Bedömning, underkännande och studieavbrott

Situationer som uppkommer i relation till svagpresterande studerande, både i teori eller praktik, har väckt starka känslor hos många av intervjupersonerna. Det kan gälla ångestyttringar och aggressivitet från klassen när en elev blir underkänd eller skall avbryta utbildningen, och det

106

kan gälla brist på stöd från skolledaren. Vårdlärarnas upplevda beredskap att hantera sådana situationer varierar mycket, liksom deras värdering av lärarutbildningen i det avseendet. Göta och Mia berättar om situationer där hela klasser reagerat med aggressivitet när en studerande har blivit underkänd och slutar.

Göta beskriver ett jobbigt avrådanssamtal som hon hade haft med en ”olämplig” studerande. Hon upplevde att hon hade känt sig väl förberedd för samtalet. Hon klarade att stå emot ångesten och reaktionerna från klassen och vågade lita på sin intuition om vad som var bäst på lång sikt. Göta fick stödja praktikhandledaren också, eftersom denna upplevde det jobbigt att underkänna och Göta av sekretesskäl inte kunde tala om hela sanningen om den studerande. Göta reflekterade mycket över vilken makt en lärare har i sådana situationer.

Göta: Det svåra tycker jag är att jag skulle säga till henne att `det här klarar inte du´. På något vis kunde jag känna att för henne skulle det duga att bli godkänd. Men då hade det varit att göra en björntjänst, för hon klarade inte av det och jag kunde känna att hon behövde se sanningar om sig själv...då var jag också väldigt ny och `vem är jag att bedöma detta?´ Det känns som att man har väldigt mycket makt över andra människor. Så det var mycket `grubblerier´ och det tog mycket på krafterna, men jag kände också att jag lärde mig oerhört mycket av det. ---Jag kände att jag orkade med, utsatte mig själv flera gånger för det jobbiga, tack vare att jag inte smet ifrån.

I: Fick du någon form av beredskap för den här situationen genom VL?

Göta: Ja, det fick jag. Det är ju jättemycket men exakt vad det är... Personlig utveckling och reflektioner om sig själv och andra. Det känns i alla fall just nu som att det ligger till grund för mycket att jag tycker att jag klarar av sådana här situationer.

Sara beskriver en något annorlunda situation där vårdpersonalen under prak-tiken underkände en studerande som hade svårt att kommunicera. Persona-len blev irriterad på Sara för att hon inte genast tog ställning och stödde dem. De tyckte att Sara inte förstod problemet när hon egentligen bara ville få klarhet i huruvida det fanns någon grund för personalens anklagelser gentemot den studerande. Hon anser i efterhand att hon handlade rätt.

Sara: Så jag tyckte nog att jag gjort så mycket som jag kunde göra i det fallet. Jag är egentligen mer nöjd med det än med det här handledningsfallet.

Sara uttrycker ingen uppfattning om huruvida VL gett någon beredskap för den beskrivna situationen med underkännande av studerande. Hon anger

107

varken direkta positiva erfarenheter eller några konkreta synpunkter på vad hon hade önskat under VL.

Unn och Mia har upplevt liknande situationer som gällde att underkänna elev på vårdavdelning. I båda deras fall gav inte rektor något stöd utan istället motsatte hon sig vårdlärarens och avdelningspersonalens ställnings- tagande.

Efter att ha tillbringat flera dagar på vårdavdelningen med eleven ifråga, var Unn helt överens med praktikhandledaren och övrig personal att eleven inte kunde godkännas, även om det var den sista praktikperioden i utbildningen. Unn kände att hon inte hade stöd i rektor och studierektor och hon tolkade deras agerande som att de egentligen ville att hon skulle ändra det underkända betyget från avdelningen. Detta uttrycktes dock inte i klartext. Unn kände det svårt och berättar så här om sitt dilemma och sina känslor och upplevelser i samband med det.

Unn: När man är nyfärdig och aldrig har stått i en sån här situation tidigare, så är det inte lätt när man står ensam. ...Jag hade fjärilar i magen, om man hade gjort rätt eller fel... Då mår man inte särskilt bra. Så tänkte jag: `Undrar om jag engagerar mig för mycket, nu när man är nyfärdig? Man kanske skulle skita i det och inte bry sig utan bara göra som skolan tycker´. Men det var nog inte seriöst...för jag kände att jag måste göra det som var rätt.

