Linnevävsproduktionen i Hälsingland var, som redan nämns, till stor del en säsongssyssla som var integrerad med jordbruket och framför allt
34
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Gagge 31/3 1843.
35
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Hazelius 13/1 1843, 15/3 1843.
36
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Hazelius 11/3 1844.
37
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, se bland annat ovanstående noter.
38
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Janzon 26/1 1844.
39
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Janzon 3/3 1843.
rad till vinterhalvåret. För Dahlbom och andra linnehandlare innebar detta några intensiva månader av handel och av brevkorrespondensen framgår att handlaren hade svårt att få fram linnevaror under andra delar av året. I ett brev till handlare Flensburg i Malmö framgår att den vävnad som tillverkats redan var slut och att det inte fanns någon möjlighet att få några nya leveran-ser förrän i december.40
När Dahlbom senare under hösten fick ytterligare en beställning så kunde inte heller den levereras på grund av att det saknades färdiga linnevaror samtidigt som det inte fanns några möjligheter att trans-portera varorna till Malmö.41
Ytterligare ett exempel är då Dahlbom i oktober år 1840 förklarar för lärftkramhandlare Engelmark i Stockholm att det inte finns någon väv att tillgå på grund av att linnevävsproducenterna inte hunnit bearbeta det nya linet till vävnad än.42
Linnehandelns koncentration till de första månaderna på året framgår också av det svar som Dahlbom ger på lärftkramhandlare Sandells förfrågan i september år 1842. Här meddelar Dahlbom att det är mycket svårt att få tag på de efterfrågade varorna under denna tid på året och att ”[i] januari månad är egenteliga början då upphand-ling sker.”43
Förutom att linneproduktionens karaktär påverkade tillgången på väv under årets olika månader hade skörderesultaten en inverkan på utbudet under olika år. I ett brev till lärftkramhandlare Gagge i Stockholm år 1840 framkommer att tillgången på linnevaror var mycket liten för tillfället på grund av för mycket väta under hösten. Dahlbom trodde sig dock kunna skaffa fram den begärda kvantiteten och att priset skulle bli ”till belåtenhet”.44 I andra fall förekom det att Dahlbom ansåg att det inte fanns några bra varor att tillgå och därför inte vill göra några uppköp för vidare försäljning.45
Detta visar att Dahlbom var mån om att sälja linnevaror av god kvalité och därför kunde tänka sig att avstå från försäljning om hans krav på varorna inte uppfylldes. Samtidigt förekom det, som framgick i det föregående kapitlet, att Dahlbom ibland beställde varor av sämre kvalité vilket tyder på att det fanns en marknad även för billigare varor.
40
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok, brev till Flensburg 9/10 1840. Brevet är undertecknat av änkan.
41
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Flensburg 23/10 1840. Brevet är undertecknat av änkan.
42
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Engelmark 22/10 1840.
43
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Sandell 8/9 1843.
44
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Gagge 4/12 1840.
45
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Sandell 3/3 1843.
Vidare påverkades linnehandeln av möjligheterna till och kostnaderna för transporter.46
Möjligheterna att transportera varorna och valet av transport-medel påverkades av årstiden och väderleken.47
Ett exempel på detta är det meddelande som Dahlbom sänder till lärftkramhandlaren Falkman i mars 1840. Här framgår att Dahlbom inte kunnat hitta någon som kunde trans-portera varorna till Stockholm på grund av det dåliga slädföret. Enligt brevet ska han prova med ytterligare någon forbonde, men om detta misslyckas kan han inte leverera förrän vid ”första öppet vatten”.48
Att sjötransporterna be-gränsades till isfria tider av året, framgår mycket tydligt av att Dahlbom vid flera tillfällen skrev till sina kunder och uppgav att leveranserna av linne-varor skulle ske just vid ”första öppet vatten”.49
Förutom att man fick vänta på isfria tider på våren var det också viktigt att på hösten få fram leveranserna i tid, det vill säga innan isen lade sig. I en brevväxling med handlare Flensburg i Malmö under oktober–november 1840 framgår att Dahlbom var orolig för det fartyg som skulle gå fram och tillbaka till Malmö (över Kiel) på grund av det dåliga vädret och hur lättad han blir över att fartyget hann tillbaka precis innan isen lagt sig i Hudiksvall.50
Att en stor del av verksamheten styrdes av isläget visar också Dahlboms brev till Herr Berg vid Strömbacka bruk i Hälsingland där han skriver att om Ni ej finna det olägligt att nu hämta kornet önskade jag att detta verkställs ju förr ju bättre, innan taket å magasinet där kornet förvaras fordrar reparation som nu lättast för mig göras innan öppet vatten bliver. Med samma tillfälle som jag hedras med svar härpå anhåller jag även att bliva underrättad om brännvinet avhämtas eller behövas innan nytt för mig hinna inkomma vid första öppet vatten.51
Att tidsfaktorn även kunde vara viktig ur andra perspektiv framgår bland annat av ett brev där Dahlbom anger att han hade ett ”behov härav på momangen” och att varorna därför var tvungna att gå med nästa fartyg.52
46
I brevkopiorna finns exempel på hur Dahlbom resonerade kring kostnaderna för land- respektive sjötransporter. Se Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Hazelius 3/4 1840. För en diskussion om fraktsätt och fraktkostnader under 1800-talet, se Jonsson, P. (2000), s. 46 ff.
