Intervjun med Stefan ägde rum på företagets kontor i Stockholm den 19:e februari 2019. Stefan arbetar som förvaltare och tillsammans med sin kollega förvaltar de fyra stycken fonder, två aktiefonder samt två blandfonder. Det dagliga arbetet kan se lite olika ut men Stefan berättar att det under de senaste veckorna varit stort fokus på bolagsrapporterna som kommit ut. Många företag presenterar sina rapporter under ungefär samma period vilket innebär att det några veckor efter kvartalets avslut ofta blir stort fokus på just detta. Stefans arbete går således ut på att läsa rapporter, lyssna på presentationer där företagen själva kommenterar sina rapporter samt träffa bolagen i enskilda möten. Under denna process går tankarna ständigt till de portföljer som förvaltas, bör de köpa eller sälja en tillgång och hur bör portföljen eventuellt förändras? Detta betyder att det är förvaltarna själva som samlar in och bearbetar information för att själva kunna ta välgrundade beslut för portföljen.
Vidare berättar Stefan att det tidigare var mer vanligt att förvaltarsidan hade egna analytiker men att det har minskat en hel del med åren, “det är lite som att ta dubbelt betalt” uttrycker Stefan då de erhåller all information från sina motparter. Däremot kan det vara mer förekommande på de allra största firmorna. Eftersom företaget har stort fokus på småbolag kan det vara svårt att erhålla analyser av de allra minsta bolagen. Därför har deras företag en anställd analytiker som arbetar med de allra minsta bolagen som de brukar kalla för Micro Cap eller till och med Nano Cap.
Vi kommer in på företagsanalysernas roll samt hur dessa analyser erhålls. Här berättar Stefan att analyserna såklart är en stor del av arbetet vilket vi tidigare pratat om. Han har daglig kontakt med analytiker för att få den senast uppdaterade informationen. Då Stefan har arbetat många år i branschen har han mycket erfarenhet att luta sig tillbaka på, vilket gör att han känner marknaden och företagen rätt väl. Företagsanalyserna är dock fortfarande en väldigt central del i arbetet.
När det gäller motparter som företaget väljer att köpa sina analyser av berättar Stefan att de sedan tidigare har väletablerade avtal med flertalet motparter. Dessa motparter kan dels bestå av svenska aktörer men även utländska firmor. Antalet motparter som bolaget använder sig utav har med åren minskat då förvaltarna tidigare kunde uppfatta det som rörigt att erhålla information från så många parter. Nu läggs istället fokus på ett mindre antal som de kan erbjuda bättre betalt. Om företaget vill testa en ny motpart förklarar Stefan att de kan ta in analysfirman på prov. Enligt MiFid II är det okej att ta in en firma på försök under tre månader utan att betala för denna tjänst. Efter denna period kan företaget sedan avgöra om de vill fortsätta processen och lägga till analysföretaget på sin motpartslista eller inte.
76
När vi undrar över hur betalningen till dessa motparter går till förklarar Stefan att det tidigare betalades en klumpsumma som skulle täcka både exekvering och analyskostnader. I och med införandet av MiFid II har detta förändrats och man var nu tvungen att separera dessa två. När det nya systemet skulle införas gjordes en bedömning, vad tycker firman att analysen är värd i kronor och satte därefter en övergripande analysbudget.
Betalningen fungerar därefter som så att alla motparter utvärderas en gång per kvartal, där förvaltarna i bolaget får säga vad de tycker om motparternas analyser. Utifrån denna utvärdering fördelas den totala analysbudgeten ut på de motparter som finns, där den motparten med bäst resultat efter utvärderingen erhåller störst andel av budgeten. Stefan berättar även att i och med det nya direktivet så är det endast insatser som är gjorda under den gångna perioden som kan motivera ett visst betyg hos en motpart. Det går således inte längre att leva på gamla meriter eller att endast känna de rätta människorna i branschen.
Summan som betalas ut till varje motpart bestäms därför beroende på prestation. Stefan berättar att det egentligen inte är någon fråga om förhandling, de erbjuder motparten ett belopp som de får acceptera. Än så länge har Stefan inte varit med om att en motpart har krävt mer betalt men i teorin skulle det kunna hända. Däremot kan han tänka sig att det kan hända i mindre fondbolag. Har man inte lika mycket kapital under förvaltning har man naturligt också en lägre budget att lägga på analys.
