Finansiella tjänster

Det finansiella tjänsteområdet omfattar bank-, försäkrings- och värde-pappersfrågor. Nedan följer först en redogörelse för ett övergripande reformprojekt, Kommissionens handlingsram för det finansiella tjänste-området, följt av berättelser under respektive huvudrubrik om de viktigaste frågorna som behandlades under året.

Vid Europeiska rådets möte i Cardiff den 15 och 16 juni 1998 beställdes av kommissionen en handlingsram för en bättre fungerande inre marknad för finansiella tjänster. Tanken var att en effektiv inre marknad på området fungerar som en drivkraft för tillväxt och nya arbetstillfällen. Den 28 oktober fattade kommissionen beslut om en sådan handlingsram (KOM(1998) 625 slutlig). Där konstateras att införandet av en gemensam valuta, utvecklingen av ny teknik och globaliseringen av de finansiella marknaderna innebär krav på förbättrad gemenskaps-lagstiftning och mer effektiva tillsynsregler.

Dokumentet innehåller ett helt åtgärdspaket som berör såväl kommissionen som rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna (direkt). I paketet finns förslag på kompletterande regler, hur lagstiftningen kan bli mer generell efter en snabbare lagstiftnings-procedur, effektivare kontroll över genomförande av lagstiftningen i medlemsstaterna samt på förbättrade tillsynsregler och ett utökat samarbete mellan tillsynsmyndigheter. I handlingsramen finns även en procedur för hur prioriteringar ur paketet skall göras.

Vid Europeiska rådets möte i Wien den 11 och 12 december 1998 konstaterades att det finns en samsyn mellan medlemsstaterna om att ett genomförande av åtgärdspaketet skulle leda till avsedd effekt. Paketet är dock omfattande, och det är därför viktigt att det så snart som möjligt görs prioriteringar bland de föreslagna åtgärderna. För att bygga upp en enighet i genomförandet mellan medlemsstaterna och för att få ett brett politiskt perspektiv på dessa frågor, har det tillskapats en ”högnivågrupp”

bestående av finansministrarnas personliga representanter – dock ledd av kommissionen – med mandat att till Ekofin-rådets möte i maj 1999 presentera de projekt som bör prioriteras. Arbetet skall fokusera på att utveckla gemenskapslagstiftningen och samtidigt särskilt tillse att förslagen leder till ett gott konsumentskydd. Rådet skall sedan avge en rapport till Europeiska rådets möte i Köln i början av juni.

Sverige är i princip tillfreds med handlingsramen, såväl åtgärdspaketet som proceduren för att genomföra den.

10.1.1 Bank- och kreditväsendet

Elektroniska pengar

Kommissionen har den 21 september 1998 lagt fram ett direktivförslag om att starta och driva verksamhet i institut som ger ut elektroniska pengar (s.k. e-penninginstitut) samt om tillsyn av sådan verksamhet (KOM(1998) 461 slutlig). Förslaget innebär att näringsrättsliga regler

Skr. 1998/99:60 införs för e-penninginstitut. Tillståndsgivning och tillsyn skall enligt

förslaget gälla för dessa institut och detaljerade investeringslimiter införas för mottagna medel. En särskild förenklad tillsynsordning kommer dock att kunna tillämpas på företag med relativt små system för elektroniska pengar efter godkännande av tillsynsmyndigheten. Arbetet i rådsarbetsgruppen har påbörjats, och vid utgången av 1998 har fyra möten hållits. Sverige anser i första hand att det är för tidigt att införa en reglering på gemenskapsnivå och att i vart fall det omfattande regelverk som föreslås kan leda till att den tekniska utvecklingen på området hämmas.

Distansförsäljning av finansiella tjänster

År 1997 beslutades direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal. Det direktivet är inte tillämpligt på finansiella tjänster. Den 14 oktober 1998 lade kommissionen fram ett förslag (KOM(1998) 468 slutlig) till Europaparlamentets och rådets direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG, 97/7/EG, 98/27/EG. Direktivförslaget, som föreskriver total harmonisering, syftar bl.a. till att underlätta de finansiella tjänsternas fria rörlighet och att stärka konsumentskyddet. Det gäller vid distans-försäljning, dvs. vid köp av varor och tjänster i fall då köpare och säljare inte fysiskt träffar varandra i samband med att avtalet ingås. Direktiv-förslaget innehåller bl.a. regler om betänketid och ångerrätt för konsumenten. Regleringen skiljer sig dock från den i det tidigare beslutade direktivet. Sverige är positivt till ett direktiv men anser att direktivet bör vara ett minimidirektiv. Om möjligt bör regleringen följa samma mönster som i det befintliga direktivet.

