Allmänt om utstationeringsdirektivets krav på

Direktivets ursprungliga reglering på området

Utstationeringsdirektivet har flera syften. Det syftar till att skydda arbetstagare som utstationeras inom ramen för en gränsöverskri-dande tjänsteutövning och till att motverka s.k. social dumpning.

Det sker genom att det anges att vissa av de arbets- och anställ-ningsvillkor som gäller enligt regleringen i värdlandet ska tillämpas på utstationerade arbetstagare även om ett annat lands rättsordning är tillämplig på anställningsförhållandet.

Utstationeringsdirektivet syftar också till att främja den fria rörligheten för tjänster inom EU. Även det syftet kan sägas upp-fyllas genom att det klargörs vilka villkor som ska tillämpas vid en utstationering och därmed till att tjänsteutövare inom EU kan beräkna vad det skulle kosta att utföra en tjänst i ett annat medlems-land och sätta ett pris för tjänsten.

Även en utstationerad arbetstagare har ett befogat intresse av att på förhand kunna veta vilka villkor som kan komma att tillämpas och som han eller hon alltså har rätt till under en utstationering i värd-landet.

I syfte att direktivets olika ändamål ska kunna få genomslag i praktiken fanns redan från början i utstationeringsdirektivet vissa regler om transparens och krav på ett effektivt genomförande i lemsstaterna. I artikel 4 fanns och finns alltjämt regler om att med-lemsstaterna ska utse ett eller flera förbindelsekontor eller en eller flera nationella behöriga instanser. Syftet med dessa förbindelse-kontor eller behöriga instanser är att de ska kunna besvara motiverade

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationer-ing av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1–6).

SOU 2019:25 Transparens, myndighetssamarbete samt övervakning, kontroll och efterlevnad

förfrågningar från andra medlemsstaters myndigheter och lämna information angående utsändande av arbetstagare till andra medlems-stater, inbegripet information om uppenbart missbruk eller om gräns-överskridande verksamheter som antas vara olagliga.

Enligt artikel 4.3 i utstationeringsdirektivet är varje medlemsstat skyldig att vidta åtgärder för att information om vilka av värdlandets arbets- och anställningsvillkor som ska tillämpas vid utstationering i landet ska vara allmänt tillgängliga.

I utstationeringsdirektivets artikel 5 har sedan det antogs ålagts medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder om bestämmelserna i direktivet inte följs och i synnerhet att sörja för att arbetstagarna och/eller deras företrädare har tillgång till lämpliga förfaranden såvitt avser att säkerställa de skyldigheter som anges i direktivet. I direk-tivets artikel 6 anges vidare att talan för att göra gällande rätten till sådana arbets- och anställningsvillkor som arbetstagare ska tillför-säkras genom direktivet alltid ska kunna väckas i den medlemsstat inom vilken arbetstagaren är eller har varit utstationerad, dvs. i värd-staten.

Tillämpningsdirektivet

År 2014 antogs det s.k. tillämpningsdirektivet³, vars syfte var att stärka effektiviteten i genomförandet av utstationeringsdirektivet i medlemsstaterna.⁴ Direktivet innehåller utförliga bestämmelser som syftar till att förbättra tillgången till information vid utstationering, om administrativt samarbete mellan myndigheterna i medlemsstaterna, om kontroll och efterlevnad av direktivets bestämmelser samt om fullgörande, bl.a. i fråga om försvar av rättigheter, underlättande av klagomål och efterhandsutbetalningar.

När det gäller myndighetssamarbete anger tillämpningsdirektivet i artikel 6, 7 och 8 att medlemsstaterna ska ha ett nära samarbete och utan onödigt dröjsmål bistå varandra för att underlätta genom-förandet, tillämpningen och efterlevnaden av tillämpningsdirektivet

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014, s. 11–31).

4 Se avsnitt 7.2.4 ovan.

Transparens, myndighetssamarbete samt övervakning, kontroll och efterlevnad SOU 2019:25

och utstationeringsdirektivet. De ska bland annat bistå med infor-mation till myndigheter i andra länder och vidta utredningar vid miss-bruk av reglerna. Samarbetet omfattar också indrivning av sanktions-avgifter.

Värt att särskilt nämna är att det i tillämpningsdirektivets arti-kel 5 anges att information om arbets- och anställningsvillkor ska finnas på en officiell webbplats och att en kontaktperson hos det nationella förbindelsekontoret ska utses för att ansvara för infor-mationsförfrågningar. Information om arbets- och anställningsvill-kor som finns i kollektivavtal ska enligt artikeln också göras till-gängliga på ett öppet sätt. I övrigt återkommer vi något till innehållet i tillämpningsdirektivet i samband med redogörelsen för hur det har genomförts i svensk rätt samt i samband med våra överväganden och förslag i detta avsnitt.

EU-domstolens syn på frågan om transparens

Möjligheten för tjänsteutövare att ta reda på vilka arbets- och an-ställningsvillkor som ska gälla vid en utstationering har också till-dragit sig EU-domstolens intresse sedan utstationeringsdirektivet antogs. I Laval⁵ hade domstolen bl.a. att bedöma om det var tillåtet enligt utstationeringsdirektivet och i förhållande till den fria rörlig-heten för tjänster att vidta stridsåtgärder för att genomdriva krav på stridsåtgärder när det inte på förhand var klart vilken lön som skulle utgå enligt avtalet. Domstolen uttalade bl.a. att hindrandet av en tjänsteutövning genom fackliga stridsåtgärder inte kunde anses vara motiverade utifrån ett syfte med allmänintresse när de löneförhand-lingar de syftade till att få till stånd avsåg ett nationellt sammanhang som kännetecknas av att det inte finns några bestämmelser av något slag som är tillräckligt preciserade och tillgängliga.⁶ Domstolen an-förde vidare att det för ett företag som är etablerat i en annan med-lemsstat i praktiken inte får bli omöjligt eller orimligt svårt att få kännedom om de skyldigheter i fråga om minimilön som åligger företaget.

5 Mål C-341/05, Laval un Partneri Ltd mot Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelning 1, Byggettan, och Svenska Elektrikerförbundet, ECLI:EU:C:2007:809.

6 Lavaldomen p. 110.

SOU 2019:25 Transparens, myndighetssamarbete samt övervakning, kontroll och efterlevnad

Vikten av förutsebarhet i fråga om tillämpliga villkor har fram-hållits även i senare praxis från EU-domstolen. I den tidigare i detta betänkande behandlade Sähköalojen ammattiliitto ry⁷, som rörde ett genomförande av utstationeringsdirektivet genom ett system med allmängiltigförklarade kollektivavtal, uttalade domstolen bl.a. att det visserligen är värdmedlemsstaten som har att bestämma beräknings-sätt och kriterier för hur minimilönen i utstationeringsdirektivets mening fastställs. Bestämmelserna måste emellertid, för att kunna göras gällande mot en utstationerande arbetsgivare, vara bindande och uppfylla kraven på öppenhet, vilket bl.a. innebär att de ska vara tillgängliga och tydliga.

7.2.2 Det ursprungliga svenska genomförandet