OBJEKTIV STATUS MAJORITET MINORITET

Hög etnisk profil Ålandssvensk Finlandssvensk Sverigefinsk S Ä K E R Låg etnisk profil Sverigesvensk Finlandsfinsk (Drag av både) hög och låg etnisk profil

Ålandsfinsk Sverigefinlandssvensk SUBJE K TIV STAT US O S Ä K E R Hög etnisk profil Ålandssvensk Låg etnisk profil

Figur 3. Den etniska profilen hos olika svensk- och finskspråkiga grupper på Åland, i

Finland och i Sverige.

framhållits här in både som en säker minoritet och som en osäker majoritet. Finskheten i Finland kan i dagens läge karakteriseras som en relativt säker majoritet också om Liebkind framhåller att en del fortfarande kan se sig själva som en osäker minoritet (Liebkind, 1997: 47). Historiska omständigheter som att finskan först så sent som under 1900-talets början de facto erövrade alla funktionsdomärner och fick full funktionalitet gör ändå sannolikt att den etniska profilen är högre än för svenskheten i Sverige, varför Finlandsfinskheten placerats närmare den osäkra subjektiva statusen (än det Sverigesvenska). Medvetandenivån är dock inte på samma nivå som för den finlandssvenska minoriteten såsom Tandefelt framhållit (1997: 58-59).

Den sverigefinska minoriteten (i Sverige) kan sägas alltmer närma sig den finlandssvenska och länge redan varit på väg från en osäker minoritetsposition med en låg etnisk profil till en säker sådan med hög etnisk profil. Också den Ålandsfinska minoriteten har här något tentativt placerats in som en säker minoritet. Initiativ som hemspråkslistan (se avsnitt 2. 4 ovan ) visar att gruppen åtminstone rört sig i den riktningen men möjligen borde den placeras in som en osäker minoritet än idag.

Även finlandssvenskarna i Sverige kan placeras in i fyrfältet. Gruppen har som en samspråkig grupp med majoritetsspråket haft svårt att vinna gehör för sina strävanden att beaktas som en del av den sverigefinländska minoriteten i Sverige,

men kan idag sägas uppvisa åtminstone drag av säkerhet och har hållit en relativt hög profil under senare år.

Inplaceringarna i figuren görs på basen av studium av situationen i länderna. Se kapitel 2. Den aktuella undersökningen ger inte möjlighet att testa annat än vissa aspekter av de Ålandssvenska och Ålandsfinska gruppernas inplacering i Figur 3.

Svenskan har alltså en (stark) status som Ålands enda officiella språk men det finns ändå en oro för att ge finskan en möjlighet att (över)leva på Åland likaså.

I ljuset av ovanstående figurer, avsnitt 3.1 och beskrivningen i kapitel 2 formulerades ett antal hypoteser. Den allmänna hypotesen är att ovanstående beskrivning av Ålandssvenskheten som en grupp med hög etnisk profil kommer att färga av sig också på ungdomarnas attityder på Åland:

Hypotes 1:

Åländska ungdomar beter sig som en osäker majoritet på Åland och håller en hög profil gentemot minoriteter på Åland, framför allt finsksprå- kiga.

Hypotes 2:

Ungdomarna på Åland är inte lika negativa till andra språk som till finska. Hypotes 3:

Ålandssvenskhetens allmänt höga etniska profil ger visst skydd mot alltför positiva attityder till engelskan. Ungdomarna på Åland är inte lika odelat positiva till engelskan som svenska ungdomar (och finländska ungdomar i övrigt?).

Hypotes 4:

Åländska ungdomar beter sig som säker minoritet i Finland och håller hög profil på sina rättighetskrav. Ungdomar på Åland accepterar fortfarande Finland som moderlandet men vänder sig alltmer gentemot Sverige som rollmodell.

Hypotes 5:

Finskspråkiga ungdomar på Åland håller även de en hög etnisk profil och är överlag positiva till användning av finska på Åland.

3.3 Den interaktiva ackulturationsmodellen IAM

Den andra socialpsykologiska modell som denna undersökning tar avstamp i kallas IAM, The Interactive Acculturation Model eller den interaktiva ackultura- tionsmodellen, eller kort IA-modellen, såsom den beskrivits i Bourhis, Moise, Pereault & Senécal (1997) och Bourhis (2001).

Ackulturation handlar om den anpassning av kulturella, etniska och sociala aspekter som sker mellan olika grupper som kommer i kontakt med varandra.

Figur 4: IAM-modellen (Bourhis, Moise, Pereault & Senécal, 1997: 371).

Ackulturationen är bidirektionell, dvs. anpassning sker åt båda hållen också om balansen i anpassningen inte behöver vara jämn (Liebkind 2001: 386).

