Intervjupersonernas ålder varierar mellan 31 och 48 år. Medelåldern är 41,8 och medianen 44 år.
Undersökningsgruppen representerar många olika specialiteter inom sjuk- sköterskeyrket såsom medicinsk och kirurgisk sjukvård, öppen hälso- och sjukvård, barnhälsovård, psykiatrisk vård, operationssjukvård, anestetisk vård samt röntgen. Tid som sjuksköterska varierar i gruppen mellan 4 och 20 år. Den kortaste beror på att personen ifråga under flera år har uppehållit tjänst som obehörig vårdlärare.
Nästan hälften av gruppen (7 personer) hade arbetat som obehöriga vård- lärare före genomgången vårdlärarutbildning. Av dessa hade tre personer 2 års erfarenhet eller mer, en person hade 1 år, medan övriga tre personer hade 4-6 månaders vårdlärarerfarenhet före utbildningen.
Intervjupersonerna har tilldelats fingerade namn. För att ytterligare skydda intervjupersonernas identitet, har endast kvinnonamn använts, oavsett personernas kön. Nedan följer en presentation av de fingerade namnen tillsammans med skolform eller utbildningsnivå för vårdlärartjänstgöringen samt tidigare vårdlärarerfarenhet, dvs tjänstgöring som obehörig vårdlärare.
64
Lina Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdhögskola Har 6 månaders vårdlärarerfarenhet lång tid tillbaka
Mia Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdgymnasium Ingen tidigare vårdlärarerfarenhet
Unn Har efter examen tjänstgjort vid vårdgymnasium och vårdhögskola Ingen tidigare vårdlärarerfarenhet
Vera Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdgymnasium Kortare (opreciserad) vårdlärarerfarenhet lång tid tillbaka Anni Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdgymnasium
Ingen tidigare vårdlärarerfarenhet
Evy Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid Komvux och vårdgymnasium Ingen tidigare vårdlärarerfarenhet
Göta Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdhögskola Har 1 års tidigare erfarenhet som lärare
Inga Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdgymnasium Har mer än 2 års tidigare erfarenhet som lärare
Jane Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdgymnasium Har mer än 2 års tidigare vårdlärarerfarenhet
Tea Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdhögskola Ingen tidigare vårdlärarerfarenhet
Ylva Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid Komvux
Har sammanlagt 2 års tidigare vårdlärarerfarenhet vid olika tidpunkter Åsa Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid Komvux och vårdhögskola
Har 4 månaders vårdlärarerfarenhet lång tid tillbaka
Boel Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdhögskola Ingen tidigare vårdlärarerfarenhet
Rut Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid Komvux och vårdgymnasium Ingen tidigare vårdlärarerfarenhet
Sara Har efter examen tjänstgjort som vårdlärare vid vårdhögskola Ingen tidigare vårdlärarerfarenhet
65 7.1 Val av forskningsansats och metod
För att komma åt vilka situationer vårdlärare upplever svårast och mest ut- manande i sitt lärararbete, samt hur de värderar vårdlärarutbildningen i relation till dessa situationer, bedömde jag att en induktiv forskningsansats var bäst lämpad av följande skäl.
En induktiv ansats kännetecknas av att den tar sin utgångspunkt i empiriska data i motsats till en deduktiv ansats som har sin utgångspunkt i en eller flera teorier (Eneroth, 1984). Jag är väl medveten om att min förförståelse förhindrade mig att helt förutsättningslöst gå in i studien, men trots detta bedömer jag att den induktiva ansatsen låg närmast. Andra viktiga drag i en induktiv ansats är att den i hög grad bygger på de inblandades egna beskrivningar av händelseförlopp, handlingar, känslor och reaktioner samt forskarens närhet till undersökningspersonerna. Man samlar ofta data i form av intervju, deltagande observation eller någon typ av självrapportering såsom t.ex. life-history eller dagbok. Den induktiva ansatsen beskrivs som öppen, följsam, flexibel och förutsättningslös och anses därför väl lämpad för att studera en komplex verklighet i syfte att förstå olika processer i ett helhetsperspektiv (Holme & Solvang, 1991; Repstad, 1993).
