Amsterdamfördraget

I Unionsfördraget (artikel N.2) anges att en regeringskonferens skall sammankallas år 1996 för att se över vilka bestämmelser i de grundläggande fördragen som behövde ändras. Resultatet av denna regeringskonferens blev Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem. Fördraget benämns Amsterdamfördraget.

Genom det nya fördraget görs substansändringar i de grundläggande fördragen. Fördraget innehåller även en förenkling av de grundläggande fördragen genom att ett stort antal bestämmelser som inte längre anses aktuella upphävs och artiklarna i EG-fördraget och Unionsfördraget numreras om.

Amsterdamfördraget undertecknades den 2 oktober 1997 i Amsterdam.

Fördraget har ännu inte trätt i kraft.

5.1 Ratifikationen av Amsterdamfördraget

Enligt artikel 14 i Amsterdamfördraget skall det ratificeras (godkännas) av samtliga EU-medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Fördraget träder sedan i kraft den första dagen i den andra månaden efter den månad då det sista ratifikationsinstrumentet deponerades hos depositarien, dvs. Italiens regering.

Skr. 1998/99:60 Regeringen föreslog i proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget,

som förelades riksdagen den 17 februari 1998, att riksdagen bl.a. skulle godkänna Amsterdamfördraget. Riksdagen godkände fördraget den 29 april 1998 (bet. 1997/98:UU13 och rskr. 1997/98:197).

Regeringen fattade den 7 maj 1998 beslut om ratifikation, och det svenska ratifikationsinstrumentet deponerades den 15 maj 1998 hos Italiens regering. Den svenska regeringen hade därmed fullgjort sina förpliktelser enligt artikel 14 i det nya fördraget.

Tyskland deponerade den 7 maj 1998 såsom första EU-medlemsstat sitt ratifikationsinstrument. Vid utgången av 1998 hade tio EU-medlems-stater ratificerat Amsterdamfördraget. Belgien, Frankrike, Grekland, Portugal och Spanien hade ännu inte ratificerat det nya fördraget men förväntas kunna göra det under det första halvåret 1999 (se bilaga 13).

5.2 Genomförandet av Amsterdamfördraget

Vid toppmötet i Amsterdam 16–17 juni 1997, där stats- och regeringscheferna enades om ett nytt fördrag, uppmanades samtidigt rådet att ”vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att fördraget kommer att fungera fullt ut så snart det träder i kraft” när det gäller vissa aspekter av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och rättsliga och inrikes frågor (RIF).

Vid Allmänna rådets möte 6–7 december 1998 noterade rådet ordförandens interimsrapport som utgör en faktisk uppräkning av de huvudsakliga åtgärder som bör vidtas för att fördraget skall fungera till fullo det datum det träder i kraft. Rådet välkomnade de framsteg som hade gjorts och underströk nödvändigheten av att skyndsamt ta itu med de förberedelser som återstod.

De åtgärder som behöver genomföras enligt interimsrapporten rör Schengensamarbetet, GUSP, säkerhetsfrågor vid rådssekretariatet, institutionella frågor, nya bestämmelser om öppenhet, dataskydd och Storbritanniens godtagande av att tillämpa avtalet om socialpolitik.

Schengensamarbetet

Vad gäller Schengensamarbetet krävs följande åtgärder: Schengen-regelverket skall införlivas inom Europeiska unionens ramar, vilket kräver att ett avtal förhandlas fram med Norge och Island för att associera dessa båda stater till genomförandet och utvecklingen av Schengenregelverket.

En rad praktiska och administrativa beslut krävs för integreringen av Schengensekretariatet i rådets generalsekretariat.

Överföringen till första pelaren av en del av nuvarande avdelning VI (rättsliga och inrikes frågor) i Unionsfördraget och integreringen av Schengenregelverket inom EU:s ramar kommer att medföra en ändring av arbetsmetoderna i rådet.

Skr. 1998/99:60

57 Yttre förbindelser och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Beträffande yttre förbindelser och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken krävs enligt det nya fördraget följande: En generalsekreterare/hög representant för GUSP och en biträdande general-sekreterare skall utnämnas. En enhet för politisk planering och tidig förvarning skall inrättas. Generalsekretariatets avdelning för yttre förbindelser skall omorganiseras. Rådet skall i samförstånd med Västeuropeiska unionens (VEU) institutioner besluta om praktiska arrangemang för att möjliggöra att alla medlemsstater som medverkar i fredsfrämjande insatser (artikel 17.3 Unionsfördraget) skall delta fullt ut och på lika villkor i planering och beslutsfattande inom VEU.

Arrangemang skall vidtas för att man skall kunna förbättra samarbetet mellan EU och VEU.

Övriga åtgärder

Bland de övriga åtgärder som behöver genomföras märks följande: Rådets generalsekreterare skall, på grundval av ett rådsbeslut som fattades 1998, bemyndiga de anställda inom rådssekretariatet som skall få rätt till tillgång till sekretessbelagd information. Praktiska bestämmelser behövs för det nya medbeslutandeförfarandet för Europaparlamentet. Kommissionen har lagt fram ett nytt förslag rörande systemet för kommissionens genomförandebefogenheter, ”kommittologin” (se även 39.11). En rättsakt skall antas med regler och allmänna villkor för hur ledamöterna i Europaparlamentet skall fullgöra sina uppgifter. En annan rättsakt skall antas som inbegriper gemensamma principer för val av Europaparlamentets ledamöter. Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall anta gemensamma riktlinjer för gemenskaps-lagstiftningens redaktionella kvalitet. Rådets arbetsordning håller på att revideras. Kommissionen skall utarbeta ett förslag om tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

Kommissionen förbereder ett förslag som syftar till att inrätta ett oberoende övervakningsorgan som skall övervaka att rättsakter om skydd för enskilda när det gäller behandling av fri rörlighet för personuppgifter tillämpas på gemenskapens institutioner och organ. Rådet har antagit vissa direktiv för att utvidga avtalet om socialpolitik till att omfatta Storbritannien.

5.2.1 Handlingsplanen för att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Vid Europeiska rådet i Cardiff i juni beslutade stats- och regerings-cheferna att rådet och kommissionen skall utarbeta en handlingsplan för hur man på bästa sätt skall genomföra bestämmelserna i Amsterdam-fördraget om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, dvs. samma ämnesområde som motsvaras av Unionsfördragets s.k. tredje pelare.

Handlingsplanen godkändes vid Europeiska rådet i Wien i december. I handlingsplanen anges hur bestämmelserna i Amsterdam-fördraget om fri

Skr. 1998/99:60 rörlighet för personer, asyl, invandring, civilrättsligt samarbete, polisiärt

och straffrättsligt samarbete bör genomföras och inom vilka tidsramar.

Genomförandetiden för de prioriterade områdena varierar mellan två och fem år från det att Amsterdamfördraget trätt i kraft. Bland de prioriterade åtgärderna kan nämnas att genomföra bestämmelserna om Europol, att anta miniminormer om tillfälligt skydd åt fördrivna personer, att slutföra arbetet på konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål och på andra sätt utveckla samarbetet i rättsliga frågor samt att vidta åtgärder mot barnpornografi.

Skr. 1998/99:60

59

DEL 2 DET EKONOMISKA OCH SOCIALA