Professor Gunnar Biörck avhandlar i en längre artikel etiska aspekter av eutanasi, vilket leder honom in på abortfrågan.113 Han diskuterar begreppet ”mänskligt” i olika kontexter114 och menar att det sällan missbrukas så som det enligt hans mening gör i argumentation kring abort. ”Det kan inte råda någon tvekan om att redan den nuvarande lagstiftningen gör våld på elementära biologiska begrepp.” skriver han och refererar till en artikel i Aftonbladet som argumenterat för att ordet abort inte borde användas då det upplevs som skrämmande och för tankarna till ”dödandet av hjälplösa foster”. Biörck finner det intressant att ”en ny
sexualmoral baseras på undanhållande av sanningen.”115
I den utsträckning det vid medicinska abortindikationer är möjligt att konstruera en konflikt mellan moderns liv och barnets, kan man måhända anse, att lagstiftningen anvisar läkaren att välja på ett visst sätt. Men vid den eugeniska indikationen eller våldtäktsindikationen eller den nya, femte indikationen är situationen helt annorlunda. Här rör det sig i tur och ordning om ett samhällsintresse att begränsa antalet bärare av dåliga arvsanlag, resp ett hävdande av kvinnans integritet på bekostnad av ett barns liv, resp dödande av ett möjligen vanskapt foster för dess
egen skull, emedan livet kanske skulle bli allt för svårt för barnet att leva.116
111 Läkartidningen, nr 12, 1965, s 886, Svar till doktor Fred Richter 112 Läkartidningen, nr 12, 1965, s. 887
113 I debatt kring eutanasi, dödshjälp, förekommer det att paralleller dras till abort då de enligt somliga har en
likartad etisk problematik. I juli 2015 menade läkarna Staffan Bergström och PC Jersild i en artikel om frivillig eutanasi i Läkartidningen, att abort dock innebär en större etisk konflikt då den utgörs av två individers intressen: ”det blivande barnets rätt till liv och kvinnans rätt till självbestämmande” medan aktiv dödshjälp enbart har patienten att ta hänsyn till. (http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2015/07/Att-ta-pa-allvar- det-sjalvvalda-livsslutet/). (2016-01-19)
114 Biörck hänvisar inledningsvis till ett fall i Kiruna i början av 1960-talet där en läkare efter de anhörigas
uttryckliga önskan slutat ge näring åt en sedan två månader tillbaka medvetslös patient som avled en vecka senare. Medicinalstyrelsens disciplinnämnd ansåg att beslutet stred mot ”vetenskap och beprövad erfarenhet” medan Häradsrätten i Kiruna menade att ”fortsatt näringstillförsel icke haft någon medicinsk eller mänsklig uppgift att fylla”. Enligt Biörck ansluter sig Häradsrätten således omedvetet till en föreställning ”att liv utan medvetande icke är mänskligt”, vilket han menar skulle ge läkaren stor handlingsfrihet. (Läkartidningen, nr 12, 1965, Liv och död – medicinskt, juridiskt och etiskt, s. 906)
115 Läkartidningen, nr 12, 1965, Liv och död – medicinskt, juridiskt och etiskt, s 906 116 Läkartidningen, nr 12, 1965, s. 907 (Alla kursiveringar i citatet är skribentens egna)
44
Biörck skriver att de läkare som medverkar till utförandet av sådana aborter rimligtvis gör det för att de anser att lag står över biologiska fakta. Han menar att denna livssyn skulle kunna bli gällande även i slutet av livet. ”I ett samhälle, där de gamla blir för många och långlivade, kanske deras villkor kommer att hårdna.”117 Med en omfördelning av de resurser som nu
läggs på svårt sjuka vuxna skulle man sannolikt kunna rädda åtskilliga av de foster som nu aborteras, tror Biörck. Vidare tror han sig veta att han inte är ensam om att beskylla
abortlagstiftningen för den osäkerhet som enligt honom präglar läkarkåren i synen på livets helgd och ”befogenheten att kränka denna.”
Om det är tillåtet, ja påbjudet, att utsläcka liv, som kanske skulle haft möjlighet till en lång, glädjerik och välsignelsebringande tillvaro, varför skulle det då vara otillåtet att hjälpa en gammal människa, som har sitt liv bakom sig och som kanske aldrig mera kommer att uppleva en normal, medveten tillvaro, över gränsen?118
Enligt Biörck kan man utifrån juridiken avgöra vem som lever och vem som är död i livets olika skeden. Utifrån denna uppfattning kan man säga att ett foster i lagens mening hittills har ägt rätt till liv och utveckling men att direktiven till den nyligen tillsatta abortutredningen tyder på att ”fostrets rättsskydd nu är i fara.”119 Han menar att samhällelig etik stödjer
individens kroppsliga integritet eftersom samhället har en inteckning i individen som den vill skydda. ”Att detta hittills gäller även ofullgångna individer har i dagarna klart framgått av RÅ:s argumentering om de polska aborterna. För detta har han stöd i förarbetena till
brottsbalken, där det klart uttalas, att en kvinna ’icke äger att ensam förfoga över det intresse, vari ingrepp gjorts’.” Bakom denna lagstiftning står en viss etik och människouppfattning.
Härvidlag har utvecklingen sedan länge rört sig i en riktning, som väl närmast skulle kunna betecknas som liberal och individualistisk. På vissa områden är känslan för individens integritet synnerligen stark: lärare får inte ge örfilar till elever utan måste knyta näven i byxfickan; militären får inte okväda beväringar; straffsatsen för våldtäkt är i relation till straffen för andra brott osedvanligt hög.120
Biörck menar att det hos många företrädare av en ”liberal samhällsåskådning” återfinns stor entusiasm för såväl fri abort som fri eutanasi. Ibland tycker han sig även finna sympati för tanken att transplantat bör kunna tas även före döden – utan dessa potentiella givares tillstånd. Han tror sig veta att de allra flesta läkare har en konservativ människouppfattning i ordets bokstavliga bemärkelse: bevara människan. Således är det inte konstigt att man är emot abort eller känner en olust inför eutanasi.
117 Läkartidningen, nr 12, 1965, s. 907 118 Läkartidningen, nr 12, 1965, s. 907 119 Läkartidningen, nr 12, 1965, s. 908 120 Läkartidningen, nr 12, 1965, s. 909
45
Varje ingrepp i abortsyfte innebär ett utsläckande av liv, av den ena eller andra anledningen, och varje förnekande eller negligerande av detta bottnar i biologisk okunnighet eller bristande hederlighet.121
För Biörcks del är det rimligt att läkaren bejakar en uppfattning som inte ger efter för samhällets opinioner: ”I en konflikt mellan sitt samvete och denna världens lagar och förordningar måste läkaren ha rätt att följa sitt samvete.”122