I det förra avsnittet såg vi exempel på att vissa grupper genom att kalla ALA och offentliga bibliotek för ”porn pushers”, undertrycker att intellektuell frihet är ett värde att skydda. På sätt och vis undertrycker de principfasta, men rel-ativt kontextlösa, positionerna inom diskursen om intellektuell frihet i sin tur följande aspekt: att bibliotek ständigt befinner sig i ett lokalt sammanhang.218 Diskursen om intellektuell frihet har konstruerats som antitesen till den tidigare diskursen om att värna ”community values”, vilket nämndes i forskningsläget, en diskurs där det var viktigt höja den allmänna smaken genom kvalificerade innehållsbaserade urval. Men, eftersom offentliga biblioteks själva existens utgår ifrån att medborgarna har beslutat att ett samhälle behöver denna offentliga institution, finns även idag givna inslag av ”community values” i de offentliga bibliotekens verksamhet. Medborgarna betalar skatt till biblioteken och kan därför hävda ett inflytande över deras samlingar. Det finns alltså ett legitimt intresse från medborgarnas sida att poängtera att lokala värderingar bör representeras på biblioteken; skulle inte människor finna biblioteket värde-fullt på något vis upphävs villkoret för dess existens.
217
Boeder, Pieter, 2005, ”Habermas’ Heritage: The Future of the Public Sphere in the Network Society”,
http://www.firstmonday.org/issues/issue10_9/boeder/ (2007-03-08).
218
Karen G. Schneider skriver att en anledning till att ALA förlorade CIPA-fallet var att den juridiska strategin var så ”carefully age neutral that it was destined to fail.”, se Schneider, Karen G., 2003, ”Let’s Begin the Discussion: What Now?”, s. 14. Anledningen till att strategin inte fungerade var att, menar hon, en sådan principfast position inte tar hänsyn till människors instinktiva reaktioner när det gäller barn och sexuellt explicita bilder, d.v.s. den tar inte hänsyn till en lokal kontext. Schneider är emot filter liksom ALA; det är användbarheten av en argumentering som inte tar hänsyn till ålder som hon diskuterar. Schneider är, enligt artikeln, direktör för Librarians’ Internet Index, http://www.lii.org/ (2007-05-04). Även insändare i American Libraries visar på en mindre principfast syn på filter. En insändarskribent säger att det är mycket viktigare att skydda barn än att undanröja det eventuella besvär en vuxen kan ha då han eller hon ska be om att få ett filter avstängt, se Eickmeyer, Alice, 2003, ”Accepting CIPA”, [Reader Forum], s. 34. Se även Auld, Hampton (Skip), 2003, ”Filters Work: Get Over It”, s. 38-42.
Att grupper och individer i lokalsamhället, eller på nationell nivå, har åsikter och ställer krav betyder inte att bibliotekarier ger efter för dessa ut-maningar. ALA hävdar tvärtom att man gör allt som står i dess makt för att stå fri gentemot påtryckningar. Faktum är att ”challenges” av olika karaktär är centrala i formeringen av diskursen om intellektuell frihet, som en del av ett större demokratiskt samhälle. Det är i ljuset av krav på biblioteket att gå i än den ena, än den andra, riktningen som ALA:s försvar för yttrande- och åsikts-frihet tydligt framträder.219 Genom sin principfasthet säger ALA, tolkar jag det som, att priset för intellektuell frihet måste betalas om det offentliga biblioteket skall finnas kvar. Priset är att det även på ett bibliotek kommer att cirkulera yttranden som man inte förespråkar och inte tycker om.
