När det kommer till företagsanalyser är alla respondenter eniga och svarar att det är väsentligt och en väldigt central del i deras arbete. Stefan börjar med att beskriva det som en viktig input eftersom de inte har någon egen analys och får på så vis en uppfattning om vad som är en bra eller dålig utveckling i ett bolag. För att ta del av information går förvaltaren in på analystjänsten och letar fram de bolag de är intresserade av, där finns alla siffror som behövs för att bilda sig en uppfattning. Louise uttrycker det istället som att det är ett väldigt bra sätt för att få snabb uppdatering kring vad som händer i bolagen. Speciellt för de bolag som de själva inte äger och har bevakning på eftersom det finns mycket information och nya vinklar på övriga bolag. Bertil beskriver företagsanalyserna som en central del i sitt arbete och att utvecklingen av analyser har haft en positiv riktning. Han förklarar sedan att han har lång erfarenhet och känner marknaden relativt väl vilket han kan luta sig tillbaka på i vissa situationer men ser analysen som ett bra komplement. Elsa har samma åsikt som de andra och hennes svar är att det är väsentligt med företagsanalyser i hennes arbete eftersom aktieurvalet har en stor betydelse för avkastningen.
I samband med att respondenterna beskriver analyserna roll i deras arbete gav de även fakta kring hur analyser fungerar generellt. Det skiljer sig något i vad som sägs under intervjuerna men i det stora hela ges det en bättre och tydligare bild av vad en analys är genom den input som respondenterna ger. Stefan förklarar att på de allra största firmor är det inte förvaltaren själv som handlar på marknaden. Där lämnar förvaltaren en order till en trader eller liknande som hanterar ordern. Så går det inte till på firman där Stefan arbetar, där är det han själv som lägger sin order direkt. Bertil beskriver detta på ett liknande sätt, han förklarar att arbetet går till likadant som på Stefans bolag trots storleksskillnaden, där Bertils bolag är mycket mindre. Stefan fortsätter berätta att det är färre analytiker på förvaltarsidan nu än för 20 år sedan, därför gör de flesta förvaltare det mesta själva.
I den mån man vill ha hjälp med en analys är det ju faktiskt det man har tillgång till via motparterna
Stefan berättar sedan om fenomenet betalanalys, där ett företag får betalt för att ha täckning på sitt bolag. En betalanalys innebär att ett mindre börsnoterat bolag betalat en analytiker för att göra analys på bolaget för att skapa ett intresse. Vad som skiljer betalanalysen från en vanlig traditionell bolagsanalys är att de inte får ge rekommendationer utan endast ge en beskrivande analys. Stefan förklarar vidare att detta är ett fenomen som har ökat på senare tid, det har blivit vanligare för förvaltare att se dessa typer av analyser.
34
Motparter
För att få en uppfattning om hur förvaltarna väljer sina motparter ställs frågan om vem de köper sina analyser av. Svaren som gavs på denna frågan är liknande men skiljer sig något från bolag till bolag. Stefan beskriver först hur det går till när de ska skaffa sig en ny motpart. Enligt MiFid II är det tillåtet att ta in en firma på försök och testa vad de har att erbjuda kostnadsfritt under tre månader, utan att ha ett formellt analysmotpartsavtal. Tycker de att analysfirman gjort ett bra arbete kan denne tas emot via analysmotpartslistan och skriva ett avtal med. Tycker förvaltaren däremot att analysfirman inte presterat enligt förväntningar skrivs inget kontrakt. Stefan berättar sedan att de redan gjort sitt val kring vilka motparter som de använder sig av, detta baseras på vilka de historiskt har arbetat med. Dock har de valt att numera ha ett färre antal motparter för att kunna betala dessa bättre men också få mer utbyte av dem. Varje kvartal utvärderas motparterna av förvaltarna på firman och erhåller betyg baserat på prestation. I och med att de numera betalar motparterna direkt för analystjänsten har kraven vid utvärderingen blivit hårdare. Motparterna kan numera inte redogöra för gamla meriter och få ett betyg baserat på det utan endast under den gångna perioden.