47
Den framväxande ångbåtstrafiken var dock mindre beroende av väder och vind än seglings-fartygen. Se Stade, A. (2003), s. 9.
48
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Falkman 9/3 1840.
49
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Hazelius 3/4 1840, 573 1841, brev till Falkman 9/3 1840, brev till Sandell 15/4 1844.
50
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Flensburg 9/10 1840, 16/10 1840, 23/10 1840, 16/11 1840, 23/1 1840.
51
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Herr Berg 29/3 1840.
52
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Holm-berg 24/4 1840. För Dahlbom innebar exempelvis transporterna till Malmö troligen ett visst problem. Antingen krävdes en omlastning i Stockholm, vilket därmed, som tidigare visats,
Även tidigare forskning har påvisat den tidigmoderna handelns säsongs-beroende, men tillsammans med linnehandelns koncentration till vissa delar av året kom detta att få en avgörande betydelse för hur handlarens verksamhet och därmed varudistributionen fungerade.53
Handlaren var helt enkelt tvungen att genomföra stora delar av sin handel under de månader det dels fanns varor tillgängliga, dels fanns möjlighet att transportera dem.
Dahlboms avsaknad av linnevaror under hösten tyder på att han, åtmin-stone periodvis, hade en större efterfrågan på dessa varor än vad han kunde tillgodose. Detta kan i sin tur tyda på flera olika saker. För det första att det totala utbudet var mindre än efterfrågan, vilket i så fall innebär att den ned-gång som, enligt tidigare forskning, uppstod under 1850-talet ännu inte börjat märkas i Hälsingland.54
För det andra att Hudiksvallshandlarna hade svårt att få tag på varor på grund av linneproducenterna antingen sålde väven själva på olika marknader eller sålde den vidare till andra typer av handlare på landsbygden. Slutligen kan man tänka sig att Dahlbom inte hade ekono-miska möjligheter att köpa upp och lagra varor för att täcka ett eventuellt senare behov. Kanske vågade han inte riskera att köpa upp mer varor än han redan hade beställningar på? Samtidigt har det tidigare framgått att Dahlbom hade ett lager av väv i Stockholm och att han ibland skickade icke beställda varor för försäljning till kommissionärerna i Stockholm.55
I samband med detta bör det dock påpekas att vissa varor enbart verkar ha tillverkats på beställning. Exempelvis meddelade Dahlbom vid ett tillfälle köpman Faxe i Malmö att de varor som han ville beställa ”finnes ej hos mig, ej heller hos någon annan af mina bekanta emedan denna väv ej kan tillvärkas förr än beting däraf göras.”56
Bristen på färdiga bra varor som Dahlboms kunde köpa för försäljning var troligen inget som handlarens ombud på landsbygden direkt kunde göra
krävde ombudens medverkan eller så fick han sända dem med det fåtal fartyg som gick direkt mellan Hudiksvall och Malmö. Vid en granskning av Hamn- och tolagskassans räkenskaper i Malmö år 1840 återfinns endast sex fartyg som antingen var på väg till Hudiksvall från annan ort eller som hade anlänt från Hudiksvall. Samtliga fartyg uppges vara hemmahörande i Hudiksvall. MSA, Hamnförvaltningens arkiv, Hamn- och tolagskassans räkenskaper 1840. I brevkopiorna finns också exempel på att Dahlbom noterar att det vid ett aktuellt tillfälle saknades en direktförbindelse med Malmö; se brev till Dyberg & Flensburg 14/5 1841.
53
Se exempelvis, Morell, M. (1982), s. 166–168.
54
Se Utterström, G. (1957), s. 202–204, 210–217; Schön, L. (1979), s. 25; Jonsson, I. (1994), s. 21, 26; Morell, M. (1982), s. 196–197. För flera exempel på att Dahlbom hade en större efter-frågan på linnevaror än vad han kunde leverera, se exempelvis brev till Sandell 11/5 1840, 17/5 1841, 13/6 1842, 22/5 1843. ”jag har hittills nätt och jämt kunnat acceptera anhållna rekvisitioner som måst med första lägenhet sändas.” Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Sandell 17/5 1841. Vidare finns flera exempel som visar att det var brist på linnegarn; se exempelvis brev till Sandell 13/10 1843.
55
Se kapitel sju.
56
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till Faxe 3/8 1840. För exempel på mycket specifika beställningar av linnevaror, se breven till Hazelius, exempelvis 17/1 1840.
något åt. Däremot är det sannolikt att det var viktigt för Dahlbom att både själv och genom sina kommissionärer ha goda kontakter med linneprodu-centerna för att få bra och snabb information om när varor fanns färdiga för försäljning. Som visades i det föregående kapitlet kontrollerade Dahlbom om gästgivare Brolin påbörjat upphandlingen av linnevaror så som man kommit överens om.57
Som tidigare behandlats i kapitel fyra, hade linneprodu-centerna alternativet att själva sälja sina produkter på olika marknader. I de fall det förekom konkurrens om varorna var det troligen också viktigt att ha tillgång till de kontanter som behövdes i samband med upphandlingen.