Det argument som ibland återges för att inte tillåta begränsningar av yttrandefriheten är av karaktären ”slippery slope,” d.v.s. mängden yttranden som riskerar att förbjudas blir större och större när man väl börjat förbjuda en viss typ. Just ”slippery slope”-metaforen kan bidra till en förståelse av den principfasthet varmed ALA försvarar intellektuell frihet. Den tidigare nämnde juristen Eugene Volokh menar att ”slippery slope”-risker hjälper till att för-klara, och i någon mån rättfärdiga, varför ideellt baserade grupper är så ovilliga att kompromissa. Jag menar att även ALA kan räknas till en sådan ideologisk lobbyorganisation. Volokh resonerar så här: om en intressegrupp inte går med på kompromiss A, kan denna ståndpunkt vara rimlig utifrån risken att A innebär en mer omfattande restriktion: B. Men, säger kritikerna till denna ståndpunkt, man vet inte att A leder till B. Ovilligheten att kompromissa kan fortfarande vara rimlig eftersom om ”slippery slope mechanisms” existerar finns också möjligheten att de träder i kraft. Vidare kan denna ståndpunkt vara rimlig utifrån rädslan att om kompromiss A accepteras kan detta skapa ett pol-itiskt momentum för motståndarnas andra förslag.220 Ett principfast försvar av intellektuell frihet kan också ses som att det är bibliotekarier i sin yrkesroll som försöker hålla i taktpinnen när det gäller yrkets inriktning. Vad beträffar frihetsdiskursens centrala dokument, Library Bill of Rights, har bibliotekarier
219
Att intellektuell frihet ingår som en förutsättning för det demokratiska samhället framgår av dokument som t.ex. Freedom to Read där det står att friheten att läsa är essentiell för demokratin, ALA & AAP 1953, http://www.ala.org/ala/oif/statementspols/ftrstatement/freedomreadstatement.htm (2007-05-04). I
Core Values of Librarianship, 2004, är demokrati ett av elva värden. ALA, 2004, Core Values of Librarianship, http://www.ala.org/ala/oif/statementspols/corevaluesstatement/corevalues.htm (2007-03-06). Exempel på texter som lyfter fram kopplingen mellan offentliga bibliotek och demokrati är Tyckoson, David A., 2000, ”Of the People, for the People: Public Libraries Serve Democracy”, s 40.
220
Volokh, Eugene, 2003, ”The Mechanisms of the Slippery Slope”, s. 50,
kritiska mot ALA hävdat att detta dokument påminner mer om professionella krav än rättigheter, ”stating in a very passive aggressive way that ‘this is the way libraries are – get used to it.’”221. När intellektuell frihet hotas genom olika ”challenges” – från nya lagar till filter och censur av böcker – skall enligt diskursen bibliotekarier principfast försvara rättigheten intellektuell frihet. Denna renodlade position tycks förutsätta något slags ofta outtalad neutral-itet.222 Neutraliteten har dock ifrågasatts; det offentliga bibliotekets beroende av medborgarna för sin existens har redan nämnts i detta avsnitt. Ytterligare problematiseringar av diskursen om intellektuell frihet, utifrån neutralitets-begreppet, står i fokus i nästa kapitel.
221
Harris, Steven R., 2003, ”Discourse and Censorship: Librarians and the Ideology of Freedom”,
http://www.libr.org/juice/issues/vol6/LJ_6.17.html#3 (2007-04-11).
222
Se t.ex. Latham, Joyce M., 2001, ”Positioning the Public Library in the Modern State: The Opportunity of the Children’s Internet Protection Act”,
http://www.firstmonday.org/issues/issue6_7/latham/index.html (2007-04-26). Latham kritiserar CIPA för att den hotar bibliotekariers neutrala position: ”Our neutrality, our commitment to balance, positions us as the only agents capable of assisting the patron with the discovery of appropriate resources, […] CIPA […] strips us of our viewpoint independence.” Bibliotekarier måste, menar hon, betona sin neutralitet; låntagare ska inte undra huruvida deras fråga platsar i biblioteket. Latham var vid artikelns publicering doktorand i biblioteks- och informationsvetenskap, vid University of Illinois at Urbana-Champaign.