2 Påföljdssystemets grunder
2.1 Allmänt
För att kunna förstå och svara på frågorna om tidens påverkan på påföljdsbestämningen och påföljdssystemet, samt förstå preskriptionsinstitutet, behövs det insikt i straffrättens och påföljdslärans bakomliggande ändamål och syften. Påföljdssystemet är ett av de kanske mest omdiskuterade områdena inom juridiken, både av jurister, allmänheten och massmedia.9 Många av de åsikter som förekommer grundar sig tyvärr på felaktiga uppfattningar, vilket ofta beror på hur insatt personen som ger uttryck åt åsikterna är.10 Fall då media uppmärksammat till exempel en gärningsman som inte kan dömas för ett brott på grund av preskription, eller att domstolen beslutat om strafflindring eftersom lång tid har förflutit sedan brottet, är inte något undantag. För att kunna förstå varför och om tidsavstånd ska tillmätas betydelse inom straffrätten krävs således förståelse för vad syftet med att utdöma påföljder för brott är. Utan förståelse om varför en påföljd ska dömas ut är det svårt att skapa sig en uppfattning om vilka faktorer som ska påverka den bedömningen. Till att börja med kommer jag därför i korta drag gå igenom hur den moderna synen på straffrätten ser ut, för att sedan gå igenom de bakomliggande ändamålen och ideologierna för påföljdssystemet. Detta är enligt min mening relevant för att väva samman de olika delarna i straffrätten. Det går att undersöka olika rättsliga institut var för sig, men det är en fördel att kunna se helheten av systemet. En förståelse för helheten anser jag ger en större förståelse för de olika delarna.
Synen på straffrätten i Sverige har genom historien påverkats av olika ideologier.
Olika kriminalpolitiska ideologier styr även idag hur samhället uppfattar och handskas med brott och straff. De värderingar som finns i samhället återspeglas genom lagstiftningen, men bör få effekt vid rättstillämpningen även på områden där lagstiftningen inte har hängt med.11 Den moderna synen på straffrätten utgår från den så kallade skuldprincipen, vilken innebär att endast en person som kan anses rå för sitt handlande kan straffas.12 Kortfattat innebär principen att straffrättsligt ansvar endast får utkrävas om personen som begått den kriminaliserade gärningen har haft tillfälle och
9 Borgeke & Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott, s. 25.
10 A.a., s. 25.
11 A.a., s. 27.
12 Jareborg & Zila, Straffrättens påföljdslära, s. 68 f.
förmåga att kunna avstå från gärningen.13 Att kriminalisera en gärning har som syfte att fungera handlingsdirigerande.14 Detta eftersom samhället förväntas anpassa sitt beteende efter den lagstiftning som riksdagen antar.15 Genom att skapa lagar verkar lagstiftaren moralbildande genom att klarlägga vad som ska anses vara rätt och vad som ska anses vara fel. Genom att det kan medföra en påföljd att begå en kriminaliserad gärning är målet således att medborgarna ska avhålla sig från att begå brott.16 För att kunna straffa någon som har begått en kriminaliserad gärning måste dock gärningsmannens skuld kunna bevisas, vilket är det som konkretiseras genom skuldprincipen.17 I straffprocessen realiseras sedan de straffrättsliga reglerna.18 Sammantaget är syftet med straffprocessen att bekämpa brott samt att se till att ingen blir oskyldigt dömd, vilket går att se som två, jämte varandra, motstående intressen.19 För att straffprocessen ska vara välfungerande behöver den även vara effektiv.20
Vilken påföljd som ska följa ett brott och styrkegraden på den påföljden har också sin grund i olika ideologier. Vad är det egentliga syftet med påföljden och vad ska uppnås med den utdelade påföljden? En av de bakomliggande teorier som påföljdssystemet kan anses grunda sig på är en allmänpreventiv teori.21 Med allmänprevention menas att syftet är att påföljderna i första hand ska fungera i avskräckande riktning.22 Påföljden ska alltså vara av sådant slag att allmänheten ser det som en anledning att avstå från brott. Genom att kriminalisera gärningar hotar staten att straffa personer som begår en viss gärning. Leder kriminaliseringen inte till något straff, det vill säga att staten inte uppfyller sitt hot om straff för de som bryter lagen skulle det allmänpreventiva syftet inte uppfyllas.23 Därför måste en påföljd tilldelas den som har begått en kriminaliserad gärning. Vid mindre allvarliga brott anses behovet av allmänprevention vara större än vid allvarlig brottslighet.24 Att kriminaliseringen ska verka handlingsdirigerande och att påföljden ska verka allmänpreventivt är följaktligen nära sammankopplat. Dessa två begrepp har samma målbild som utgångspunkt det vill
