En kritisk diskursanalys syftar till att i någon mån dekonstruera yttranden och relatera dem till begreppet makt och till samhället i stort. Utifrån att det finns ett språkligt mönster som ”vänsterfierar” ALA och amerikanska bibliotekarier vill jag därför avslutningsvis kritiskt granska detta tal och ställa frågan: vad blir dess konsekvenser för samhällets offentliga arenor? Jag undrar om talet om ”liberal bias” enbart är en sakfråga, som bara rör Irak och Kuba, eller om det också handlar om makten att definiera både vad ”liberal” och ”vinklad” egent-ligen betyder.
Det talas om ALA som vänster även i samhället i stort. Rich Lowry, med-redaktör på konservativa The National Review, skriver att amerikanska biblio-tekarier – han refererar till hela kollektivet – nu konstituerar ett av landets centra för tanklös ”leftism”. Det är, hävdar han, den sortens ideologi som man förväntar sig finna bland naiva collegestudenter och utblottade latinameri-kanska bönder, men inte hos bibliotekarier. Att det är så, menar Lowry, är mestadels resultatet av ALA:s arbete. ALA ”is doing for librarians what
279
Skold, 2005, http://www.frontpagemag.com/articles/readarticle.asp?ID=19800&p=1 (2007-04-18).
280
Tuai, 2004, www.nd.edu/~jarcher/ifrtreport/no54/5.pdf (2007-03-27), s. 4. För en närmare granskning av olika ståndpunkter i relation till de oberoende bibliotekarierna på Kuba, se t.ex. magisteruppsatsen av Eriksson, Jonas & Hederström, Magnus, 2006, Debatten om de oberoende biblioteken på Kuba
teachers unions have done for teachers: making an otherwise worthy profession seem a blight on the republic.”281 När Lowry talar om bibliotekarieprofessionen som en börda för den amerikanska nationen gör han en jämförelse mellan ALA och lärarnas fackföreningar. Lowry förutsätter att läsaren vet vad det hela handlar om, nämligen talet om amerikanskt utbildningsväsende som vänster-vridet, som ett resultat av lärarnas fackföreningar. På liknande sätt refererar bibliotekarien David Durant till diskursen om vänsterns dominans vid college och universitet när han säger att ”in terms of political composition, the library profession makes your typical Ivy League faculty look like the Heritage Foundation.”282
Att bibliotekarier beskrivs som radikala blev också tydligt när Electronic Privacy Information Center utnyttjade en Freedom of Information Act för att få tillgång till vissa handlingar. I en serie e-postbrev klagade nämligen FBI-agenter på ”dessa radikala militanta bibliotekarier” i samband med att man kritiserade den egna ledningens ovilja att använda de hemliga fullmakterna i USA PATRIOT Act. Som en respons, i syfte att uppmärksamma bibliotekariers arbete med att öka medvetenheten om vad man menar är ”the overreaching aspects of the USA PATRIOT Act”, beslöt ALA:s Office for Intellectual Free-dom att tillverka en speciell ”pin”.283 När det gäller utformningen av denna knapp tar OIF bokstavligen kategorin som bibliotekarier blivit insorterade i av FBI, den radikala och militanta sorten, och kopplar ihop den med ”freedom, access, privacy”. Man gör det genom en nästan skrikande kalla krigets-estetik – men i den amerikanska flaggans färger. På knappens mitt, mot vit botten och med versaler, lyser orden ”radical” och ”librarian” i röda bokstäver. Ordet ”militant” har fått en blå färg. I en ring längs knappens kant står ”defending access defending privacy defending freedom” – ”access”, ”privacy” och ”free-dom” i röda versaler och ”defending” i blå. Utformningen av denna ”pin” är intressant eftersom den kan ses som ett sätt att återerövra makten att definiera sig själv och de (amerikanska) värderingar bibliotekarier försvarar. Frihet, in-formations tillgänglighet och individens integritet hör, vill jag påstå, mer till en
281
Lowry, Rich, 2003, ”The Ideological Librarians”,
http://www.townhall.com/columnists/RichLowry/2003/09/22/the_ideological_librarians (2007-05-04). Townhall.com, som publicerat texten, är en konservativ web community.
282
Durant, 2005, http://chronicle.com/free/v52/i06/06b01201.htm (2007-04-01). The Heritage Foundation är en konservativ tankesmedja som grundades 1973, se Center for Media and Democracy:
Sourcewatch, sidan uppdaterad 2007, Heritage Foundation,
http://www.sourcewatch.org/index.php?title=Heritage_Foundation (2007-05-04).
