Det är möjligt att urskilja två dimensioner i det manuella systemets lednings process; en produktionsteknisk där produktionsteknikerns mening väger tyngst och en arbetsorganisatorisk, där verkmästaren eller förmannen har sista ordet.
En övergripande funktion av ledningsprocessen på verkstadsgolvet innehas av verkmästaren. De målbeskrivningar verkmästaren far från sina chefer förmedlas via budgeten. Det innebär att det är kostnaden för den producerade enheten som står i förgrunden då arbetets ramar formas. Inom dessa ramar har sedan verkmästa ren att ta hänsyn till produktkvalitet, människa och miljö.
4:1 När det kommer utifrån så har man ju information om alla mål som ska förverk ligas, när det gäller kvantitet, kvalitet, kostnad, människa och miljö. Där är det inte faan frågan om någon dialog inte, det är väl en monolog. (Max, tj).
Citatet (1) avslöjar en verkmästares frustration över att de målbeskrivningar han beordras fullfölja inte är mycket att diskutera om.
Verkmästaren kompletteras av produktionsteknikern vars uppgift är att organi sera arbetsuppgifterna så att de utförs rationellt, utifrån angivna ekonomiska och produktiva mål. Produktionsteknikern kan därmed uppfattas ha en mycket ton
givande (eller kanske snarare taktgivande) funktion längs det löpande bandet. Denna sida av ledningsprocessen är mycket entydig för arbetaren.
4:2 Det går inte att ändra. Produktionsteknikerna säger att det inte går. Man [vi] vill ta bort en del, men de lägger alltid på. (Anna, arb).
4:3 ... vi har inget som helst inflytande - det är produktionsteknikers arbete. (Sara, arb). 4:4 .. .man får information men den är ganska dålig. (Sara, arb).
4:5 ...man ställs alltid inför [fullbordat] faktum - det är inget man kan påverka. (Sara, arb).
De specifika mål som underförstått går att härleda ur informanternas beskrivningar är att arbetarna inte ska engagera sig intellektuellt i sitt arbete. Istället ska de kon-
49 centrera sig på att utföra de åligganden som planeras av produktionsteknikern. Detta medför att arbetaren är direkt knuten till det tekniska systemet, både med avseende på arbetstakt och arbetsinsats.
Det hjälper heller inte att arbetarna samlar på sig erfarenheter som kan vara till stöd för tidsstudiemannens beräkning av arbetets utförande.
4:6 ...när dom ska göra ombalans av jobben, när dom klockar en på tid, kommer det alltid nån som heter /.../. Han /.../ lyssnar inte på vad man säger, inte på förman heller. Han bara går efter sin MTM. (Adrian, arb).
4:7 ...man känner att företaget tyvärr kan göra hur de vill med arbetstakten. De kan höja och sänka den och vi kan inte påverka det. (Jonas, arb).
4:8 .. .allt [är] bestämt, det går inte att själv ändra något. (Sara, arb).
4:9 .. .det skulle vara roligare att mer få använda hjärnan. Det behöver man inte och det är ganska hemskt faktiskt. Nu monterar man grejer och sen är det gjort. (Sara, arb).
Av dessa citat (6-9) framgår hur obetydlig den enskilda arbetaren upplever sig. De flesta arbetarna har helt enkelt att följa centralt utformade instruktioner och be räkningar.
49
I de fall då osäkerhet uppstår om hur någon del ska monteras kan arbetaren hämta process- och kontrollinstruktioner ur den så kallade PKI-pärmen. Berggren (1990: 27) menar att strävan bakom Scientific Management är just att "bryta ner de traditionella förmännens och verkmästarnas oreglerade maktställning till förmån för en byråkrati ser ad apparat med strikt formaliserad produktionskännedom och kontrollkapacitet". Produktionsteknikerns befogenheter och PKI-pärmens status kan uppfattas som ett resultat av denna strävan.
