Folkhälsa

År 1994 blev folkhälsa ett formellt samarbetsområde i EG, i och med antagandet av Unionsfördraget. I den s.k. folkhälsoartikeln, artikel 129, sägs inledningsvis att gemenskapen skall bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja deras insatser. Gemenskapens insatser skall inriktas på att förebygga sjukdomar, särskilt de stora folksjukdomarna inklusive narkotikamissbruket, genom att främja forskning om deras orsaker och överföring samt hälsoupplysning och hälsoundervisning. För att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås skall rådet besluta om stimulansåtgärder, som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

År 1994 antogs ett femårigt ramprogram för folkhälsoområdet, där åtta prioriterade områden definierades vilka alla har tilldelats resurser. För fem av områdena har aktiviteter satts i gång: programmet mot cancer, mot aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, mot narkotika, för hälsofrämjande aktiviteter samt för hälsodata. Följande program är under beredning och kan förutses träda i kraft under våren 1999: ett program för

Skr. 1998/99:60 sällsynta sjukdomar, ett för förebyggande av personskador samt ett för

miljörelaterade sjukdomar.

Det nuvarande ramprogrammet för folkhälsoområdet varar fram till år 2000. Beredningen av det framtida ramprogrammets utformning har därmed börjat. Kommissionen presenterade i april 1998 ett meddelande (KOM(1998) 230 slutlig) som ett diskussionsunderlag inför utformningen av ett nytt ramprogram, där kommissionen har uppställt ett antal områden som kan bli föremål för ett framtida samarbete. Med anledning av meddelandet antog rådet den 30 april 1998 respektive 12 november 1998 slutsatser vari man lyfter fram att det är viktigt att en horisontell ansats prioriteras med tre breda inriktningar: hälsodata, hälso-risker samt hälsodeterminanter, dvs. risk/friskfaktorer. Därmed skulle den nuvarande inriktningen med smala sjukdomsinriktade program frångås.

Frågan om integreringen av hälsofaktorer i andra politikområden har under året lyfts fram, då kommissionen presenterade en rapport om hur hälsofaktorer har beaktats inom övriga politikområden. Sverige har aktivt verkat för att hälsofaktorer skall integreras och har inför utformningen av det framtida samarbetet på folkhälsoområdet understrukit att sådan integrering måste ske på ett tidigt stadium. Många av de viktigaste och mest grundläggande bestämningsfaktorerna för hälsa ligger utanför den traditionella hälso- och sjukvårdssektorn. Sverige har därför poängterat att arbetet med de sociala bestämningsfaktorerna för folkhälsan måste stärkas och ges ökad tyngd.

12.10.1 Folkhälsoprogram

Inom åtgärdsprogrammet vad avser cancer har man utarbetat det tredje femåriga ramprogrammet för Europa mot cancer. Programmet omfattar insatser som bl.a. syftar till att förhindra dödsfall i förtid på grund av cancer, minska dödlighet i cancer och cancersjukdomarnas omfattning samt främja livskvaliteten genom att förbättra det allmänna hälso-tillståndet. Programmet startade 1985 och det första ramprogrammet omfattade perioden 1987–1989. Sverige har medverkat i tidigare cancerprogram sedan 1990.

Det övergripande målet för åtgärdsprogrammet för hälsofrämjande, utbildning och information är att bidra till en hög hälsoskyddsnivå i medlemsstaterna. Det gör man bl.a. genom att stödja insatser som rör strategier och strukturer för hälsofrämjande och uppbyggande av nätverk, riktad prevention till särskilt utsatta grupper i relation till speciella riskfaktorer, metoder för hälsoinformation och hälsoutbildning samt yrkesmässig utbildning i folkhälsoarbetet. Under 1998 har man bl.a.

prioriterat projekt och nätverk som rör en hälsosam kost, hälsofrämjande arbete inom primärvården, ojämlikhet i hälsa, äldres hälsa, hälso-främjande på arbetsplatsen och mental hälsa. I början av året startade det svenskkoordinerade projektet ”En jämförande analys av alkoholpolitiken och dess effekter i EU-länderna”.