Kapitaltäckningsregler m.m.

Tre nya direktiv om kapitaltäckningsregler antogs under sommaren.

Direktivet 98/31/EG, allmänt kallat CAD II, innebär huvudsakligen att kapitalkrav för marknadsrisk för positioner i råvaror och i råvaruderivat införs samt att s.k. egna riskberäkningsmodeller får användas av instituten för beräkning av kapitaltäckningskrav för marknadsrisker, efter godkännande av Finansinspektionen. Direktivet 98/32/EG inför nya riskviktningsregler för fordringar med säkerhet i form av panträtt i kommersiella fastigheter samt för s.k. hypoteksbaserade värdepapper (mortgage backed securities). Direktivet 98/33/EG innebär bl.a. en utvidgad möjlighet till informationsutbyte mellan myndigheter med tillsynsansvar på det finansiella området, möjlighet till lägre riskviktning på kyrkor som har rätt att uppbära skatt, utvidgning av kapitalkraven för kreditrisk i derivat, instrument till att omfatta aktie- och råvarubaserade derivat (vid sidan av ränte- och valutakursderivat), samt en möjlighet att undanta derivatkontrakt som handlats utanför en börs (OTC), men som clearats genom en clearingorganisation, från kapitaltäckningskrav i likhet med vad som gäller för börshandlade derivatkontrakt.

Skr. 1998/99:60

91 I december 1997 lade kommissionen fram ett förslag till s.k. kodifiering

av ett antal centrala direktiv på kreditinstitutsområdet, bl.a. de bägge banksamordningsdirektiven, kapitaltäckningsdirektiven, direktivet om gruppbaserad tillsyn och direktivet om stora exponeringar (KOM(97) 706 slutlig). Kodifieringen innebär att de nu gällande bestämmelserna i de olika direktiven samlas i ett direktiv i syfte att ge en mer överskådlig bild av vad som i dag är tillämplig lag på området. Kodifieringen skall inte innebära några materiella ändringar av bestämmelserna. Under året har fem möten hållits i den rådsarbetsgrupp som behandlar förslaget.

10.1.2 Försäkringsväsendet

Utökad tillsyn över försäkringsbolag i en grupp

Kommissionen lade i oktober 1995 fram ett förslag till direktiv om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (KOM(95) 406 slutlig). Det föreslagna direktivet är avsett att komplettera den tillsyn som genomförts genom EG:s tidigare försäkringsdirektiv.

Direktivförslaget innehåller regler för beräkning av ”jämkad” solvens för försäkringsföretag i en försäkringsgrupp. Vid beräkningen skall man ta bort dubbel användning av kapitalbaselement mellan försäkringsbolag (s.k. double gearing) samt av kapital som skapats internt inom gruppen.

Förslaget innehåller vidare regler om informationsplikt för försäkrings-företag, övervakning av affärstransaktioner inom gruppen samt samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter. De föreslagna reglerna är ägnade att öka försäkringsföretagens stabilitet och försäkringstagarnas trygghet. I Coreper fick man i november 1997 till stånd en politisk överenskommelse om ett kompromissförslag som sedan bekräftades av rådet. Efter att ingresstexten och Europaparlamentets ändringsförslag diskuterats i början på 1998 antog rådet en gemensam ståndpunkt den 30 mars. Parlamentet genomförde sin andra läsning av direktivet enligt den gemensamma ståndpunkten, dvs. förslaget i den form som antogs av rådet, under sommaren 1998. Vid parlamentets omröstningen i september samma år röstades rådets gemensamma ståndpunkt igenom utan ändringar. Rådet antog slutligen direktivet 98/78/EEG den 13 oktober 1998.

