Det går att understryka att det i såväl CAV som AiS knyts personliga kontakter. Vidare är det viktigt för medlemmarna att i båda fallen företräda en organisation från arbetslivet eller akademin – det finns en formell tillhörighet och kompetens som har betydelse för deras medlemskap i båda dessa verksamheter. Samtidigt kan vi ta fasta på att rollfördelningen inte artikuleras lika tydligt i AiS som i CAV. I förstnämnda nätverk är betydelsen av personliga relationer och tillit till varandra viktigare; verksamheten består av en sammanbindande praktik där for- mella roller får mindre betydelse (Putnam, 2001:24f).
Förtroendet för forskaren baserar sig under sådana omständigheter mindre på att denne sitter inne med expertkunskaper som ska förkunnas under föreläsning- ar. Att deltagarna har olika motiv och organisatorisk tillhörighet (i forskarens fall akademin) är dock fortsatt betydelsefullt för den kunskapsbildning som sker. Det finns vidare en faktisk arbetsdelning mellan akademiker och företagsledare även i nämnda bokprojekt. Men den betydelse som forskare och praktiker tillskrivs framstår som mer flytande och ömsesidigt fördelad i det mindre nätverket AiS än i CAV (Oudhuis & Rolandsson, 2007) (jämför med Holmstrands resonemang om forskningscirklar). I nätverket med dess sammanbindande praktik bygger förtro- endet för de forskare som deltar mindre på en artikulerad expertroll och mer på att denne kan sätta sig in i och kommentera praktikerns specifika erfarenheter. Relationen bygger inte lika mycket på en förutsägbar och formell auktoritet, och följdriktigt gäller det för forskaren att förhandla sig fram till att få forska till- sammans med företagsledarna (Svensson m.fl., 2002:11f).
En sådan förhandling ägde bland annat rum i samband med att vi som forskare fick omvärdera såväl våra metodresonemang som den slutprodukt som boken är tänkt att vara. Förutsättningarna inom centrat, d.v.s. CAV, är däremot annorlun- da. I det sammanhanget tycks forskaren ta plats i ett tydligare arrangemang för kunskapsspridning. Det gäller att nå ut till en större variation av aktörer som man inte nödvändigtvis har en personlig relation till, och som föreläsare ska inbjudna akademiker också agera dragplåster. Det medför att forskaren ikläder sig en for- mell roll som såväl arrangör som föreläsande expert. Det är en överbryggande praktik som präglar CAV (Putnam, 2001), med en tydligare arbetsdelning mellan praktiker och akademiker. Forskaren blir till en kunskapsbildande expert för oli- ka intressenter; som förmedlar kunskap om generella skeenden och mönster i ar- betslivet, medan praktikern berättar om egenupplevda fall.
Avslutande reflektioner om de organisatoriska villkoren Det kan återigen understrykas att parternas olika kunskapsintressen eller rollför- delning dem emellan inte försvinner helt i nätverket AiS. Den kunskapsbildning tillsammans med företagsledarna som sker, bygger däremot mycket på att ledar- na själva kommer till tals vid seminarier och genom sina texter (Oudhuis & Ro- landsson, 2007). De lutar sig inte tillbaka och lyssnar på en föreläsning eller tar goda råd, utan de diskuterar och skriver om det som angår dem på ett personligt och informellt vis. I likhet med de erfarenheter av reflektionsmöten som Holm- qvist redogör för i sitt kapitel tycks engagemanget då även ha kommit tillbaka,
och för vår del som forskare har det blivit lättare att understryka vikten och nyt- tan av att delta i dessa textdiskussioner. Det har gjort det möjligt att konsolidera nätverket som vid en tidpunkt tycktes vara på väg att upphöra på grund av att formella och administrativa uppgifter tog överhand och att det var en stor om- sättning av medlemmar. Vi tolkar det som att en avgränsad verksamhet, som bygger på direkta relationer mellan personer, är mer lämplig för ett interaktivt forskningsupplägg där deltagarna strävar efter ett engagerat och personligt me- ningsutbyte bortom formella uppgifter och beskrivningar (jfr Kvale, 1997).
Det förlopp vi ser i AiS utveckling stödjer emellertid också teoretiska resone- mang och tidigare forskning som hävdar att sociala forum som bygger på person- liga relationer samtidigt kräver mycket underhåll för att överleva (Bovaird & Lo- effler, 2005:154f). Att ett sådant nätverk är avhängigt personer vars engagemang inte så lätt låter sig bytas ut, gör det viktigt att de som deltar hela tiden är bered- da på att medlemsförändringar även kräver förändringar i verksamheten. Det blir viktigt att hålla liv i ett informellt meningsutbyte om nätverkets innehåll, inte minst när deltagarna utgörs av företagsledare som ständigt riskerar att omplace- ras eller byta jobb.
