Erövring i turismens tecken övergår successivt i installering av olika ord-ningar. Installering har som sin främsta uppgift att utforma, koda, kanali-sera och övervaka materiella och immateriella flöden och sammanfoga dessa till en helhet i turismens tecken. Planläggning av turistmål, sevärdheter och upplevelser, iscensättning av det turistiska samt identifikation av potentiellt turistifierbara resmål och företeelser, är exempel på hur territorier, samhäl-len och flöden ordnas i turismens tecken. På så sätt säkerställs reglering, stabilitet och regelbundenhet vad gäller turismens flöden och förtjänster.
Ordnandet rör även kontroll och avstyrning av störande och tygellösa ele-ment eller drag (Ek & Tesfahuney 2008). Då en turistordning inrättas både skapas, kanaliseras och avstyrs flöden på en och samma gång. Därigenom regleras mobilitet och immobilitet både inom och utanför turistifierade rum. Denna ömsesidiga relation är en grundförutsättning för turism.
Att inrätta en turistordning innebär en successiv omvandling och refor-mering av samhällen, naturområden, produktionssystem, konsumtionsfor-mer och rörlighetsmönster i turismens och varuekonomins tecken. Instal-leringen av en turismens ordning kan liknas vid ett ”fångstnät” som kastas över befintliga områden, samhälle och flöden. Fångstnätet omkodar, ordnar och kanaliserar territorier, samhällen och flöden i enlighet med turismens vinst- och tillväxtbehov. Allt kan infogas och omvandlas till sevärdheter och upplevelseföremål – det må gälla natur, kultur, historia och livsöden, inklu-sive iscensättningar av det ”autentiska” eller andra turistiska attraktioner.6
Installeringen av en turismens ordning kan systematiseras efter Foucaults (1977) tre huvudprinciper – tid, rum och tidrum. Inrättandet av rumsord-ningen innebär definition och kodning av platser som destinationer, sevärd-heter. Turistrutter växer fram. Rumsordningen är samtidigt en kartografisk ordning, och framställningen av turistrum fungerar i många sammanhang som komplement eller ersättning av de kartatlaser som användes för folk-bildning och ”nation building”. Skyltfönsterlogiken med Potemkinkulisser som del av stadsbyggnadsidealet institutionaliseras och marknadsförs. Det blir viktigt för varje ort att vara attraktiv som destination – turisten blir minst lika viktig, om inte viktigare, än den bofaste innevånaren.
En annan aspekt i installeringen av turistifierade rum avser standar-diseringen och ordnandet av tid. En ny tidsordning innebär att platsens säsonger, rytmer och tidtabeller turistanpassas. Inrättandet av enhetliga tidssystem (analog-, klock-, kronometrisk tid) och schemaläggning av
6 Några exempel: berättelsen om ”den mest fotograferade bondgården i hela USA” i DeLillos roman White Noise (1999: 12); hur indonesiska bönder tvingas klä sig och uppträda som ”vildar” trots att de inte känner igen sig i det (Cole 2007).
mer och cykler (semestertid, fritid, arbetstid) är viktiga aspekter. Tidsord-ning medför en systematisk och detaljerad indelTidsord-ning av tid med bestämda uppgifter, plikter och göromål i olika kontexter (på semester, arbetsplatsen, fritiden, inomhus, mm). Uppdelning av tid skapar uniforma och regel-bundna tider: dagar, veckor, månader, år och förutbestämda tillfällen som fritid, högtider, semestertider och arbetstider. Fångstnätet förankrar en tidsmedvetenhet hos alla människor och i alla former av organisationer (Ek
& Tesfahuney 2008). Ett exempel är installering av en universell standard tid (GMT), införande av en nationsstatlig uniform tid, som ersatte och standardiserade olika lokala tideräkningar för tågtransport. Samtidigt är ett av säljargumenten för turism att den erbjuder en sekvens där den egna krop-pens känslor och behov kan tillåtas styra dagsschemat, en tillfällig övergång till en ”kvasi- eller förmodern” livsrytm.
De nya rums- och tidsordningarna sammanfogas i en form av fångst-apparat som filtrerar massorna (Virilio 1986). Det turistifierade rummet kräver ett ständigt kretslopp av råvaror, människor, livsmedel, och pengar samt inte minst skapandet av nya begär, önskningar och fantasier. Detta hjälper oss förstå varför turism gått från att ha varit en marginell företeelse till att inta en framskjuten ekonomisk, kulturell, social och (geo)politisk plats och bli ett återkommande inslag i vardagslivet i vår tid. Turismens tillväxt och expansion avspeglas även i hur säsongsbaserade turistiska flöden och cykliska rytmer successivt övergår till en kontinuerlig aktivitet med vardagsutflykter, weekendresor och helgkryssningar under vinter, vår, höst och sommar, för att inte tala om hur vi mer och mer formas till att tänka, handla och leva som turister även när vi inte är på resande fot. Den ökade intensiteten i turismkapitalets omlopp – det tar kortare och kortare tid från det att kapitalet investeras till att det vinstrealiseras inom turismsektorn – kastar ljus över en hel del frågor som turismforskningen brottas med.
