Anmälan och avhjälpande av missförhållanden I SoL och LSS finns bestämmelser som reglerar personalens I SoL och LSS finns bestämmelser som reglerar personalens

skyl-dighet att rapportera missförhållanden och risk för missförhållan-den (se 7 kap. 6 §, 14 kap. 3–7 §§ SoL och 24 b §–24 § g LSS).

Dessa bestämmelser brukar benämnas lex Sarah.

Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska genast rapportera om han eller hon upp-märksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten.

Rapporteringsskyldigheten fullgörs i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedriver verksamheten, i verksam-het vid Statens institutionsstyrelse till ledningen, och i övrigt till berörd socialnämnd. Den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, ska ta emot rapporter ska informera berörd social-nämnd om de rapporter han eller hon har tagit emot.

Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål. Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett

Socialtjänsten SOU 2015:7

allvarligt missförhållande, ska snarast anmälas till IVO och den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan.

I IVO:s årsredovisning för 2013 (s. 20) anges att myndigheten fattade totalt 623 beslut i ärenden enligt lex Sarah. En majoritet av besluten (338) rör äldreomsorg, följt av följt av verksamhet för funktionsnedsatta enligt LSS (171).

5.7 Sekretess

Sekretess gäller inom socialtjänsten och hos myndighet som utövar särskild tillsyn över socialtjänsten (26 kap. 1 § OSL). Eftersom IVO utövar tillsyn över socialtjänsten innebär det att uppgifter hos IVO kan omfattas av sekretess. Sekretessen gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att upp-giften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretessen bygger på ett s.k. omvänt skaderek-visit, vilket innebär en presumtion för sekretess.

Vad som menas med personliga förhållanden ska bestämmas med ledning av vanligt språkbruk. Med begreppet avses t.ex. en persons namn, adress eller sjukdomstillstånd. Också uppgifter om en persons ekonomi kan falla under begreppet personliga förhåll-anden. Juridiska personer anses inte kunna ha några personliga för-hållanden. (se Lenberg m.fl. Offentlighet- och sekretesslagen [1 jan 2014, Zeteo]).

I OSL finns en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen att meddela föreskrifter om sekretess för en statlig myndighets verksamhet om den bl.a. innefattar tillståndsgivning (30 kap. 23 § OSL). Regeringen har med stöd av bestämmelsen föreskrivit att sekretess ska gälla vid tillståndsgivning enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Sekretess gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs, och för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet (9 § och bilaga till offentlighets- och sekretessförordningen [2009:641]).

SOU 2015:7 Socialtjänsten

I OSL finns även bestämmelser till skydd för den som lämnar uppgifter om andras förhållanden och som gör det möjligt att hem-lighålla uppgifter för den som uppgifterna rör (26 kap. 5 § OSL).

Sekretessen omfattar uppgift i anmälan eller annan utsaga av enskild om någon annans hälsotillstånd eller andra personliga för-hållanden och gäller för uppgifter om såväl den som lämnat infor-mation som innehållet i anmälan. För sekretessen krävs att det kan antas att, om uppgiften röjs, fara uppkommer för den som har gjort anmälan eller avgett utsagan eller hans eller hennes närstående utsätts för våld eller lider annat allvarligt men.

I OSL finns sekretessbestämmelser som gäller för den tillsyn som statliga och kommunala myndigheter bedriver på särskilda områden (se 17 kap. 1 § OSL), bestämmelser om sekretess som gäller uppgifter om enskilds personliga förhållanden oavsett i vilket sammahang de förekommer (se 21 kap. OSL) och för tillsynsverk-samhet över stiftelser (30 kap. 18 § OSL). Innebörden av bestäm-melserna har behandlats i avsnitt 4 om skolväsendet.

5.8 Sammanfattning

Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Utgångspunkten i regleringen av socialtjänsten är att det är kommunen som bär huvudmannaskapet och ansvarar för verksamheten oavsett om verksamheten genomförs i egen regi eller av en privat utförare. När kommuner överlämnar verksamhet inom socialtjänsten genom upphandling enligt LOU eller genom att införa ett valfrihetssystem förväntas kommunerna, genom bl.a.

förfrågningsunderlag, kravspecifikationer, avtal och sin uppfölj-ning, säkerställa att de privata utförarna har förutsättningar att bed-riva och faktiskt bedriver verksamheten enligt de regler som gäller för respektive område. Uppgifter som innefattar myndighetsut-övning får inte överlämnas till en privat utförare.

Som beskrivits i avsnittet är det endast vissa typer av verksam-heter inom socialtjänsten som omfattas av en tillståndsplikt. I de fall det råder tillståndsplikt är kraven för att beviljas tillstånd olika utformade. För att en enskild yrkesmässigt ska få bedriva verk-samhet enligt LSS krävs att den sökanden med hänsyn till sina

Socialtjänsten SOU 2015:7

ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt visat sig lämplig att bedriva sådan verksamhet. Något uttryckligt krav på lämplighet för att beviljas tillstånd enligt socialtjänstlagen finns inte.

Om kommunen genom avtal överlåtit till en enskild att utföra kommunens uppgifter enligt socialtjänstlagen undantas verksam-heten från tillståndsplikten. Det innebär att inträdeskraven för att bedriva verksamhet inom socialtjänsten är olika och att det, för vissa verksamheter, är oklart i vilken utsträckning det krävs till-stånd.

Inspektionen för vård och omsorg ansvarar för tillståndspröv-ning och tillsyn av socialtjänsten. Myndigheten ska föra ett register över dem som har tillstånd att bedriva verksamhet och dem som har anmält verksamhet enligt SoL och LSS.