Att förlita sig på etablerade formalia som ger upplysningar om vad vi kan för- vänta oss av olika organisationers företrädare – exempelvis forskaren som den föreläsande experten – tycks däremot ha fungerat bra för att kommunicera till en bredare skara intressenter, när centrat väl var igång. CAV-deltagandet har kunnat upprätthållas på en betydligt mer rutinmässig grund än AiS, och har givit upphov till en bredare bas att bygga verksamheten på (Putnamn, 2001). Samtidigt bör vi komma ihåg de förtroendesvårigheter som vi forskare upplevde vid etableringen av centrat, fast då beroende på högskolans egen ledning. Det verkar som om man från högskolan inte förväntade sig att arbetslivet skulle uppvisa ett så pass omfat- tande intresse att de skulle vilja betala för ett medlemskap. Startsträckan var helt enkelt längre vid etablerandet av den mera formella verksamheten som CAV är. Mobiliseringen gick trögt i början.
Ytterligare ett problem med ett mer formellt arrangemang är förstås att inter- aktionen mellan forskare och praktiker kan tappa intensitet (Bovaird & Loeffler, 2005). Rollbaserade förväntningar, inte minst på forskarparten, artikuleras och riskerar att begränsa kunskapsbildningen till att bestå av sedvanliga förläsnings- serier (jfr. Kramer, 1999). För den som önskar lära sig mera om t.ex. hur det är att arbeta som företagsledare, är det inte svårt att se faran av att man under sist- nämnda förutsättningar fastnar i vad Svensson beskrivit som ett artigt konferer- ande, där utbytet med forskarens begränsas till mer allmänna och abstrakt reso- nemang (Svensson, 2001). Det kan vidare bli betydligt svårare för deltagare från arbetslivet att peka på nyttan av att delta, än när det som avhandlas är självupp- levda fall på det vis som är fallet inom nätverket AiS.
Det behövs förstås betydligt mer forskning för att bättre förstå vilka följder som olika former av interaktivt organiserade forskningsformer får för forskarrol- len. Vi kan dock säga att den interaktiva kunskapsbildning som ägt rum inom CAV och AiS, har upplevts som positiv; deltagarna har uppskattat möjligheten att pröva och formulera om sina perspektiv på arbetslivet. Vidare kan vi på basis av denna text sluta oss till att den ”sociala robusthet”, d.v.s. det empiriska grun-
dandet som sådana nya former av kunskapsproduktionen sägs leda till gäller, fast i olika utsträckning i olika former av kunskapsbildning (Gibbons m.fl., 1994).
Vad gäller forskarrollen är det intressant att notera den betydelse som en så- dan närhet till empirin kan leda till. Beroende på vilken närhet som finns till oli- ka arbetsplatser och dess företrädare axlar forskaren i de fall som här diskuteras olika roller. Det är roller som består av att vara antingen en analyserande kom- mentator eller en administrerande konferensarrangör och expertföreläsare. Detta tycks i sin tur hänga ihop med de olika former av organisatoriska sammanhang som präglar AiS och CAV, där förtroendet är mer personligt i det första fallet och mer formellt och rollbaserat i det andra. Den analyserande och kommente- rande forskaren ges mer utrymme i det mindre nätverket, inom ramen för det personliga förtroendet mellan akademiker och praktiker. En sådan slutsats leder oss slutligen till frågan om detta bara gäller i vårt fall eller om så är fallet även i andra sammanhang. Med stöd av tidigare forskning och andra kapitel i denna bok som visar på vikten av en ömsesidig dialog, skulle vi kunna argumentera för att vårt fall inte är unikt, och därav också argumentera för personliga och nät- verksliknande former i arbetet med att skapa interaktiv och socialt robust forsk- ning. Fler studier är visserligen önskvärda, men utifrån denna studie kan vi säga att ett interaktivt upplägg, där syftet är att forska med, gynnas av en mer sam- manbindande praktik. Den som gör det valet bör emellertid vara beredd på att få bygga nätverket och dess relationer om och om igen.
Referenser
Amble, N & Gjerberg, E (2006) ”Refleksjon som arbeidspraksis - om utviklingen av et ”mestringsverktøy” for pleie og omsorgstjenesten”, artikel presenterad vid Nordisk so- ciologikonferens, Åbo 18-20 augusti, 2006.
Appelqvist, R & Oudhuis, M (2002) ”Nätverk för den goda arbetsorganisationen – Hög- skolan och tredje uppgiften”, i Jansson, B, Nyström, Ö & Trägårdh, B (red.), Den glo- kala utmaningen. Samverkansmönster och näringslivsutveckling i Västsverige. Ss. 170-186. Stockholm: Atlas.
Backlund, T, Hansson, H & Thunborg, C (red.) (2001) Lärdilemman i arbetslivet. Lund: Studentlitteratur.
Benner, M (2000) “Den enfaldiga forskningspolitiken – en diagnos”, i Fridlund, M & Sandström,U (red.), Universitetets värden – Bidrag till den forskningspolitiska debat- ten. Ss.94-105. Stockholm: SNS.
Bovaird, T & Loeffler, E (2005) “Communities, Trust and Organisational Responses to Local Governance Failure”, i Watson, S. & Moran, A. (red.) Trust, Risk and Uncer- tainty. Ss. 143-162. Hampshire, New York: Palgrave MacMillan.
Fridlund, M & Sandström, U (red.) (2000) Universitetets värden – Bidrag till den forsk- ningspolitiska debatten, Stockholm: SNS.