13 Heidenborg, SvJT 2013, s. 306.
14 Ekelöf, Rättegång HI, s. 13.
15 A.a., s. 13.
16 A.a., s. 13.
17 Jareborg & Zila, Straffrättens påföljdslära, s. 68 f.
18 Lindell m.fl., Straffprocessen, s. 20.
19 A.a., s. 20.
20 A.a., s. 20.
21 Borgeke & Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott, s. 33.
22 Jareborg & Zila, Straffrättens påföljdslära, s. 78.
23 A.a., s. 77.
24 A.a., s. 78.
säga att få medborgarna att handla på ett sätt som inte involverar kriminaliserade gärningar. I det moderna samhället är dock frågan huruvida allmänprevention fungerar rent avskräckande eller om straffrätten snarare fungerar genom att förstärka den enskildes möjligheter att leva ett laglydigt liv.25 Oavsett sätt att se på allmänprevention kvarstår det faktum att en av grunderna till påföljdssystemet utformning är att systemet ska bidra till att så många människor som möjligt avstår från kriminaliserade handlingar.
Det är inte bara ett allmänpreventivt syfte som sätter ramarna för påföljdsläran.
Påföljdssystemet har även sin grund i individualpreventiva mål.26 Till skillnad från det allmänpreventiva syftet som ska förhindra och avskräcka allmänheten från att begå brott, utgår individualpreventionen från den enskilde person som begått den kriminaliserade handlingen. Avsikten är att påföljden ska leda till att den enskilde personen i framtiden avhåller sig från brott.27 Att en påföljd ska stoppa en gärningsman från att fortsätta sin brottsliga karriär kan framstå som självklart, men detta innebär inte endast en avskräckande funktion i förhållande till gärningsmannen.
Individualpreventionen innefattar även en idé om att påföljden ska fungera i förbättrande riktning. Det innebär att påföljden inte endast ska uppfattas som ett straff, utan även som en möjlighet för den dömde att få behandling, vägledning och en återanpassning till samhället för att skapa möjlighet att avstå från framtida brottsliga handlingar.28
Innan reformen som skedde på straffrättens område år 1989 kan påföljdssystemet anses ha gett uttryck för både allmänprevention och individualprevention, men genom reformen kan påföljdssystemet anses ha fått större krav på proportionalitet och rättvisa.29 En av utgångspunkterna vid påföljdsbestämningen är vilket mått av klander gärningsmannen anses förtjäna.30 Den brottsliga gärningen och gärningens förkastlighet ska stå i centrum för påföljdsbestämningen och av bedömningen ska det framgå hur klandervärd den dömde är. 31 Gärningsmannens klandervärdhet och gärningens förkastlighet ges sedan uttryck genom brottets straffskala.32
25 Borgeke & Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott, s. 33.
26 A.a., s. 34.
27 Jareborg & Zila, Straffrättens påföljdslära, s. 85.
28 A.a., s. 88.
29 Ågren i Festskrift till Madeleine Leijonhufvud, s. 474.
