avmedborgarisering
D
etta är ett kapitel centrerat kring tre vignetter. Först inleder jag dock med att diskutera alltinkluderatturism i form av kryssningsturism och turistiska anläggningar till land som lägerliknande enklaver. Kapitlet har därmed en tematisk början, en verklighetsförankrad kontextualisering äm-nad av måla upp en bakgrund till de tre mer analytiskt drivna vignetterna.Därefter följer de tre vignetterna som teoretiskt problematiserar och ana-lyserar all inclusive-turism. Första vignetten diskuterar all inclusive-turism som ett modernistiskt fenomen som kan studeras inte bara topografiskt, utan också topologiskt – begrepp som även definieras och diskuteras i mer allmänna ordalag. Därefter följer en andra vignett om turismens logos och eros som topologiska sammanlänkade karaktärsdrag hos den moder-nistiska turismen. I de tredje och sista vignetten riktas intresset mot all inclusive-turism som en biopolitisk och postpolitisk hantering som vilar på det topologiska lägret som grundläggande organisationsprincip, med en
”avmedborgarisering” av det mänskliga subjektet som följd.
All inclusive-turism
För några år sedan satt jag i en husvagn på Helsingborgs hamnparkering och drack kaffe och folköl med en kollega (som nog vill förbli anonym) och hans livsstilsnomadiska kompis. Det var sommar och trots att det var mulet och blåsigt hade vi tagit ett morgondopp vid den numera designförstörda badbryggan. Plötsligt började en orkester spela temat ur Jakten på den för-svunna skatten en bit därifrån. Vi tittade ut, och fick se att den lyxkryssare som några timmar legat utanför Helsingborgs hamn nu hade skickat in en båtlast turister till land. Turister, gissningsvis från USA, steg i land under pompa och ståt, men det formella fick snabbt en surrealistisk underton i takt med att vinden höll på att ta med sig både orkester och turister.
Mottagande av dessa turister kan lätt ses som ett överdrivet vurmande för
dessa långväga resenärer, har dock en ganska oproblematisk förklaring – de ger ordentligt med klirr i kassan. Kryssningsturister är till och med det mest önskade segmentet resenärer, just för att de, genomsnittligt betraktat, spenderar mer pengar än någon annan typ av turist.
Kryssningsturismen är en form av turism som ökar mer än andra for-mer. Sedan 1960-talet har den utvecklats från att ha bestått av exklusiva resor till att rikta sig mot alla tänkbara kundsegment. Följden har blivit den remarkabla ökningen i antalet kryssningsturister, från 0,5 miljoner passage-rare 1970, 4,4 miljoner passagepassage-rare 1990, nära 10 miljoner passagepassage-rare 2000 till 13,2 miljoner passagerare 2004 (Szarycz 2008: 259, Weaver 2005a: 11). I USA är kryssningsturism det snabbast växande segmentet inom turismen;
1980 reste 1,4 miljoner medborgare i USA med kryssningsfartyg, år 2000 var motsvarande summa 6,9 miljoner (Miller & Grazer 2002: 221). Följden har blivit ett behov av allt större fartyg som fått en talande kategoribenäm-ning: ”Post-Panama”, fartyg som är så stora att de inte kan ta sig genom Panamakanalen (Wood 2000). Dessa fartyg rymmer närmare 4 000 turister och över 1 000 besättningsmän (Wood 2000: 349). Exempelvis kan den 339 meter långa femtondäckaren MS Independence of the Seas ta 4 370 pas-sagerare och 1 360 besättningsmän och servicepersonal.21 Som en följd av detta är utbudet av olika typer av kryssningar stort i den meningen att de varierar i form av exempelvis hur många och vilka städer man stannar till vid. Traditionellt har den typiska kryssningsturisten varit en person över 60 år (Marti 2004), men genomsnittsåldern har sjunkit till att i vissa fall vara strax över 40 år (Wood 2000: 349).
Polly Pattullo (2005) viker ett kapitel i sin bok Last Resorts åt kryssnings-trafiken i den karibiska övärlden. Turismens vid det här laget välkända bak-sidor belyses. De allt större kryssningsfartygen mer eller mindre tvingar de olika hamnmyndigheterna i övärlden att överdimensionera sina hamnar för att inte gå miste om kryssningstrafiken.22 Hur mycket kryssningsföretagen ska taxeras av de olika destinationerna har varit en känslig fråga, där turist-företagen lyckats spela på sin rörlighet visavi destinationernas orörlighet.
Så fort kraven på taxering höjs finns hotet att flytta sin verksamhet till en annan destination med mer modesta krav, något som för Ulrich Beck är en av globaliseringens mest påtagliga konsekvenser – platser kan spelas ut mot varandra i en global kohandel med förmåner och erbjudanden (Beck 1998).
