fram till sin död 1843 och hans bouppteckning bekräftar både bilden av att linnevaror från Hälsingland var en viktig del av hans affärsverksamhet och att Hudiksvallshandlarna var viktiga handelspartners.26
Linnevävnader från Hälsingland utgör den näst största posten i bouppteckningens inventarielista över hans varulager och Lidbeck hade både fordringar hos och skulder till ett flertal Hudiksvallshandlare.27
Tyvärr har inget annat material från hans verksamhet återfunnits, men genom Dahlboms brevkopior kan vi ändå få en mycket klar bild över hans roll i dennes handelsrörelse.
För det första sålde Lidbeck kontinuerligt linnevaror på uppdrag av Dahl-bom och från räkenskapsmaterialet framgår att detta pågått under mycket lång tid. De första kända uppgifterna är från år 1822, det vill säga samma år han fick sitt burskap som lärftkramhandlare, och de sista från tiden strax före Lidbecks död år 1843.28
Från undersökningsperioden finns bland annat ett brev från mars 1842 där Dahlbom skriver att han ”tacksamt tagit emot be-sked om att väven från Sala kommit fram och att denna även som den förra
24
HLA, Hudiksvalls stadsarkiv, Bouppteckningar och konkursakter från åren 1800–1846.
25
Se kapitel sex. Lidbecks roll som kommissionär har tidigare uppmärksammats i Inger Jonssons avhandling. Se Jonsson, I. (1994), s. 102. Personen namnges av Jonsson som Herr N. Lindbeck, men av nothänvisningarna framgår att det rör sig om N. Lidbeck.
26
SSA, Handelskollegium, borgare som vunnit burskap i Stockholm 1750–1829 samt www.ssa.stockholm.se/register till mantalsuppgifter.
27
SSA, BoU 1843-lll-86. Ett flertal Hudiksvallshandlare har kunnat identifieras genom namn, men identifieringen försvåras av att personernas hemort inte alltid finns antecknad.
28
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, vinst- och förlustboken; se redogörelse för sålda varor i Sala och Stockholm år 1822 samt brevkopiebok, brev till Lidbeck 1843.
blivit såld.”29
I ett annat brev samma vår ber Dahlbom ”bror sända en speci-fik nota på den försålda väven i februari på det jag väll må kunna bokföra den här….”30
I ytterligare ett brev, som även visar att Lidbeck förmedlade varor som andra Stockholmsköpmän beställt, skriver Dahlbom att han sänt tältduk och buldan enligt åtföljande lista för rekvirerande av Falkman och Sandberg samt att det medföljer tältduk i lasten som inte är betingat. ”Denna vävnad får bedjas Bror vara god och mottaga till försäljning….”31
Förutom linneväv sålde Lidbeck periodvis också strömming som Dahl-bom sände till Stockholm. Detta framgår bland annat i det brev från oktober 1842 där Dahlbom ber Lidbeck att ”till högsta pris” sälja den strömming han sänt med skeppare Ekman.32
Lärftkramhandlaren handlade därmed inte enbart med de varor som hans skråtillhörighet angav utan hans handelsverksamhet omfattade också andra typer av varor. Detta framgår också av den andra typen av uppdrag som Lidbeck utförde å Dahlboms vägnar och som innebar inköp och leveranser av olika varor såsom mjöl, talg, sik och lax.33
Som kommer att framgå senare utgjorde dessa leveranser bara en del av de inköp av varor som Dahlbom gjorde i Stockholm eftersom han huvudsakligen själv beställde de varor han behövde direkt från olika producenter och köpmän. Även i detta sammanhang hade emellertid Lidbeck ofta en central roll då hans tredje uppgift var att ta emot eller sända iväg de varor som Dahlbom inhandlat av, respektive sålt till, olika köpmän i Stockholm. Detta arbete omfattade också att ansvara för omlastningen av de varor som antingen kom från andra orter i Sverige och skulle sändas vidare till Hudiksvall eller de varor som anlände därifrån och skulle vidare. Framför allt gällde detta de varor som Dahlbom sände till eller fick lastade från Malmö.34
I samband med detta är det även intressant att notera att Lidbeck ansvarade för ett varulager som Dahlbom sedan lång tid tillbaka hade i Stockholm. Detta framgår bland annat i ett brev från juli 1840 där handlaren skriver ”[v]ävmagasinet hoppas
29
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 7/3 1842. Brevet antyder att Dahlbom varit på besök vid Sala marknad och därifrån skickat varor till Stockholm. Som tidigare framgått var Sala en av de marknader som Hudiksvalls-handlarna besökte frekvent och det är därför naturligt om vissa varor ibland skickades under handlarens resor till denna marknad. För ytterligare brev som innehåller uppgifter om hans besök i Sala, se exempelvis brev till Lidbeck 29/1 1841.
30
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 29/4 1842.
31
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 14/5 1841.
32
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 21/10 1842. Se även brev till Lidbeck 18/11 1842.
33
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 15/6 1840, 23/10 840, 27/10 1840, 30/10 1840. Se även Jonsson, I. (1994), s. 101–102.
