1.1 Bakgrund
I september 1995 sker en överfallsvåldtäkt på en 8-årig flicka utanför Göteborg av en för henne okänd man. Det skulle komma att gå 24 år innan en gärningsman blev åtalad för brottet. I maj 2019 meddelade Göteborgs tingsrätt till slut domen för den man som gjort sig skyldig till våldtäkten. Mannen dömdes till sex års fängelse efter att tingsrätten tillämpat brottsbalkens regler om strafflindring när ovanligt lång tid förflutit sedan brottet.1
Ett brott begås och rättsväsendet gör sitt yttersta, men trots myndigheternas ansträngningar dröjer det innan en gärningsman identifieras, denne åtalas och rättegången kan ta sin början. Alla brott klaras inte upp på en gång. Det kan ta månader, flera år eller som i fallet med överfallsvåldtäkten på den 8-åriga flickan, 24 år innan någon åtalas för ett brott. Att lång tid hunnit förflyta sedan ett brott kan få olika konsekvenser. I den nyss nämnda tingsrättsdomen blev konsekvenserna av det långa tidsavståndet mellan brottet och den efterföljande rättegången att påföljden blev lindrigare då tingsrätten ansåg att det hade gått ovanligt lång tid sedan brottet innan påföljden kunde dömas ut. Hade det hunnit gå ytterligare ett år innan gärningsmannen hade hittats, hade våldtäkten hunnit preskriberas och ingen hade längre kunnat dömas för brottet. Flickan hade då förlorat den enda chans till upprättelse som samhället kan erbjuda för det hon utsatts för.
Det är främst dessa två rättsliga institut som denna uppsats kommer behandla.
Billighetsskälen i brottsbalken som kan leda till strafflindring om ovanligt lång tid har passerat sedan brottet och preskriptionstiden, då ingen längre kan dömas för ett brott eftersom alltför lång tid har passerat. Dessa två funktioner har länge haft en självklar plats inom den svenska straffprocessen. Billighetsskälen har växt fram under straffrättens utveckling som omständigheter vilka bör beaktas vid straffmätningen och påföljdsbestämningen och återfinns sedan 1980-talet i brottsbalkens tredje avdelning.2 Att brott preskriberas är en princip som har funnits i svensk rätt sedan 1200-talet.3 På senare år har dock lagstiftaren mer och mer börjat rucka på preskriptionsinstitutets tidigare självklarhet. År 2010 avskaffades preskriptionstiden för de allra grövsta brotten
1 Göteborgs tingsrätt dom 2019-05-21 i mål nr B 3158-19.
2 Ågren, Billighetsskälen i BrB 29:5, s. 67.
3 Prop. 2009/10:50, s. 8.
och år 2020 avskaffades även preskriptionstiden för vissa brott mot barn.4 Dessa förändringar innebär en inskränkning av en princip som i flera hundra år har haft en säker plats inom straffprocessen. Vad innebär egentligen dessa principiella förändringar? Tiden som förflutit efter ett brott har historiskt sett påverkat utgången i en förmildrande riktning till gärningsmännens fördel. Innebär dessa förändringar att synen på tidsavståndet som en förmildrande omständighet inte har samma bäring som tidigare?
Att det i vissa fall kommer att ta lång tid innan ett brott klaras upp och en påföljd döms ut är inte något som helt går att undvika. Det som går att påverka är dock vilken funktion tiden som passerar ska ha på straffprocessen. Vad bör det få för konsekvenser när tidsavståndet mellan ett brott, åtal och den efterföljande rättegången växer? Det sägs att tiden läker alla sår, men stämmer detta även inom straffrätten?
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med detta arbete är att undersöka hur tiden från det att ett brott begås till den efterföljande rättegången spelar in i processen och vid påföljdsbestämningen. Vad har tidsavståndet mellan brott och rättegång för plats i straffprocessen och bör tiden vara en sådan påverkande faktor inom straffprocessen som den är idag?
För att besvara denna mer övergripande fråga utreds först ett par underliggande frågor. De frågor som jag avser att svara på i denna uppsats för att till slut nå fram till en slutsats för den övergripande frågeställningen är följande:
- Vad får det för betydelse vid rättegången och påföljdsbestämningen att lång tid har förflutit sedan brottet?
- Vad är de bakomliggande skälen till att brott preskriberas?
- Vad är bakgrunden till att tidsavståndet är ett av billighetsskälen i BrB 29:5?
- Finns det ett samband mellan åtalspreskription och tidsavstånd som billighetsskäl samt artikel 6.1 EKMR?
- Har skälen bakom dessa rättsliga institut förändrats under senare år?
- Har det växt fram ett brottsofferperspektiv inom straffprocessen och om det har det, påverkar det tidens funktion på något sätt?
4 Prop. 2009/10:50 s. 1 och Prop. 2019/20:69 s. 1.
1.3 Metod och material
För att uppnå syftet med denna uppsats och finna svar på den uppställda frågeställningen har uppsatsen sin utgångspunkt i lagstiftningen och de förarbeten som föregått lagstiftningen, rättspraxis samt doktrin. Jag använder mig således av en rättsdogmatisk metod. Rättsdogmatik går kortfattat ut på att rekonstruera rättssystemet.5 Det är rättsdogmatiken som skapar det normativa systemet utav de lagar som lagstiftaren skapat och den praxis som domstolarna skapar.6 Rättsdogmatiken kan således anses vara den utfyllning som rättssystemet behöver för att fungera på ett tillfredsställande sätt. För denna framställning innebär detta främst att gällande rätt tolkas och systematiseras utifrån de rättskällor som finns och att detta utmynnar i ett de lege ferenda resonemang. Undersökningen har sin främsta grund i bestämmelser ur brottsbalken vilket får till naturlig följd att det är dessa jag i första hand utgår från.
