Attitydstudier inriktade på Åland

Det finns undersökningar om vuxna ålänningars språkliga attityder men inga större över ungdomsgenerationen. Ålands statistik- och utredningsbyrå ÅSUB utförde en enkätundersökning bland den myndiga befolkningen på Åland i stort sett under samma tid som denna ungdomsstudie utfördes. ÅSUBs studie utfördes i början av 1999 vilket innebär att denna ungdomsstudies material insamlades bland eleverna i årskurs 9 innan ÅSUBs vuxenstudie genomfördes medan denna ungdomsstudies material bland gymnasieeleverna insamlades efter ÅSUBs vuxenenkät. Publicitet över ÅSUBs vuxenenkäts resultat gavs dock först efter att min gymnasiestudie utförts, varför den troligen inte har påverkat någon av elevgrupperna.

ÅSUB utförde sin en enkätundersökning per post och den är inriktad på ålänningarnas identitetsuppfattning. Undersökningen utfördes på uppdrag av tidskriften Radar, som har undertiteln Åländsk tidskrift för samhälle och kultur. Radars första nummer 1999 hade temat identitet.

Samtliga artiklar i Radar (1999: 1) tangerar frågan om åländsk identitet på olika sätt. Tre av artiklarna behandlar resultat från ÅSUBs enkätundersökning. En allmän redovisning av resultatet för enkätundersökningen ges i Häggblom, Kinnunen & Lindström (1999). Med tidskriften följde även en tabellbilaga med fler och noggrannare tabeller än de som rymdes i själva artikeln. Sist i bilagan fanns även den utsända enkäten (Radar, 1999b: 33-35).

Utöver den allmänna redovisningen av resultaten behandlar också den inledande artikeln av professorn i religionshistoria vid Åbo akademi (ÅA), Nils G Holm, den aktuella undersökningen ur någon aspekt liksom en artikel av Susan

Sundback, då docent och forskare i sociologi vid ÅA. Sundback jämför även denna undersökning i viss mån med den finlandssvenska identitetsstudien från mitten av 90-talet som behandlas i avsnitt 4. 2.

ÅSUBs undersökning berör vuxna personer, 18 år och äldre, och är så till vida ett komplement till den aktuella undersökningen. Var 24 person eller 824 personer ur totalpopulationen valdes ut genom slumpmässigt urval (Häggblom et al., 1999: 9). Sammanlagt fick man efter påminnelser in 427 svar, dvs. svarsfrekvensen var ca 52 %.

ÅSUBs undersökning sändes första gången ut per post under vecka 5 år 1999 och pågick sedan i en dryg månad med påminnelser. Min enkätstudie av eleverna i årskurs 9 under läsåret 1998-1999 utfördes i december 1998, dvs. innan ÅSUBs enkäter sändes ut. Undersökningarna har tillkommit helt oberoende av varandra, och med delvis olika syften. Det finns ändå några centrala beröringspunkter, också om frågeställningarna eller svarsalternativen inte är direkt jämförbara i de allra flesta fall.

De flesta (ca 85 %) respondenterna i Ålands lyceum är födda 1981, dvs. har antingen fyllt eller fyller 18 år senare under 1999, året för ÅSUBs undersökning. De är alltså bara aningen yngre än de yngsta i ÅSUBs studie, om de inte rentav redan hade fyllt 18 vid den aktuella tidpunkten. Respondenterna i Ålands Lyceum, som fyllde i enkäten i mars 1999, kan alltså ha kommit i kontakt med ÅSUBs undersökning, om t.ex. någon annan familjemedlem eller rentav de själva fått den för ifyllnad. De kan också ha hört om den aktuella ungdomsenkäten via yngre släktingar eller vänner som gick i årskurs 9, men har med hög sannolikhet inte sett den i skriftlig form.

Fråga 1 i ÅSUBs enkät ber om bakgrundsmaterial i form av respondenternas ålder, kön, bostads- och födelseort, civilstånd samt huruvida de studerat eller arbetat utanför Åland samt hur länge de bott på Åland. Av attitydfrågorna är det främst de som efterfrågar respondenternas mediavanor (fråga 2) respektive en av de fem omfattande frågorna (Nr 3-7) benämnda ”Faktorer som har betydelse för den åländska identiteten”, fråga 3, som har direkta paralleller i den aktuella ungdomsstudien.

Fråga 3 handlar om i vilken utsträckning respondenten uppfattar sig som nordbo, finne, europé, ålänning, finländare, svensk, finlandssvensk eller något de själva kan tillägga.

Nr 4 efterfrågar hur stor betydelse för den åländska identiteten som responden- terna tillskriver 15 olika faktorer som räknas upp. Dessutom finns möjlighet att tillägga en onämnd faktor och ange dess betydelse. Bland de frågor som har relevans för den aktuella studien finns faktorerna självstyrelsen, det svenska språket, den åländska dialekten och åländska släktrötter.

