Den västerländska turistens allra mest grundläggande privilegium, är privi-legiet att stanna hemma (jfr Urry 2002). Den mobilitet som internationell turism utgör är inte påtvingad och den risk som den som väljer att inte resa tar, är förhållandevis liten. Även om samhälleliga och klassrelaterade norm- och värdesystem kan ha en styrande och ibland avgörande betydelse för människors beslut att resa utomlands, så står det i formell mening den myndige västerlänningen fritt att stanna hemmavid. Vid sidan av detta är privilegiet att välja resmål fundamentalt för västerländska turister. Det antal resmål som står till buds är, naturligtvis, varken obegränsat eller konstant i tid och rum. Vart man faktiskt kan och har möjlighet att åka avgörs av en mängd faktorer – från turistens erfarenhetsrum och förväntningshorisont (Koselleck 2004) till dess tillgång till olika typer av kapital (Bourdieu &
Thompson 1991) och information. Inom ramen för de gränser som dessa faktorer sätter är urvalet emellertid stort. Vi kan välja att stanna hemma, och vi kan välja och välja bort en lång rad mål för våra semesterresor.
Den frivilliga mobiliteten är ett privilegium förbehållet en förhållan-devis liten del av världens befolkning. För oss i västvärlden är det lätt att tro att vi lever i en värld som karaktäriseras av öppenhet och tillgänglighet.
I realiteten är det inte så. En stor andel av jordens befolkning har svårig-heter att klara sin försörjning från dag till dag; offentlig statistik visar att nästan en fjärdedel av jordens befolkning lever under den internationella fattigdomsgränsen. För dessa människor är den frivilliga mobilitetens pri-vilegium långt borta. En stor del av jordens befolkning saknar pass eller andra identitetshandlingar – också det utgör ett hinder för internationell rörlighet. Dessutom finns det en rad internationella överenskommelser som effektivt förminskar möjligheterna för människor från den fattiga delen av världen att resa till den rika delen av världen. De länder som undertecknat Schengenavtalet har enats om att kräva inresevisum av medborgare från de allra flesta av världens länder, och för att få visum till Schengenområdet måste den som ansöker om visum uppfylla en rad villkor. Om den beslu-tande myndigheten (Migrationsverket i Sveriges fall) har skäl att tro att
den sökande vill söka asyl eller bosätta sig i Schengenområdet, då avslås ansökan direkt. Den frivilliga mobiliteten har alltså en tydlig riktning.
Den går från rika länder till andra rika länder, och den går från rika länder till länder som är fattiga. Och inom dessa rika länder, är tillgången till de typer av kapital som behövs för att resa väldigt ojämlikt fördelad.Trots att den är ett privilegium kan den frivilliga mobiliteten ge upphov till en viss oro och ambivalens hos turisten. Antalet möjliga destinationer är så många, och reskassan och semesterdagarna är ofta begränsade. Shaw &
Williams (2002: 89) menar att den typ av konsumtion som en resa innebär kan förstås som en slags högriskkonsumtion. Köper man en ny soffa, en bil eller en tv har man ofta möjlighet att pröva, känna på eller låna hem varan innan man köper den. Och passar den inte när man väl har köpt den, så har man goda chanser att få lämna tillbaka den, byta eller åtminstone sälja den vidare till någon annan. Köper man en resa ser förutsättningarna annorlunda ut. Så länge researrangören inte begått formella fel har man få möjligheter att ångra sitt köp. Även om semestern blev tråkigare, regnigare och mindre intressant än förväntat, så är chansen liten att turisten får några pengar tillbaka. Den risk som det innebär att köpa en resa gör att turisten ofta planerar sitt köp förhållandevis väl. Man jämför länder, destinationer, flygtider, priser, hotell och resebolag med varandra. På så vis är turisten ofta en förhållandevis medveten och välinformerad konsument. Samtidigt har privilegiet att välja och den kamp om turistkronorna som detta leder till, gett upphov till en turistisk diskurs som motiverar turisten att söka efter en viss typ av information. Som vi ska se nedan kretsar den turistiska dis-kursen många gånger kring klimatet, kostnadsläget, nöjesutbudet, maten, atmosfären och stränderna på orten. Det är dessa teman som betonas och som framstår som de självklart viktigaste att informera sig om. Det gör att den gängse turisten lägger mer tid på att kontrollera väderprognosen och valutan på resmålen, än på att kontrollera det aktuella politiska läget i de länder dit man funderar på att resa.
