Den handel som landsbygdsbefolkningen bedrev utanför det egna landskapet har som framgått kallats för bondehandel, vilket kan förklaras genom dess traditionella karaktär av bisyssla till jordbruket.20
Rätten att bedriva handel var dock inte begränsad till jordägande bönder utan vem som helst kunde ägna sig åt detta, men andra socialgrupper förekommer sällan i tidigare forskning och litteratur. Den redan omnämnda studien av de så kallade sör-körarna i Ångermanland har också visat att bondehandlarna sällan hade andra titlar än sådana som anknyter till jordbruksverksamhet.21
Att även andra perso-ner än bönder ägnade sig åt handel antyds dock i de klagoskrifter som stads-handlarna lämnade in och som diskuterats i slutet av kapitel tre. Förutom att man klagade på att vissa personer på landsbygden bedrev handel som yrke beskriver man hur drängar, soldater, båtsmän, torpare med flera ägnade sig åt handel.22
I detta avsnitt presenteras en undersökning av hur de personer som finns med i passregistren titulerades. Titeln på samtliga personer som enligt pass-registren beviljats pass för att genomföra handelsresor utanför Hälsingland under åren 1800–1846 har sammanställts och resultatet presenteras i tabell 4.1. I denna delstudie har alla respass där resans syfte är oklart sorterats bort, vilket i sig inte bör utgöra något problem eftersom materialet ändå är tillräckligt stort för att ge en bra bild av vilka personer som genomförde handelsresor. Ett källkritiskt problem är däremot att vi inte vet om titeln anger personens huvudsakliga verksamhet. Till exempel förekommer titeln nämndeman, vilket inte är en yrkestitel utan i praktiken bör ha avsett en person som hade jordbruk som sin huvudsakliga sysselsättning. Vidare är det viktigt att obser-vera att samma person kan förekomma flera gånger då denne kan ha genom-fört ett flertal resor under den undersökta tidsperioden.
Undersökningen visar att en mycket klar majoritet, nästan 80 procent, av de personer som enligt källmaterialet genomförde handelsresor var besuttna bönder och deras söner. Dessutom förekommer en stor grupp drängar som till stor del bör ha varit knutna till bondehushåll och som troligen, vilket diskuteras mer ingående nedan, genomförde handelsresorna för sina husbön-ders räkning. Vidare utgörs en grupp av personer med titeln nämndeman och som nämnts, är det troligt att dessa i huvudsak var bönder. Detta kan också gälla den mindre grupp riksdagsmän, häradsdomare med flera som genom-förde handelsresor och som i tabellen noterats under gruppen övriga.
Att bönderna dominerar är inte konstigt. För det första utgjorde bönderna en stor andel av befolkningen. För det andra var det denna grupp som hade de
20
I Ångermanland kallades bondehandeln för sörköreri.
21
Av vad som framgår fanns ett fåtal exempel i hela det material som Ullenhag studerat när-mare. Ullenhag, K. (1982), s. 61.
22
Tabell 4.1 Titel på personer som erhållit pass för handelsresa under åren 1800–1846. Titel Antal % Besuttna jordbrukarea 968 78 Dräng/piga 79 6 Obesuttna jordbrukareb 71 6 Landsbygdens överskiktc 35 2 Hantverkare 22 2 Handlared 10 <1 Övrigae 42 5 Odefinierade 6 <1 Summa 1 233 100
Källa: HLA, Gävleborgs läns landskansli, Personregister till passjournaler 1800–1846. Anm.: aVarav 938 betecknas som bönder (varav 142 bondsöner), 13 hemmansägare, 1 jord-brukare, 1 lantbrukare och 7 hemmansbrukare. Vidare ingår också 8 nära släktingar till bönder, exempelvis bröder.
b
Varav 49 torpare och 20 husmän, och 1 landbonde och 1 dagkarl. Av husmännen är tre söner och två hustrur.
c
Varav 24 nämndemän, 7 häradsdomare och 4 riksdagsmän. Troligen utgjorde flera av dessa också besuttna bönder.
d
Här ingår spannmåls- viktualie- och smideshandlare.
e
I övriga ingår 10 soldater, 6 samer, 4 kyrkvärdar, 2 timmermän, 2 studiosus, 2 hovinköpare, 2 gästgivare, 2 fjärdingsmän, 2 fiskare (lax), 1 tingsvaktmästare, 1 sergeant, 1 f.d. sergeant, 1 fattigvårdsföreståndare, 1 mjölnare, 1 inhyseman, 1 inspektor, 1 båtsman, 1 änka och 1 lots-dräng.
