6.1.1 Längtan efter att få pröva något annat
Begreppet andra sidan nämnde nio av fjorton respondenter när de berättade om de främsta anledningarna till varför de valt att lämna yrket som revisor. Det som de syftade på var att få komma till andra sidan skrivbordet och arbeta inom en organisation där de själva kan påverka, utveckla och växa med en verksamhet, samt vara med och framställa redovisningen och inte enbart granska den. De berättade att de hade en längtan om att få uppleva den andra sidan. Att kunna påverka mer och att ha en bestämd arbetsplats där de kan lägga mer tid på att förbättra just den organisationen men även få vara med och uppleva förbättringen.
En del respondenter beskrev längtan som en del av deras nyfikna personlighet. Att de vill uppleva och testa hur det är att vara på den andra sidan. Respondent E beskrev hur hen kände en motivation till att få testa att själv genomföra de åtgärder som revisorn ger, och inte bara själv som revisor föreslå åtgärder och sedan fundera på varför de inte blir genomförda. Respondent E ville “se hur svårt det kunde vara”. Respondent A och K beskrev det mer som en längtan efter en “egen organisation” där deras plats var given och de kunde vara med och påverka olika processer mer än vad som är möjligt i rollen som revisor. Respondent G och N uttryckte att de kände en längtan efter att få tid till att verkligen sätta sig in i en specifik organisation för att lära sig mer om hur den fungerar och inte enbart flänga runt bland olika organisationer och branscher. De utryckte en längtan efter att få förvalta, driva vidare, utveckla och växa med ett företag. För samtliga respondenter var arbetet som revisor deras första arbete efter avslutad universitetsutbildning. Det innebär att de endast har sett och arbetat i rollen som revisor men aldrig upplevt hur det är att arbeta i en “vanlig organisation” som en del av respondenterna benämnde det.
Fem av de fjorton respondenterna lämnade revisorsyrket genom att tacka ja till en tjänst som de blev erbjudna. De tackade ja till respektive tjänst för att de fick ett erbjudande som innehöll något som de saknade i arbetet som revisor. För några skulle det innebära färre övertidstimmar, för någon en väsentligt högre lön, för någon annan mer personalansvar och för någon annan mer balans i livet. Detta fick respondenterna att ta steget till den andra sidan men det var inte enbart erbjudandet som fick dem att lämna utan alla nämnde att de gick i tankarna på att de ville göra något annat och uppleva den andra sidan. De övriga nio respondenterna sökte aktivt själva efter en ny tjänst. Även dessa respondenter drevs av att finna ett arbete som kunde ge dem det som revisorsyrket inte kunde göra och för att slippa vissa delar som de inte uppskattade med yrket. Majoriteten av respondenterna sa att de drevs av att få testa något nytt och att det var det i kombination med det som de personligen inte uppskattade med yrket som fick dem att lämna. Att revisorsyrket dessutom var
respondenternas första arbetsplats efter universitetsutbildningen kan ha spelat in. Detta eftersom det inte är säkert att respondenterna endast vill vara på samma arbetsplats i 40 år utan vill komma till andra sidan för att testa något nytt.
Alla respondenter bytte till ett företag som de såg en framtid hos och till en tjänst som de verkligen trodde att de skulle uppskatta. En del av respondenterna har dock bytt arbete flera gånger efter att de lämnat yrket som revisor. Några menade på att de får “myror i brallan
efter ett antal år” och byter därför arbete med jämna mellanrum. Andra respondenter trodde
att de skulle uppskatta en viss typ av arbete mer efter revisorsyrket, som exempelvis att sitta på en plats. Respondent A och E hade förväntningar om att de skulle uppskatta att enbart sitta på en plats. Respondent A:s förväntningar stämde och hen har stannat på sin arbetsplats medan respondent E istället sa “Jag trodde nog att jag skulle tycka det var skönare än vad
det visade sig vara att sitta på samma ställe och ha en fast arbetsplats. Jag trodde att jag skulle trivas bra med det en stund, att få prova det. Men det visade sig att jag hade jättefel i det, så jag sa upp mig efter tre år och blev egen istället”.