Privilegiet att välja, och strävan efter den ultimata resan, avspeglar sig på många sätt i relationen mellan turisten och de reseoperatörer som arrangerar och förmedlar resor till fjärran länder. Konkurrensen om turistkronorna är stor och hos varje reseoperatör görs insatser för att turisten ska använda sin frihet att välja till att välja just deras utbud av resmål och tjänster. När resmålet Dubai beskrivs i resekataloger och på bokningssidor på Internet får vi veta att detta är ”en exotisk och annorlunda värld” fylld av ”trendiga shoppinggallerior, makalösa sandstränder och välskötta golfbanor.”7 Landet beskrivs som ”orientaliskt”, ”ultramodernt”, och som ett ”kosmopolitiskt
7 www.fritidsresor.se/resa/dubai/?season=vinter-08-09, 2009-01-23.
centrum”8 där man möts av både ”gästfrihet och vänlighet”.9 När Thailand behandlas i samma forum får vi veta att ”vart du än kommer i Thailand möts du av leenden, leenden och åter leenden. Alla är så vänliga att det är helt omöjligt att inte bli glad och nöjd själv”.10 Singapore beskrivs som ”mo-dernt och välordnat med shopping i världsklass”.11 Kambodja beskrivs som vänligt, charmerande och gästfritt12, och Indonesien sägs bjuda på ”allt från storslagen natur med vulkaner, djungler och paradisstränder till myllrande storstäder, billig shopping och ett fantastiskt nöjesliv.”13 Turkiet förknippas med ”lata dagar på stranden, låga priser, kryddiga matupplevelser, tebjud-ningar i basarerna och ändlösa nätter”.14 Här, får vi veta, finns allt, och ”inte minst får du valuta för pengarna!” 15
Beskrivningarna ovan är lätta att känna igen. Den som bläddrat i en resekatalog vet att det är det exotiska, det orientaliska, det myllrande och färgsprakande som lyfts fram, liksom det välorganiserade, det moderna och den billiga shoppingen. Vad som däremot inte betonas är de problem som råder i de länder som beskrivs. Att Dubai tillämpar sharialagar lyfts inte fram. Vi får inte heller veta att våldet i södra Thailand fortsätter med oför-minskad styrka, och att det i konflikten mellan militär och väpnade grupper förekommer omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Att regeringen i Singapore begränsat såväl yttrandefriheten som mötesfriheten berörs inte, och inte heller att miss-tänkta regelmässigt utsatts för tortyr eller annan misshandel under förhör.
De regeringsinitierade tvångsutdrivningarna och folkomflyttningarna i fattiga områden i Kambodja lyfts inte fram. Den indonesiska polisens och militärens överdrivna våldsanvändning under demonstrationer och arres-teringar nämns inte, lika lite som dess användning av tortyr under förhör av misstänkta. Den begränsade yttrandefriheten i Turkiet syns inte, och det gör inte heller den alltjämt pågående konflikten mellan den turkiska militären och olika kurdiska grupperingar.16
Att reseoperatörerna betonar det positiva och åsidosätter det negativa i sina beskrivningar av ett land är på sätt och vis en empirisk självklarhet.
Varför skulle de ens överväga att göra på något annat sätt? De har ju ett
8 www.ving.se/dubai, 2009-01-23.
9 www.ving.se/dubai, 2009-01-23.
10 www.apollo.se/Travelling+with+apollo/Catalogue/Thailand/, 2009-04-16.
11 www.ving.se/singapore, 2009-02-02.
12 www.ving.se/kambodja, 2009-01-23.
13 www.ving.se/indonesien, 2009-01-23.
14 www.apollo.se/Travelling+with+apollo/Catalogue/Turkiet/, 2009-04-16.
15 www.apollo.se/Travelling+with+apollo/Catalogue/Turkiet/, 2009-04-16.