Rekonstruktion och konkursregler för försäkringsföretag

Kommissionen lade i januari 1987 fram ett förslag på direktiv om samordning av bestämmelser om konkurs m.m. av försäkringsföretag som bedriver direkt försäkringsverksamhet. Förslaget ändrades 1989 (8721/89). Det luxemburgska ordförandeskapet gjorde under hösten 1997 ett försök att blåsa liv i direktivförslaget, som inte behandlats för behandling i rådsarbetsgruppen sedan våren 1995. Våren 1998 lade det brittiska ordförandeskapet fram ett ändrat direktivförslag. Förslaget har varit föremål för fortsatt arbete i rådsarbetsgruppen vid tre möten under

Skr. 1998/99:60 det österrikiska ordförandeskapet. Det nya förslaget reglerar inte bara

konkurs, rekonstruktion och andra insolvensförfaranden, utan också likvidation av försäkringsföretag. Till skillnad mot kommissionens förslag inriktas det nuvarande förslaget på ömsesidigt erkännande av nationella förfaranden snarare än en harmonisering av dessa. Som komplement till ömsesidigheten föreslås en minimiharmonisering av förmånsrättsreglerna.

Enligt förslaget skall medlemsstaterna kunna välja mellan två varianter, särskild och allmän förmånsrätt för försäkrings-fordringar. Vidare avser man att genom förslaget säkerställa information och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i hemlandet och det land där bolaget har filial. Ett informationssystem föreslås i syfte att skydda fordringsägarnas rättigheter.

Dessutom skall fordringsägare inom samma förmånsklass behandlas lika.

Sverige ser positivt på arbetet med direktivförslaget i dess nuvarande utformning. Det har tidigare visat sig svårt att harmonisera konkurs- och förmånsrätten på inremarknadsnivå. Det nu liggande förslaget med ömsesidigt erkännade i vilket harmoniseringssträvandena begränsas till minimiharmonisering av förmånsrättsreglerna torde vara en mer framkomlig väg.

Reglering av försäkringsförmedlare

Kommissionen följde under hösten 1998 upp arbetet som inleddes hösten 1997 med att se över och diskutera en eventuell utvidgning av 1976 års försäkringsförmedlardirektiv. Vid ett möte som hölls i november 1998 fortsatte diskussionerna om en utvidgning av direktivet genom införlivande av delar av rekommendationen från 1991 angående försäkringsförmedlare. De delar som diskuterades var i huvudsak yrkes-ansvarsförsäkring, tillräckliga ekonomiska resurser, öppen information och registrering. Diskussionerna fördes med inriktning på att införa en begränsad harmonisering och ett ömsesidigt erkännande av registrering.

Kommissionen väntas tidigast under våren 1999 presentera ett första utkast till förslag på reglering.

10.1.3 Värdepappersmarknaden

Reducering av legala risker

I maj antogs ett direktiv, 98/26/EG, om slutgiltig avveckling i system för överföringar av betalningar och värdepapper. Syftet med direktivet är att begränsa systemriskerna på finansmarknaderna genom att reducera de legala riskerna vid clearing- och avvecklingsverksamhet avseende betalningar och finansiella instrument. Direktivet tar sikte på sådana system som överför stora betalningar mellan aktörerna på finans-marknaderna. Ett sådant system är t.ex. Riksbankens RIX-system. Även system för överföringar av finansiella instrument omfattas i enlighet med den svenska ståndpunkten. Direktivet innehåller bl.a. regler om nettning, tidpunkten för inledande av ett konkursförfarande och ställda säkerheter.

Skr. 1998/99:60

93 Direktivet skall vara införlivat i de nationella rättsordningarna den 11

december 1999.

Värdepappersfonder

Kommissionen presenterade 1994 ett direktivförslag om ändringar i 1985 års direktiv 85/611/EEG om fondföretag. Direktivet innehåller regler för värdepappersfonder. Sedan enighet om ändringsförslaget inte kunnat uppnås presenterade kommissionen i juli 1998 förslag till två direktiv om ändringar av 1985 års direktiv (KOM(1998) 449 och 451 slutlig). Det ena förslaget innehåller regler om utvidgade investeringsmöjligheter för värdepappersfonder och förtydligande av vissa oklarheter i det befintliga direktivet. Det andra förslaget är huvudsakligen inriktat på fondbolagen.