283
ALA & OIF, sidan uppdaterad 2007, ”Radical, Militant Librarian”
libertariansk amerikansk tradition än till någon för USA främmande radikal och militant ideologi. Det går alltså att problematisera, i exemplet ovan gjorde bibliotekarierna det själva, talet om amerikanska bibliotekarier som “leftist”. Denna nyansering innebär inte att jag argumenterar mot varken att ameri-kanska bibliotekarier i högre grad än allmänheten skulle rösta liberalt eller att vissa av ALA:s ställningstagande, när det t.ex. gäller Kuba, kan karaktäriseras som vänster. En anledning till att en enkel höger/vänster-analys inte är till-räcklig är att många av ALA:s andra omdebatterade positioner, liksom resone-mangen som leder fram till ståndpunkterna, på rationella grunder kan be-tecknas som libertarianska. Ur ett maktperspektiv blir det viktigt att upp-märksamma det libertarianska inslaget i de fall då definitionen av ”leftist” och ”liberal” antyder, även om det inte alltid sägs rakt ut, något oamerikanskt. Libertarianismen rymmer, som nämnts tidigare, både höger- och vänsteråsikter.284
Ett annat viktigt skäl till att problematisera yttranden om den vinklade bib-liotekskåren är att talare, vilket visades genom exemplen med Lowry och Durant ovan, refererar till en annan, politisk, diskurs i det amerikanska sam-hället: den som beskriver inte bara det amerikanska utbildningsväsendet och ALA utan även pressen som vinklade åt vänster.285 Samtliga dessa tre områden i samhället har bl.a. till uppgift att utöva/göra möjligt kritiska funktioner i offentligheten. Jag ställer mig frågan, utifrån ett kritiskt diskursanalytiskt per-spektiv, om inte en konsekvens av det återkommande talet om ”liberal bias” i förlängningen kan komma att påverka dessa områdens legitimitet. När det talas
284
Ytterligare en anledning till att ”liberal bias” är en för onyanserad beteckning för hela ALA är, utöver att det är mycket stor organisation, att föreningen driver en stor mängd frågor som inte kan betecknas som politiska, från referenssamtal till ny teknologi, från biblioteksbyggnader till löner och olika sätt att finansiera biblioteksverksamhet på. De politiskt omdebatterade frågorna är alltså endast en del av ALA:s gigantiska verksamhet.
285
Bernard Goldbergs bok Bias: A CBS Insider Exposes How the Media Distort the News, 2003, handlar t.ex. om “liberal bias” i amerikanska nyhetsmedier. Goldberg nämner speciellt nyhetsrapporteringen kring sociala frågor som präglade av ett vänsterperspektiv, medan ”bias” i form av mediernas behandling av enskilda politiker av olika politisk färg inte anses lika viktigt, s. 9. Som ett direkt, och kritiskt, svar på denna bok har Eric Alterman skrivit boken What Liberal Media? The Truth About Bias and the News, 2004 (paperback ed.). Alterman förnekar inte att amerikanska medier i vissa sociala frågor är liberala, men i andra fall säger han att detta inte stämmer, t.ex. när det gäller hur hårt medier behandlade demokraten Bill Clinton under hans presidenttid, se Alterman, 2004, kapitel 9, ”The Clinton Administration”, s. 139-147. Ett annat av Altermans exempel är presidentvalet år 2000, mellan George W Bush och Al Gore. De amerikanska medierna var generellt mycket hårdare mot Gore än mot Bush, se kapitel 10, ”The 2000 Election”, s. 148-174. Vad mera är, när det gäller ekonomiska frågor som frihandel skriver Alterman att journalister allmänt sett är mer konservativa än det amerikanska folket, s. 122 och kapitel 8, ”What Economic Bias?”, s. 118-138. Vad jag vill poängtera är alltså dels att det finns en annan, större, diskurs om ”liberal bias” och att denna rör samhällssfärer som utövar kritiska, offentliga, funktioner, dels att begreppet ”bias” är komplicerat och huruvida något är vinklat beror av vilka aspekter man undersöker.
om ”liberal bias” verkar det som om bibliotek, medier och utbildning avviker från en neutral punkt där man borde befinna sig. Kan en konsekvens av ett återupprepat tal om ”liberal bias” bli att just kritiska yttranden/ställnings-taganden, oavsett deras rationella bärkraft, mycket lättare associeras med något opatriotiskt, och därför illegitimt?
