7 Tidsavståndets påverkan de lege ferenda
7.2 Preskriptionsinstitutet de lege ferenda
7.2.3 Mindre grov brottslighet
Mindre grov brottslighet kan omfatta allt från till exempel ringa stöld till ringa narkotikabrott. Även brottslighet som drabbat ett brottsoffer kan räknas som mindre grov brottslighet, såsom till exempel ringa misshandel enligt BrB 3:5. Att skälen för preskription väger tyngre vid mindre grov brottslighet har klargjorts tidigare i denna framställning.295 Det rör sig främst om de rättspolitiska och de humanitära skälen som inte anses väga lika tungt vid allvarligare brottslighet.296 Ser vi till de rättspolitiska skälen som bland annat omfattar allmänprevention är detta inte så konstigt. Om det nu kan anses finnas ett allmänt medvetande att ens prata om borde det i detta allmänna rättsmedvetande enligt min mening framstå som mer rimligt att mindre grov brottslighet preskriberas jämfört med allvarliga brott.
De humanitära skäl som ligger till grund för att brott preskriberas anser jag blir tydligare desto mindre allvarlig brottsligheten är. Om det nu finns ett, om än något undangömt, brottsofferperspektiv som bakomliggande skäl för preskriptionsinstitutet, är det enligt min mening förståeligt att en gärningsmans chans att gå vidare med sitt liv gentemot ett brottsoffers rätt till upprättelse ändå kan anses väga tyngre. Sålunda anser
294 Prop. 2019/20:69, s. 36, se bl.a. Barnombudsmannen, Riksdagens ombudsmän och Svea hovrätt.
295 Se avsnitt 3.2.
296 Se avsnitt 3.2.
jag att en diskussion angående preskription av mindre grov brottslighet inte är relevant i nuläget. En sådan diskussion skulle bli relevant först om en övergripande ändring av preskriptionstider skulle göras, eller om utvecklingen skulle gå så långt att preskriptionsinstitutet urvattnas så pass mycket att en mer allmän diskussion om ändring bör föras. Vi är långt ifrån där och som det ser ut idag har preskriptionsinstitutet fortfarande en självklar roll inom den svenska straffprocessen och är fortfarande en tydlig huvudregel, om än numera med ett par tillkomna undantag.
7.2.4 Sammanfattning
Sammanfattningsvis har utvecklingen det senaste årtiondet rört sig mot en uppluckring av preskriptionsinstitutet genom att preskription avskaffats för vissa fall av grov brottslighet såsom mord och terroristbrott samt vissa sexualbrott mot barn. I dagsläget finns det således en rad med undantag från huvudregeln att brott preskriberas. Förutom att preskription är avskaffat för vissa brott, är preskriptionstiden även förlängd eller börjar räknas från en senare tidpunkt än själva gärningstillfället, vilket är en uppluckring av principen att brott med lika straffskalor har samma preskriptionstid. Frågan är dock varför denna urholkning av huvudregeln har skett. Värderas inte tiden på samma sätt i samhället idag som för ett eller två decennier sedan? Uppenbarligen anses ordspråket att tiden läker alla sår inte gälla vid alla typer av brott. Vissa brott anses således för allvarliga för att preskription ska kunna inträda och att således ingen längre kan dömas för brottet. Dock gäller det inte för all typ av allvarlig brottslighet. Även om den brottsliga gärningen anses vara grov, till exempel vid fall av misshandel eller våldtäkt, anses det inte finnas tillräckligt starka skäl för att preskriptionstiden bör avskaffas för brotten. Det krävs någonting mer, till exempel att brottets art föranleder det vilket förespråkades när preskription avskaffades för vissa sexualbrott mot barn. Jag anser dock att det bör finnas tillräckliga starka skäl för att se över preskriptionstiden gällande grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning eftersom det vid dessa brott, precis som vid sexualbrott mot barn, är vanligt att det går lång tid innan brottet uppdagas.
I en hypotetisk värld där brott inte preskriberas är frågan dock hur stor effekt det skulle få i praktiken eftersom det kan anses vara oklart hur många brott som klaras upp efter så pass lång tid.297 Det är dock svårt att i dagsläget veta och förutspå hur det
297 Prop. 2009/10:50, s. 32.
kommer se ut i framtiden med ny teknik och nya utredningsmetoder. Det tål att påpekas att preskription inte endast hindrar att en gärningsman döms för ett brott. Preskription hindrar även att en förundersökning inleds.298 Detta innebär att ansvarsfrågan inte får utredas efter att preskriptionstiden löpt ut, vilket som tidigare nämnt även innebär att misstänkta gärningsmän även förlorar sin chans att rentvå sitt namn.
En genomgående trend när preskriptionsinstitutet diskuterats är att många av de tyngre juridiska remissinstanserna under utredningen av lagförslag har uttryckt sig negativt när det kommer till att avskaffa eller förlänga preskriptionstid. Det största argumentet verkar vara att preskription som huvudregel inte ska urholkas allt för mycket och att brott med likvärdiga straff ska ha lika lång preskriptionstid. Detta har dock inte alltid följts. Beträffande skattebrott och bokföringsbrott har preskriptionstiden förlängts på grund av att utredningar för denna typ av brottslighet ofta tar lång tid och att brottsligheten inte alltid upptäcks på en gång och att det även kan röra sig om pågående brottslighet. Detta påpekades även av regeringen i förarbetena när preskriptionstiden för vissa sexualbrott mot barn förlängdes.299 Att det ska vara på det sättet vad gäller den ekonomiska brottsligheten verkar av motiven att döma inte ha väckt samma motstånd.300 Ett par remissinstanser ansåg dock även då att en särreglering skulle undvikas och att det istället var bättre att se över preskription gällande all brottslighet.301 Enligt min uppfattning går det härigenom att dra slutsatsen att ett brottsoffers rätt till upprättelse inte väger tillräckligt tungt för många av de juridiska remissinstanserna jämfört med hur tungt skälen för att preskribera brott väger.
Det faktum att riksdagen väljer att rösta igenom avskaffandet av preskription för vissa brott trots att flera av de juridiska instanserna motsatt sig förslaget kan tolkas så att det rör sig om juridiska principer som ligger starkt förankrade inom juridiken, men som inte anses väga lika tungt hos gemene man och då inte heller hos politikerna. Enligt min mening kan det finnas skäl att se över preskriptionsinstitutet på ett generellt plan.
Om inte annat anser jag att det är dit utvecklingen är på väg. Även om det inte sker inom en nära framtid, är det snart dags.
298 Perklev, SvJT 2005, s. 1049.
299 Prop. 1994/95:2, s. 26, se även prop. 2004/05:45, s. 120 f.
300 Prop. 1984/85:47, s. 27.
301 A.prop., s. 27.