Reglerna anpassas till det befintliga regelverket för andra aktörer på området för finansiella tjänster. Förslaget innehåller vidare bestämmelser om att fondbolag skall få ägna sig åt bl.a. individuell portföljförvaltning.

Nya regler föreslås även om s.k. förenklade informationsbroschyrer.

Sverige stöder i huvudsak direktivförslagen. Under hösten har direktivförslagen diskuterats vid fyra möten i en rådsarbetsgrupp.

Diskussionerna i arbetsgruppen kommer att fortsätta under Tysklands ordförandeskap.

Inrättande av en värdepapperskommitté

Direktivförslaget (KOM(95) 360 slutlig) om inrättande av en värde-papperskommitté, motsvarande kommittéerna på bank- och försäkrings-området, föll sedan rådet och Europaparlamentet inte kunnat enas vid förlikningsförhandlingarna. Oenigheten gällde främst vilken besluts-procedur som skulle gälla för kommittén.

10.2 Telekommunikation

Förberedelserna för en avreglering av telemarknaden inom EU har pågått sedan 1980-talet. Sverige har sedan inträdet i unionen deltagit aktivt i denna process och är i princip positivt inställt till det gemensamma regelverk som utformas. Den svenska telelagen (1993:597) är i stort sett i överensstämmelse med EG:s regelverk, men vissa justeringar kan komma att bli nödvändiga med anledning av de senast antagna direktiven.

10.2.1 Nya regler om taltelefoni

Den 26 februari 1998 antogs ett nytt taltelefonidirektiv (98/10/EG).

Direktivet avser i första hand att göra det tidigare direktivet (95/62/EG) tillämpligt på alla telekommunikationsföretag på en liberaliserad telemarknad samt att förtydliga innehållet av samhällsomfattande tjänster i takt med utvecklingen på området. Direktivet innehåller bl.a.

bestämmelser om att ett fast, allmänt tillgängligt telenät och en

Skr. 1998/99:60 taltelefonitjänst skall tillhandahållas inom medlemsstaten. Vidare skall

medlemsstaten säkerställa att det finns bestämmelser för abonnemangs-avtal, taxe- och debiteringsprinciper, kostnadsredovisning, nummer-upplysningstjänster och telefonautomater. Det nya direktivet skall vara genomfört i medlemsstaterna senast den 30 juni 1998.

10.2.2 Terminaldirektivet

Europaparlamentet och rådet har i december 1998 enats om innehållet i ett direktiv om radio- och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse, det s.k. terminal-direktivet. Direktivet syftar till att harmonisera lagstiftningen på marknaden för radio- och teleterminalutrustning för att uppnå fri rörlighet på den inre marknaden. Detta bör främja konkurrensen och stimulera innovationsprocesserna inom sektorn till gagn för såväl näringsliv som konsumenter.

10.2.3 Mobil och trådlös kommunikation

Vidare har Europaparlamentet och rådet antagit ett gemensamt beslut om ett samordnat införande av ett system för mobil och trådlös telekommunikation av tredje generationen i gemenskapen (UMTS).

Beslutet syftar till att underlätta ett snabbt och samordnat införande av UMTS. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att möjliggöra ett samordnat och gradvist införande av UMTS-tjänster senast den 1 januari 2002, och de skall inrätta ett system för auktorisation för UMTS senast den 1 januari 2000.

10.2.4 Konvergens mellan telekommunikation, medier och informationsteknik

Under året har också frågan om konvergens mellan sektorerna telekommunikationer, medier och informationsteknik diskuterats flitigt inom EU. Europeiska kommissionens generaldirektorat för tele-kommunikation, informationsmarknaden och användning av forsknings-resultat (GD XIII) publicerade den 3 december 1997 grönboken om konvergens. Generaldirektoratet för information, kommunikation, kultur och audiovisuella medier (GD X) aviserade därefter att man avsåg att aktivt delta i beredningsarbetet. Parallellt med teleministrarnas arbete med grönboken behandlas frågan även av kulturministrarna. Den svenska regeringen lämnade remissvar med anledning av grönboken den 14 maj 1998. Under sommaren 1998 presenterade GD X och GD XIII tillsammans en sammanfattning av resultaten av remissförfarandet tillsammans med tre ytterligare frågor som kommissionen begärde syn-punkter på. Sverige avgav ett svar den 5 november 1998. Kommissionen förväntas återkomma i början av 1999 med förslag till en handlingsplan.