Åtgärdsprogrammet för hälsoövervakning på folkhälsoområdet för åren 1997–2001 har som mål att bidra till att upprätta ett gemenskaps-system

Skr. 1998/99:60

111 Enligt arbetsprogrammet skall man uppnå detta mål genom att inrikta

arbetet på tre huvudområden: fastställande av hälsoindikatorer, inrättande av ett nätverk för förmedling av hälsodata samt analyser och rapporter.

Inom programmets ram skall en europeisk folkhälsorapport finansieras för år 2000.

Åtgärdsprogrammet mot aids och andra smittsamma sjukdomar berörs närmare nedan (se även 12.9.6).

12.10.2 Tobak

Den 4 december 1997 antog hälsoministerrådet en gemensam ståndpunkt om ett direktiv att förbjuda direkt och indirekt tobaksreklam (98/43/EG).

Detta är ett exempel på att integrationen av hälsofrågorna beaktas inom gemenskapens övriga politikområden. Kommissionens förslag till ett direktiv har diskuterats under flera år utan att kvalificerad majoritet i rådet kunnat uppnås. På grund av röstförhållandena inom hälsominister-rådet har en medlemsstats förändrade inställning till en gemensam reglering av tobaksreklamen öppnat för att ett beslut kunde tas i frågan. Beslutet trädde formellt i kraft den 22 juni 1998. Direktivet skall nu genomföras nationellt.

Kommissionen meddelade vid hälsoministerrådet den 12 november 1998 att man avser att lägga fram ett förslag till ändringar i direktiv 89/622/EEG, avseende märkning av tobaksvaror, bl.a. innehållsför-teckningar och varningstexter inför rådet och Europa-parlamentet under våren 1999.

12.10.3 Alkohol

Sverige har tillsammans med Finland erhållit medel – totalt 6,7 miljoner kronor – av kommissionen för att genomföra en länderjämförande undersökning om alkoholproblemens omfattning och alkoholpolitiken i samtliga EU-länder. Studien skall vara klar under hösten år 2000. Tanken är att denna undersökning skall tjäna som underlag för diskussioner om behovet av en samlad alkoholpolitik inom EU.

12.10.4 Narkotika

En framgångsrik EU-narkotikastrategi bör, enligt svensk uppfattning, inriktas mot att minska både utbud och efterfrågan och berör samtliga tre pelare. Artikel 129 i EG-fördraget utgör grunden för narkotikasamarbetet på folkhälsoområdet. När det gäller narkotikafrågor i EG-fördragets artikel 152 i dess lydelse enligt Amsterdamfördraget (som kommer att ersätta artikel 129 då Amsterdamfördraget ratificerats) är lagstiftning, vård och behandling fortfarande nationella angelägenheter för medlems-staterna.

Skr. 1998/99:60 Narkotikapreventionsprogrammet inom ramen för verksamhet på

folkhälsoområdet (1995–2000) har under året fortsatt sitt arbete.

12.10.5 Narkotikafrågor utanför folkhälsoområdet

Sverige stöder arbetet i EU:s myndighet på narkotikaområdet, Europeiska centret för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk i Lissabon. Syftet med centret är att samla och bearbeta information om narkotika och narkotikaberoende i medlemsstaterna för att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblematiken. I samtliga EU-länder genomfördes under en vecka hösten 1998 en gemensam satsning för att förebygga narkotikamissbruk. I Sverige ansvarade Folkhälsoinstitutet för samordningen.

Under 1998 påbörjades diskussionen i rådets horisontella narkotikagrupp om en ny EU-narkotikastrategi efter 1999. Den horisontella narkotikagruppen ansvarar för övergripande narkotikafrågor inom de tre pelarna. Sverige har med viss framgång motsatt sig strävanden att harmonisera lagstiftningen; en diskussion som senare tonades ned av det österrikiska ordförandeskapet.

12.10.6 Smittsamma sjukdomar

Under 1990-talet har det skett en rad förändringar som påverkat smittskyddssituationen. Människors alltmer omfattande resande till främst sydliga och tropiska länder, den ökande invandringen och handeln med livsmedel är några faktorer som haft betydelse i sammanhanget.

Övervakning av smittsamma sjukdomar är ett viktigt område för samarbete på europeisk nivå. Samarbetet inom smittskyddsområdet på EU-nivå är inriktat på informations- och erfarenhetsutbyte, forsknings-och utbildningsinsatser samt kompetensuppbyggnad i medlemsstaterna men också i Östeuropa. Smittskyddsfrågor är ett prioriterat område för Sverige i det fortsatta samarbetet.

