Verksamhet inom socialtjänsten

Socialtjänst omfattar ett flertal olika verksamheter och insatser, och någon enhetlig definition av begreppet finns inte i lagstiftningen.

Viss ledning ges dock i de definitioner som finns i 26 kap. 1 § offent-lighets- och sekretesslagen (2009:400) och i 2 § lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Med social-tjänst enligt dessa lagar avses bl.a. verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård utan sam-tycke av unga eller av missbrukare samt verksamhet som i annat fall handhas av socialnämnd.

Enligt socialstyrelsens termbank avses med socialtjänst i första hand den verksamhet som regleras genom bestämmelser i SoL, LSS, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt personlig assi-stans som utförs med assiassi-stansersättning som regleras i 51 kap.

socialförsäkringsbalken (2010:110). Socialtjänst avser även, enligt Socialstyrelsens termbank, handläggning av ärenden som rör adop-tioner, faderskap, vårdnad, boende och umgänge enligt föräldrabal-ken (1049:381).

Med socialtjänst avses i denna utredning verksamhet enligt SoL och LSS.

5.1.1 Socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen innehåller bl.a. bestämmelser om socialtjänstens övergripande mål och principen om kommunens yttersta ansvar för att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller hon behö-ver. Utgångspunkten i SoL är att den som inte själv kan tillgodose

SOU 2015:7 Socialtjänsten

sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå (4 kap. 1 § SoL).

Med begreppet ”livsföring i övrigt” avses alla de olika behov som den enskilde kan ha för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av försörjningsstödet. Det kan exempelvis vara fråga om bistånd till läkarvård eller tandvård, vård- och behand-lingsinsatser för missbrukare, hemtjänst, särskilt boende för äldre eller funktionshindrade (propositionen Ny socialtjänstlag m.m., [prop. 2000/01:80] s. 92). Eftersom ett beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen alltid föregås av biståndsbedömning definieras inte samtliga insatser som kommunen kan vara skyldig att tillhanda-hålla, vilket ger kommunerna stor frihet att utforma insatserna. I SoL finns dock vissa särskilt preciserade individinriktade insatser som kommunen är skyldig att tillhandahålla och som kan beviljas som bistånd till enskilda. Några av dessa insatser beskrivs i det följande.

Kommunen är skyldig att tillhandahålla så kallad särskild boen-deform för service och omvårdnad av äldre (5 kap. 5 § SoL). Kom-munen är även skyldig att inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av fysiska, psykiska eller andra skäl möter bety-dande svårigheter i sin livsföring (5 kap. 7 § SoL). Insatsen särskilt boende omfattar flera former av boende, exempelvis s.k. äldrebo-enden och gruppboäldrebo-enden.

Socialnämnden ska ge äldre som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service (5 kap. 5 § SoL). Här avses exampelvis hemtjänst. Begreppet hemtjänst definieras inte i lag, men med hemtjänst avses enligt socialstyrelsens termbank ”bistånd i form av service och personlig omvårdnad i den enskildes bostad eller motsvarande”. I en kommentar till definitionen anger Social-styrelsen att med service avses t.ex. praktisk hjälp med bostadens skötsel, hjälp med inköp, ärenden på post och bank, tillredning av måltider samt distribution av färdiglagad mat. Med personlig omvårdnad avses enligt samma kommentar de insatser som därut-över behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov.

Detta kan t.ex. innebära hjälp med att äta och dricka, klä sig och förflytta sig, sköta personlig hygien och i övrigt insatser som

Socialtjänsten SOU 2015:7

behövs för att bryta isolering eller för att den enskilde ska känna sig trygg och säker i det egna hemmet.

Kommunen ansvarar även för att det finns tillgång till familje-hem och familje-hem för vård eller boende för enskilda och familjer som behöver vårdas och bo utanför det egna hemmet (6 kap. 2 § SoL).

Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av social-nämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt (3 kap. 2 § socialtjänstförordningen [2001:937]). Med hem för vård eller boende (HVB) avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende. Om ett sådant hem drivs av ett bolag, en förening, en sam-fällighet, en stiftelse eller en enskild individ krävs dessutom att verksamheten bedrivs yrkesmässigt (3 kap. 1 § socialtjänstförord-ningen).

Kommunens insatser enligt SoL bygger på frivillighet för den enskilde. Gemensamt för insatser inom socialtjänsten är att de ska vara av god kvalitet och att kvaliteten i verksamheten ska syste-matiskt och fortlöpande utvecklas och säkras (3 kap. 3 § SoL).

