Allerödtid

Allerödbildningar (i regel limniska, fossilfö­

rande gyttjor eller lergyttjor) äro kända från ett stort antal lokaler i mellersta och nordvästra Europa (se FIRBAS 1949 s. 58) . Olika uppfatt­

ningar ha rått om Allerödbildningarnas krono­

logiska ställning (DE GEER 1916 a och b m. fl.

arb., CLEVE-EULER 1939, 1941, NoRDMANN 1916, 1940, se f. ö. MoHREN 1942, m. fl. ) . Någon tvekan kan emellertid ej längre råda om deras synkroni­

tet (jfr de av FIRBAS l. c. anförda skälen) . Norr om Scanodania äro Allerödbildningar i Sverige obetydligt kända. Orsaken härtill torde vara tre­

faldig : l) Det förhållandet, att stora områden

1 Sijj1·oma ange även lokalernas höjd över havet i mc­

ter. För lägena se orienteringskartan pl. I och de histo­

risk-geografiska kartskisserna pl. VIII.

ligga lågt över havet och att landhöjningen är allt intensivare norrut, medför att Allerödtidens sediment äro avsatta i marin miljö och alltså till största delen minerogen a. 2) Allerödtidens gynn­

samma klimatverkningar gjorde sig svagare gäl­

lande än längre söderut ( �10HREN 1942 s. 21 ) . 3 ) Bristande utforskning.

MoHREN ( 1942 ) ' har sökt följa Allerödbildning­

arna från Skåne norrut. Han har i tvenne pro­

filer från mer eller mindre minerogena, limniska sediment i centrala och norra sydsvenska hög­

landet konstaterat pollenspektra (med Bet�tZa­

kulmination m. m. ) , som genom konnektering sö­

derut tolkas som härstammande från Allerödtid.

Även vid Göteborg har MoHREN ( 1945 ) i Göta- · älvs mäktiga bottensediment funnit ett avsnitt med motsvarande kurvförlopp, antydande en ri­

kare Bet�tZa-pollenproduktion i trakten. Date­

ringen styrkes genom anknytning med diatome­

analys (av M.-B. FLORIN) till isavsmältningsför­

loppet.

I samband med undersökningen av Dösebacka­

platån vid Götaälv har SANDEGREN ( 1947 b s.

31 f.) tolkat de understa Betula-r:ika pollenspek­

tra i ett diagram från en mäktig lerprofil på östra älvstranden som Allerödspektra. Materialet i ifrågavarande lager (marin lera överlagrad av skalgrus) och förekomsten just där av relativt mycket sekundärt pollen manar dock till en viss försiktighet vid tolkningen.

HESSLANDs pollendiagram (1949 a Pl. I ) , som

·avsåg att bidra till dateringen av ett

Balan�ts

hamrneri - fynd i norra Bohuslän, är ganska in­

different i hela det mäktiga senglaciala avsnittet, av vilket vissa partier granulometriskt kunnat parallelliseras med vissa gotiglaciala deglacia­

tionsskeden, alltså delvis motsvarande Alleröd­

tiden.

Från en intressant senglacial avlagring vid Omberg i Östergötland, vilken tolkats som bildad i en nunatakksjö, har ERDTMAN (1949 ) meddelat fyra pollenspektra, av vilka han anser ett stamma från Allerödtid och de övriga till och med från äldre Dryastid. Undersökningen pågår.

Karaktärsdragen för pollenspektra från Alle­

rödtid, såsom de framträda i diagram från det klassiska danska undersökningsområdet, äro

l )

Översikt över vegeta,tionsutvecklingen 115 relativt hög· Betula-pollenhalt, 2) minskning av

Pinus-pollenhalten (färre långflyktspollen) och 3) minskning av NAP-halten. De nämnda karak­

teristika kunna ej a priori förutsättas gälla även för sydsvenska höglandet och angransande nord­

ligare arkipelager, där klimatoscillationen kan tänkas ha tagit sig ett något annat uttryck.

l\1:oHREN ( 1 942) har sålunda för centrala och norra sydsvenska höglandet konstaterat en NAP­

kulmination parallell med Bettda-ökningen under Allerödtid. Dessutom har man i de limniska sedi­

menten i Danmark m. m. funnit Allerödlagren vara rikare på organogent material (gyttjigare) än under- och överlagrande skikt, tydande på ri­

kare växt- och djurliv kring och i sjön. Denna skiftning kan ej väntas förekomma i undersök­

ningsområdets marina senglaciala sediment.