Många av de varor som konsumeras på kryssningsfartygen köps inte lokalt,
21 http://www.royalcaribbean.com, 2009-03-08.
22 Överdimensionering av hamnar sker även på norra halvklotet, exempelvi fick Malmö överdimensionera sin hamn för att kunna stå som värd för evenemanget America’s Cup 2005, för övrigt ett evenemang med koloniala undertoner (Ek 2007).
utan importeras från stora kedjor och etablerade producenter i norr. Följden är att vinsterna lokaliseras långt från den besökta övärld som, bland annat får se sin biologiska miljö nedsmutsad av de knappast särskilt miljövänliga kryssningsfartygen (Pattullo 2005). Dessutom anställs inte människor från lokalt håll, utan: ”It has become common practice for cruise-ship compa-nies to recruit their poorest paid employees from poorer countries” (Weaver 2005a: 14). Trenden är vidare att kryssningsbolagen köper hela eller delar av hela öar och fraktar turisterna dit. På så sätt blir det möjligt för dem att reducera antalet dagar i hamn och turisterna behöver inte löpa risken att möta lokalinvånare som stör den tropiska fantasi som byggts upp. I slutet på 1990-talet ägde majoriteten av de stora kryssningsbolagen egna öar:
On these islands, the cruise lines show off their private beaches, where what is called ”cruise-style service” is on hand, with barbecue and bar provided by cruise staff. Princess Cruises owns Princess Cay on Eleuthera, Bahamas, [...]
and Saline Bay, Mayreau, in the Grenadines [...] The RCCL owns Coco Cay, also on the Bahamas, and leases Labadee in Haiti, an isolated promontory on the north coast where tourists spend a day on the beach surrounded by a high wall patrolled by guards.
Polly Pattullo, Last resorts. The Cost of Tourism in the Caribbean, 2005: 204 Fram växer ett system av simulerade platser eller enklaver, utspridda över stora fysiska avstånd men som är förvillande lika varandra. Kryssningsin-dustrin kan därmed ses som ett pedagogiskt exempel på globalisering i det avseendet att den kännetecknas av rumslig omstrukturering, rörlighet och stratifiering (Wood 2000) med både avståndsökande och avståndsminskan-de effekter. Adam Weaver (2005b) har avståndsminskan-dessutom påpekat att Ritzers (1993) McDonaldiseringstes (effektivisering, beräkningsbarhet, förutsägbarhet och kontroll i organiseringen av tjänster) karaktäriserar kryssningstrafiken.
De allt större kryssningsfartygen vänder sig från världen utanför och blir ett mikrokosmos i sig:
The new squarish-built towering ships, with their vast atriums and inward-looking architecture, are essentially floating resorts, with everything from casinos and shopping malls to golf courses and ice-skating rinks onboard. Viewing the sea is optional; even the deck chairs are likely to face inwards. The lines have emulated theming from the entertainment and hotel sectors, and conversely the hotel and entertainment giants have been increasing their presence in the cruise business.
Robert E. Wood, Caribbean Cruise Tourism: Globalization at Sea, 2000: 350
Det tidigare nämnda Independence of the Sea bjuder till exempel på följande omistliga ship highlights:23
Vår Freedom-klass tar fartygsdesign till helt nya höjder. Dessa är våra mest nyskapande fartyg, med 15 däck fulla med aktiviteter, underhållning och hyt-talternativ som ger dig så mycket att göra ombord att du aldrig vill lämna fartyget. Rid på vågorna i den nyskapande FlowRider®, vår surfpool ombord, eller dansa på nattdiskot i H20 Zone på det översta däcket – Freedom-klassen är verkligen i en klass för sig.
• 15 däck med aktiviteter, underhållning och olika hyttalternativ. De mest nyskapande kryssningsfartygen som är över 30 meter längre än våra fartyg i Voyager-klassen.
• Top Deck Aqua-center, inklusive: – FlowRider®, världens första surfpark ombord, där du kan åka på vågorna i en surfsimulator – Det enastående H20 Zone, kul för hela familjen med vattenkanoner, en interaktiv fontän, pool och två varmbadpooler – En särskild sportpool för alla former av organiserade spel och aktiviteter.
• Solarium reserverat för vuxna, med djungelinteriör och ett sprudlande vat-tenfall. Du kan också koppla av i en av de konsolupphängda bubbelpoolerna, som sträcker sig 3.6 meter ut från fartygssidan, 34 meter över havsytan.
• Den högsta klätterväggen till havs, en isrink inomhus, en minigolfbana och t.o.m. en joggingbana.
• Sportplan i full storlek för basketboll eller volleyboll.
• Ett stort urval av restaurangalternativ med något som passar alla smaker, inklusive Chops Grille för en biff, italienskt på Portofino, Jade för asiatisk fusion eller en hamburgare i 50-talsstil på Johnny Rockets®.
