ACCEPTANS AV MINORITETERS

ANTAGANDE AV DEN DOMINANTA GRUPPENS SPRÅKLIGA, KULTURELLA IDENTITET INDIVIDUALISM

Figur 6. Majoriteters ackulturation.

(ett subtraktivt perspektiv). Då majoriteten enbart accepterar att minoriteterna behåller sina egna språkliga, kulturella drag men inte antar majoritetens kallas detta segregation. Separatism är motsvarande term ur minoriteternas synsätt om de enbart värdesätter att de själva behåller sina egna språkliga, kulturella drag men inte att de antar majoritetens.

Minoriteter som varken vill behålla sina egna drag eller anta majoritetens blir marginaliserade, medan majoriteter som varken accepterar att minoriteter behåller sina egna särdrag eller antar deras särdrag ägnar sig åt exkludering eller uteslutande. Vidare anses i båda fallen individualistiskt orienterade minoriteter och majoriteter förekomma. Det handlar om att inte acceptera generaliserande gruppbeskrivningar av minoriteterna eller majoriteterna utan att vilja se varje person enligt hennes individuella meriter (Bourhis, 2001: 21-27).

Minoriteternas och majoriternas olika ackulturationsorienteringar kan kombine- ras på 25 sätt. Tolv kombinationer anses konfliktfyllda, tio problematiska och enbart tre anses borga för en utveckling i endräkt. Detta senare är enligt Bourhis

fallet då båda grupperna är inriktade på antingen integration, assimilation eller individualism.

Den åländska majoritetskulturen i synnerhet visavi finskspråkiga inflyttade bör rimligtvis placeras in i rutan assimilation, där ett antagande av majoritetens språk accepteras men inte åtgärder för att hjälpa till att bevara gruppens språkliga karakteristika. Initiativ såsom hemspråkslistan (se avsnitt 2.4) tyder på att minoriteten eller åtminstone delar av denna snarast lutar åt en integrationsmodell. Huruvida ungdomar med minoritetsbakgrund som växer upp på Åland med den förhärskande språkideologin närvarande påverkas mer av denna inriktning hos majoriteten än av föräldragenerationens minoritetssynvinkel är inte lätt att veta. Hypotesen är att majoritetens påverkan är såpass stark via bl.a. kamratpåverkan att även ungdomar från finsktalande hem på Åland i huvudsak accepterar assimilation som ideologi.

En hypotes kan härmed formuleras på basen av IAM-modellen: Hypotes 6:

Åländska ungdomars attityder gentemot finska tyder på en assimilationistisk ackulturationsorientering både hos ungdomar från den lokala majoriteten och från den finskspråkiga minoritetsgruppen på Åland.

3.4 Engelskan på Åland och i Sverige

Det finns en mängd olika modeller som beskriver ett språks status, roll(er) och funktion i ett språksamhälle.

De kan ta sin ansats i en mängd olika (samhälleliga eller humanistiska) veten- skaper, och har också ofta något olika målsättningar eller lägger tonvikten på olika saker. När målsättningen inte explicit är att beskriva vilka faktorer och processer som medverkar till språkbevarande, language maintenance, (inklusive revitalise- ring), eller språkbyte, language shift, eller hur detta sker, kan man dock oftast implicit se en sådan bakomliggande målsättning, och anta att faktorerna eller processerna är snarlika. Sålunda har t.ex. etnisk mobilisering hos minoritetsgrup- per och etnolingvistisk vitalitet beskrivits med utgångspunkt i likartade taxono- mier eller modeller. Grupper med en hög etnolingvistisk vitalitet förmår bevara sitt språk. Modellerna antar ofta formen av taxonomier, dvs. räknar upp faktorer som bidrar till ett språks position i ett samhälle. En del modeller är mera komplexa så att faktorer på olika nivåer samverkar.

Verk om språkpolitik (language policy och language politics) och språkplane- ring (language planning) kan med en förenkling sägas handla om hur man förhind- rar faktorer eller processer i ett språkbytesförlopp att aktiveras, alternativt hur man stärker språkbevaringsmekanismer av olika slag. Det är så att sägatvå sidor av samma mynt. Givetvis kan det handla om det motsatta: om avsikten är att stärka ett visst språk, eller vissa språk, kan det vara fallet att ett annat eller flera andra språk i stället försvagas i samhället.

Verk om ett språks status, funktioner och roller beskriver återigen oftast synkront, i nutid, hur ett språk eller en språklig varietet kan positioneras relativt andra språk i samma språksamhälle eller språkekologi.