5.1.2 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade innehåller bestämmelser om att personer som tillhör en särskilt angiven per-sonkrets har rätt till insatser enligt lagen (1 § LSS). De insatser som kan bli aktuella är (9 § LSS)

1. rådgivning och annat personligt stöd,

2. personlig assistans eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans,

3. ledsagarservice, 4. kontaktperson,

5. avlösarservice i hemmet,

6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet, 7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år,

SOU 2015:7 Socialtjänsten

8. boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdomar,

9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpas-sad bostad för vuxna,

10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.

Landstingen ansvarar för insatsen rådgivning och annat personligt stöd och kommunernas ansvar omfattar övriga insatser om inte annat avtalats (2 § LSS). Den verksamhet som bedrivs ska vara av god kvalitet och grundad på respekt för den enskildes självbestäm-manderätt och integritet. Kvaliteten i verksamheten ska även syste-matiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Insatserna enligt LSS bygger på frivillighet och den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges (6 § och 8 § LSS).

5.1.3 Krav på utbildning och erfarenhet för föreståndare och annan personal inom socialtjänsten

Enligt SoL ska det för utförandet av uppgifter inom socialtjänsten finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet (3 kap. 3 § SoL). Bestämmelsen är allmänt hållen men syftar till att framhålla att det är viktigt att upprätthålla en hög kompetens och att välja personer med lämplig bakgrund och personlighet för yrken inom socialtjänsten (propositionen Ändring i socialtjänstlagen [prop.

1996/97:124] s. 51). Kravet på lämplig utbildning och kvalitet gäller både för privat och offentlig verksamhet inom socialtjänsten.

Utöver det generella kravet på utbildning och erfarenhet ställs mer specifika krav på vissa yrkeskategorier inom socialtjänsten.

Socialnämnden ska t.ex. använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå från högskolan eller som har viss utländsk utbilning, för sådana upp-gifter inom socialtjänsten som rör barn och ungdom och som bl.a.

innefattar utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder (3 kap. 3 a § SoL).

Vid HVB och annan verksamhet som står under IVO:s tillsyn enligt SoL ska det finnas en person med lämplig utbildning som

Socialtjänsten SOU 2015:7

förestår verksamheten. Det ska också finnas sådan personal som i övrigt behövs för en ändamålsenlig verksamhet (3 kap. 5 § och 4 kap. 4 § socialtjänstförordningen [2001:937]). Kravet på förestån-dare vid HVB utvecklas i Socialstyrelsens föreskrifter (2003:20) om hem för vård eller boende (2 kap. 1 §). Där anges att den som före-står verksamheten vid HVB ska ha en adekvat högskoleutbildning och erfarenhet av liknande verksamhet och vitsordad personlig lämplighet. Personen ska också ha tillräcklig kunskap och kompe-tens för att bl.a. kunna ansvara för att arbetet organiseras så att den enskilde tillförsäkras boende, vård och behandling som är av god kvalitet och uppfyller kraven på säkerhet.

I LSS anges att det ska finnas sådan personal som behövs för att ge ett gott stöd och en god service och omvårdnad (6 § LSS).

Bestämmelsen gäller inte endast för personal som utför insatserna utan all personal som behövs för att bedriva verksamheten. För daglig verksamhet, korttidshem samt gruppbostäder och, när det gäller barn och ungdomar, annat boende ska det finnas en person med lämplig utbildning som förestår verksamheten samt den perso-nal som i övrigt behövs för en ändamålsenlig verksamhet (3 § för-ordningen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Kravet på lämplig utbildning utvecklas i 5 § Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2002:9) om bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 LSS och i 17 § Socialstyrelsens föreskifter (SOSFS 2012:6) om bostad med särskild service för barn och unga enligt LSS. Där anges bl.a. att med lämplig utbildning avses högskoleutbildning som är relevant för att en person ska kunna förestå verksamheten i en gruppbostad.

För personlig assistans ska det finnas utsedd verksamhetsansva-rig (8 § förordningen om stöd och service till vissa funktionshind-rade). Något krav på att det ska finnas föreståndare för verksamhet som bedriver personlig assistans finns emellertid inte.

Socialstyrelsen har även antagit allmänna råd om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre (SOSFS 2011:12).

