Lärargruppen är den mest beforskade yrkesgruppen (Arfwedson, 1994). Skälet är förmodligen att frågor om utbildning och fostran av de unga i en- lighet med ett samhälles centrala idéer och värderingar tillhör de allra vikti- gaste samhällsfrågorna med många intressenter. Lärarnas arbete är således en samhällelig angelägenhet av hög dignitet och lärarnas kompetens anses avgörande för ett lands framtid. Därför är såväl lärares arbete som lärarut- bildningen ständigt utsatta för kritik och debatt (a.a.).
Den svenska lärarforskning som bedrevs i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, präglades av några större projekt som hade fokus på lärarens arbetsmiljö. Projektet Skolan och lärarna (SOL) studerade lärarnas arbets- situation och arbetsvillkor (Arfwedson m.fl., 1979; Arfwedson & Lundman, 1980) och dess fortsättning Skolans arbetsplatsproblem (SKARP) omfattade alla skolans personalkategorier (Lundman, 1981; Arfwedson, 1983; Arfwedson & Lundman, 1984). Inom SKARP-projektets ram gjordes en genomgång av 17 svenska undersökningar om lärares arbetsförhållanden. Resultaten var magra och svårtolkade och bidrog inte till att fånga lärarkårens generella problematik. Arfwedson och Lundman var kritiska till att tidigare lärarundersökningar ensidigt hade utgått från ett generaliserande eller ”kontextfritt” forskningsperspektiv. De hävdade istället att pedagogiska problem är knutna till en pedagogisk helhetssituation, att lärarproblematiken är lokalt kontextbunden och att lärares arbete och skolans verksamhet står i beroendeförhållande till varandra och samhället. Efter att ha intensivstuderat lärarnas arbete i konkreta sammanhang på ett antal skolor, drog forskarna följande slutsatser. Det var stora skillnader i lärares arbetssituation från skola till skola och författarna myntade begreppet skolkod. Lärare måste varje dag fatta en lång rad självständiga beslut. Lärarna upplevde relationerna till
32
andra på skolan särskilt påfrestande i yrket. Sammantaget ledde ge- nomgången av tidigare lärarforskning och de empiriska studierna till förfat- tarnas slutsatser att lärarforskningen måste ha ett bredare forskningsper- spektiv, såväl teoretiskt som metodiskt, eftersom lärararbetet är så komplext och varierande. Enligt Alexandersson (1994) har en förskjutning av forskningsintresset vad gäller lärares arbete skett under de senaste decennierna, från forskning om lärares egenskaper och beteende till forskning om lärares tänkande.
Arfwedson (1994) har i boken ”Nyare forskning om lärare” redovisat en kritisk granskning av de senaste decenniernas engelskspråkiga lärarforsk- ning. Arfwedson har följt fyra huvudfåror i sin framställning nämligen: 1) Effektivitetsforskning, som han definierar som den äldsta och mest
mättekniskt inriktade lärarforskningen;
2) Socialisationsforskning om processen på vägen in i läraryrket, inklusive lärarutbildning;
3) Teacher Thinking-forskningen (TT) som är kognitivt förankrad och stu- derar lärares tänkande före, under och kring undervisningen;
4) Forskning om lärares yrkeskultur och dess praktiska kunskap utifrån breda perspektiv och med en helhetsinriktning.
Arfwedsons genomgång är aktuell, noggrann, uttömmande och kritisk och jag redovisar några av hans viktiga slutsatser:
• Praktiken är alltid mer komplex och motsägelsefull än forskningsresulta- ten.
• Resultat från forskning på lägre skolstadier kan inte automatiskt över- föras till högre stadier med annorlunda problem.
• Lärares hela yrkesvärld med alla dess brokiga och vävliknande samman- hang har på senare tid kommit i fokus för forskningen.
• Den tidigare betoningen på ”exakta” naturvetenskapligt inspirerade ob- servations- och mätmetoder, som styrde vilka problem som var forsk- ningsbara, har förändrats mot att det är forskningsproblemet som styr metodvalet.
• Nyare forskningsmetoder från etnografin, etnologin och kultursociologin, såsom t.ex. introspektiva rapporter, intervjumetoder och case studies byggda på ”stimulated recall”, videoinspelningar och dagböcker används inom aktuell lärarforskning och har blivit ”rumsrena” metoder.
33
Arfwedson är generellt kritisk både mot svensk och internationell lärar- forskning såsom den hittills har bedrivits. Han konstaterar att lärarperspek- tiven i stor utsträckning har förbisetts vid beskrivningar av lärares liv och verksamhet, samt att det har funnits en ”okänslighet för variationer och ny- anser”. Därför förespråkar han att ”life history”-metoden enligt Goodson (1996) används. Metoden syftar till att lyfta fram lärarnas perspektiv och erfarenheter, att ”ge röst åt lärarna” med hjälp av livsberättelser. I denna typ av forskning är det personen-läraren som fokuseras istället för handlingarna i klassrummet. ”För att förstå någonting så intensivt personligt som undervisning, är det väsentligt att veta något om läraren som person.” (s 74) Goodsons forskning förenar analysen av lärares arbete med analys av lärares liv. Forskning utifrån livsberättelser ställer emellertid höga etiska krav på forskaren vad gäller dels hur ”lärarens personliga och djupt intima” livshistoria ska presenteras, dels hur materialet skall lagras för att kunna garantera att det inte hamnar i orätta händer. Vidare ställs stora krav på forskarens förmåga att ”tränga under fenomenens yta”, så att berättelserna inte bara präglas av det ”kollektiva minnet”, dvs ”socialt accepterade beskrivningar”, utan fastmer att det “kritiska minnet” avtäcks. I förordet till Goodsons bok, karaktäriserar Arfwedson life history- forskningen som ”den nyaste forskningen om lärare.” (a.a.)
Enligt Arfwedson (1994) har de flesta svenska empiriska studier om lärarens arbete fokuserat på målgruppen klass- och grundskollärare, (Alexandersson, 1994; Colnerud, 1995; Ellmin, 1988). Betydligt färre studier handlar specifikt om högstadielärare (Naeslund, 1986; 1991), gymnasielärare (Linde, 1986) och lärare för vuxna t.ex. Komvux (Larsson, 1981; Thång, 1984). Några studier berör mer speciella lärarkategorier såsom speciallärare (Holmberg, 1983; Helldin, 1990), slöjdlärare (Berge, 1992) samt vårdlärare (Martinsson, 1996; Pilhammar Andersson, 1995; Ringberg, 1997). Det främsta skälet till att lärarforskningen genomgående koncentrerats till lägre skolstadier, förklarar Arfwedson (1994) med att det är lättare att studera klasslärare som i huvudsak har ansvar för en klass med yngre elever som inte ställer krav, men att ”det är betydligt svårare att vetenskapligt undersöka den mera komplexa situation som uppstår då eleverna närmar sig vuxentänkandet och dessutom har ett flertal lärare…” (s 138). Han menar att dessa forskningsresultat har ”behandlats som om de vore generellt giltiga, oavsett stadium, undervisningsinnehåll och elever”, vilket de naturligtvis inte är (Arfwedson, 1995, s 38).
34