De datainsamlingmetoder som utifrån undersökningens problem och syfte framstod som tänkbara alternativ att välja mellan, var:
1) självrapportering med hjälp av dagboksanteckningar + intervju; 2) observation av undervisningssituationer + intervju, samt
3) enbart intervju.
De olika metodernas för- och nackdelar bedömdes i relation till tidsåtgång, risk för bortfall samt utsikterna att erhålla så ärliga, fylliga och djupa svar som möjligt. Skriftlig självrapportering av problemsituationer innebär en betydande risk för stort bortfall av två skäl. Dels tar det tid för lärarna att ingående beskriva utmanande och problematiska undervisningssituationer. Denna tid ”finns” som regel inte. Dels är risken stor att lärarna censurerar de beskrivna problemsituationerna, om de uppfattar dem påtagligt negativa när de kommer på ”pränt”. Observationer av lärares undervisning i syfte att fånga problematiska pedagogiska situationer är tidskrävande och därmed kostbara. Förmodligen skulle inte heller de mest utmanande situationerna uppträda under den första observationen, utan det skulle krävas ett större antal observationspass med ökad tidsåtgång som följd.
66
På grund av de ovan redovisade nackdelarna med dagboksanteckningar och observationer, valdes den kvalitativa forskningsintervjun som den mest lämpade metoden ur olika aspekter. Med intervjumetoden kunde information inhämtas både om självupplevda utmanande situationer i lärarfunktionen och om den faktiska beredskap vårdlärarutbildningen gav. En kvalitativ intervju innebär enligt Holme och Solvang (1991) ”ett intensivt studium av varje enskild undersökningsenhet.” Halvorsen (1992) benämner den kvalitativa intervjun för djupintervju eller intensivintervju, eftersom han anser att den syftar till en ”djupare förståelse av en persons beteende, motiv och personlighet.”(s 85) För att uppnå detta djup betonar författaren vikten av ett informellt och förtroligt förhållande mellan intervjuare och intervjuperson. Då menar han att mer latenta inställningar kan blottläggas, i motsats till mer avgränsade attityder. Enligt Kvale (1997) är syftet med kvalitativa forskningsintervjuer att erhålla ”beskrivningar av den intervjuades livsvärld” för att tolka meningen i de beskrivna fenomenen.” Davies och Esseveld (1989) använder sig av benämningen solidaritetsintervjuer för den typ av kvalitativa intervjuer som liknar vardagssamtal och som ”följer sitt eget förlopp och den intervjuades egen logik och tänkesätt”. Samtalsämnena i en sådan intervju följer aldrig samma ordning och får som regel inte heller samma proportioner i två olika intervjuer (a.a., s 27; Esseveld, 1988).
I denna studie finns en retrospektiv komponent, eftersom vårdlärarna skulle värdera lärarutbildningen i efterhand. Vid retrospektiva intervjuer menar Repstad (1993) att det är viktigt att vara vaksam på minnesförskjutningar. Människor glömmer känslor och åsikter, som sedan återskapas genom ett filter av tankar som man tillägnat sig långt senare. Ett sätt att komma åt minnesförskjutningar i samband med en retrospektiv intervju är att koppla intervjun till konkreta händelser och upplevelser, istället för att fråga efter allmänna redogörelser för vad de intervjuade tyckte förr. Ett annat sätt att komma åt minnesförskjutningar är ett frekvent användande av sonderande uppföljningsfrågor. Båda sätten bedömdes lämpliga för föreliggande studie. 7. 2 Utformning av intervjuguide
Min intention var att intervjun i viss mån skulle likna ett samtal, d.v.s. en dialog mellan intervjuare och intervjuperson, där styrningen inte skulle vara starkare än att intervjupersonen skulle ha ett stort utrymme att påverka samtalets utveckling. Samtidigt var det mitt ansvar som intervjuare att se till att viktiga frågeområden blev belysta.