Samtliga respondenter var överens om att de inte ångrar att de började arbeta som revisor eller att de blev auktoriserade. Detta oavsett hur länge de arbetade kvar inom yrket efter auktorisationen. Respondent F sa “Jag skulle verkligen rekommendera att jobba med
revision om man har möjlighet”. Valet att börja som revisor var aktivt hos vissa av
respondenterna medan andra var mer styrda av slumpen och yttre omständigheter. En del av dem hade som plan att bli auktoriserade och sedan lämna, några hade tänkt stanna hela yrkeslivet och ville bli partner medan några bara hade tänkt vara kvar i ett par år. Trots att de hade olika inställning och anledningar till varför de valde att börja, valde ändå majoriteten att stanna ungefär lika länge. Om valet var mer styrt av respondenterna själva eller av yttre omständigheter som exempelvis lågkonjunktur, ser därför inte ut att ha påverkat hur respondenterna uppskattade yrket eller i vilken utsträckning de stannade. Eftersom ingen av respondenterna ångrar att de började arbeta som revisor eller blev auktoriserade tyder det på att avsikten de hade vid ingången till yrket inte påverkade hur länge de valde att stanna eller om de ångrade att de började. Det bör dock tas i beaktning att vi inte vet om de skulle svarat annorlunda om frågan om planen för deras revisionskarriär hade ställts vid ingången av deras yrkeskarriär som revisor.
Många av respondenterna sa att utbildningen som de fick genom att arbeta som revisor förberedde dem för att kunna arbeta på andra sidan. När respondenterna lämnade gick de till näringslivet där de har fortsatt att arbeta med redovisning i någon utsträckning. Flera respondenter har särskilt lyft fram att de uppskattar att arbeta med redovisnings- och värderingsfrågor. Samtliga respondenter har även lyft fram vilken otrolig utbildning de erhållit under sin tid som revisor och att de har nytta och använder sina kunskaper idag i
deras nuvarande yrkesroll. Respondenterna har sett många olika företag och branschers redovisning vilket gett dem en bred kunskap om just redovisning. Det innebär att en revisor som anställs till ett företag har en större möjlighet att kunna bidra till att höja redovisningskvalitén på de företag som de arbetar på, jämfört med någon som inte har en revisorsbakgrund. De före detta revisorerna upplever sig vara bättre på att förmedla och samarbeta med revisorer i sitt nuvarande arbete jämfört med kollegor som inte har en bakgrund som revisor. Respondent G förklarade “jag vet ju mycket väl vad som efterfrågas
och det tror jag att jag har stor nytta av i dagsläget när jag har dialogen med revisorerna och vad de har hittat och vilka granskningsinsattser som de ska göra. Jag är ju insatt i det sen tidigare vilket gör att jag kan kommunicera ut det på ett annat sätt i verksamheten och vara sammanhållande kring det”.
Revisorerna utvecklade även andra färdigheter, exempelvis är de vana vid att hantera en stressig tillvaro med många bollar i luften. Vissa av respondenterna berättade att de därför inte upplever arbetet på andra sidan som lika stressigt som deras kollegor gör, som inte har revisorsyrket som bakgrund. Respondent C sa “Jag har inte haft en enda vecka, inte en
bokslutsvecka, ingenting, inte ens när det är superkaos har jag jobbet mer än 45 timmar. Det är nästan som en halvtid. Det är inte jämförbart!”.
En del av respondenterna upplevde dock inte att arbetet på andra sidan har inneburit mindre stress och färre övertidstimmar som de hade förväntat sig när de valde att lämna. Exempelvis berättade respondent J och K att de arbetar precis lika mycket idag som de gjorde i yrket som revisor. Några respondenter menade därför på att det inte alls har inneburit att de har fått det mindre stressigt enbart på grund av att de bytt till andra sidan. De trodde mer att det har med personligheten att göra, personer som ständigt gör det där lilla extra kommer inte sluta med det enbart på grund av att de byter yrke.