16 Samtliga uppgifter från Amnesty International Report 2008.
penbart intresse av att de länder till vilka de arrangerar resor förknippas med positiva saker, såsom sand, sol och billig shopping. Den fria mobilitetens privilegium betyder för den internationella turismindustrins del att man måste konkurrera om turisternas längtan, fantasier och dagdrömmar. På samma sätt finns det inom många länder ett intresse av att just det landet uppfattas som det ultimata resmålet. Turismnäringen är viktig i många länder och särskilt viktig är den i de länder som är fattiga. Enligt ett betän-kande om turism och utveckling, presenterat i Europaparlamentet under 2006, genererar turismen ett flöde av kontanter från de rika till de fattiga länderna som är dubbelt så stort som regeringsbiståndet.17 Här uppges också att turismen i de 49 minst utvecklade länderna är den största källan till inkomster i utländsk valuta, och att turismen i 41 av världens 50 fattigaste länder svarar för över 5 procent av BNP och/eller 10 procent av exporten.18 Detta innebär att det inte bara är de internationella reseoperatörerna som har ett kommersiellt och institutionaliserat intresse av att odla turistens drömmar och fantasier om det ideala resmålet. Samma intresse återfinns bland aktörer på olika nivåer i de värdmiljöer som livnär sig på turismen.
Inledningsvis hänvisade vi till Ryan (1997) som menar att den turistiska erfarenheten kan delas in i tre faser: den planerande, den genomförande och den återberättande fasen. Samtidigt är det uppenbart att planerande och återberättande faser kan sammanfalla med och flätas in i varandra. En genomsnittlig turist diskuterar gärna sitt val av resa med andra innan han el-ler hon slutligen bestämmer sig för att boka. Omgivningens reseberättelser, minnen, upplevelser och foton kan till och med vara en avgörande faktor när beslutet om resmål ska fattas. Även virtuella resedagböcker, bloggar och privata inlägg i olika diskussionsforum på Internet används som källa för in-formation och inspiration när resor planeras. Det blir då tydligt att den enes återberättande fas kan sammanfalla med den andres planerande fas. Även i dessa mer privata diskussioner dominerar utsagor om klimat, kostnadsläge och om orörda alternativt överexploaterade stränder. Dramatiska händelser, loppiga hotellrum och saltade notor ingår också i reseberättandets genre, liksom berättelser om tiggare, prostituerade och påflugna försäljare. Men när dessa teman berörs handlar det ofta om vilka individuella strategier man kan eller bör ta till som turist – för att inte bli lurad på pengar och service, eller för att slippa undan oönskade situationer. Teman som däremot sällan lyfts fram i privat reseberättande, är de som rör vidare, djupare och mer problematiska samhällsfrågor.
Bilder, berättelser och intryck av platser är alltså centrala i turistens
17 ACP-EU 3871/06/A/slutlig.
18 ACP-EU 3871/06/A/slutlig.
förberedande, planerande fas. Dessa bilder och berättelser skapas i stor ut-sträckning i gränslandet mellan resebolagens information och kommersiella budskap, resemagasin, guideböcker och de privata och personliga reseberät-telserna. Här ryms såväl ”hårda fakta” om visumregler och reseförsäkringar, som förväntningar och fantasier om vad man tror att man ska få uppleva på semestern.
Nyhetsmedier och andra kanaler för information finns också med på denna arena, men den turistiska diskursen och nyhetsdiskursen förefaller ha svårt att mötas. Den turistiska diskursen hämtar näring från en lång rad kommersiella aktörer. Här skapas bilder av platser långt borta, men trots avståndet upplevs bilderna ändå som relevanta, eftersom de föreställer platser, miljöer och upplevelser som finns där i första hand för turisten och dess behov. Nyhetsdiskursens bilder kan omfatta platser som sammanfaller med, eller ligger i direkt anslutning till den turistiska platsen. De bilder som skapas här upplevs ändå av många som mindre relevanta. De rör ofta en konflikt som kan vara svår att förstå, och som inte förefaller ha några direkta följdverkningar för dem som befinner sig utanför den. Tilltalet är allvarligare, mer komplext, och det finns ingen direkt eller indirekt hand-lingsrekommendation kopplad till rapporteringen om en konflikt långt borta. Till de kommersiella, turistiska budskapen finns alltid en handlings-rekommendation knuten: det här angår dig, för vi vill att du ska köpa din resa just hit, just nu, av just oss!