Fråga 5 efterfrågar faktorer som respondenten anser ha betydelse för att utveckla den åländska identiteten. Hit hör bl.a. utökade kontakter med Sverige eller med Finland, satsningar på det åländska medieutbudet, utvecklad självsty- relse, satsningar på åländsk kultur, förbättrade kunskaper om åländsk historia och

kultur samt bättre kunskaper i svenska för inflyttade, eller bättre kunskaper finska eller andra språk.

Fråga 6 handlar om faktorer som kan tänkas utgöra ett hot mot den åländska identiteten. Respondenterna ombeds ta ställning till om t.ex. massturism, EU- medlemskap, utflyttning från Åland, en för begränsad självstyrelse eller ökade krav på kunskaper i finska utgör ett hot.

Ytterligare redovisning av ÅSUBs studie finns som jämförelser i denna studies resultatkapitel. Här sammanfattas enbart de centrala identitetsfrågeställningarna.

Identitetsfrågeställningarna i fråga 3 redovisas på en skala 0-4 där stigande värde anger en starkare identitetsuppfattning. Respondenterna i ÅSUBs studie är först och främst ålänningar med en medelpoäng på 3,4. Sedan följer nordbo (2,4), finländare (2,1), finlandssvensk (1,7), europé (1,5), svensk (0,7) och slutligen finne19 _{(0,7). Den starka åländska identiteten framgår också av att över två} tredjedelar av respondenterna anger att de i mycket stor utsträckning känner sig som ålänningar, medan endast en fjärdedel anger att de i mycket stor utsträckning känner sig som nordbor, som ju var den nästpopuläraste identiteten.

Identiteten åländskhet anges också stå i motsatsförhållande till ”finländskhet” och i viss mån ”nordiskhet”, dvs. ju högre identitetsuppfattningen är gällande åländskheten desto lägre är i allmänhet finländskheten (och nordiskheten). De som anger sin starkaste identitet som något annat än åländsk är i mycket hög grad födda utanför Åland (Häggblom et al., 1999: 1-15, 19).

En faktoranalys genomfördes på dessa identitetsuppfattningar som gav vid handen att de kunde reduceras till tre faktorer som redovisas som en (nord)europeisk, en finsk och en åländsk. Dessa faktorer avgränsar varandra negativt så att respondenterna anger tillhörighet till en men distanserar sig från de andra (Häggblom, Kinnunen & Lindström, 1999: 16). En liknade faktoranalys genomfördes på den aktuella studien (se avsnitt 6.5.2.4).

Av de 15 faktorer i fråga 4 där svararna tog ställning till hur betydelsefulla de är för den åländska identiteten angavs det svenska språket vara viktigast med medel- poäng på 3,4. Tätt därefter följde hembygdsrätten och naturmiljön (vardera 3,2 medelpoäng) och självstyrelsen (3,1). I fråga om att utveckla den åländska identi- teten håller respondenterna främst på bättre kunskaper om åländsk historia och kultur (2,7 medelpoäng), ökade satsningar på åländsk kultur, större inslag om det åländska samhället och självstyrelsen i skolorna, förbättrade svenskundervisning för inflyttade (2,6 medelpoäng för de tre sistnämna) respektive utvecklad självsty- relse (2,5) (Häggblom et al., 1999: 21, 24; Radar, 1999b: 18, 26).

Som hot mot den åländska identiteten upplevdes främst en negativ inställning till den åländska särprägeln, åländsk isolering gentemot omvärlden (vardera dessa med medelpoäng på 2,6), dåliga kunskaper i den åländska historien (2,5), för begränsad självstyrelse samt utflyttningen. Vardera de två sistnämnda hade medelpoäng på 2,3 (Häggblom et al., 1999: 25; Radar, 1999b: 29).

19 _{Finne innebär i allmänt finlandssvenskt och åländskt språkbruk finländare med finskt moders-}

Holm kommenterar i sin artikel i Radar (1999) enkätundersökningen. Han tar fasta på att det finns en stor kärna av de boende på Åland som uppfattar sig just som ålänningar och för vilka olika markörer eller aspekter av åländskhet är viktiga. Han påpekar också att det finns grupp boende på Åland som också har en identifikation med Finland och det finländska, men att det är just en undergrupp som därtill har en större förståelse för finskan som ett viktigt språk. Speciellt sådana som studerat på det fasta Finland uppfattar sig som finländare och finlands- svenskar i högre grad. Gällande mediabruket betonar han att Sveriges TV och de åländska tidningarna spelar en stor roll för ålänningarna (Holm, 1999: 7).

