Den allmänna uppfattningen bland respondenterna var att det var balans i livet sett till helår. Bland annat sa respondent E “Om jag slår ut det på ett helt år så tycker jag absolut att det
finns en balans”. Att kunna ta ut sin övertid under lugnare perioder och därigenom kunna vara ledig i 6–11 veckor i sträck verkar till viss del ha vägt upp för det faktum att respondenterna kunde arbeta mellan 60–80 timmar i veckan under högsäsongen. Respondenterna var dock alla överens om att det stundtals inte fanns någon balans i livet alls på grund av just övertiden och arbetsbelastningen som högsäsongen medför. Att arbeta övertid är något som följer med yrket och som respondent B uttryckte det “Är du inte beredd
att jobba övertid då passar man inte i yrket”. Att vara revisor verkar därför till viss del vara
förenligt med ens villighet att under en viss period under året jobba övertid, eftersom det är något som inte går att komma ifrån. En del respondenter berättade att det under den perioden inte gick att prioritera något annat än arbete. Under högsäsong blir det därför mycket kvälls- och helgarbete utöver ens ordinarie arbete. Detta gör att revisorerna blir väldigt styrda av arbetet och respondent A uttryckte det som att de blev livegna. Eftersom revisorsyrket är en konsultbransch och att majoriteten av deras kunder vill ha sitt bokslut granskat under samma period under året är revisionsbranschens handlingsmöjligheter att minska arbetsbelastningen genom att fördela ut arbetet under året begränsat. Respondent D förklarade att revisionsbyråer inte kan ha anställda som inte gör något under större delen utav året bara för att komma in och täcka upp under högsäsong. Flera respondenter berättade att de på just den platsen i livet, när de var unga, nyexaminerade och inte hade familj, kunde arbeta så mycket som det krävdes utav dem. Generellt hade respondenterna en lättsam ton och log och skrattade när det berättade om hur slitsamt och krävande arbetet var. Respondent B lyfte till exempel fram att “När man är ung så orkar man ju jobba mycket.
Mycket, mycket mer än vad man tror. Men det var mycket”. Lika så sa respondent L “nu var man ju rätt stryktålig på den tiden men det är ju periodvis oacceptabel arbetsbelastning”. Trots att samtliga höll med om att de arbetade väldigt mycket periodvis
berättade att hen inte är säker på att de såg arbetsbelastningen som ett problem och skrattade och sa att vi borde ha frågat hens partner vad denne tyckte eftersom hen var ganska säker på att denne inte delade den uppfattningen.
Obalansen i livet som revisorsyrket skapar under högsäsongsperioderna samt att behöva finnas till hands när kunderna behöver en är något som blir en utmaning att kombinera med ett familjeliv. Respondent E ville inte ha “kunder som inte har några spärrar som ringer
när som helst på dygnet” och även fast revisorerna var lediga från byrån så fortsatte samtalen
och mejlen att komma berättade respondent C. Flera respondenter beskrev att arbetsbelastningen fungerade så länge som de inte hade att familjeliv. Respondent G beskrev det “när man inte hade barn och var styrd av det praktiska så gillade jag att man jobbar
på under högsäsong, höst och vinter för att sen kunna ta en längre ledighet över sommaren till exempel. Så den flexibiliteten uppskattade jag”. Att revisorsyrket kunde medföra
svårigheter att kombinera med ett familjeliv resulterade i ett prat i kullarna när det stadiet i livet började infinna sig. Respondent K berättar om en kull på hens kontor där det funnits tre framgångsrika tjejer men “Alla tre slutade när de fick sitt andra barn. Det var som att alla
bara poff. Det blir ju någon konstig dialog mellan alla. Ja menar jag var ju X år och jag kommer ju vilja ha barn någon gång. Kommer man fixa det?”. Av de fjorton respondenterna
var det sex som hade ett eller två barn i småbarnsåldern när de valde att lämna.
Under högsäsongen är det en ständig hets och press på att färdigställa arbetet innan deadline, vilket gör att spelrummet för oplanerade händelser blir begränsat. Detta eftersom allt är tätt inplanerat och det sällan finns möjlighet att skjuta upp exempelvis inplanerade kundbesök. Vilket gör det svårt om en själv, en i ens team eller ens barn skulle bli sjuk så att det inte går att närvara. Revisionsteamen arbetar därför ständigt i högt tempo under högsäsong för att hinna klart i tid och om revisorerna inte har en partner som kan stanna hemma och ta hand om sjuka barn vid sådana tillfällen blir det svårt enligt respondent M. Även respondent I konstaterar samma sak och sa “Att det syntes ju ganska tydligt på Stockholmskontoret att
många kvinnor valde att lämna det här när man började med familjeliv och insåg att det inte går ihop riktigt. Tycker man att det är jättekul så få man ihop det. Speciellt beroende på vad man har för relation och möjlighet att avlasta varandra i sitt förhållande men det är ju ändå så att ska man vara ute hos kunder så måste man passa tider. Man har ett team att anpassa sig till. Man har kanske tre dagar i kalendern för att vara ute på ett specifikt företag. Har man då småbarn som blir snoriga som man måste vara hemma och ta hand om och tre dagar ryker bara sådär, ja då får man stora problem“. Detta är något som
Respondent I anser skiljer sig åt idag, då hen i dennes nuvarande tjänst har större handlingsmöjligheter att tidigare- eller senarelägga arbete om exempelvis barnen skulle bli sjuka.
Att försöka få mer balans i livet genom att minska sin arbetsbelastning var något som framförallt Respondent F lyfte fram. Hen ansåg att revisorerna kanske borde utmana branschen och ställa egna krav. Detta är något som respondents G och I:s före detta kollegor har testat. I respondent G:s fall försökte kollegorna endast att arbeta 80 procent istället för heltid. Det resulterade dock inte i det resultat som kollegorna velat uppnå utan endast i ytterligare stress. Detta eftersom kollegorna hade arbetat i fem till sju år innan de valde att gå ner i tid och hade under deras tid på revisionsbyrån klättrat i karriärstegen vilket medfört att de hade ett ansvar över deras mer juniora kollegor. Det bidrog till att de inte kunde gå hem hur som helst utan var tvungna att stanna kvar men även att de kände att de inte kunde släppa arbetet och gå hem. Respondent I:s före detta kollega hade en liknande upplevelse. Respondent I sa “Det kan väl möjligen gå men det är ju det där att allt som oftast har du ett
visst antal kunder i portföljen och det är inte så himla lätt att säga till teamet att jag sluter tre på fredagar så sitt ni kvar och jobba så går jag hem nu. Det blir liksom en dålig känsla av det även om man har rätt till det så är det inte roligt att göra så”. Risken blir därför att
arbetsbelastning ökar för de som stannar kvar då det fortfarande är samma arbetsutgifter som ska slutföras innan deadline. Det innebär att de kan minska sin egen arbetsbelastning om de väljer att gå hem när de har rätt till det, men på bekostnad av sina kollegor. Alternativet är att det resulterar i en stress om de inte väljer att gå hem när de har rätt till det. Troligen känner de en stress eftersom de har någon hemma som väntar på dem. Detta åtminstone i respondent G:s fall då det var i samband med föräldraledighet som några av hens före detta kollegor försökte gå ner i tid.