Åtgärdsprogrammet mot aids och andra smittsamma sjukdomar (647/96/EG) utgör ett av de prioriterade områdena för EU:s arbete vad gäller folkhälsan. Syftet är att minska spridning och dödlighet av aids samt förekomsten av andra smittsamma sjukdomar. Detta sker genom ett utökat samarbete mellan medlemsstaterna och genom en samordning av deras förebyggande politik och program. Vidare skall man stödja olika icke-statliga organisationer, inklusive sammanslutningar av personer som berörs av hiv.

Rådet och Europaparlamentet har under september 1998 beslutat att inrätta ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar (2119/98/EG). Nätverkets uppgift skall bl.a. vara att utbyta information om utbrott av smittsamma sjukdomar och åtgärder som vidtas för att skydda befolkningen. Vidare skall man befrämja samarbete mellan medlemsstaterna och de nationella myndigheter som ansvarar för folkhälsan.

Skr. 1998/99:60

113 Sedan 1996 pågår ett samarbete mellan EU och USA om

övervakningen av smittsamma sjukdomar, vilket bl.a. skall främja utbildning och träning av professionella, samt svara för informations- och kunskapsutbyte mellan de nationella instituten. Stöd av institutions-uppbyggnad i Östeuropa genomförs också inom detta samarbete.

12.10.7 Blodsäkerhet

I samband med att Sverige anslöt sig till EU blev rådets direktiv 89/381/EEG om bl.a. självförsörjning med blod och blodprodukter bindande för Sverige. Enligt direktivet skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att främja gemenskapens självförsörjning med blod och plasma från människa. Sverige har aktivt medverkat till att ministerrådet i juni 1998 antog en rekommendation (EGT L 203, 21.7.1998) om blod- och plasmagivares lämplighet och screening av donerat blod inom EU. I rekommendationen anges bl.a. krav på givares lämplighet, tappningsvolymer, tidsintervaller mellan givningar och undersökning av donerat blod. På svenskt initiativ diskuterades under våren 1998 uppläggningen av en internationell studie av plasma-tappningsvolymer med representanter för Tyskland och Österrike samt kommissionen. Regeringen har den 5 november 1998 uppdragit åt Socialstyrelsen och Läkemedelsverket att med utgångspunkt i nämnda direktiv och rekommendation se över nationella föreskrifter i Sverige och pröva behovet av en särskild svensk lagstiftning för blod- och plasmaverksamheten.

12.10.8 Antibiotikaresistens

En alltför omfattande användning av antibiotika medför att bakterier blir resistenta (motståndskraftiga) mot läkemedlen. Detta kan leda till att svårbehandlade infektioner sprids inom befolkningen, vilket ger upphov till svårt mänskligt lidande och höga sjukvårdskostnader. Ett exempel är tuberkulosen, som är på återtåg i Europa och nu ofta orsakas av antibiotikaresistenta bakterier. Förekomsten av resistens hos vanliga bakterier som pneumokocker och stafylokocker är andra problem som uppstått. Läget i Sverige beträffande antibiotikaresistens är sannolikt ett av de bästa i Europa. Ett omfattande övervaknings-, registrerings- och informationsarbete förekommer bl.a. genom RAF (Referensgruppen för antibiotikafrågor) och det nationella nätverket STRAMA (Strategi-gruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotika-resistens).

Sverige arbetar aktivt i EU-samarbetet med frågan om antibiotika-resistens, för att den svenska hållningen skall vinna ökat gehör. Sverige har sedan inträdet i EU haft ett undantag från EG:s regler för användande av antibiotika som tillväxtbefrämjare. Detta undantag löpte ut vid årsskiftet 1998/1999. Användningen av antibiotika i djurhållningen har visats bidra till resistenta bakterier även hos människor.

Skr. 1998/99:60 Frågan om antibiotikaresistens togs upp vid hälsoministerrådet den 12

november 1998, som en uppföljning till en dansk konferens i ämnet.

Sverige gav sitt fulla stöd till att frågan skall beaktas inom ramen för EU-samarbetet. Tyskland meddelade slutligen att man avser att arbeta vidare med frågan om antibiotikaresistens. Tanken är att en resolution skall antas av hälsoministerrådet i juni 1999.