I nedanstående tabell framgår att två tredjedelar, det vill säga en klar majo-ritet av samtliga brevmottagare i Dahlboms brevkopiematerial, var verk-samma i Stockholm. Därmed bekräftas Stockholms centrala betydelse som handelsort för Hudiksvallshandlarna.18
Även i övrigt stämmer bilden av handelsverksamhetens geografiska spridning relativt väl överens med den som presenterats i kapitel sex och som baseras på en större grupp Hudiks-vallshandlares bouppteckningar och konkursakter. Här framgick att hand-larna dels hade omfattande kontakter på Hälsinglands landsbygd, dels ofta hade enstaka kontakter i städer som exempelvis Norrköping, Borås och Västerås samt med mer närliggande städer såsom Gävle.19
Dessa enstaka kontakter återfinns i tabellen under kategorin ”övriga städer”. Undantaget bland Dahlboms handelskontakter utgörs av hans relativt omfattande kon-takter med köpmän i Malmö vilka inte hade någon generell motsvarighet bland de övriga Hudiksvallshandlarna.
18
Se främst kapitel tre, fyra och sex.
19
Tabell 7.2 Mottagare av brev från Dahlbom under åren 1839–44.
Titel Namn Hemort Brev År
Lärftkramhandlare N. Lidbeck Stockholm 79 183943 Handlare M. Flensburg Malmö 43 184044 Handlare N. Holmberg Stockholm 38 184044 Lärftkramhandlare A. Hazelius Stockholm 34 184044 Lärftkramhandlare G. Sandell Stockholm 29 183944 Lärftkramhandlare J. Janzon Stockholm 28 184344 Lärftkramhandlare L. G. Gagge Stockholm 21 184044 Lärftkramhandlare E. D. Engelmark Stockholm 19 184042 Handlare Dyberg & Flensburg Malmö 18 183942 Lärftkramhandlare J. W. Falkman Stockholm 18 184144 Tobakshandlare Th. A. Aspelin Stockholm 14 184044
Gästgivare S. Brolin Enånger 13 1840,41,42,44 Handlare A. Altberg Söderhamn 12 184042
Handlare A. Faxe Malmö 11 1840,41,43 Major O. Svansson Ljusdal 10 183941
Övriga Stockholm 48 183944
Övriga Övriga städer 51 183944 Övriga Hälsingland 29 183944
Övriga Okänd 8 1839–44
Summa 523
Källa: Sammanställning av brevkopiebok 18391844, Högberg/Dahlboms arkiv, Hälsinglands museum. För att fastställa personernas titlar har i vissa fall uppgifter från SSA använts; se www.ssa.stockholm.se. Register till mantalsuppgifter.
Anm.: De tre grupperna av övriga är en sammanslagning av de personer som fick från ett till högst åtta brev, indelade efter mottagarens hemort. Mattias Flensburg och Dyberg & Flens-burg utgjorde två olika handelsfirmor.
Av Dahlboms femton mest omfattande handelskontakter i Stockholm utgjordes nästan hälften av lärftkramhandlare.20
Orsaken till detta är förstås den försäljning av linnevaror som Dahlbom bedrev, men det förekom också att dessa handelskontakter sålde varor till Dahlbom, vilket kommer att diskuteras mer senare. Vidare är det mycket tydligt att ett mindre antal handelskon-takter dominerade under de undersökta åren 183944. Framför allt utmärker sig lärftkramhandlaren Nils Lidbeck i Stockholm, vilken redan förekommit i avhandlingen i samband med att Hudiksvallshandlarnas handelskontakter behandlades i det föregående kapitlet.21
Lidbeck mottog 79 av de 523 bevarade
20
Lärftkramhandlarna var de som beviljats burskap (borgarrättighet) att bedriva handel med lärft, som är en benämning på vävnad av lin, blekt eller oblekt, i tuskaftsbindning. Begreppet används numera om tyger även av annat material, exempelvis bomullslärft. Se ”lärft”, www.ne.se. I breven, liksom i övrigt källmaterial förekommer det att samma person både kunde tituleras lärftkramhandlare respektive linkramhandlare. Vad beträffar de Stockholms-köpmän handlare Dahlbom hade kontakt med så var de lärftkramhandlare, det vill säga de bedrev handel med lärft i motsats till linkramhandlarna som bedrev handel med linet som råvara. Att båda tituleringarna förekommer beror antagligen på att vissa personer inte var så noga med tituleringen och den rådande indelningen i olika handelssocieteter. För mer om Stockholms handelssocieteter, se Lindberg, E. (2001), främst s. 54, 76–83.