“Jag skulle ju säga att bara för att du byter så betyder inte det att du skulle jobba mindre eller få bättre balans. För att på något sätt så är det ju personligt. Det märker jag ju själv [ler]. Även om man slutar och lämnar så har man ju, det där att man puttar in mer. Man märker ju att människor runt omkring inte fungerar på det här sättet [skrattar]. Så det är väl man själv som får anpassa sig så att säga. Det jag märker är också att balansen tror jag beror mycket på en själv. Man måste ställa mer krav. Jag tror att oavsett var du än är så om du är en sådan person som puttar in det där lilla extra så måste du nog hitta en balans själv.” - Respondent H
6.1.2 Internt prat om att lämna till andra sidan
Det har lyfts fram att interna prat kan uppstå i kullarna om att lämna yrket för komma till den andra sidan. Respondent B berättade att i hens kull började medarbetare prata om att lämna yrket och gå till andra sidan vilket inte gick att undgå att bli påverkad av. Respondent B, D, E och N valde att lämna yrket inom ett år efter att de erhållit sin auktorisation. Respondent K lämnade inom 2 år efter att hen fått auktorisationen och respondent J samt L lämnande ungefär 3 år efter att de erhållit auktorisationen. Flera av respondenterna lyfte dock fram att anledningen till varför de valde att lämna yrket som revisor inte är på grund av att de inte tyckte att yrket var rätt för dem eller enbart på grund av obalansen i livet som uppstod. De menade på att om revisorerna väljer att stanna så länge som till auktorisationen så är det inte de delarna som är huvudorsaken till att de lämnar utan det är andra saker som bidrar. Respondent E sa “Jag skulle inte säga att det är vantrivseln i yrket som sådant som
gör att auktoriserade slutar utan de är andra faktorer”.
6.1.3 Revisorsidentiteten
Av de respondenter som fick frågan om de identifierade sig som revisor svarade alla att de gjorde det under tiden som de arbetade som revisor. Sju av tio svarade att de inte identifierade sig som revisorer nu medan tre av respondenterna svarade att de fortfarande gjorde det, åtminstone delvis. De respondenter som svarade att de inte identifierade sig som revisor förklarade det genom att säga att de faktiskt inte har kvar titeln längre. Respondent G sa “Nej det skulle jag inte säga. Just för att man blir av med auktorisationen när man
lämnar byrån så då såg jag det som ett avslutat kapitel”. Respondenterna verkade koppla
deras identifikation till yrket med just titeln “auktoriserad revisor” och inte med exempelvis egenskaper som revisorsyrket har medfört. Detta trots att de berättade om de kunskaper som de lärt sig samt egenskaper som de utvecklat vilket de alltid kommer bära med sig i sitt sätt att arbeta. Det är ett visst språk som både nuvarande och före detta revisorer kan, som de använder för att kommunicera med och på så sätt förstå varandra bättre. De tre som svarade att de fortfarande identifierade sig som revisor kopplade det till just egenskaperna som de utvecklat som revisorer, vilket även de som sa att de inte identifierade sig som revisorer sa att de bar med sig. Detta tyder på att de alla har en relation till sin yrkesroll som revisor även idag, oavsett om de benämner det som en identitet eller ej. De har endast olika syn på om de identifierar sig som det fortfarande eller inte.
“Ja lite skulle jag säga. Jag brukar säga att jag är gammal revisor så jag förstår dig. Det
känns lite som ett skrå. Det är jätteskönt att jobba med någon som har den bakgrunden, framförallt när man jobbar lite längre för då kommer man väldigt snabbt till ett gemensamt språk att prata och det känns som man löser problem fort och bra. Det är också kul tycker jag när man får utmana varandra litegrann man känner att den man pratar
med också har det här regelverket från grunden. Det är lite som professorer fast på en helt annan nivå, men lite som de också stimuleras av kunskapen och att utmana varandra i tankarna.” - Respondent F
Respondenterna lyfte fram revisorsegenskaperna som något positivt som de bar med sig till den andra sidan (se respondent F:s citat ovan). Dessa egenskaper uppfattas dock inte alltid som positiva av omgivningen på andra sidan. Respondent K sa exempelvis “Jag får ofta höra
på jobbet att ‘nu får du lägga av dig den där revisorsnäsan.’ Man har väl lite känsla för det där efter alla åren och jag tycker att det är något bra även om det kanske inte är uppfattningen hos mina kollegor”.