Frågorna är, menar jag, åtminstone värda att ställas om man menar att platser som offentligt finansierade bibliotek, där informationen ska vara fritt tillgänglig för alla, är nödvändiga för att upprätthålla en demokrati med själv-ständiga medborgare. Historikern och mediekritikern Eric Alterman hävdar t.ex. att amerikanska högergrupper, förutom att peka ut områden som man säger domineras av vänstern, även varit bra på att framställa liberalismen i sig som något illegitimt.286 Han hänvisar bl.a. till en vetenskaplig studie publicerad 1999 i Journal of Communciation, som kallar talet om ”liberal bias” i medierna för ”a core rhetorical strategy by conservative elites.”287 Om ett tal får slagsida åt retorisk strategi, som ständigt upprepas och därmed stärks, då är det inte enbart en sakfråga utan handlar om makten att, i det här fallet, definiera både ”liberal”, ”leftist” och ”bias”. Det handlar, när det gäller ALA, om makten att välja vilka aspekter hos föreningen eller bibliotekarier man skall titta på när man, som den tidigare nämnde David Durant, drar slutsatsen om inte bara ett liberalt ALA, utan om en ”stifling left-wing orthodoxy of modern American Librarianship.”288
Låt oss granska begreppet ”bias” närmare. Talet om ”liberal bias”, när det t.ex. gäller journalister och bibliotekarier, verkar förutsätta att det finns en neu-tral mittpunkt, som man kan avvika ifrån. På en tänkt linje har vi på ena kanten en konservativ ståndpunkt, därefter den objektiva mittpunkten och, på andra kanten, en liberal position. Att vara neutral handlar då t.ex. om att balansera mängden yttranden från de olika sidopositionerna. Det finns dock diskutabla aspekter med en sådan numerisk syn på ”bias”, i synnerhet när det gäller pro-fessioner som ska verka för idéers fria cirkulering. Vad händer t.ex. om det inte finns två tydliga sidor i en samtida fråga, utan en konsensus bland både lokal-befolkningen och de styrande? Är det nog, för att bli kallad neutral, att som journalist skriva om denna konsensus? Är bibliotekarien neutral om hon eller han enbart samlar information som täcker denna ömsesidiga förståelse? Blir hon eller han vinklad om hon aktivt söker efter, och i biblioteket tillgängliggör,
286 Alterman, 2004, s. 86. 287 Alterman, 2004, s. 14. 288 Durant, 2005, http://chronicle.com/free/v52/i06/06b01201.htm (2007-04-18).
annan information som kritiserar den officiella konsensuspositionen men som inte kommit fram i den allmänna diskussionen? Om man dessutom lägger till att den s.k. neutrala mittenpositionen är historiskt förankrad och därmed rela-tiv, blir en numerisk definition av ”bias” än mer komplicerad. Politiska posi-tioner som ansågs som konservativa för 30 år sedan ses, hävdar Eric Alterman, som liberala idag.289
Ett exempel på en numerisk tolkning av ”bias” i diskursen om intellektuell frihet är när bibliotekarien Durant poängterar att bibliotekarier i högre grad än den amerikanska befolkningen röstar på liberala partier.290 Jag betvivlar inte dessa siffror. Det är dock viktigt att påpeka att sådana siffror inte bevisar att bibliotekens resurser, allt från databaser till boksamlingar skulle vara vinklade åt vänster. En vänstervinkling i samlingarna – vilken skulle strida mot den intellektuella friheten – måste i så fall beläggas med empiriska fakta. Vissa studier visar i själva verket på att amerikanska bibliotekarier vid inköp i hög grad förlitar sig på de stora förlagens produktkataloger och därför inte är medvetna om all den alternativ litteratur som finns.291 Detta tyder i så fall på att när det gäller samlingarnas inriktning har de med resurser en fördel på bekostnad av mindre förlag. Ett annat exempel på en numerisk tolkning av ”bias” är att ALA har kritiserats för att på sina konferenser favorisera liberala talare, som i sin tur ifrågasätter den federala regeringens politik.292 En rapport från ALA:s sommarkonferens i Orlando 2004 visar onekligen att talare som Richard A. Clarke och E.L. Doctorow kritiserade kriget i Irak samtidigt som Michael Moores film Fahrenheit 9/11, som också ifrågasätter Irakkriget, visades på kvällen.293 Jag håller med om att det är fördel om ALA inbjuder lika många talare från båda lägren om man väljer att låta politiker tala på sina konferenser, för att en debatt skall komma igång på plats. Frågan är om
289
Samtidigt som talet om ”liberal bias” verkar ha ökat är mittpunkten idag inte där den befann sig för 30 år sedan. Alterman, 2004, skriver att positioner som ansågs konservativa på 70-talet (Nixon betraktades som konservativ) idag har anammats av liberaler (Al Gore intog i valet 2000 positioner som var mer konservativa än Nixons, men Gore kallas fortfarande liberal), s. 46. Om det är så att vissa tidigare konservativa positioner nu betecknas som liberala, då borde detta kunna ses som en vinkling, jämfört med 1970-talet, till den konservativa sidans fördel, vilket är viktigt att påpeka i en diskurssion av det problematiska neutralitetsbegreppet. Mot en sådan bakgrund kommer det rimligen inte alltid idag att krävas lika radikala eller samhällskritiska åsikter som för 30 år sedan för att etiketten på en mot maktintressen kritisk ståndpunkt ska bli:”vinklad åt vänster”.