De bästa förutsättningarna för utbildande av tydliga pollenspektra av Allerödålder föreligga givetvis i diagramserierna från de högre belägna trakterna ( det inre Bohuslän och västra Dals­

land) , dvs. från platser intill någorlunda vid­

sträckta landområden. Av MuNTHES framställ­

ning av den geografiska utvecklingen under sen­

glacial tid (1940 tavla II ) framgår, att ungefär vid tiden för Vänersnäs-Såtenäs-moränens ( G­

linjens) bildande, dvs. med all sannolikhet under något framskridet Allerödstadium, hade det nämnda höjdområdet karaktäre1i av en skärgård med mer eller mindre stora öar (ungefär av Skaftös stor lek och mindre ) . De vor o till stor del täckta av morän (se s. 22) . Tillräckliga land­

arealer funnos alltså och de edafiska förhållan­

dena voro icke olämpliga för utveckling av en någorlunda rik vegetation. De lokalklimatiska förutsättningarna kunna emellertid ej gärna ha varit särskilt gynnsamma. Landisen låg relativt nära, vilket i och för sig ej behöver innebära ett hinder för en rikare vegetation. Smältvattnet strömmade emellertid ut genom skärgården, och vattnet bör hela somrarna igenom ha varit myc­

ket kallt.

Vid granskning av diagrammens senglaciala avsnitt finner man, att Stärkestadsdiagrammet 121 b visar just de ovannämnda för de klassiska Allerödspektra karakteristiska dragen. Senglacia­

len omfattar praktiskt taget hela den marina l

a-gerserien (utom möjligen det allra översta par­

tiet av leran) eller från 3,75 ned till seriens slut vid 9 m. I avsnittet nedanför 6 m är Betula-kur­

van nedåt alltmer tydligt dominerande över Pi­

nus-kurvan. Ungefär vid 6 m sker även en för­

ändring av NAP-kurvan, i det att den i genom­

snitt ligger högre ovanför och lägre nedanför denna. NAP-ökningen uppåt beror framför a1lt på en högre frekvens av pollen av särskilt Gra­

mineae och Artemisia men även

Cyperaceae

och

Chenopodiaceae

och i någon mån Ericales. Balix­

kurvan är indifferent. I en del prov såväl ovanför som nedanför 6 m är halten av otvetydigt se­

kundärt pollen ganska stor, vilket givetvis mins­

kar ifrågavarande spektras värde.

I ett totaldiagram ( fig. 32 a med förkortad höjdskala) framgå förskjutningarna mellan å ena sidan träd- och buskskiktets pollenproduktion (inkl. eventuellt långfluget pollen och intergla­

cialt eller äldre pollen) och å den andra fältskik­

tets pollenproduktion. Ovanför 6 m nivån domi­

nerar det långflugna Pinus-pollenet över det sannolikt lokalproducerade Betttla-pollenet, ne­

danför 6 m är förhållandet det motsatta. Detta torde kunna tolkas så, att landskapet från att ha varit bevuxet med björksnår eller gles björk­

skog övergår till att bli mer eller mindre skog­

löst (jfr nedan) .

Tydligare framträder den ovannämnda föränd­

ringen vid 6 m nivån i ett annat diagram (fig.

32 b ) , i vilket vissa uteslutningar skett. Moderna pollenanalyser av senglaciala lager i bl. a. Dan­

mark, sedda med en aktualistisk syn utifrån er­

farenheter från nutida förhållanden (AARIO 1940) , visa att förekomst av Pintts-pollen i rela­

tivt betydande mängder tyder på svag pollen­

produktion i ifrågavarande trakt och att Pintts­

pollenet i sådant fall helt eller till större delen är långfluget från områden, sannolikt belägna söder om Danmark och Östersjön. J\ian kan knappast förutsätta, att norra västkustlandet intar en sär­

ställning härvidlag utan att Pintts-pollenet även här är långfluget. Vidare äro givetvis också de otvetydigt sekundärt deponerade pollenkornen ( Ulmus, Tilia etc.) främmande för trakten under senglacialen. I Betula-pollenmängden (liksom bland övriga pollenslag) förekommer visserligen

a 100. o l

- ISOL

Pinus

100 o

D �

Betula Gram., Cyp.,

Eric.,m.f/.NAP

b

₁₀₀

o l

m o 100

I S OL .