IA-modellen beskrivs bäst med Figur 4, lånad från Bourhis et al. (1997: 371). Modellen innehåller dels de språkpolitiska åtgärder av statusplaneringskaraktär som statliga myndigheter ägnar sig åt. Dessa är i sin tur påverkade av de grupper som finns i samhället och påverkas också av de språkpolitiska ideologier som dominerar (Bourhis et al., 1997: 370-372).

Ideologierna indelas i modellen i fyra olika typer: pluralistiska, civilistiska (eng. ’civic’), assimilationistiska eller etnistiska (engelskans ’ethnist’). Pluralistiska ideologier kännetecknas av att staten såväl finansiellt som samhälleligt stödjer bevarandet av minoriteternas (och detta gäller såväl invandrade grupper som nationella minoriteter) kulturella drag, vare sig de är språkliga eller av annat slag. Detta anses rentav vara önskvärt. En civilistisk ideologi anser också bevarandet av minoriteternas kulturella drag som önskvärt men stödjer inte detta speciellt. I en assimilationistisk ideologi är inte bevarandet av minoriteternas kulturella drag

önskvärda, åtminstone inte över generationsgränserna, utan minoriteterna förutsätts ensidigt anpassa sig till majoriteternas kultur, språk m.m. Etnistiska ideologier har samma inställning som de assimilationistiska men har det tilläggs- draget att de gör det svårt för minoritetsrepresentanter att överhuvudtaget bli accepterade i samhällena (Bourhis, 2001: 9-16).

Det centrala i IAM är dock de ackulturationsorienteringar som utmärker majoritets-, respektive minoritetsgrupperna och som anses vara starkt påverkade av de språkpolitiska ideologier som råder i samhället. På basen av hur samstäm- miga eller inte ackulturationsorienteringarna är förutspås att följderna i samhällena kan bli av tre olika typer: konfliktfyllda, problematiska eller konsensusinriktade dvs. inriktade på endräkt. Såväl majoritets- som minoritetsgruppernas ackultura- tionsorienteringar beskrivs längs två dimensioner som handlar om a) bevarandet av minoritetens kulturella (språkliga mm) särdrag eller inte och b) en anpassning till majoritetens kulturella särdrag eller inte.

För majoritetsgrupperna är det fråga om huruvida de upplever det som värdefullt eller önskvärt att minoriteterna anpassar sig till majoritetskulturen eller inte respektive huruvida de upplever det som värdefullt/önskvärt att minoriteterna bevarar sina särdrag eller inte. För minoritetsgrupperna handlar det om huruvida man själva anser det vara av värde att bevara eller försaka sin egen kultur respek- tive att anpassa sig till majoritetskulturen eller inte (Bourhis, 2001: 24-28).

Minoriteternas etnolingvistiska vitalitet (ofta förkortat EV) anses spela en stor roll. Grupper med åtminstone medelhög etnolingvistisk identitet anses t.ex. bättre kunna stå emot assimilationistiska och etnisistiska ideologier och klara av att bevara sitt språk bättre än grupper med lägre EV (Bourhis, 2001: 16-19).

Den etnolingvistiska identiteten bygger på tre typer av faktorer, statusmässiga, demografiska och aspekter av s.k. institutionell kontroll. Till de statusmässiga faktorerna hör sådant som ekonomisk, politisk eller språklig prestige, till de demografiska sådant som hur stor gruppen är, dess nativitet och geografiska utbredning samt slutligen till den institutionella kontrollen hör huruvida gruppen och dess språk erkänns av stat och myndigheter och stödjs t.ex. i fråga om media och utbildning (Giles & Johnson, 1987: 71-72). Också den subjektivt upplevda EV eller subjektiva etnolingvistiska vitaliteten (SEV) som en grupp upplever att den har, har föreslagits spela en stor roll vid sidan av den mer objektiva EV (Allard & Landry, 1994: 117).

De ackulturationsorienteringar minoritets- respektive majoritetsgrupper har kan beskrivas med hjälp av figurerna 5 och 6 längs de två ovan beskrivna dimensio- nerna.

Två av de uppkomna fyra rutorna har identisk beteckning både då det är fråga om minoriteternas och majoriteternas syn på saken i IAM-modellen. Integration handlar om att anse det vara av värde respektive acceptera att minoriteterna såväl behåller sin egen kulturella/lingvistiska identitet som att de antar majoritetsgrup- pens. Perspektivet är additivt. Assimilation handlar om att värdesätta eller acceptera enbart att minoritetsgrupperna antar majoritetsgruppens kultur och språk

BEVARANDET AV DEN EGNA SPRÅKLIGA,