67
Som stöd för intervjun utformades en tematiskt strukturerad guide med frå- geområden eller teman, som jag utifrån syftet ansåg viktiga att få belysta. (Se bilaga 2.) De olika frågeområdena var tänkta att få olika tyngd och ut- rymme. Exempelvis bedömde jag område 3 ”Uppfattningar om vårdlärar- kompetens” och område 4 ”Värdering av vårdlärarutbildningen” vara de mest centrala, och skulle därför tillåtas att dominera både beträffande tidsåtgång och djup. Frågeområdena ”Bakgrund”, ”Vårdlärarerfarenhet” och ”Framtiden” skulle i huvudsak ge information som kunde ha betydelse i tolknings- och analysfasen för att lättare förstå intervjupersonernas utsagor.
För att komma åt vad vårdlärarkompetens kan innebära inom den komplexa verklighet där vårdlärarna verkar, bedömde jag det inte tillräckligt att bara ställa en fråga om deras uppfattningar av kompetens. Jag befarade nämligen att jag då skulle kunna få ett teoretiskt och tillrättalagt svar. Istället plane- rade jag att också låta intervjupersonerna beskriva några utmanande proble- matiska situationer i yrket där de verkligen hade satts på prov. I detta avse- ende var jag delvis influerad av ”critical incident” metoden enligt Flanagan (1954) och Benner (1984). Jag hade flera avsikter med detta val: 1) Vårdlä- rarna skulle snabbt komma in i sin egen verklighet, vilket jag såg som en fördel för att förhindra förskönande beskrivningar samtidigt som deras när- het till verkligheten skulle påverka resten av intervjun. 2) Den fria berättar- formen borde kunna minska risken för intervjuareffekter. 3) De beskrivna konkreta situationerna skulle utgöra avstamp för bedömningen av lärarut- bildningens kompetensgivande förmåga.
Eftersom styrkan med en tematiskt strukturerad intervju ligger i det utrymme som intervjupersonen ges (Davies & Esseveld, 1989), utformades frågorna medvetet ganska vida och öppna för att ge möjlighet för intervjupersonerna att utveckla sina tankar och känslor. För respektive huvudtema formulerades ett antal delfrågor eller stödpunkter, som inte var avsedda att följas strikt utan som var tänkta att fungera som en checklista. Jag räknade inte heller med att ordningsföljden skulle följas utan den skulle kunna modifieras efter den aktuella situationen och intervjupersonens sätt att associera. En sådan följsamhet och flexibilitet förutsätter att intervjuaren i sitt sätt att leda samtalet, använder all sin förmåga till empati och intuition samt är känslig för stämningar, kroppsspråk och reaktioner.
68 7.3 Genomförande av intervjuer
Vårdlärarna, som valts ut för att delta i intervjuundersökningen, kontaktades per telefon i tur och ordning, i enlighet med den rangordnade listan för respektive stratum. Jag förklarade syftet med intervjun, att beräknad tidsåt-gång var 2 timmar, att jag önskade använda bandspelare för dokumentation samt att materialet skulle behandlas konfidentiellt och presenteras så att ingen enskild individ skulle kunna identifieras. Även om alla utvalda vårdlärare redan i sina enkätsvar hade bekräftat att de var villiga att deltaga i en intervju, gavs de ytterligare en chans att dra sig ur, vilket emellertid ingen gjorde. Tvärtom uttryckte de ett stort intresse av att medverka, eftersom de fann undersökningen intressant, spännande och betydelsefull. Jag bedömde det viktigt för resultatet att vårdlärarna upplevde optimal trygghet i själva intervjusituationen. Därför gavs de möjlighet att föreslå tid och plats för intervjun. De som önskade vara på sin arbetsplats lovade att boka en ostörd lokal.
De 15 intervjuerna genomfördes under perioden februari-mars 1992. Platsen för intervjun varierade enligt följande: 7 vårdlärare valde ett avskilt rum inom sin arbetsplats, 5 önskade vara i hemmet medan 3 intervjuer genom-fördes i ett samtalsrum inom Lärarhögskolan i Malmö. Varje intervjutillfälle inleddes med att jag återigen förklarade undersökningens syfte. Vidare försäkrade jag mig om att vårdlärarna ville deltaga samt att de accepterade att jag använde bandspelare för att dokumentera intervjun. Utan reservation accepterade alla att delta i intervjun samt att bandspelare användes.