30 A.a., s. 474.
31 A.a., s. 474.
32 Jareborg & Zila, Straffrättens påföljdslära, s. 69.
Dagens påföljdssystem har alltså även en grund i proportionalitetsprincipen vilket främst innebär att den straffrättsliga reaktionen på ett brott ska vara rättvis.33 Det ska finnas proportion mellan gärningens allvarlighetsgrad och den påföljd som delas ut.34 En nära sammankopplad princip med detta är ekvivalensprincipen som innebär att lika allvarliga brott ska behandlas lika.35 De bestämmelser om påföljder som nu finns i brottsbalkens tredje avdelning styrs av proportionalitet genom att straffet ska vara i proportion till hur allvarligt brottet är och ekvivalens genom att likvärdiga brott ska ge likvärdiga straff samt förutsebarhet.36 Detta anser jag ger uttryck på ett krav på någon form av rättvisa. Att diskutera vad som är rättvist och inte, är dock en diskussion som lämpar sig för en längre framställning och inte i denna uppsats. Min poäng med att ändå nämna rättvisa som ett begrepp vid en diskussion om påföljder är att allmänheten kan vara av uppfattningen att det är genom påföljden som rättvisa skipas efter att ett brott begåtts. Rättsväsendet bör sträva efter att uppfattas som just rättvist.37 Ett eventuellt brottsoffers största intresse behöver nödvändigtvis inte vara hämnd utan det brottsoffret vill uppleva är istället känslan av rättvisa.38
Påföljdssystemet måste även vara rättssäkert.39 Att rättssäkerhet råder innefattar bland annat ett legalitetskrav, ett krav på en förutsebar straffrätt och ett krav på likabehandling.40 Systemet bör även innefatta ett skydd för humanitära värden som innefattar både respekt för människovärdet, medkänsla och tolerans för att människor ibland gör fel.41 Redan i artikel 1 och 2 i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948) framgår vilken syn på människovärdet de anslutande staterna ska ha. Enligt förklaringens första två artiklar ska synen på människan präglas av alla människors lika värde samt lika rättigheter och friheter. Detta genomsyrar sedan både andra konventioner som Sverige har anslutit sig till, den egna grundlagen och rättssystemet i övrigt. Väldigt förenklat utgår humanitet från en tanke om förståelse och respekt för andra människor och deras situation.42 Påföljdsbestämningen ska även utgå
33 Borgeke & Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott, s. 38.
34 Prop. 2014/15:37, s. 7.
35 Borgeke & Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott, s. 39.
36 Prop. 2014/15:37, s. 7.
37 Prop. 1987/88:120, s. 36.
38 Van Dijk, International Review of Victimology 2009, s. 20, se även Burman i Brottsoffret och kriminalpolitiken, s. 287.
39 Ågren i Festskrift till Madeleine Leijonhufvud, s. 474.
40 Ågren, Billighetsskälen i BrB 29:5, s. 88.
41 Jareborg & Zila, Straffrättens påföljdslära, s. 95 ff.
42 Ågren, Billighetsskälen i BrB 29:5, s. 87.
från en presumtion om att så lindring påföljd som möjligt ska väljas.43 Detta brukar kallas för humanitetsprincipen.44
Sammanfattningsvis är det enligt min mening främst dessa idéer som ligger till grund för hur påföljdssystemet är utformat idag. Påföljden ska ha ett allmänpreventivt mål, ett individualpreventivt mål, uppfylla krav på proportionalitet och rättssäkerhet samt innefatta ett skydd för den dömdes humanitära värden. I den vidare diskussion som följer i detta arbete angående tidens påverkan på straffprocessen anser jag att det är viktig att ha detta i åtanke. Detta är de mål som ska uppnås genom straffprocessens utformning och frågan blir således huruvida det påverkar dessa syften på ett eller annat sätt om det hinner förflyta lång tid efter att ett brott begåtts innan brottet klaras upp. Den bakomliggande målsättningen med straffrätten förblir densamma oavsett hur lång tid som passerar, men frågan är huruvida vissa av skälen under den tiden hinner urvattnas och om det i så fall leder till att utgången på något sätt påverkas.