bästa materiella förutsättningarna för att dels producera varor för försäljning, dels genomföra själva resorna. Bönderna hade i jämförelse med till exempel torpare större möjligheter att få ett överskott av viktualievaror i form av smör med mera eller att producera linnevaror som de kunde bjuda ut till för-säljning.23
Vidare hade bönderna i större utsträckning än andra grupper till-gång till häst och släde som behövdes för transporterna.24
Genom att bönder-na ofta hade anställda drängar kunde handeln dessutom genomföras utan att arbetet på gården påverkades allt för mycket, vilket också förklarar den stora grupp drängar som redovisas. Samtidigt visar respassen att handeln ibland krävde att flera personer från samma hushåll följde med på resan. Det var relativt vanligt att till exempel en bonde och en dräng eller att två söner reste tillsammans.25
Vidare framgår det av materialet att såväl bönder, bondsöner och drängar från samma socken som personer från olika delar av landskapet genomförde handelsresorna tillsammans.26
23
För undersökningar av linneproduktionens och linnehandelns betydelse för olika typer av hushåll, se Jonsson, I. (1994), s. 232 ff.; Fiebranz, R. (2002), kap. 5.
24
Att tillgången på hästar kan ha utgjort en fördel för bönderna har tidigare diskuterats i kapitlet.
25
Jämför Ullenhag som hävdar att detta var ovanligt bland sörkörarna i Ångermanland. Ullen-hag, K. (1982), s. 62. Se även Olofsson, S. (1992), s. 21 där det framgår att det enligt lag var tillåtet att ta ut gemensamma pass.
26
Detta framgår av att man ansökt om pass gemensamt och därmed fått ett gemensamt pass. Ullenhag har i sin studie av sörköriet i Ångermanland hävdat att bönderna antagligen turades
Av tabell 4.1 framgår att även torpare, husmän och hantverkare genom-förde handelsresor. Att vara verksam som hantverkare kan dock också ha inneburit att man drev ett större eller mindre jordbruk vilket framgår av att en av skräddarna också hade titeln hemmansägare.27
Det är även möjligt att flera av dessa personer gjorde som skomakaregesällen Samuel Hedkvist, vilken sålde lax och vävnad för en bondes räkning. Vidare finns gruppen öv-riga där representanter från såväl landbygdens övre och lägre samhällskikt finns representerade.
Slutligen, men mest intressant, är förekomsten av de personer som titule-rades spannmåls- och viktualiehandlare. Detta är ett viktigt resultat eftersom det visar att det fanns en grupp personer som var bosatta på Hälsinglands landsbygd och som, enligt sin titel, bedrev handel som sin huvudsakliga sys-selsättning. Dessa personer kommer att studeras närmare i nästa kapitel och här konstateras bara att deras titlar antyder att de utgör exempel på personer som använt sig av de utökade möjligheter att bedriva handel som föränd-ringarna i lagstiftningen innebar.
Sammanfattningsvis dominerade bönderna resenärerna, men den sociala sammansättningen av de personer som genomförde handelsresor måste ändå ses som relativt bred då den innehöll såväl häradsdomare som dagkarlar. Som framgår av tabellens anmärkningar förekommer dock bara ett fåtal kvinnor i materialet och av uppgifterna framgår att de alltid reste i sällskap med någon man, antingen make, syskon eller en dräng.28
Att kvinnorna inte själva genom-förde handelsresor kan bland annat förklaras genom att deras arbetskraft behövdes i hemmet.
För att få någon uppfattning om i vilken omfattning de berörda perso-nerna bedrev sin handel krävs en omfattande kartläggning som innebär vissa källkritiska problem eftersom det bland annat måste gå att fastställa att det rör sig om samma person från år till år. En studie vilken omfattar samtliga över 1 200 personer som finns nämnda i passregistren och som jämför ut-vecklingen över tid har inte varit möjlig att genomföra inom ramen för denna avhandling. En genomgång av materialet visar emellertid att det går att hitta exempel på att samma person förekommer flera gånger i materialet under undersökningsperioden.29
Om detta tyder på en koncentration är oklart, men uppgifterna kan jämföras med den tidigare nämnda studien av sörköriet i Ångermanland. Där framgår att det var mycket ovanligt att samma personer
om att genomföra handelsresorna och att det också därmed var ovanligt att samma person genomförde resor under flera år. Det senare kommer att diskuteras mer nedan.
27
HLA, Gävleborgs läns landskansli, personregister till passjournaler 1800–1846.
28
Bilden av bondehandeln som en nästan uteslutande manlig företeelse stämmer med vad tidigare svenska studier av bondehandel i Jämtland och Ångermanland visat. Se Olofsson, S. (1992), s. 2 och Ullenhag, K. (1982), s. 61. I vissa europeiska studier har dock framgått att kvinnorna mera aktivt deltog i olika former av handelsresor; se till exempel Quataert, J. H. (1986), s. 15.
29
förekom i materialet under åren 1794–1809, det vill säga precis i början av undersökningsperioden.30
Uppgifterna från Hälsingland visar att det förekom att samma person genomförde handelsresor under en längre tidsperiod, men någon slutsats om huruvida det blev vanligare att samma personer genom-förde resor under flera år går inte att dra här. Det är oklart om det ens skulle gå att fastställa genom ytterligare fördjupade undersökningar med tanke på källmaterialets nämnda brister.