4:10 Det enda vi kan göra är att flytta en detalj från en balans till en annan. En produk tionstekniker [kanske] tycker att skruven ska dras på ena balansen, men vi på vårt skift, [anser den ska dras] på den andra - då ändrar vi det så som man kommer överens om. (Sara, arb).
4:11 Det kan hända någon gång att man får tillverka en klammer som fattas, av något annat material som finns tillhands. (Jonas, arb).
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den kontroll av arbetarna som utövas inom manuella system knyter upp dem mycket hårt till ekonomiska, produktions tekniska och organisatoriska betingelser. Dessutom verkar detta ske på ett sätt så att arbetaren upplever sig anonym och överspelad.
Förmäns och instruktörers olikartade inflytande på definitionen av situationen
Förmannens uppgift är att dels följa upp produktkvaliteten med hjälp av återkopp ling från omgivande avdelningar, dels se till att arbetet utförs i linje med de inten tioner som utformats av respektive produktionstekniker. Till sin hjälp har han en eller flera instruktörer.
En förman berättar att han cirkulerar kring banan för att kontrollera eventuella brister på karossen. Det gäller att hålla justerarna vakna så att både personella och maskinella felaktigheter upptäcks i tid. En annan av förmännen menar att 90-talets arbetsledare ska kunna prata, kompromissa och samordna sig med arbetarna, det är snarare resonemang än beordring som gäller. Personligen föredrar han dock den auktoritära stilen i sådan här verksamhet. Han säger att han utifrån sina erfaren heter inte vågar lämna en grupp på 30-35 personer utan närvaro av en av företaget utsedd ledare.
4:12 Det har mycket lätt /.../ [att] spåra ur, att man liksom börjar ta vara på gobitarna. För den här ansvarsbiten är lite svårare. Det är ju så här att man pratar om grupper, men det räcker att två-tre i gruppen faller ur, så följer dom här svaga personerna med. (Akseli, tj).
Utsagan (12) kan uppfattas avslöja en mycket misstänksam förman. Han verkar inte hysa särskilt stark tilltro till arbetsgruppers förmåga att ta ansvar.
50 En balans är den uppsättning handgrepp och åtgärder som utförs inom den begränsade tidsram
då den produkt som ska förädlas passerar olika positioner längs det löpande bandet. Kortbalans 2-3 min arbetscykel och långbalans 10-12 min.
Instruktörer i TC berättar att det är förmannen, en produktionstekniker och instruktören som resonerar om förhållandena på arbetsstället. Hela gruppen deltar inte i dessa diskussioner.
4:13 Det blir så tjatigt och jobbigt om alla ska vara med. Det är oftast så att då kommer man inte fram till nånting, nästan... (Herbert, instr)
4:14 Man säger till dom då att det inte går att åtgärda och dom ändå fortsätter att gnälla då va. Det är sàn't som är jobbigt./.../ Vi har ju papper vi går efter, eftersom allting är balanserat efter papper va. Så det är inte så mycket vi kan gnälla över, det är be stämt redan. Vi har ju då viss tid på varje balans då va. Så det är inte så mycket att diskutera om egentligen. (Herbert, instr)
4:15 Det gäller att få tag i folk, i första hand. Sen gäller det att säkerställa sin egen kvali tet, sin egen avdelning så att det fungerar. Att det är trivsamt och att det ser bra ut. (Greger, instr)
4:16 Det gäller att se till att rätt förutsättningar finns för att göra jobbet. Det är oftast utbildning./.../ Dom [arbetarna] har inte fatt rätt förutsättningar för att veta och kunna jobbet. (Greger, instr)
Dessa utsagor (13-16) från två instruktörer i TC tycks belägga målbeskrivningens och tidsstudiernas inflytande över instruktörernas arbetsuppgifter. Utsagorna an tyder också den strukturella ordningen och den delning mellan tanke handling som följer i dess spår.
Om man skärskådar en instruktörs utsagor från en annan del av VT V, TA, kan man ana en uppluckring av förmännens och instruktörernas suveränitet.51 Instruk
tören tycks här alltmer ikläda sig rollen som ombud för gruppen.