Sundback diskuterar i sin artikel i Radar (1999), hur ålänningarna ställer sig till det allmänt finlandssvenska. Hon tar här främst utgångspunkt i undersökningen om finlandssvensk kultur och identitet som utfördes vid Åbo akademi i början av 1990-talet och som redovisas i följande avsnitt. Hon påpekar att ålänningarna trots allt enligt den har en hög samhörighet även med Svenskfinland, men att de har en lika hög samhörighetskänsla med Sverige, som klart skiljer dem från finlands- svenskarna på fastlandet. Hon redovisar också att ålänningarna i den studien ändå instämmer helt eller delvis till ca 68 % i påståendet att ”ålänningar är finlands- svenskar”. På fastlandet anser dock 85 % detta. Avslutningsvis påtalar hon dock att den finlandssvenska rösten på Åland är nästan ohörbar och att Svenskfinland i värsta fall får lov att klara sig utan åländskt stöd (Sundback, 1999: 32-39).

van Gessel företog en undersökning i mars 1997 vid Ålands lyceum om språk- bruket hos ungdomar med en delvis finskspråkig bakgrund. Avsikten var ursprungligen att också genomföra motsvarande vid några högstadieskolor men dessa hade svarat att en sådan undersökning inte var relevant på Åland, eftersom eleverna enligt skolornas åsikt enbart talade svenska förutom med enskilda familjemedlemmar. Sammanlagt kom materialet att omfatta 21 elever av ca 300 vid Ålands lyceum, dvs. ca 7 % av dessa. Som små hade fem av eleverna haft finska som förstaspråk och enda språk, åtta hade haft både svenska och finska och 8 enbart svenska. Vid skolstarten hade alla med finskt förstaspråk också lärt sig svenska medan fem elever av de 21 fortfarande inte då talade någon finska utan de lärde sig detta senare. Dessutom anger en av de 21 informanterna sig inte tala finska idag (van Gessel, 1998: 19-20, 48-49).

Enkäten innehäll 51 numrerade frågor och därtill 20 påståenden som respon- denterna fick ta ställning till. Ytterligare ingick ett schema att fylla i gällande i vilken mån de talade finska, i vilken mån svenska med släktingar, vänner och lärare och motsvarande gällande vad dessa talade till respondenterna.

I fråga om den närmaste familjen talade tre alltid finska med sin mor, två alltid finska med sin far och en alltid finska med syskon. De som alltid talade svenska var sex med sin mor, 15 med sin far och 16 med syskon. Speciellt i fråga om syskonen är svenskans roll stark, ytterligare tre talade mera svenska än finska. Däremot talar dessa elever ofta finska med sina morföräldrar. 12 respondenter talar enbart finska med sina morföräldrar och ytterligare tre såväl svenska som finska. Fyra talar alltid finska med sina farföräldrar och ytterligare en såväl finska

som svenska. Det är också 12 elever som svarar att morföräldrarna enbart kan finska och 4 som anger att deras farfar enbart kan finska och 3 anger att deras farmor enbart kan det (van Gessel, 1998: 30-33, 42-43).

Bruket av svenska framträder generellt starkt bland individer i samma ålder som respondenterna. Utöver syskonen gäller detta alltså också vänner. Ingen talar enbart finska eller lika mycket finska som svenska med sina vänner. Fyra talar ändå finska ibland med vänner i skolan men mestadels är det svenska som gäller. Sju anger att de talar såväl svenska som finska med vänner utanför skolan men ingen talar enbart finska med dessa.

En respondent talar lika mycket svenska som finska med sin lärare medan tre anger att finskläraren talar lika mycket finska som svenska med dem. De övriga svarar antingen enbart svenska eller mest svenska (van Gessel, 1998: 33-37).

Något över hälften av de 21 respondenterna, 12 elever, upplever sig som ålänningar medan tre upplever sig som finlandssvenskar och tre som finnar. 14 anger däremot att de upplever att människor på Åland uppfattar dem som ålänningar och 12 på fastlandet. I stort sett alla upplever att det är viktigt för dem att kunna finska och att det är viktigt att kunna finska på Åland (van Gessel, 1998: 76).

Respondenterna tillfrågades även om sitt bruk av finska medier. Frågorna om TV och radio innehåller dock formuleringen ”finsk TV” respektive ”finsk radio”, vilket gör att man inte kan vara alldeles säker på att inte (några av) eleverna uppfattat att även utsändningar på svenska ingår i detta, varför dessa svar inte redovisas här. Tidningar på finska läser endast en respondent dagligen medan ytterligare sex läser sådana åtminstone en gång per vecka. En elev läser finska böcker varje vecka och ytterligare en gång i månaden, medan de flesta gör det mycket sällan eller inte alls. Sju elever läser aldrig böcker på finska medan bara en anger sig överhuvudtaget inte läsa tidningar på finska (van Gessel, 1998: 77-81).

Runt hälften av respondenterna i van Gessels undersökning anger att de i de flesta sammanhang såväl förstår som själva kan använda finska både muntligt och skriftligt. Två anger att de enbart i en del fall förstår den finska de hör eller läser, medan fem anger sig enbart i en del fall själva klara av att tala finska och sex enbart i en del fall klara av att själva skriva finska (van Gessel, 1998: 81-82).