Förr i tiden kunde man redogöra för gamla meriter. Man kunde vara kompis med Stefan när jag jobbade på andra sidan och så blir det slentrianmässigt att han är bra eller han är dålig så får man olika poäng
Louise beskriver att de har väldigt många motparter, både svenska och utländska, som de får analyser av. Eftersom arbetsplatsen som Louise arbetar på inte omfattas av MiFid har de inte behövt reglera antalet motparter. I dagsläget behöver de inte separera handel och analys och inte heller ha två notor. Hon förklarar att de inte har något behov av att ta in fler motparter utan det är snarare att de vill skala ner det för att få färre informationskällor att hantera. Skulle det dock vara aktuellt att ta in nya motparter måste denna part bli internt godkänd och det är en ganska lång process, men som det ser ut nu är detta inte aktuellt. De har istället en årlig utvärdering och inte per kvartal som Stefan berättade att deras bolag har. Denna utvärdering mynnar ut i hur mycket de kan tänka sig att betala. Louise berättar sedan att deras arbete har lite annat behov av information och att de inte har lika många begränsningar. Hon tror att motparterna ofta ser till hur stor fonden är och ju större, desto mer intressant.
Är man en större fond har man oftast mer pengar att köpa aktier för, snarare än hur mycket analys vi vill ha
35
Bertil beskriver motpartssituationen mer som en pengafråga, de väger av hur mycket pengar de anser att bolaget ska spendera för att få tag på analyser. Det handlar i stort om avvägning och förhandling. Han berättar att de har fått avsluta samarbete med några motparter och istället valt ut några av alla dem som tidigare var motparter. Detta beskriver han som en märklig situation eftersom det gått till på ett vis i 40 år och nu är det något helt annat. Förut hade de fler motparter än vad de i dagsläget har, vilket Bertil beskyller det nya direktivet för eftersom han inte tycker att det lett till något positivt för deras fondbolag.
Vid diskussionen om motparter med Bertil berättar han att deras fondbolag har funnit andra vägar att ta del av information med tanke på det nya regelverket. Eftersom de inte har lika många motparter längre har vikten av att ta till sig information på annat sätt blivit större. Vad som nu skett är att det skapats en tjänst som kallas Introduce där småbolag betalar för att få sin aktie analyserad och bevakat. Introduce ägs av ABG Sundal Collier som är en nordisk investmentbank. Bertil medger att detta även medfört att dessa småbolag nu lättare får kontakt med marknaden på ett annat sätt. Vidare berättar Bertil att de brukar ha event i Stockholm där de får ge korta presentationer av sitt företag. Dessa event är gratis att lyssna på.
Det har gjort att det nu uppstår nya möjligheter för mig att leta bland de här små företagen
På dessa träffar ges det mycket information och modeller som förklaras på kort tid, men på ett balanserat sätt berättar Bertil. Här ges det ytterligare en chans till att ta del av det som sägs och upptäcka nya intressanta företag. Bertil förklarar även att det finns en annan informationskälla som kallas Financial hearing där bolagen betalar för att arrangera träffar och får således presentera sin verksamhet. Dessa bolag har inga analyser utan anordnar event för att få berätta vad de håller på med, vilket har blivit ett stort fenomen för de små börsnoterade bolagen. Det har alltså uppkommit två nya sätt att tillgå information på marknaden i samband med att MiFid II uppkom då många små och medelstora bolag förlorade sin bevakning.
Betalning
Efter diskussionen kring analysens roll i arbetet samt valet av motparter fortsätter intervjuerna in på ämnet kring hur analysen erhålls samt hur betalningen för dessa analyser ser ut. Respondenterna uttrycker att de förändringar som skett sedan införandet av MiFid II har haft betydande påverkan på den rådande betalningsmodellen vid köp av analyser. Dock skiljer sig en av respondenterna från detta påstående. Louises företag omfattas av olika skäl inte av MiFid och har således inte förändrat sitt arbetssätt i denna fråga.
36
Det gemensamma för respondenterna är att företagsanalyser är en stor del i arbetet och samtliga företag värnar därför om att behålla dessa motparter för att kunna erhålla informationen. Eftersom respondenterna arbetar på företag med varierande storlek skiljer sig svaret åt i frågan om hur betalningen för analyser sker. Stefan börjar med att berätta att processen startar med att en övergripande analysbudget sätts för företaget det kommande året. Denna budget baseras på vad som tidigare betalats för analystjänsten samt utifrån vad de anser att tjänsten som erhålls är värd. Liknande metod återfinns även hos Louise med undantaget att de inte har en ren budget som endast avser analyskostnader. Eftersom de inte behöver separera kostnader för analys respektive exekvering sätts denna budget som en klumpsumma för dessa två poster. Louise berättar vidare att analysen dock är en betydande del i arbetet och att den bidrar till en stor del i denna klumpsumma.