Eftersom uppsatsen till stor del utreder de bakomliggande skälen till de olika rättsliga instituten, undersöks de förarbeten och motiv som ligger till grund för utformningen av lagtexten. Jag har även tagit hjälp av rättspraxis för att utreda tillämpningen av de olika bestämmelserna. Med hjälp av dessa rättskällor systematiseras gällande rätt med utgångspunkt i de frågeställningar som ställts upp i avsnitt 1.2 angående tidens påverkan på straffprocessen.
Detta arbete utgår följaktligen från en rättsdogmatisk grund men diskussionen som sedan utvecklas har vissa rättspolitiska delar och leder slutligen till en del rättspolitiska slutsatser. Distinktionen mellan de rättsdogmatiska och de rättspolitiska delarna är inte helt lätt att utröna då det är något oklart hur begreppet ”rättspolitik” ska definieras.7 Det närmsta jag lyckats komma en definition av begreppet är att rättspolitik omfattar alla handlingsproblem som uppstår genom användningen av rätten, särskilt användningen av lagstiftningen, för att uppnå vissa sociala mål.8 De rättspolitiska diskussionerna innebär att jag till viss del utgår från den politiska bakgrunden till de regler som finns. När gällande rätt utvärderas görs det således mot bakgrund av det samhälleliga behovet som ligger till grund för reglerna och konsekvenserna som reglerna får i samhället.
5 Jareborg, SvJT 2004, s. 4.
6 A.a., s. 4 f.
7 Strömholm, SvJT 1973 s. 657.
8 Ross, Om ret og retfærdighed, s. 417.
I de delar jag anser att det behövs används litteratur utanför den traditionella juridiska doktrinen för att ge stöd åt argument som är relevanta för att föra diskussionen vidare.
1.4 Disposition och avgränsning
För att kunna göra en djupare analys av hur långa tidsavstånd mellan brott och rättegång påverkar utgången av processen, anser jag att det finns anledning till att först närmare gå igenom de principer och ideologier som ligger till grund för påföljdssystemet. Detta behövs enligt min mening för att kunna förstå bakgrunden till påföljdssystemets funktion och för att få förståelse för hur motiven till tidens påverkan inom processen har utvecklats. Av den anledningen är det där denna uppsats har sin början. Avsnitt 2 behandlar således de bakomliggande ideologierna till påföljdsläran i stort. Avsnittet utreder även huruvida den svenska straffprocessen har ett brottsofferperspektiv som bakomliggande skäl till processens utformning. Detta anser jag är viktigt då det finns mycket som tyder på att detta perspektiv under senare år har fått en starkare position inom straffprocessen vilket kommer visas i fortsättningen. I avsnitt 2 avhandlas därför huruvida brottsofferperspektivet bör uppfattas som ett bakomliggande motiv till hur straffprocessen bör utformas. Om så anses vara fallet återstår frågan om detta bör påverka hur processen är utformad och vilka faktorer och omständigheter som bör spela in. Diskussionen om brottsofferperspektivets betydelse för den svenska straffprocessen återkommer sedan senare i denna framställning. Detta för att utröna huruvida den påverkan som långa tidsavstånd mellan brott och rättegång har på något sätt påverkas genom denna utveckling.
I avsnitt 3 förklaras preskriptionsinstitutet. Avsnittet behandlar preskriptionstiden de lege lata och redogör djupare för de skäl som ligger till grund för att brott preskriberas.
Jag går även igenom några av de större lagändringar som gjorts gällande preskription under senare år och redogör kort för den retroaktiva tillämpning dessa ändringar har fått. I avsnitt 4 görs en redogörelse för billighetshänsynen i BrB 29:5 första stycket tredje punkten som berör lindrigare straffmätning och påföljdsval om det förflutit ovanligt lång tid sedan ett brott. Även här förklaras bakgrunden till bestämmelsen och anledningarna till dess roll inom straffrätten. I avsnitt 4.4 går jag igenom sambandet mellan preskriptionstiden och tidsavstånd som billighetsskäl och i avsnitt 5 introduceras artikel 6.1 EKMR och hur artikeln hänger ihop med preskription och billighetsskäl.
Avsnitt 6 behandlar tidens påverkan på straffprocessen ur ett mer allmänt perspektiv. I avsnitt 7 förs sedan en de lege ferenda-diskussion med avseende både på preskription och tidsavstånd som billighetsskäl samt en mer allmän de lege ferenda-diskussion angående tidens påverkan på straffprocessen. Uppsatsen sista del är därefter de avslutande orden i avsnitt 8.
Det finns olika typer av preskriptionstid. Den preskriptionstyp jag främst behandlar är åtalspreskriptionen i BrB 35:1-6. Påföljdspreskription och absolut preskription kommer endast beröras i korthet. Gällande billighetsskälen som återfinns i BrB 29:5 första stycket punkt ett till åtta är det i första hand den tredje punkten jag diskuterar i detta arbete. Detta är den punkt som berör tidsavståndet mellan brott och efterföljande rättegång. Övriga punkter behandlas endast i den mån det krävs för att göra en jämförelse mellan de olika billighetsskälen.
Hur mycket tiden påverkar straffprocessen skiljer sig till viss del mellan olika brott och olika situationer. I mitt arbete går jag igenom en del olika brott, men det finns inte plats att beröra samtliga brottstyper. Därför kommer diskussionen i många delar bli mer allmän. För att illustrera gällande rätt eller en eventuell problematik kommer dock vissa specifika brott behandlas.