Förutom de två kommissionärerna lärftkramhandlarna Lidbeck och Janzon hade Dahlbom regelbundna kontakter med ytterligare ett antal lärftkram-handlare och lärftkram-handlare i Stockholm och ett par andra städer. Dessa personer kan delas in i tre olika huvudkategorier utifrån vilken roll de hade i Dahl-boms handelsrörelse. Den första kategorin utgörs av de lärftkramhandlare som köpte olika sorters linnevaror från handlaren i Hudiksvall. Den andra är de som både köpte linnevaror och sålde egna varor till Dahlbom, medan den tredje utgörs av de köpmän som sålde varor till Dahlbom.61
Kategoriseringen bygger på affärsrelationernas huvudsakliga inriktning och det finns undantag
58
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, vinst- och förlustbok. Liknande uppgifter finns även i ovannämnda uppgifter från Hudiksvallshandlaren C. O. Bogren.
59
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Janzon 7/11 1843.
60
Se exempelvis Müller, L. (1998), s. 148.
61
Kategoriseringen bygger på uppgifterna i det bevarade brevkopiematerialet och det är möjligt att de aktuella personerna under andra tidsperioder skulle komma att kategoriseras på ett annat sätt. Inget talar dock emot att dessa kategorier förekom bland Dahlboms handels-kontakter.
där exempelvis en kund vid något enstaka tillfälle också sålt varor till Hudiks-vallshandlaren.
Till den grupp handelskontakter som köpte linnevaror av Dahlbom hörde för det första lärftkramhandlare Hazelius i Stockholm vars roll som uppkö-pare av Dahlboms linnevaror också noterats i Inger Jonssons tidigare forsk-ning.62
Enligt Dahlboms bouppteckning var Hazelius den person som hade den största skulden till dödsboet, vilket utöver brevkorrespondensen utgör en indikation på dennes roll i Dahlboms rörelse. Enligt Jonsson kan relationen förklaras dels genom att Hazelius var en av de största lärftkramhandlarna vid denna tid, dels genom att släkten Hazelius härstammade från Hälsingland. Med tanke på vad vi vet om förekomsten av gemensamma handelskontakter är det dock inte troligt att Dahlbom var den enda handlaren från Hudiksvall som sålde varor till Hazelius. 63
Vidare hörde de fyra lärftkramhandlarna J. N. Falkman, L. G. Gagge, G. Sandell och E. D. Engelmark, alla hemmahörande i Stockholm, till den grupp personer som kontinuerligt köpte linnevaror av Dahlbom.64
I samband med beställningarna diskuterades frågor om pris, betalningssätt, när och hur varorna skulle sändas samt eventuella problem med leveranserna.65
Beställ-ningarna från dessa personer kunde vara mycket specificerade och det före-kom till exempel att kunderna sände med tygprover på de varor man ville ha.66
Den andra gruppen av Dahlboms mer omfattande handelskontakter är de som både köpte och sålde varor av honom. Hit hör köpmännen från Malmö och handlare Anders Altberg från Hälsinglands andra stad, Söderhamn. Handelskontakterna med handelshusen Flensburg respektive Flensburg & Dyberg i Malmö var stabila och förekommer under i stort sett hela under-sökningsperioden. Dessa handelshus tillhörde Malmös absolut största och de bedrev rederiverksamhet samt handel med främst spannmål och brännvin.67
62
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Hazelius, särskilt 3/4 1840, 8/5 1840, 8/6 1840, 8/4 1842, 27/2 1843, 1/4 1843, 1/4 1844. Se även Jonsson, I. (1994), s. 103.
63
Noteras ska dock att Hazelius inte förekommer i den studie av Hudiksvallshandlarnas handelskontakter som presenterades i kapitel sex.
64
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, Vad beträffar Engelmark så köpte han linnevaror, men dessutom sålde han bomullsgarn till Dahlbom, brev till Engelmark, särskilt 4/6 1841, 28/9 1841, 25/2 1842, 4/7 1842.
65
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Falkman, Engelmark, Gagge, Hazelius och Sandell.
66
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Hazelius 5/2 1841, 21/10 1842. För en diskussion om huruvida handelshuset köpte de varor man fick tag på eller om Dahlbom beställde specifika tyger av vävleverantörerna, se Jonsson, I. (1994), s. 173.