34
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 13/4 1840, 19/6 1840, 3/7 1840, 11/6 1841, 20/8 1841, 12/11 1841, 21/10 1841.
jag att Bror äfven i år är god och till mig upplåter.”35
Under sina egna vistelser hyrde Dahlbom, åtminstone vissa gånger, rum ovanpå vinkällaren Stjernan.36
Den fjärde typen av uppdrag innebar att Lidbeck hade en central roll i samband med genomförandet av de ekonomiska transaktioner som Dahl-boms handelsverksamhet i Stockholm krävde. Som kommer att diskuteras mer senare skedde i stort sett all handel under den här tiden på kredit. Lid-becks funktion var framför allt att inkassera Dahlboms fordringar, men också att vara mellanhand då dennes egna skulder skulle betalas.37
Antalet brev som avspeglar ett akut behov av hjälp att snarast driva in olika fordringar väcker en hel del frågor kring hur handelsverksamheten var organiserad. Vilka avtal om kredittider med mera fanns mellan handlarna? Varför var behovet av kontanter så starkt koncentrerad till vissa perioder under året och så vidare? Detta är frågor som kommer att behandlas i nästa kapitel.
Slutligen kan konstateras att Lidbeck på flera olika sätt utgjorde en knut-punkt för Dahlboms verksamhet i Stockholm. Till exempel uppmanades olika affärskontakter att betala skulder, göra upp affärer, hämta varor och transportsäckar med mera hos honom.38
Vidare skötte Lidbeck åtminstone en del av Dahlboms kontakter med myndigheter i huvudstaden och det finns också flera exempel på att han, som Dahlboms representant, bevakade olika konkursärenden som denne hade intressen i.39
Däremot är antalet exempel på att Dahlbom frågade efter olika typer av information relativt litet, vilket kan ha flera olika orsaker.40
En förklaring är att denna typ av uppgifter framför
35
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 27/7 1840 samt vinst- och förlustböckerna 1814–1825.
36
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Grön-stedt 28/7 1843, brev till Lidbeck 26/7 1841, brev till Hazelius 5/2 1841. Vinkällaren Stjernan fanns redan under tidigt 1700-tal och låg liksom bland annat Gyldene Freden vid Österlång-gatan; se Lundin, C. & Strindberg, A. (1974) (1882), s. 500. I likhet med Gyldene Freden fanns det rum för uthyrning på första våningen. Grönstedt var troligen ägare till Stjärnan. Se Sveriges äldsta företag inom handel, industri, press, penningväsen, sjöfart och andra näringar (1923), s. 144. I brevet till Lidbeck ber Dahlbom honom att boka rum på detta ställe. I samband med detta meddelar Dahlbom att han önskar ”kunna få den vanliga salen 1 trappa upp eller den mindre salen med långkammaren.” Se även uppgifter om kammarhyra i Häl-singlands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, vinst- och förlustböckerna, exempelvis åren 1814 och 1816.
37
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck exempelvis 27/4 1840, 176 1840, 15/6 1840, 29/6 1840, 4/9 1840, 6/11 1840, 18/1 1841, 26/3 1841, 28/5 1841, 27/8 1841, 24/8 1841, 10/12 1841, 11/3 1842, 3/12 1841, 23/1 1843.
38
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Holm-berg 13/4 1840, 24/4 1840.
39
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 11/8 1840. Brevet behandlar hur Dahlbom ber Lidbeck att hos kommerskollegium införskaffa ett fribrev till galeasen Ärlan. Uppgifter om att Lidbeck införskaffade fribrev till andra handlare framgår också av kommerskollegiums frihetsdiarier. RA, Kommerskollegiums arkiv, Sjöpassexpeditionen CII a, år 1838, nr. 378. Fribrev innebar att man fick lägre tullar eller subventioner.
40
Se exempelvis Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Lidbeck 23/9 1842.
allt bör ha förekommit i de brev som kommissionären Lidbeck skickade till Dahlbom och som inte finns bevarade. Kanske var relationen mellan dem så nära att Lidbeck, utan specifika förfrågningar, regelbundet sände olika upp-gifter om marknadsförhållandena i Stockholm. Med tanke på kommissionä-rens övriga uppgifter är detta mycket troligt och dennes roll som informatör ska därför inte underskattas. Vidare är det möjligt att Dahlbom kunde hålla sig relativt väl underättad även på andra sätt. Dels genom att han hade kon-takt med andra köpmän i Stockholm, dels genom att han, i likhet med många andra Hudiksvallshandlare, besökte Stockholm med jämna mellanrum.41
Ytterligare en möjlighet är att han fick information från de andra handlarna i hemstaden. Vidare fanns det, vilket framgår av breven, möjlighet att få viss information genom tidningar.42
En tänkbar slutsats är att Lidbecks roll gentemot Dahlbom skilde sig nå-got från de kommissionärer som behandlats i tidigare forskning och som ofta agerade på en utländsk marknad som köpmännen hade mindre möjlighet att själva besöka. Dahlbom var framför allt i behov av någon som fanns på plats och som kunde utföra olika praktiska uppgifter åt honom eftersom han själv inte kunde vara i Stockholm mer än kortare perioder av året.
Sammanfattningsvis hade Lidbeck en mycket central roll i Dahlboms handelsrörelse då han som kommissionär regelbundet och under en lång tidsperiod utförde en rad olika typer av uppdrag som var fundamentala för Hudiksvallshandlarens verksamhet i Stockholm. Senare i detta kapitel kom-mer karaktären av de uppdrag som Lidbeck utförde att diskuteras vidare, men först ska vi titta närmare på Dahlboms andra mycket omfattande han-delskontakt, lärftkramhandlaren Johan Janzon.