Fuller, S (2003) “In Search of Vehicles for Knowledge Governance: On the Need for In- stitutions that Creatively Destroy Social Capital”, i Stehr, N. (red.), The Governance of Knowledge. Ss. 41-78.New Brunswick, N.J., London, Transaction Books.
Garsten, C & Jacobsson, K (red.) (2004) Learning to be Employable - New Agendas on Work, Responsibility and Learning in a Globalizing World, Hampshire, New York: Palgrave Macmillan.
Granovetter, M (1983) "The Strength of Weak Ties: A Network Theory Revisited", i So- ciological Theory, 1: 201-233.
Gustavsen, B (2002) ”Research and the Challenges of Working Life”, i Interaktiv forsk- ning – för utveckling av teori och praktik, i Svensson, L., Brulin, G., Ellström, P-E., Widergren, Ö. (red.) (2002), Forskningsrapport 2002:7. Ss. 23-28. Arbetsliv i om- vandling, Arbetslivsinstitutet, Stockholm.
Gustavsen, B (2003) ”New Forms of Knowledge Production and the Role of Action Re- search”, i Action Research, 1(2): 153-164.
Gibbons, M, Limoges, C, Nowotny, H, Schwartzman, S, Scott, P, Trow, M (1994) The new production of knowledge : the dynamics of science and research in contemporary societies, London: Sage Publications.
Giddens, A (1990) The Consequences of Modernity, Cambridge: Polity Press Holmer, J & Starrin, B (red.) (1993) Deltagarorienterad forskning. Lund: Studentlitteratur.
HSS (2001), Forskningssamverkan och nya former av kunskapsbildning, Proceedings from the 2nd HSS Research Conference, Halmstad University, Sweden, May 9-11, 2001.
HSV (2004) Högskolan samverkar, Stockholm: Högskoleverkets rapportserie 2004:38R Holmstrand, L & Härnsten, G (1999) ”Forskningscirkeln och kvalitativa ansatser”, i Lin-
dén, J., Westlander, G., Karlsson, G. (red.), Kvalitativa metoder i arbetslivsforskning – 24 forskare visar hur och varför. Ss. 276-292.Stockholm: Rådet för arbetslivsforsk- ning.
Jansson, B, Nyström, Ö & Trägårdh, B (red.) (2002) Den glokala utmaningen. Samver- kansmönster och näringslivsutveckling i Västsverige, Stockholm: Atlas.
Kramer M R (1999), ”Trust and Distrust in Organizations: Emerging Perspectives, Endur- ing Questions”, i Annual Review of Psychology, 50 (1): 569–598.
Kvale, S (1997) Den kvalititativa forskningsintervjun, Lund: Studentlitteratur.
Lindén, J, Westlander, G, Karlsson, G, (red.) (1999) Kvalitativa metoder i arbetslivs- forskning – 24 forskare visar hur och varför, Stockholm: Rådet för arbetslivsforsk- ning.
Luhmann, N (2005/1968) Förtroende – en mekanism för reduktion av social komplexitet, Göteborg: Daidalos.
Nowotny, H, Scott, P, Gibbons, M (2001) Re-thinking science : knowledge and the public in an age of uncertainty, Cambridge : Polity Press.
Oudhuis, M (2003) AiS- Arbetsvetenskap i sjuhärad – Nätverk för forskning och utveck- ling av arbete i Sjuhärad, Forskningsrapport vid Institutionen för Pedagogik, Högsko- lan i Borås, Nr. 1:2003.
Oudhuis, M & Rolandsson, B (2007) ”Creating Confidence and Engagement in Joint Knowledge Production: Practices and Problems” i The International Journal of Inter- disciplinary Social Sciences, 2 (1): 374-384.
Putnam, R (2001) Den ensamme bowlaren - Den amerikanska medborgarandans upplös- ning och förnyelse, Stockholm, SNS-förlag
Stehr, N (2003) The Governance of Knowledge, New Brunswick, N.J, London, Transac- tion Books.
Svensson, L (2001) "Att forska och utveckla tillsammans - om gemensam kunskapsbild- ning mellan forskare och praktiker", i Backlund, T, Hansson, H & Thunborg, C (red.), Lärdilemman i arbetslivet. Ss.. 241-270.Lund, Studentlitteratur.
Svensson, L, Brulin, G, Ellström, P-E, Widergren, Ö (red.) (2002) Interaktiv forskning – för utveckling av teori och praktik, Forskningsrapport 2002:7, Arbetsliv i omvandling, Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Svensson, L (2004) "Lifelong Learning: A Clash Between a Production and a Learning Logic", i Garsten, C & Jacobsson, K (red.), Learning to be Employable - New Agendas on Work, Responsibility and Learning in a Globalizing World. Ss. 83-106. Hampshire, New York: Palgrave Macmillan..
Sörlin, S & Törnqvist, G (2000) Kunskap för välstånd: universiteten och omvandlingen av Sverige, Stockholm: SNS
Watson, S & Moran, A (red.) (2005) Trust, Risk and Uncertainty, Hampshire, New York: Palgrave MacMillan.