67
Malmö stads historia, tredje delen/1820-1870, s. 337–338, 461. Se även Sveriges äldsta före-tag inom handel, industri, press, penningväsen, sjöfart och andra näringar (1923), s. 114–115. Delar av handelshusets räkenskaper, brevkorrespondens finns bevarade, men inga som kunnat kopplas till den här aktuella undersökningen; se MSA, Flensburgska familjepapperen.
Handels-Det var också till stor del dessa två varor som Dahlbom köpte från de båda handelshusen och i sin tur sålde Hudiksvallshandlaren större kvantiteter linneväv till dem. Under år 1840 fick Dahlbom kontakt med ytterligare en köpman i Malmö, herr Faxe. I likhet med de övriga Malmököpmännen köpte Faxe linnevaror av Dahlbom som i sin tur köpte brännvin från denne.68
Av ett brev framgår, vilket tidigare nämnts, att kontakterna med Flensburg var grunden till att affärskontakten med Faxe uppstod. I brevet beskriver Dahlbom att en av Flensburgs före detta anställda som nu startat i egen regi skrivit till honom i ett affärsärende.69
Även här förmedlades alltså handelskontakten från handelsman till anställd vilken i detta fall startade en egen handels-verksamhet.
Vad beträffar handlare Altberg i Söderhamn så verkar han ha varit Dahl-boms leverantör av den under denna tidsperiod så centrala handelsvaran salt.70
Under undersökningsperiodens första år beställer Dahlbom regelbun-det större leveranser av denna vara som sedan transporteras med fartyg upp till Hudiksvall. Saltet betalades i samtliga fall med strömming och detta är det tydligaste exempel på att även denna vara hade en central roll i Dahl-boms handelsverksamhet.71
Kontakterna med Altberg upphör i början av år 1842 och det är oklart vem som sedan övertog rollen som Dahlboms salt-leverantör.72
Till den tredje gruppen frekventa handelskontakter, den som framför allt sålde varor till Dahlbom, hörde handlare Holmberg och tobakshandlare Aspelin från Stockholm. Av Holmberg köpte Dahlbom framför allt mjöl, gryn och kaffe, men inköpen bestod också enstaka gånger av andra varor såsom exempelvis rom, färg och garn.73
Holmberg köpte vid några tillfällen buldan och foderväv av Dahlbom.74
Av Aspelin köpte Dahlbom framför allt snus och tobak, men även sirap och socker. Till skillnad från Holmberg finns
huset M. Flensburgs söner blev senare bland annat en av grundarna till Malmös mekaniska bomullsväveri år 1855; se Jonsson, P. (2000), s. 95.
68
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Faxe 9/10 1840, 17/7 1843, 28/7 1843, 25/8 1843.
69
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till M. Flens-burg. Faxe erhöll burskap för handel år 1840. MSA, burskapsförteckning.
70
Anders Altberg var en av Söderhamns största handlare och skeppsredare, Se Jensen, A. (1920), s. 20.
71
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, samtliga 12 brev till Altberg. Det finns även ett exempel på att Dahlbom köpte linfrö från Altberg, brev till Altberg 5/3 1841.
72
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Altberg 14/1 1842.
73
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Holm-berg, särskilt 1/10 1841. Av breven framkommer att mjölet kommer från Norrköping.
74
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Holm-berg 8/5 1840, 14/5 1841, 13/5 1842, 12/6 1843.
det i breven inga tecken på att Aspelin i sin tur köpte några varor av Hudiks-vallshandlaren.75
Sammanfattningsvis kan man konstatera att de köpmän Dahlbom hade kontakt med i Stockholm var relativt specialiserade på en viss typ av han-delsvaror. Kontakterna med lärftkramhandlarna utgjordes i stort sett helt av handel med linnevaror, medan handeln med tobakshandlare Aspelin utgjor-des av tobak och så vidare. Detta visar den specialisering som fanns inom Stockholmshandeln och som tydligt skilde sig från förhållandena i Hudiks-vall där handeln till mycket stor del fortfarande var osorterad.76
Som tidigare nämnts bedrev dock exempelvis Stockholmsbaserade Lidbeck handel med en rad olika typer av varor.
Vidare visar förekomsten av olika typer av handelskontakter hur Dahlboms handel dominerandes dels av linnevaror, dels av olika basvaror såsom spann-mål, tobak och mjöl. Att hans varusortiment inte enbart bestod av dessa varor kommer dock att framgå tydligare längre fram i kapitlet.