-Artemisia

mm

-Salix

50 l

50 100

o

AP>NAP(iiu:l.Salix)

Fig. 32. Ytdiagram illustrerande pollenslagsfördelningen - särskilt förhållandet mellan trädpollen (AP) och icke-träd­

pollen (NAP) - i det senglaciala och tidigt postglaciala avsnittet av pollendiagram nr 1 2 1 b från det bohuslänska in­

landet. - a. Med samtliga registrerade pollen (utom otvetydigt sekundära pollen) . _{- b.} Efter uteslutning av _Pinus­

pollen (långfluget) . Strax ovanför 4 m nivån anger karvgången den postglaciala skogens expansion.

Abb . 32. Flächendiagramm iiber die Verteilung der Pollenarten - besonders das Verhältnis zwischen Eauropollen (AP) und Nichtbaumpollen (NAP) - im spätglazialen und fri.ihpostglazialen Absclmitt des Pollendiagramros Nr. 1 2 1 b aus dem Birmenland von Bohuslän. - a. Mit sämtlichen registriarten Pollen (ausser unzweideutig sekundären). -b. Nach Ausschluss der Pinus-Pollen (ferntransportiert ). Unmittelbar oberhalb des 4-m-Niveaus gibt der Verlauf der Kurve die Expansion des postglazialen Waldes an .

sannolikt en del ovidkommande pollenkorn av fjärrtransporterat eller sekundärt slag, men mängden därav är omöjlig att bestämma och för · övrigt troligen ej så betydande (jfr ovan s.

113 f.) . Det finns därför ett visst fog för att ute­

sluta de främmande pollenslagen ur totaldiagram­

met och låta detta omfatta Betula (och eventuellt förekommande

H

_ippophae) å ena sidan och som förut ris, gräs etc. å den andra (fig. 32 b ) . Man torde i dessa fall, trots en viss osäkerhet beträf­

fande premisserna, få en någorlunda riktig bild av den i ganska vidsträckt bemärkelse lokala pol­

lenproduktionens fördelning. Inom avsnittet

ne-danför 6 m dominerar Bet'lda-pollenmängden över NAP-halten till skillnad mot förhållandet ovanför denna nivå.

Denna Betula-dominans under ett visst skede av senglacialen kan tolkas på två sätt. Antingen är det mesta av Betula-pollenet såväl nedanför som kanske även ovanför 6 m nivån trots allt långfluget, vilket emellertid på grund av den allt mer ökade tillandningen gör sig mindre gäl­

lande bland den stigande strängt lokala N AP­

produktionen. Eller också är förhållandet, som i övriga från S.canodania m. m. konstaterade fall det, att ett senglacialt skede föreligger, då Befttla

Översikt över vegetationsutvecklingen ¹¹⁷ ( sannolikt av pubescens-typ ) av tydligen klima­

tiska orsaker var särskilt gynnad, nämligen Alle­

rödtiden. Den senaste tolkningen synes vara den riktiga. NAP-kurvan visar nämligen en särskilt kraftig stegring ett stycke högre upp i den sen­

glaciala lagerserien (på. ca 4,60 m) , en företeelse som återkommer i andra senglaciala diagram från höjdområden (ser. 115 a och 141 ) . Denna ganska plötsliga ökning av NAP-halten måste ses som ett utslag av att stranden kommit helt nära. eller skärgården slutit sig omkring lokalen för prov­

serien och att platsen med .ens kommit inom det normala spridningsområdet för fältskiktets pol­

lenproduktion. NAP-uppgången vid 6 m däremot, samtidig med Pin�ts-kurvans uppgång, ger av nämnda orsaker snarare intryck av att vara en regional företeelse.

Nedre delen av förlängningen av serie 141 Småsjöarna (från ca 9,70 m och nedåt) ger med sin tydliga Betula-dominans i AP-diagrammet intryck av att vara Allerödlager. Förhållandena äro emellertid ej så klara som i föregående fall.

- Likartat förhåller det sig med serie 55 e Molte­

myr. Man kan knappast beräkna, att pollensedi­

mentationen i havet omkring 10 km utanför kust­

bandet skulle kunna klart avspegla pollenproduk­

tionen från vegetationen på de större skärgårds­

öarna.

ZON III

In document Pollenanalytiska vittnesbörd om senkvartär vegetationsutveckling, särskilt skogshistoria, i nordvästra Götaland (Page 116-119)