Skr. 1998/99:60

95

10.3 Post

10.3.1 Postdirektivet

1995 beslutade kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om gemensamma regler för utvecklingen av posttjänster i gemenskapen och för förbättring av servicekvaliteten. Vid telekommunikationsrådet i december 1997 godkändes efter flera års diskussioner ett omarbetat förslag, direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utveckling av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna. Direktivet publicerades den 21 januari 1998 och medlemsländerna skall ha genomfört regleringen senast den 21 februari 1999.

Under försommaren 1998 inledde kommissionen arbete i en föreskrivande kommitté, en så kallad III a-kommitté. Kommittén har endast träffats en gång under året. Kommissionen har under året också arbetat med ett nytt förslag för den fortsatta avregleringen av gränsöverskridande post och direktreklam. Enligt gällande postdirektiv skulle kommissionen presentera ett förslag senast den 31 december 1998.

Förslaget är emellertid försenat och förväntas komma i början av 1999.

11 Skatter

Arbetet med att harmonisera skatter inom EU har pågått en lång tid. Det gäller företrädesvis de indirekta skatterna där gemenskapens ansträngningar lett till förhållandevis långtgående resultat. På andra områden, som beskattning av individer och företag, går arbetet emellertid långsammare.

11.1 Skattepaketet

Ministerrådet fattade den 1 december 1997 ett beslut om ett skattepaket avseende direkt beskattning i syfte att hindra skadlig skattekonkurrens (EGT C 2, 6.1.1998, s. 1). Skattepaketet består av en rad slutsatser beträffande beståndsdelarna i paketet, nämligen en uppförandekod för företagsbeskattning, riktlinjer för ett direktiv om sparande samt ett direktiv om beskattning av ränte- och royaltybetalningar mellan företag.

Under 1998 har det pågått ett intensivt arbete med att föra utvecklingen framåt beträffande de olika delarna i paketet.

Skr. 1998/99:60 11.1.1 Uppförandekoden för företagsbeskattning

Ministerrådet och medlemsstaterna antog i december 1997 en politiskt bindande uppförandekod för företagsbeskattning. Syftet med koden är att minska de snedvridningar på den inre marknaden som kan bli följden av skadlig skattekonkurrens mellan medlemsstaterna. Koden innehåller bl.a.

kriterier för vad som skall anses vara skadlig skattekonkurrens och bestämmelser om hur potentiellt skadliga skatteåtgärder skall granskas.

Den innehåller också ett åtagande för medlemsstaterna att avveckla sådana skatteåtgärder som anses som skadliga samt att inte införa nya skadliga åtgärder. Under våren 1998 inrättades rådsarbetsgruppen Uppförandekodgruppen som har till uppgift att utföra granskningen enligt koden. Gruppens arbete har därefter i huvudsak bestått i att sammanställa beskrivningar av de skatteåtgärder i medlemsstaterna som kan tänkas falla under kodens tillämpningsområde samt att inleda granskningen av dessa åtgärder med hjälp av kodens kriterier.

11.1.2 Ett direktivförslag om beskattning av sparande

I maj 1998 presenterade kommissionen ett förslag till ett direktiv i syfte att säkerställa en effektiv minimibeskattning av ränteinkomster från sparande i gemenskapen (KOM(1998) 295 slutlig). Direktivförslaget behandlar räntor som utbetalas i en medlemsstat till enskilda personer som är bosatta i en annan medlemsstat. Direktivet bygger på en samexistensmodell enligt vilken varje medlemsstat efter eget val antingen tar ut en minimikällskatt eller förser andra medlemsstater med uppgifter om inkomster från sparande. Den i förslaget angivna minimikällskatten är 20 procent. Arbetet med direktivet i rådsarbetgrupp har inletts.

11.1.3 Ett direktivförslag om beskattning av ränte- och royaltybetalningar

I mars 1998 presenterade kommissionen ett förslag till ett direktiv om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royaltier som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (KOM(1998) 67 slutlig).

Avsikten är att källskatter som tas ut på ränte- och royaltybetalningar inom koncerner skall avskaffas inom gemenskapen.