Mediefrågor

25.2.1 MEDIA II

Under 1998 har ansökningsomgångar ägt rum inom samtliga av de tre delprogrammen utbildning, utveckling och distribution. Budgeten var för hela programmet under år 1998 ca 65 miljoner ecu. Bland de totalt 36 beviljade ansökningarna till utbildningsprogrammet fanns inte någon svensk. Inom utvecklingsprogrammet beviljades 241 ansökningar, varav 7 svenska. Av drygt 500 beviljade ansökningar inom distributions-programmet var ca 40 svenska. Inom ramen för det automatiska distributionsstödet har 6 svenska distributörer beviljats sammanlagt ca 395 000 ecu. Under året har man gjort en halvtidsutvärdering av

Skr. 1998/99:60 programmet och beslut om en eventuell förlängning av programmet och

andra förändringar kommer att fattas under 1999.

25.2.2 Garantifonden

Kommissionen lade i november 1995 fram ett förslag till garantifond för stöd till europeisk audiovisuell produktion men förslaget vann inte stöd i rådet. Under 1997 vidareutvecklades kommissionens förslag i ett antal kompromissförslag, men de fick inte heller något gehör i rådet. Frågan togs upp vid den audiovisuella konferensen i Birmingham i april 1998 under det brittiska ordförandeskapet. Konferensslutsatserna diskuterades vid det formella kulturrådsmötet den 28 maj 1998. Troligen kommer frågan om garantifonden att tas upp i samband med utvärderingen av MEDIA II-programmet.

25.2.3 Genomförande av det nya TV-direktivet

I proposition 1997/98:184 föreslogs vissa ändringar i radio- och TV-lagen för att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television.

Bestämmelserna om i vilka fall Sverige skall ansvara för en TV-sändning skulle förtydligas. En helt ny bestämmelse skulle införas för att möjliggöra att TV-sändningar av viktiga evenemang blir tillgängliga för en väsentlig del av allmänheten i en EES-stat. Vidare föreslogs ett förbud mot försäljningsprogram för läkemedel och medicinsk behandling i televisionen liksom ett förbud mot sponsringsmeddelanden i TV-program för receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som endast är tillgänglig efter ordination. Dessutom skulle TV-program med ingående våldsskildringar eller med pornografiska bilder föregås av en varningssignal i ljud eller en varning som anges löpande i bild.

Under riksdagsbehandlingen av ärendet beslutades att regeringens förslag vad avser möjligheterna att upprätta en s.k. svensk TV-lista skulle behandlas av konstitutionsutskottet under våren 1999. I övrigt beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag, dock med den korrigeringen att lagändringarna skulle träda i kraft den 1 februari 1999 i stället för den 1 januari 1999 (bet. 1998/99:KU13, rskr. 1998/99:100).

Enligt direktivet skall en kontaktkommitté inrättas. Kommittén träffas regelbundet för diskussioner mellan kommissionen och medlemsstaterna om tillämpningen av direktivet. Sverige företräds i kommittén av tjänstemän från Kulturdepartementet och Granskningsnämnden för radio och TV.

Enligt det nya direktivet skall kommissionen tillsammans med de berörda myndigheterna i medlemsstaterna undersöka möjliga fördelar och nackdelar med att genomföra ytterligare åtgärder i syfte att underlätta föräldrars eller vårdnadshavares kontroll över vilka program minderåriga

Skr. 1998/99:60

191 uppdrag kommissionen. Avsikten är att en rapport skall lämnas till

kommissionen i början av år 1999.

Vid förhandlingarna om det nya direktivet drev Sverige frågan om mer långtgående restriktioner i fråga om TV-reklam till barn. Dessa strävanden ledde till att kommissionen åtog sig att göra en studie av hur TV-reklam och köp-TV påverkar underåriga med avsikt att på nytt granska denna fråga vid nästa revidering av direktivet. Studien kommer, efter avslutat upphandlingsförfarande, att starta i början år 1999.

25.2.4 Public service-radio och public service-TV

Vid regeringskonferensens avslutning i Amsterdam enades medlems-staterna, med bl.a. Sverige som pådrivande part, om ett protokoll till fördraget som i huvudsak innebär att varje medlemsstat har rätt att bestämma omfattningen, finansieringen och organisationen av public service-radio och public service-TV. Finansieringen får dock inte påverka handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset, varvid kraven på att utföra uppdraget att verka i allmänhetens tjänst skall beaktas.