En av de första att behandla aspekter av språkbyte eller -bevarande var Uriel Weinreich i boken Languages in Contact, som första gången utkom 1953. Han beskriver kortfattat sociologiska aspekter av språkbyte liksom vilka språkliga följder ett språkbyte har (Weinreich, 1968: 106-110). Heinz Kloss anses dock av många vara den första att behandla frågan djupare, då han i en studie från 1966 behandlar tyska invandrare i USA (de Bot & Huebner, 1992: v-vii).

Hyltenstam & Stroud (1991: 61-74) ger en sammanfattning av olika typers modeller och metoder som beskriver språkbytesprocessen. Enligt dem finns det i huvudsak tre typer av modeller: sådana som ser förloppet primärt i ett samhälls- perspektiv, sådana som fokuserar på sambandet mellan samhälleliga faktorer och individens språkbeteende respektive sådana som koncentrerar sig på de språkliga följderna i skeendet. Sociologer befattar sig enligt dem primärt med samhälleliga modeller, lingvister med språkbeteendet, medan representanter för tvärvetenskaper såsom socialpsykologin, socialantropologin eller sociolingvistiken befattar sig med samspelet mellan samhälleliga och individuella faktorer. Den aktuella studien får anses vara ett exempel på denna mellankategori, där frågor om vilka (funk- tions)domäner olika språk används i liksom individernas/talarnas språkliga attityder och identitet(er) beskrivs.

Under senare tid har allt fler forskare, skribenter och debattörer, lyft fram att svenskan under de senaste decennierna tappat terräng även inom Sverige och att detta möjligen t.o.m. kan innebära början på en språkbytesprocess, som brukar karakteriseras som bestående av tre delar. Den första är just förlust av funktions- domäner, dvs. användbarhetsområden, den andra är lån och interferens rent språkligt från det starkare språket och den tredje språkliga reduktioner (förenklingar) (Hyltenstam, 1996: 14). Man kan alltså ställa frågan om svenskans roll håller på att försvagas i Sverige. Det är inom sektorer såsom utbildnings- väsendet (såväl inom grundskola och gymnasier såsom på högskolenivå), reklam- branschen, populärkulturen, näringslivet men även inom den politiska sfären där denna utveckling tagit sin början. Utvecklingen fortskrider sedan normalt via uppkomsten av en i praktiken tvåspråkig elit mot ett språkbyte (Hyltenstam, 1996; Teleman, 1992; Teleman & Westman, 1997; Westman, 1996). Det är alltså det internationella språket engelska som utgör hotet mot svenskan och inte landets egna minoritets- eller invandrarspråk, i motsats till vad som ofta allmänt antas.

De språkpolitiska förslag som under senare tid lyfts fram i Sverige för att bl.a. motverka engelskans framfart har kort relaterats i avsnitt 2.2 ovan.

Användningen av engelska har globalt beskrivits i termer av tre koncentriska cirklar där den inre cirkeln (The Inner Circle) består av länder där en majoritet av befolkningen är infödda engelsktalande (English as a native language), den yttre cirkeln (The Outer Circle) består av länder där engelskan har en institutionaliserad roll i samhället som ett tilläggsspråk (English as an institutionalized additional

language), bl.a. stora delar av Afrika, i Sydostasien och i den karibiska övärlden och slutligen den expanderande cirkeln eller cirkeln stadd i utvidgning (The Expanding Circle), där engelskan är ett främmande språk (English as a foreign language) (Kachru, 1996: 908).

I dessa termer kunde en hypotes vara att engelskan i Sverige är på väg från The Expanding Circle till The Outer Circle. Såsom tecken på detta kunde anföras studier såsom Gunnarssons & Öhman (1997), som behandlar Uppsala universitet och Hollqvist (1984) om engelskans roll i tre stora affärskoncerner. Se även Hyltenstam (2004).

Phillipson (1992: 17ff) beskriver situationen i form av en kärna (core English- speaking countries) av länder där den dominerande gruppen är infödda talare av engelska (motsvarar Kachrus inre cirkel). Alla andra länder är enligt Phillipson engelskspråkiga periferier (periphery-English countries) men kan delas i två grupper, dels länder där engelskan infördes under kolonialtiden och har en mängd nationella funktioner idag (Phillipson ger exemplen Nigeria och Indien) och dels länder där språket är ett internationellt kontaktspråk (link language) såsom i Japan och i Skandinavien.

Svenskan kan i vissa avseenden sägas ha en starkare ställning på Åland än i Sverige. Enligt självstyrelselagen är Åland enspråkigt svenskt. De jure är däremot inte svenskan officiellt språk i Sverige, åtminstone inte än. Det är tänkbart att medvetandet om den egna åländska identiteten och det egna språkets betydelse och värde är högre bland ålänningar än bland (riks)svenskar, vilket gör att språket klarar sig bättre i kampen mot engelskan på Åland. Se hypotes nr 3 under 3.2 ovan.

Kapitel 4