ansökt om abort. Fallet medgav sterilisering men inte abort på social indikation, något som enligt medicinalstyrelsens ledamot Nils von Hofsten var djupt otillfredsställande. Genom att koppla kvinnans hävdade asocialitet till ett skalltrauma i barndomen lyckades Hofsten dock hitta belägg. ”Skälen är visserligen ganska obestämda”, medgav han, men att alla som tagit del i fallets förhållanden ”måste anse det önskvärt att barn ej födas”. (s. 71-72)

27

upprätthållande av normativa värderingar under denna tid.70 _{Enligt Birgitta Sandström}

präglades familjeplaneringen under sextiotalet av disciplin och självkontroll; sexualiteten bejakades inom ramarna för äktenskapet. Det var en föreställning som kom att skifta något under sjuttiotalet då sexualitet och samlevnad blev mer individfokuserat och kärlek

legitimerade olika former av sexuella relationer.71 Trots accepterandet av det överordnade öppenhetsidealet fanns dock en outtalad föreställning om den goda sexualiteten, menar Sandström. Det statligt legitimerade överinseendet av födelsekontroll och reproduktion genom abort- och preventivrådgivning, möjliggjorde en underliggande praktik av normativa värden som att sexualiteten ändå fordrade reglering och att kärnfamiljen utgjorde en i samhället bärande institution. Enligt Sandström var att dessa värdens primära fokus kvinnan och den kvinnliga sexualiteten. 1974 års abortlags generösa informativa underlag beträffande födelsekontroll och gratis preventivmedel, var riktat till kvinnor. De preventiva åtgärderna tilldelades kvinnan och därmed även det sexuella ansvaret. Något som Sandström menar också utgjorde det avgörande beviset för att man från myndighetshåll inte ansåg sig kunna tygla den manliga sexualpraktiken.72

Något vi kan konstatera i studierna av forskningsfältet är att oavsett nivå och skeende har kvinnan varit fokus i den sexualpolitiska diskursen under hela 1900-talet. Hon har varit föremål för en omfattande bedömningsprocess där hennes person rannsakats, hennes karaktär skärskådats, hennes handlingsmotiv bedömts utifrån mer eller mindre godtyckliga indicier. För att medges abort har hon tvingats visa upp ett emotionellt register som kanske varit henne helt främmande. När hon under femtio- och sextiotalet anförde emotionellt betungande skäl för att få abort medgiven var det inför läkaren hon fällde sina tårar. För henne har det mötet kunnat utgöra skillnaden mellan befrielse och fördärv. I det har hon alltid varit underställd hans premisser. Blottlagd inför hans maktposition; en ställning grundlagd på erfarenhet, kunskap och en status nedärvd genom decennier av vetenskapens normbildande struktur. En yrkesidentitet med en historia präglad av läkarens strävan mot att uppnå sin statusfyllda samhällsposition.

70 _{Se Erika Alm, ”ett emballage för inälvor och emotioner”: föreställningar om kroppen i statliga utredningar}

från 1960- & 1970-talen, (2006) och Sara Edenheim, Begärets lagar: moderna statliga utredningar och

heteronormativitetens genealogi (2005) för fler studier i konstruktion av kön och sexualitet i offentligt material.

71 _{Birgitta Sandström, Den välplanerade sexualiteten: Frihet och kontroll i 1970-talets svenska sexualpolitik,}

2001, s. 202-205