Kommissionen (GD IV) presenterade hösten 1998 ett diskussions-papper om eventuella riktlinjer för hur kommissionen bör agera när det gäller klagomål från kommersiella aktörer om att offentlig finansiering av public service-radio och -TV snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Kommissionen bedömde att denna verksamhet omfattas av fördragets konkurrensregler och hade flera synpunkter på definition och finansiering av public service-uppdraget: bl.a. ifrågasätts om vissa programtyper som sport, underhållning, långfilmer och liknande bör kunna omfattas av ett public service-uppdrag. Samtliga medlemsstater framförde vid ett multilateralt möte om statsstöd den 20 oktober 1998 stark kritik mot kommissionens sätt att beskriva konkurrenssituationen på radio- och TV-området samt den tolkning som görs av det protokoll som fogats till Amsterdamfördraget.

Mot denna bakgrund fick det österrikiska ordförandeskapet i uppdrag av kulturministrarna att arbeta fram ett förslag till resolution om public service-verksamheten. Vid rådsmötet den 17 november 1998 antogs resolutionen som, liksom protokollet, är en stark markering från medlemsstaterna att public service-medier är en nationell angelägenhet värd att slå vakt om. Public service-verksamhetens viktiga roll och funktion vad gäller social sammanhållning och kulturell mångfald i ett demokratiskt samhälle understryks. Vidare sägs att public service-företag skall kunna förse hela befolkningen med en bred variation av alla sorters program av hög kvalitet. Det är legitimt för sådana företag att söka en bred publik, och det är viktigt att de tillåts dra nytta av den tekniska utvecklingen.

Skr. 1998/99:60 25.2.5 Konvergens mellan telekommunikationer, medier och

informationsteknik

I december 1997 beslutade kommissionen om en grönbok om konvergens mellan sektorerna för telekommunikationer, medier och informations-teknik, och vilka följder detta får för lagstiftningen. Grönboken skickades ut till medlemsstaterna för synpunkter bl.a. vad gäller de i boken presenterade tre alternativen för den framtida regleringen inom sektorn:

att bygga vidare på nuvarande strukturer, att utveckla nya särskilda regler för nya medier eller att införa en helt ny regleringsmodell för samtliga sektorer.

I det svenska svaret på grönboken om konvergens hänvisade regeringen till den pågående svenska konvergensutredningen (Ku 1997:05) som lämnar sina förslag den 28 februari 1999. Sverige ville därför avvakta med att ta slutlig ställning i de aktuella frågorna.

Under sommaren 1998 presenterade kommissionen en sammanfattning av svaren på konvergensgrönboken och formulerade i detta sammanhang tre diskussionsfrågor. Frågorna rör följande områden: att få tillgång till nät och digitala portar i en konvergerad miljö, att skapa ramar för investeringar, innovation och främjande av europeisk produktion och att säkerställa en balanserad regleringsstrategi. Även i detta svar hänvisar Sverige till den pågående konvergensutredningen. Kommissionen återkommer i början av år 1999 med förslag till en åtgärdsplan.

25.2.6 Audiovisuell statistik

Kommissionen lade hösten 1998 förslag till beslut om att upprätta en gemensam infrastruktur för statistisk information om industri och marknader inom den audiovisuella sektorn. Kommissionen anger i sitt förslag att målet med beslutet är att upprätta den gemensamma infrastruktur för statistisk information som krävs för att kunna fastställa och genomföra en gemenskapspolitik för industri och marknader inom audiovisuella och närliggande sektorer. Ministerrådet förväntas fatta beslut under våren 1999 om ett direktiv i syfte att upprätta en gemensam infrastruktur för statistik.

25.2.7 Framtida audiovisuell politik

Kommissionsledamoten Marcelino Oreja har tillkallat en grupp med framstående personer med anknytning till det audiovisuella området.

Under hösten 1998 presenterade gruppen rapporten The digital age – European audiovisual policy. Rapporten innehåller rekommendationer som omfattar bl.a. mediernas roll för samhället och demokratin, finansiering av TV-produktioner, behov av finansiella stödåtgärder, public service-TV:s roll och finansiering, regelverk och reglerande myndigheter samt upphovsrätt. Kommissionen avser att återkomma under år 1999 med förslag till fortsatt arbete.

Skr. 1998/99:60

193 25.2.8 Skydd för minderåriga och mänsklig värdighet

I juni 1998 beslutade rådet om en rekommendation om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och den mänskliga värdigheten. Medlemsstaterna rekommenderas att bl.a. främja självreglering och delta i samarbete för att utveckla metoder för en jämförbar utvärdering.