4:17 Förmannen kan till exempel komma med att vi ska köra extra mycket karosser en dag, men det kan också ha att göra med hur förmannen är. Om han litar på grunpen och gruppombudet får de sköta mer. Så har vi det i allafall. (Albin, go).
4:18 Förmannen har mer kontakt med andra avdelningar. Han kanske kommer och Figer att någonting är fel någonstans och då får vi kolla det. (Albin, go).
I citaten ovan (17-18) antyder instruktören förekomsten av en begynnande ansvarsförskjutning mellan förman och instruktör. Utsaga (17) kan uppfattas inne hålla uppfattningen att arbetsgruppen har möjlighet att delta i definitionen av avdelningens arbetsledande verksamhet. Förmannens arbetsuppgifter, i T A, tycks
51 Denna uppluckring kan medföra förvirring för en läsare eftersom dessa instruktörer talar om
sig själva som 'gruppombud'. Jag har dock valt att beteckna dem som instruktörer. Syftet är att på ett tydligt sätt skilja ut dem från de gruppombud som i första hand respresenterar arbetsgrupper.
mer handla om samordning mellan andra förmansområden, medan instruktören och arbetsgruppen tar hand om avdelningens interna verksamhet (18).
Jag ska återföra analysen till TC och TB genom att hörsamma kvinnliga arbeta res versioner. Särskilt kvinnor i TC och TB betonar ytterliggare den strukturella delningen mellan tanke och handling. Kvinnliga informanter pekar också på de patriarkala dragen i arbetsdelningen.
4:19 Alla förmän vill bli verkmästare och en del vill visa hur bra dom är genom att lägga på mycket på balanserna, men det straffar sig ju - 15 säger upp sig på en månad. Så får de köra halvtakt för att det är dåligt med folk! (Viktoria, arb).
4:20 Förmannen och instruktören bestämmer var man ska börja en dag, om man ska vara utlånad, eller om man [då det finns gott om folk] kan få gå och lära sig till justerare. (Anna, arb).
4:21 Vi har fått en bra ombalansering nu, det har inte alltid fungerat så bra som nu. Det beror väldigt mycket på förmannen. Om de tänker på arbetarna eller inte. (Viktoria, arb).
4:22 Informationen är ganska dålig över det hela. De kommer bara och säger vad som är bestämt. Det behövs mer information. Inga månadsmöten - det är år emellan. För mannen är inte intresserad av det. Vi har sagt till många gånger, påpekat ständigt, men det blir inte bättre. (Gerda, arb).
4:23 Killarna får förtur. Dom kommer alltid först. Vi har samma jobb och dom [killarna] är inte bättre, men dom far ändå alltid gå före! Förmannen har sina favoriter. (Anna, arb).
4:24 Fördelningen på banorna - killarna blir priviligerade. Det finns inte en tjej på juste ringen och [tjejer] kommer inte med på kurser! Det är orättvist. Förmännen tar bättre hand om killarna. (Sara, arb).
Inte nog med att förmän (och instruktörer) vanligen är män, kvinnorna verkar även uppfatta dem som fåfänga (19), enväldiga (20-21) och könsselektiva (22-24). Kvinnor tycks uppleva sig särskilt missgynnade av arbetsledarna inom manuella system. Även om de strukturella omständigheterna missgynnar kvinnor, kan vissa förmän erbjuda kvinnor ett humant bemötande (21). Det finns med andra ord ett visst utrymme av frihet för utformningen av de sociala relationerna, men som kanske vanligtvis inte utnyttjas på ett för kvinnorna fördelaktigt sätt.
I detta avsnitt framkommer en viss skillnad mellan förhållandena i TB och TC jämfört med förhållandena i TA. I TB och TC tycks det strukturella rollbegreppet vara allena rådande för kontrollen över verksamheten medan man inom TA kan ana ett mer interaktionistiskt närmande. Jag ska följa upp denna skillnad genom att specifikt fokusera på instruktörer.