290 Durant, 2005, http://chronicle.com/free/v52/i06/06b01201.htm (2007-05-04). 291 Moody, 2005, http://eprints.rclis.org/archive/00005454/01/Censorship_discussion_paper.pdf (2007-05-06). 292
Se t.ex. Bell, Steven, 2005, ”A Tale of Two Talks”,
http://www.libraryjournal.com/article/CA622666.html (2007-04-11). Steven Bell är biblioteksdirektör vid Philadelphia University.
293
problemet med ”bias” därmed är löst. Svaret på den frågan beror naturligtvis på vad ALA vill åstadkomma. Det är här viktigt att göra en distinktion mellan ALA och bibliotek, vilka skall samla och tillgängliggöra en mängd olika idéer från skilda perspektiv. ALA är, däremot, en förening med en vald styrelse, som består av 182 medlemmar, som arbetar i enlighet med sina egna stadgar; under titeln ”mission” hävdar föreningen t.ex. uttryckligen sitt stora sociala ansvar i samhället.294 Om det därtill går att visa att idéer faktiskt inte existerar på lika villkor i samhället, då blir ALA:s ställningstaganden mer begripliga än om man dömer dem utifrån en snäv definition av ”bias”.
Låt oss ta ett exempel från 2004 års ALA-konferens som alltså visade Michael Moores omdebatterade film. Disney hade samma år brutit sitt avtal med filmaren och beslutat att Miramax inte skulle få distribuera filmen. Skälet som Disney uppgav var att deras familjepublik är av olika politisk färg.295 Att Disney drog sig ur avtalet, vilket företaget har rätt att göra, pekar på att kritiska synpunkter på regeringen – till och med när filmaren är känd – har svårare än oförargliga alster att spridas på marknaden. Att ALA som en av många pro-grampunkter under konferensen valde att visa en film av en vänsterfilmare kan därför ses som en kommentar av det faktum att maktförhållanden uppen-barligen påverkar (regeringskritiska) idéers cirkulation. Det går naturligtvis att anse att en sådan vinkling av samhället inte ska ifrågasättas, men dilemmat är att ALA förespråkar att en mängd idéer ska vara fritt tillgängliga. Det går naturligtvis också att inta ståndpunkten att ALA inte är rätt forum för att kommentera idéers olika villkor, utan att man då ska verka på andra arenor. Vilken position man än förespråkar går det att konstatera att ALA i fallet med Moores film applicerade en bred tolkning av intellektuell frihet, vilken sätter yttrandefriheten i relation till ekonomiska och politiska maktcentra i det omgivande samhället. Utifrån ett sådant brett samhällsperspektiv kan det vink-lade urvalet ses som ett försök till balans av idéers spridning. ALA är en in-tresseorganisation som inte behöver vara neutral på samma sätt som samlingarna på ett bibliotek eller bibliotekarien vid referensdisken måste sträva efter att vara – det är upp till medlemmarna att välja inriktning. Samman-fattningsvis: begreppet neutralitet resp. ”bias” i relation till diskursen om intel-lektuell frihet är inte en gång för alla given. Begreppen aktualiserar ideologiska
294
ALA, 1986, Mission, Priority Areas, Goals,
http://www.ala.org/ala/ourassociation/governingdocs/policymanual/mission.htm#mission (2007-05-04).
295
Rutenberg, Jim, 2004, ”Disney Forbidding Distribution of Film That Criticizes Bush”,
http://www.nytimes.com/2004/05/05/national/05DISN.html?ex=1399089600&en=5dd82385da93ce1e&e i=5007.
strider om makten att kategorisera, att särskilja, att upprätthålla en viss syn på världen.