Den övergripande analyskostnaden fördelas sedan ut per fond med hänsyn till fondens storlek. Slutligen berättar Stefan att de inför varje år utvärderar och undersöker om det är rimligt att behålla storleken på budgeten utifrån det värde som erhållits. Samarbetet med motparterna är hela tiden en löpande process och Stefan berättar att företaget har med tiden dragit ned på antalet motparter. De ansåg att det var viktigare att fokusera på ett mindre antal som man då kan ge bättre betalt. I och med att man numera separerat kostnaden för exekvering och analys har man blivit mer medveten om hur mycket pengar som faktiskt läggs på analys och därmed även dragit ned en del på analysbudgeten. Detta kan leda till den branscheffekt som Stefan pratar om, att analyssidan får det allt tuffare och antalet analytiker kan komma att minska.
Vi kommer därefter naturligt in på ämnet betalanalys som kan ha ökat allt mer i takt med att intäkterna från analystjänsten minskat. För att komplettera intäktsströmmarna har allt fler aktörer börjat erbjuda att utföra en analys mot betalning. Dessa betalanalyser kan ingå i de material som förvaltarna får från sina motparter. Det som skiljer en betalanalys från en vanlig företagsanalys är att det måste framgå att det är just en analys som ett företag har betalat för. Dessutom får inte analytikerna sätta sin egen rekommendation på om aktien bör köpas, behållas eller säljas. Stefan berättar även att han tidigare arbetat på Carnegie. Där började de
77
diskutera betalanalyser redan för ett antal år sedan då den allmänna intjäningen i branschen hade sjunkit efter finanskrisen 2008. Än så länge har betalanalyserna inte haft en märkbar skillnad på förvaltarens arbete men Stefan förklarar att han helt klart har noterat en ökning av dessa analyser. De som bevakar de mindre bolagen har numera till stor del betalanalyser som informationskälla, så var det inte för ett par år sedan.
När vi avslutningsvis pratar om hur Stefan tror att framtiden kan komma att utvecklas diskuterar han det allmänna ekonomiska läget. Börsutvecklingen har sedan förra finanskrisen varit starkt positivt vilket då har medfört att exekveringscourtaget under de senaste åren har gått upp. Denna del är till skillnad från analyscourtaget fortfarande rörligt vilket innebär att det ökar i och med ökad handel. När vi sedan går in i nästa lågkonjunktur kommer exekveringscourtaget att minska eftersom folk kommer att ta ut sina pengar ur fonderna och handeln av naturliga skäl kommer att minska. Troligtvis kommer branschen att hamna i en situation liknande den under åren kring finanskrisen, att de flesta firmor går med förlust. Det kan komma att bli tufft att upprätthålla den analys man har idag och detta kan resultera i att betalanalyser kommer att öka allt mer. Stefan lägger också till att han tror att de firmor som kommer att klara sig bäst är de som är starka inom corporate finance. Är man duktig på mäkleri och duktig på corporate finance så har man en betydligt bättre intjäningsförmåga som kan bidra till en mer framgångsrik firma.
När vi sedan vänder på frågan och Stefan får beskriva hur den optimala situationen skulle se ut menar han på att det var bra att man numera separerar kostnaden för exekvering och analys. Detta har lett till att man får tänka till lite grann vad något är värt, det är ändå så att kunderna betalar företaget för en tjänst och då är det alltid bra att kunna visa upp vad de verkligen betalar för.
När det gäller betalanalyser känner sig Stefan något tudelad. Det kan vara svårt att vara helt opartisk vid framställningen av en analys om man får betalt för den. Som producent vill man troligtvis inte ge en dålig analys och som företag vill man nog inte betala för att få en negativ analys. Däremot är det bra att analysfirmorna bevakar många bolag. I framtiden hoppas han även på att det kommer inte kommer lika mycket nya regleringar. Som förvaltare på ett större bolag klarar de sig hyggligt bra i arbetet med regleringarna. De som arbetar med risk och compliance på företaget har enormt mycket regelverk att förhålla sig till och arbetet är inte helt enkelt. Däremot kan det bli ett överväldigande arbete på de något mindre fondförvaltande bolagen. Stefan menar att varje enskild reglering säkert går att motivera men att de tillsammans kan bli rätt konstigt. Slutligen konstaterar han att företaget, givet att firmans fonder fortsätter att leverera en konkurrenskraftig avkastning, kommer att klara sig bra i framtiden tack vare dess erfarenhet och storlek.
78