• Royal Promenade med 135 meter shopping, restauranger och underhållning.
• Fullt övervakat Adventure Ocean®- ungdomsprogram, med ett komplett urval av barnaktiviteter som håller dina barn sysselsatta under resan.
• Omfattande urval av barer och sällskapsrum, från Boleros – vår klubb med latinamerikanskt tema – till inredning i 1600-talsstil på The Bull and Bear Pub.
• Fantastiska alternativ för kvällsunderhållning, se en show i vår Arcadia-teater i art deco-stil, prova turen på CasinoRoyale, titta på en isshow eller dansa på nattdiskot i H20 Zone på det översta däcket. Om du känner dig äventyrlig kan du testa din sångröst på vår Karaoke-plats – On Air Club.
23 http://www.royalcaribbean.com, 2010-05-15.
• Toppmodernt ShipShape®-fitnesscenter, som erbjuder ett fantastiskt urval av aerobic, spinning- och yoga-kurser – det finns t.o.m. en riktig DJ.
• Internet Café med Royal Caribbean Online när du vill skicka e-vykort till släkt och vänner.
Kryssningstrafik är en form av rörliga all inclusive-anläggningar. Dessa anläggningar är navet i all inclusive-turism där turisten i förväg betalar en engångssumma som täcker transport och boende, måltider, sightseeing, sport- och fritidsaktiviteter, samt i allt högre utsträckning även godis, läsk och alkoholhaltiga drycker (Wong & Kwong 2004). I varierande utsträck-ning är verkligen allt inkluderat i varje enskilt exempel. Speciella aktiviteter kan kosta utöver, likaså viss typ av service (Turner & Troiano 1987). Det som kännetecknar dessa anläggningar är att själva dess rumsliga design och funktion stänger sig ute från sin omedelbara omgivning och den samhälls-struktur som finns där. Denna form av turism har uppmärksammats allt mer, men då har fokus främst legat på all inclusive-anläggningar som ligger på fast mark (Dielemans 2008).
När det gäller all inclusive-turism, såväl till havs som till land, har det historiskt funnits en koncentration av fenomenet, globalt sett, kring den karibiska övärlden (Turner & Troiano 1987), det område som i geo-politiska diskussioner ibland kallas för ”Amerikas [läs USA:s] bakgård”.
Denna turismpraktik ses ofta som den snabbast växande och mest dyna-miska praktiken inom turismindustrin. Den har gamla anor. All inclusive-turismanläggningar byggdes redan på 1930-talet, som semesterläger ägda av turistföretag som Butlins & Pontins (Issa & Jayawardena 2003). Denna form av turism är en tematisk utveckling ur ”rolighetskoncept” som ”Love Boat”. Ett tidigt koncept var 1950-talets Club Méditerranée eller ”Club Med”, det franska turistföretaget som var först ut med att anlägga turist-läger riktade mot unga singlar, ”swinging singles”. Företaget kom senare att stegvis inkorporera andra kundsegment som barnfamiljer i konceptet (Issa & Jayawardena 2003, se även Ciftci et al 2008 och Alegre & Llorenc 2008).
All inclusive-turismen vänder sig som sagt inåt, skärmar sig från den geo-grafiska omvärlden som man förblir fysiskt avståndsmässigt närliggande, och går upp i en loop av funktionellt och designmässigt förvirrande lika miljöer förbundna över stora avstånd. Detta arrangemang är uppenbarligt lönsamt. I sin reportagebok menar Jennie Dielemans (2008: 124) att som affärsmodell har all inclusive-turismen många vinnare:
För hotellföretagens del är den effektiv: Mat och dryck är den del av verksamheten som annars är svår att generera någon vinst på, gäster går utanför hotellen, de äter och dricker på lokala restauranger och barer. Men inte om det ingår i resans pris och serveras efter behov inne på hotellen [...] Dessutom innebär modellen oberoende. Det är inte lika viktigt vad det lokala livet utanför kan erbjuda, tanken är ju att näst intill all sorts underhållning ska finnas inne på hotellet. Och hotellen slipper oron över svinn, att anställda ska stoppa pengar i egen ficka, eftersom inga pengar är i omlopp.24 Det är inte bara hotellen som gynnas. Researrangörer kan minska sina personalkostnader – om ingen går utanför hotellet behövs inte heller reseguider i samma utsträckning. De stora hotellen, i Karibien är 2000 rum inget ovanligt, fyller också upp ett stort antal flygstolar, vilket naturligtvis är bra för flygbolagen. Och resebyråer, som lever på provision, tjänar på att marknadsföra all-inclusive paket, där grundpriset är högre.
Jennie Dielemans, Välkommen till paradiset, 2008, 124–125