SOU 2015:7 Socialtjänsten

5.1.4 Utdrag ur belastningsregistret m.m. för personal inom socialtjänsten

Den som bedriver verksamhet enligt LSS, som omfattar stöd- och serviceinsatser åt barn med funktionshinder, får inte anställa eller anlita någon för att genomföra insatserna utan att först kontrollera ett utdrag ur belastningsregistret. Den som erbjuds anställning som personlig assistent av en assistansberättigad ska lämna in ett regist-erutdrag, om den assistansberättigade begär det (1 § lagen [2010:479]

om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder). Den som är assistansberättigad och arbets-givare åt sina egna assistenter är alltså inte skyldig att kontrollera registerutdrag för den som ska anställas, men har möjlighet att göra det. Möjligeten att begära registerutdrag gäller emellertid bara om den assistansberättigade är under 18 år.

Ett registerutdrag som den enskilde begär, med hänvisning till bestämmelser i lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder, ska endast innehålla uppgifter om domar, beslut eller strafförelägganden där påföljd har dömts ut för bl.a. mord, dråp och grov misshandel (22 § förord-ningen [1999:1134] om belastningsregister).

HVB som tar emot barn får inte anställa, erbjuda uppdrag eller liknande om inte kontroll först har gjorts av belastningsregister och misstankeregister (1 § lagen [2007:171] om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn).

Ett utdrag från belastningsregistret som den enskilde begär, med hänvisning till bestämmelser om registerkontroll av personal vid HVB som tar emot barn, ska endast innehålla uppgifter om domar, beslut eller strafförelägganden där påföljd har dömts ut för bl.a.

mord, dråp, misshandel, grov misshandel, människorov, olaga fri-hetsberövande, olaga hot, hemfridsbrott, sexualbrott, rån, grovt rån, hets mot folkgrupp, olaga diskriminering och barnpornografi-brott.

Ett utdrag från misstankeregistret som den enskilde begär med hänvisning till bestämmelser om registerkontroll av personal vid HVB som tar emot barn ska innehålla uppgifter om samma typer av brott som de som begärs ut ur belastningsregistret (8 a § för-ordning [1999:1135] om misstankeregister).

Socialtjänsten SOU 2015:7

Den som erbjuds en anställning eller liknande i staten, en kom-mun, ett landsting, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran av den som erbjuder anställningen visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen om belastningsregister (1 § och 3 § lag [2013:852] om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn).

Enligt förarbetena innebär bestämmelsen att arbetsgivaren har en rätt, men inte en skyldighet, att begära att ett utdrag uppvisas.

Med begreppet “direkt och regelbunden kontakt med barn” avses sådana arbeten som inbegriper återkommande och nära kontakter med barn. Arbeten som omfattas är sådana där arbetsuppgifterna består i att fostra, undervisa, sköta eller annars ta hand om barn eller på annat sätt arbeta i personlig kontakt med barn. Kravet på regelbundenhet innebär att den anställdes arbetsuppgifter inbegri-per viss återkommande direktkontakt med barn. Relevanta omstän-digheter att ta med i bedömningen av vad som utgör direkt och regelbunden kontakt med barn är även vilken typ av kontakter det rör sig om, vilken intensitet kontakterna har samt om de alltid utförs i närvaro av vårdnadshavare eller en annan vuxen. Exempel på arbeten som kan omfattas är ledare i olika ideella barnverksam-heter, t.ex. idrottsföreningar. Arbeten som däremot kan falla utan-för är t.ex. anställda inom sjukvården som träffar barn mer sällan och alltid i närvaro av en vårdnadshavare (propositionen Stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp [prop. 2012/13:194] s. 44 f).

Ett registerutdrag som den enskilde begär med hänvisning till bestämmelser i lagen om registerkontroll av personer som ska arb-eta med barn ska endast innehålla uppgifter om domar, beslut eller strafförelägganden där påföljd har dömts ut för mord, dråp, grov misshandel, människorov, sexualbrott, grovt rån och barnporno-grafibrott. Om påföljden även avser något annat brott, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut (9 § förordning om belastnings-register).

Uppgifter ur belastningsregistret ska även lämnas ut till en soci-alnämnd i vissa ärenden, t.ex. när en kontaktperson eller kontakt-familj ska utses för en person som inte fyllt 21 år. Uppgifterna ska avse brott som lett till någon annan påföljd än böter (11 § lagen om belastningsregister).

SOU 2015:7 Socialtjänsten