21
I kapitel sex framgick att Lidbeck var den person som förekommer mest frekvent i de undersökta konkurs- och bouppteckningarnas förteckningar över Hudiksvallshandlarnas
breven i brevkopieboken, det vill säga 15 procent. Breven är jämnt utspridda under de år de förekommer och att breven upphör under år 1843 beror på att lärftkramhandlaren avled under våren detta år. Lidbecks roll i Dahlboms verk-samhet analyseras senare, men enbart antalet brev och dess kontinuitet under perioden visar att den var av en avgörande betydelse.
Efter Lidbeck följer fem personer som under perioden mottog mellan drygt 30 och knappt 40 brev. Bland dessa finns det framför allt anledning att uppmärksamma lärftkramhandlare Johan Janzon i Stockholm eftersom han under en betydligt kortare period än de övriga, drygt ett år, fick ett relativt stort antal brev; 28 stycken. Som kommer att visas senare övertog Janzon Lidbecks roll i Dahlboms handelsverksamhet, vilket också förklarar tid-punkten då brevkontakten med Janzon påbörjades. Som tidigare nämnts avled lärftkramhandlare Lidbeck i mars år 1843, vilket medförde att kontak-ten med denne bröts samtidigt som de första breven till lärftkramhandlare Janzon skickades.
Förutom Janzon förekommer ytterligare fyra personer i gruppen av mest frekventa handelskontakter: handlande N. Holmberg, Stockholm, de båda lärftkramhandlarna A. Hazelius och G. Sandell från Stockholm och hand-lande M. Flensburg från Malmö. Samtliga dessa kontakter var kontinuerliga på så sätt att de förekom under hela undersökningsperioden, men de var inte lika frekventa som Dahlboms kontakter med Lidbeck och Janzon.22
Vidare finns en grupp på nio personer som fick mellan drygt 10 och 20 brev. Grup-pen består bland annat av fler lärftkramhandlare i Stockholm, men också av ett par personer från Hälsingland. Flertalet av dessa handelskontakter var kontinuerliga på så sätt att de upprätthölls under en stor del av undersök-ningsperioden. I några fall var, vilket framgår av tabellen, brevkontakterna begränsade till ett par år. Personerna kan dock i likhet med de redan nämnda ha haft kontakt med Dahlbom såväl före som efter undersökningsperioden. I de fall nya kontakter tillkom eller gamla avbröts under perioden så är orsa-kerna till detta i de flesta fall oklara. Av brevens innehåll framgår dock exempelvis att handlande A. Faxe i Malmö tillkom som handelspartner år 1840 efter att kontakt uppstått genom handlande Mathias Flensburg där Faxe tidigare arbetat.23
Slutligen förekommer 64 olika personer i brevkopiematerialet, vilka en-bart mottog åtta eller färre brev från Dahlbom. De har i tabellen delats in utifrån sina respektive hemorter och sammanfattningsvis kan man konstatera att en mycket stor andel av personerna från Stockholm och övriga städer var
skulder och fordringar. Detta tyder på att han var en central person för både Dahlbom och övriga Hudiksvallshandlare.
22
För vissa personer saknas bevarade brevkopior från år 1839, men detta kan förklaras av att materialet enbart omfattar brev från och med november månad detta år.
23
Hälsinglands museum, Högberg/Dahlboms arkiv, brevkopiebok 1839–44, brev till M. Flensburg 1840.
köpmän, medan gruppen från Hälsinglands landsbygd utgjordes av bönder. Som kommer att framgå senare förekom dock exempelvis även domare och nämndemän bland Dahlboms brevkontakter.
Bland de personer som förekommer mer frekvent i Dahlboms brevkopie-material finns ett flertal med i det konkurs- och bouppteckningsbrevkopie-material från den stora grupp Hudiksvallshandlare som behandlades i kapitel sex. Förutom redan nämnda Lidbeck, kan bland annat lärftkramhandlare Hazelius, tobaks-handlare Aspelin och tobaks-handlare Holmberg pekas ut i detta sammanhang.24
Detta bekräftar, vilket redan diskuterats, att många av Hudiksvallshandlarna hade ett flertal gemensamma affärskontakter. De gjorde affärer med åtmin-stone delvis samma personer och kom därmed att ingå i samma nätverk av handelskontakter även utanför den egna staden. Det kanske tydligaste exem-plet på detta är att Dahlbom, i likhet med många andra Hudiksvallshandlare, hade kontakt med lärftkramhandlaren Nils Lidbeck. 25