Som ett resultat av turismens intensifiering befinner vi oss idag i posttu-rismens tidevarv (Feifer 1986). Både tuposttu-rismens dramatiska expansion samt svårigheterna i att finna meningsfulla distinktioner mellan turistiska och icke-turistiska aktiviteter, vardag/semester, arbete/fritid, här/där, kan härle-das till den ökade hastigheten, intensiteten och omfattningen av kapitalets kretslopp (omlopp) inom turismsektorn.
Turismens rums- och tidsordningar har en rad manifesteringar. En rättsordning sorterar resande i olika kategorier samt reglerar resandet med hänsyn till rådande mobilitetspolitik (pass och visum, krav på tillstånd för vistelsen, lagar och bestämmelser om in- och utvandring, internationell rätt, mm). Här återfinner vi klassiska hierarkiska relationer mellan privilegierade resande från de gamla kolonialländerna och lokalbefolkningen i
geopoli-tiskt underordnade länder. Maskinen kodar människor på resmålen enligt rasistiska och stereotypa föreställningar om ras, etnicitet och kultur. Men den turistiska rättsordningen manifesteras också i dagligt lokalt polisarbete och rättsutövning. När väl en juridisk och polisiär sortering är genomförd inträder en turistorienterad managementordning som normerar bemötandet av turisten. Globaliserade värdskapsinstruktioner skapade för kommersiella relationer förenas här med mobiliseringen av lokala och traditionella före-ställningar om gästfrihet och hedersamt bemötande av resande: ”Vatten tarvar vandraren, som kommer till måltid, handduk och vänlig välkomst;
välvilligt sinne…” som det står i Havamal. En produktionsordning med hantverk, industri och tjänster anpassas till turismens konsumtionsbehov av till exempel souvenirer. En livsordning inrättar människors liv i paket där deras kroppar och mellanmänskliga upplevelser definieras med prefixet
”turist-” eller ”semester-”, som turistupplevelse eller semesterflört. Två va-rianter av moraliska ordningar utövar inflytande på värderingen av resandet.
Den ena är upplysnings- och bildningsidealet med rötter i den klassiske europeiske resenärens registreringsprojekt. Denna moraliska ordning be-tonar resenärens bildning, värdighet och hans nyplatonskt klarsynta och auktoritativa blick. Modellfiguren är medborgaren som av bildningstörst drivs ut i världen där han själv samtidigt fungerar som ljusspridare. Den andra moraliska ordningen grundas i ett upplevelse- och njutningsideal som under 1900-talet så att säga har ”kommit ut ur garderoben” till den grad att vi kan tala om en hedoniseringsprocess (Žižek 1996; Diken &
Laustsen 2004). Michel Renault kan ses som en sorts modellfigur, en upp-levelsekonsument ”med rätt att njuta” vars samtliga behov tillfredsställs av marknaden – graden av mobilitet är av sekundär betydelse. En turistan-passad sexualitetsordning arrangerar vems kroppar och kroppsdelar som sexualiseras inför vems ögon och tillträde till sexualiserade kroppar regleras genom den specifika turistmoralen. Turismordningen möjliggörs, utvecklas och modifieras av en turismpolitik som sporras av ”policyenteprenörer” – branschfolk, förhoppningsfulla lokalpolitiker, stolta patrioter, investerare och nationalpolitiker med behov av utländsk valuta.
Det har i turismens kölvatten utvecklats en ny vetenskaplig kunskaps-ordning som erbjuder en legitimerad kunskapsbas för policymakare och branschfolk. Denna kunskapsordning beskriver, beräknar och bekräftar turismens betydelse. Kunskapsordningen är inordnad i och beroende av turismordningen, och använder i många fall turismnäringens behov och ändamål som utgångspunkt snarare än som frågor. Turistordningarnas framväxt sammanfaller med expansionen av västerländska konsumtions-mönster, de är så att säga både orsak och verkan. Turistforskningens
be-skrivningsmodeller har gått från traditionella relativt enkla linjära modeller med fokus på orsak-verkan till skildringar av turism som ett komplext, dynamiskt, föränderligt och icke-linjärt system – ganska lika ekosystem.
Enligt denna tankestil är turism ett komplext, adaptivt system; självorgani-serande, icke-linjärt, kaotiskt, med tröskeleffekter (Becken & Hay 2007). I samband med att samhällsvetenskap lånat in och anammat en naturveten-skaplig komplexitetsmodell har fältet mobility studies etablerats. Inte därför att makten över rörlighet står högst på den politiska agendan och därför bör utforskas, utan för att tankestilen kräver fokus på rörlighet, flöden och förändring. Ändock är det stabila skelettet i ordningen beräkningsbart, förutsägbart och översättningsbart. Turism bygger på en resemetodik där tid och rum kalkyleras matematiskt och där kostnader och intäkter uttrycks i monetära termer. Tidrumspaketerade livssekvenser är ”garanterade” och skall kunna redovisas i både kvalitet och kvantitet oavsett komplexitet.