Unn anser inte att VL förberedde henne för den här typen av situationer. Hon beskriver däremot situationer i VL som hon menar hade kunnat utnytt- jas i pedagogiskt syfte för att ge en sådan förberedelse.

Unn: Nej inte ett dugg! Det här med handledarrollen hade vi inte mycket av heller. ...handledarprocesser är ju sånt som man måste diskutera. Och så hade jag öns- kat mycket om grupper och grupprocesser. ...det som hände i vår klass /i VL/ var ju en väldig process, men den fick ju aldrig bli färdig. Där hade varit mycket att ta upp kring det, så det skulle ha gjorts och då hade vi lärt oss förbaskat mycket. ---vår kursledning var ju också med och nu när man ser det i efterhand, så tycker man att man skulle faktiskt tagit upp och ventilerat det. ...Hur man hanterar sånt som lärare. För jag hamnar ju faktiskt i det ute, och det är ju sånt som är viktigt att tänka på som lärarutbildare för vårdlärare.

Mia beskriver också en situation som gäller underkännande av elev i arbetsplatsförlagd utbildning (APU). Mia och avdelningspersonalen var överens om att eleven inte kunde godkännas, men Mia fick inget stöd för

108

ett underkännande av skolans rektor och elevens klassföreståndare. Istället kände hon sig misstrodd och motarbetad.

Mia: Det blev mycket konflikter och missförstånd för den studerande ringde till sin klassföreståndare och hon ifrågasatte min kompetens. Det är jobbigt!

Rut berättar om ett motsatt problem med två elever som hon bedömde var mycket svaga i praktiken. De hade invandrarbakgrund och förstod inte vad de läste och de kunde inte anteckna från den muntliga patientrapporten. Båda eleverna godkändes på praktiken av avdelningspersonalen. Rut var emellertid tveksam till att godkänna dem, men hon vidtog inga konkreta åt- gärder, något hon i efterhand haft dåligt samvete för. Så här beskriver Rut sitt dilemma.

Rut: De blev godkända, och än idag kan jag tänka om jag gjorde rätt. Men jag liksom lämnade dem vidare till de andra två terminerna. ...Sen har jag hört av lärare X att den ena av flickorna blir nog inte godkänd /efter femte terminen/. Då får jag dåligt samvete. Man godkänner bara för att komma ur det. Lämnar över det till nästa.

Rut anser sig inte kunna svara på frågan om huruvida VL förberedde henne för den beskrivna situationen.

Mia berättar om en situation med en svagpresterande elev med grava läs- och skrivsvårigheter som hon engagerade sig mycket i och gav stödunder- visning till. Eleven kom så småningom till insikt och beslutade sig för att avbryta utbildningen. Mia kände det först som ett personligt nederlag. Klas- sen reagerade starkt och sade att lärarna var ”taskiga”. Det blev mycket oro och eleverna undrade ”När ska nästa plockas ut?” På frågan om vad som var jobbigast med att underkänna en elev svarar Mia:

Mia: Det som berör mig är att skilja på att det inte behöver vara mitt fel att inte den studerande klarar det.

Mia upplever inte att VL förberedde henne för någon av dessa båda situationer som gäller underkännande av elev. Hon har också under avsnitt 9.2 talat om svårigheten att sätta gränser och att det var något som hon inte heller var förberedd för.

Inga berättar om sina erfarenheter från en liten klass med mycket svagpres- terande och omotiverade elever där betygsättningen ledde till en kaotisk si-

109

tuation. Inga ansåg inte att hon kunde godkänna majoriteten av eleverna i klassen utan de ”kryssmarkerades”. Hon fick stå till svars för detta inför rektor och studierektor och det hela slutade med att de flesta eleverna trots bristande kunskaper fick fortsätta sin utbildning efter viss omtentamen. Inga: Så jag känner en jättestor besvikelse och jag ifrågasatte vem som tar ansvaret när

de ska ut i praktik, när de inte har fullgoda kunskaper.

Inga svarar inte direkt på hur VL förberedde för just den här situationen. Däremot säger hon att utbildningen har förberett henne väl för att kunna hantera konfliktsituationer i allmänhet, genom att hon lärde känna sig själv och sina reaktioner bättre. Hon anser att denna ökade självkännedom gör att hon också lättare förstår andras reaktioner.