Språkliga attityder

Språkliga attityder av olika slag har studerats sedan 1960-talet. Den allmänna attitydforskningen härstammar från socialpsykologin i början av 1900-talet (Bijvoet, 2007: 113-114). Nationalencyklopedien definierar socialpsykologin som den ”gren inom beteendevetenskapen som studerar hur det sociala samspelet mellan individer fungerar och påverkar de inblandade.

Attityd i snäv bemärkelse kan enligt en grundläggande lärobok i socialpsyko- logi definieras som: ”en positiv eller negativ, generell och bestående känsla förknippad med en person, ett objekt eller en fråga. Attityder är exempel på s.k. sociala representationer. Sociala representationer är ”ett system av värden, tankar och sedvänjor” som dels skapar ordning och med vars hjälp individer orienterar sig i världen men dels också ger dem möjlighet att klassificera och ge namn åt olika saker ”. Vidare framhålls som en förklaring att orden ”attityd” och ”inställning” har samma etymologiska rötter, dvs. betydelsemässiga ursprung i en mängd olika språk (Helkama, Myllyniemi & Liebkind 2000: 159-161).

Bijvoet (2007: 114) framhåller att ordet ’attityd’ kan härledas till de båda latinska ordstammarna aptitudo, vilket betyder ’benägenhet’, respektive ’actus’, som betyder ’handling, beteende’.

Språkliga attityder, eller attityder till språk och ibland språkattityder, skiljer sig från andra attityder just för att de handlar om attityder till språk på olika sätt. Det kan snävt vara fråga om attityder till olika språk eller varieteter (dialekter, socio- lekter mm) av språk men också i vidare bemärkelse om attityder till talare av olika språk. Det kan utvidgas ytterligare till att även omfatta attityder till allt som på något sätt berör språk, t.ex. frågor om språkbyte eller om språkpolitik (Fasold, 1984: 148). Bijvoet (2007: 120) framhåller hur den snävaste definitionen, dvs. attityderna till språket självt eller olika varieteter av språk, egentligen kan påvisas vara fråga om attityder till talarna av dessa språk eller varieteter.

Olika forskare brukar framhålla att man kan dela upp attityder i tre underkom- ponenter: en kognitiv, en affektiv och en konativ. Den kognitiva komponenten handlar om kunskap, känslor och handling eller handlingsberedskap (Fasold,

1984: 148). Mera specificerat handlar den kognitiva komponenten också om uppfattningar och föreställningar som inte behöver vara sanna. Den affektiva komponenten handlar om känslomässiga värderingar av den kognitiva komponenten som kan vara både positiva, negativa eller också neutrala. Den konativa komponenten innebär en beredskap att handla utgående från de värderingar man har (Bijvoet, 2007: 115).

Attityder kan ha olika funktioner som både hjälper individen att förstå världen genom att förenkla och organisera individens tankar om den. De kan också skydda individen från att inse sanningar om sig själv som kanske är obehagliga (Einarsson, 2004: 204-205).

Språkattityder har traditionellt studerats på olika sätt. Bijvoet (2007: 122-123) sammanfattar tre olika metoder:

1. Den första är att kartlägga språkets eller språkvarietetens samhälleliga ställning genom analys av språkanvändning och språkbehandling. Detta används ofta som komplement till någon av de två andra metoderna. 2. Den andra metoden handlar om direkta mätningar genom intervjuer och

skriftliga enkäter. Det kan vara fråga om öppna frågor där inga svarsalter- nativ ges, eller om flervalsfrågor eller om s.k. Likertskalor där respon- denten anger i vilken grad han eller hon instämmer i olika påståenden som görs.

3. Den tredje metoden är indirekta mätningar där syftet med själva försöket eller mätningen i allmänhet skyms.17 _{En mycket vanlig metod är den s.k.} matched guise-tekniken eller någon vidareutveckling av denna.

I den aktuella undersökningen kan både 1 och 2 ovan sägas ingå. Kapitel 2 är en beskrivning av Åland som språksamhälle med användning av den första metoden, medan denna undersöknings empiriska del baserar sig på den andra metoden.

Olika inlärningsteorier gällande andraspråk eller främmande språk beaktar oftar attityder till språket i fråga eller allmänt till språkinlärning som en faktor. Målet med språkinlärningen kan vara både integrativt och instrumentellt. Är målet integrativt är syftet att integreras med den grupp vars språk man lär sig. Det är i allmänhet fråga om en majoritetskultur i samhället eller åtminstone i lokalsamhäl- let. Är syftet instrumentellt är det fråga om att lära sig språket som ett instrument för kontakter och språkanvändning av olika slag. Saknas både det integrativa och det instrumentella syftet är det sannolikt att attityderna till språkinlärning allmänt eller till det ifrågavarande språket är negativa.

Gardners modell över språktillägnande och språkfärdighet bygger på samhälle- liga och undervisningsrelaterade aspekter. Den sociala och kulturella bakgrunden inverkar på intelligens, allmän språkfärdighet, motivation och attityder och den

17 _{Åtminstone skyms syftet vid själva försökstillfället. Enligt etiska riktlinjer som numer är}

laddning18 som finns vid språkanvändningen. Dessa inverkar i sin tur på såväl mer formell som informell språkinlärning, vilket i sin tur inverkar på språkfärdigheten men även har inverkan på attityderna (Baker, 1992: 3-4).

I den allmänna socialpsykologiska attitydteorien talas om det s.k. ”mere exposure” eller ”blotta exponerings”-fenomenet. Detta handlar om att man i allmänhet börjar gilla sådant som man utsätts för. Som exempel ges att individer ofta gillar spegelbilder av sig själva (som de själva ser sig i speglar) men vanliga bilder av andra (Helkama et al., 2000: 162).