Så det blir liksom en liten spegel på analysen, hur bra vi tycker analysen är
För Bertil ser situationen något annorlunda ut, han berättar att modellen för betalning inte ser så komplicerad ut. De betalar en fast klumpsumma per år för att erhålla analysservicen. Summan som betalas till varje motpart fastställs genom en förhandling mellan parterna. Han förklarar att det kostar enorma summor pengar för motparten att bedriva en analysavdelning, därför är de motparter med heltäckande analysavdelning även de som är dyrast. Bertil har även uppfattat att olika aktörer är olika tuffa när det gäller priset på tjänsten beroende på hur bra dem själva tycker att deras tjänst är. Detta har påverkat Bertil som har blivit av med några av sina motparter och nu får fokusera på ett färre antal som de anses ha råd att betala. Elsa har likt några av de andra respondenterna en budget som de försöker använda på bästa sätt och det handlar för dem om rimligheten i förhållande till kapitalet de förvaltar. Elsa berättar att det hela är en förhandling mellan dem och leverantörerna och de betalar ungefär lika mycket till varje leverantör.
Det är således ett pris för all analys och tillgång till mäklare, deras fonder betalar merparten av kostnaden men bolaget tar viss del
Elsa förklarar att de samarbetar med några analysfirmor som ger dem mervärde, men att de även utvärderar om det är till ett rimligt pris. Hon förklarar att de har en årlig budget som följs upp. När de betalar får de tillgång till all publicerad analys från de olika analysfirmorna. Hon tycker dock att marknaden har förändrats då vissa analysfirmor inte längre bevakar de mindre bolagen och har istället börjat med betalanalys.
37
Vidare förklarar respondenterna Stefan och Louise hur den övergripande budget sedan fördelas på de motparter de arbetar med. Även här arbetar de båda företagen på liknande sätt. För att avgöra hur stor del av budgeten som ska betalas ut till respektive motpart berättar Stefan att de använder sig av ett utvärderingssystem.
Då sätter vi en fast summa, det här är vår analysbudget. Sen utvärderas motparterna en gång per kvartal och utifrån hur många röster man får från förvaltaren så stor blir då andelen av analysbudget man får.
Varje kvartal får förvaltarna hos Stefan utvärdera de motparter de haft kontakt med under den gångna perioden. Baserat på hur många röster som varje motpart erhåller vid denna utvärdering får de sedan lika stor del av budgeten som betalning för tjänsten.
En förändring som skett sedan införandet av MiFid II menar Stefan är att de numera har hårdare krav vid dessa utvärderingar av motparter. Med det nya systemet är det endast insatser gjorda under det gångna kvartalet som kan motivera ett betyg och således hur stor betalningen blir. Stefan menar på att det inte längre är möjligt att basera betygen på gamla kompetenser eller bekantskaper som tidigare var möjligt. Även Louise pratar om att de använder sig av ett avancerat internt rankingsystem där betalningen sker utefter denna ranking. Hon berättar att det är lite av en praxis i branschen att använda någon form av rankingsystem.
Louise kunde däremot inte svara exakt på hur prissättningen går till, huruvida dem erbjuder motparten en viss summa eller om motparten sätter ett pris. Detta är utanför hennes arbetsområde.
Stefan berättar däremot att prissättningen sker genom en löpande process. Det är egentligen ingen förhandling mellan parterna. Fondbolaget presenterar sin budget och berättar hur mycket de är villiga att erbjuda motparterna som betalning för analystjänsten. Det är således förvaltarbolaget som sätter priserna när de presenterar sitt erbjudande. Stefan förklarar vidare att det än så länge aldrig har hänt att en motpart kräver mer betalt. Detta kan bero på att Stefans bolag är tillräckligt stort och är en viktig kund för analysavdelningarna. Däremot kan han tänka sig att det skulle kunna hända en mindre aktör som har mycket mindre kapital under förvaltning och således även en lägre analysbudget. Detta kan även härledas till det som Bertil berättade, att de har förlorat motparter på grund av bristande budget.
Avslutningsvis berättar Stefan att kostnaden för analysbudgeten fördelas ut på de olika fonderna beroende på fondens storlek. Inför varje år görs en utvärdering huruvida det är rimligt att behålla storleken på analysbudgeten. De undersöker om den erhållna servicen kan motivera den relativt stora summan som analysbudgeten motsvarar.
38
Bertil beskriver hur de inte kan ta ut analyskostnaden från fonden, vilket innebär även att den analysinformation han tilldelas blir mindre och mer begränsad och det är en oerhört negativ konsekvens. De får nu betala analysen separat från företaget och sedan betala mindre för själva exekveringen.