Ett teoretiskt synsätt som kan uppfattas motsvara de behov som min analysmodell ställer är symbolisk interaktionism (SI). Dess teoretiska fokus ligger på mellan- mänskliga interaktioner. De teoretiska utgångspunkterna är att individer som del tar i specifika sociala interaktioner bär med sig intryck från allmänna sociala sam manhang. Men det behöver inte innebära att sådana intryck förutbestämmer det som kommer till uttryck i det specifika situationella sammanhanget. Det blir med andra ord möjligt att med den symboliska interaktionismens hjälp belysa enskilda situa tioner och handlingar som en dialektisk process mellan struktur och handling.14
SI fokuserar på dynamiska sociala aktiviteter som kommer till uttryck bland människor. Teorin utgår ifrån att mänskliga handlingar grundar sig på individers definition av situationer. SI menar att människors handlingar i högre grad påver kas av de specifika tankar eller det särskilda tänkande som sker i den pågående situationen, än av människors mer allomfattande idéer, attityder eller värderingar. Detta medför att människan, i åtminstone teoretisk mening, uppfattas vara oförut sägbar och aktiv. Det sistnämnda innebär att människan har förutsättningar och besitter förmågan att dirigera och omdirigera sig själv mot bakgrund av hur hon definierar situationen (se vidare Charon, 1995, Hewitt, 1981/1979).
Sammantaget medför detta att SI fokuserar på interaktion, definition och tolk ning, människan som aktör och mänsklig handling. En viktig betoning ligger i att mänsklig handling kan förstås som både fysisk och mental aktivitet (se till exem pel Mead, 1976:29-39/1934, Berg Sorensen, 1988).
Shalin (1986) erbjuder ett sociologiskt perspektiv på social struktur som process (se även Hall, 1987). Han betonar det viktiga i att betrakta samhället som både struktur och process. Shalin menar att trots människans förmåga att anamma ett mått av självständighet och intagandet av en kritisk attityd till sig själv, kvarstår
14
SI har blivit kritiserad på ett antal punkter, bland annat för metodologisk vaghet, den förvirrande framställningen av själv-begreppet, negligeringen av känslomässiga och omedvetna komponenter och, slutligen, negligeringen av social struktur. Meitzer, Petras och Reynolds (1991/1975) presenterar en rad kritiska reflektioner mot SI i allmänhet och vissa, för teorin, specifika inflytelserika personer. Kritiken omfattar bland annat uppfattningen att SI bortser från strukturens inverkan, social stratifiering och maktskillnader. Huvudsakligen riktar kritiken in sig mot att eftersom SI undviker behandla social struktur hjälper teorin till att bevara strukturen. Man menar bland annat att SI riskerar blanda sig samman med strukturell funktionalism. Kritiken mot det symboliska interaktionistiska perspektivet har dock inte blivit obesvarad (se till exempel Shalin, 1986, Hall, 1987). Det har tillkommit en viss teoretisk utveckling och flera studier sedan Meitzer, Petras och Reynolds (1991/1975) formulerade sin kritik (se till exempel Shott 1979, Hochschild 1979, 1983, Denzin 1984, Franks 1985, Fine 1990 och Gordon 1992/1981).
att hennes rationalitet sammanfaller med och kommer alltid att bli bedömd av förmågan att handla i anslutning till större sociala gärningar. Denna förmåga att väva in ens handlingar i en kollektiv gärning eller att se på sig själv utifrån den generaliserade andres perspektiv är det som interaktionisterna kallar medvetande (op.cit.:17). SI uppfattar bland annat medvetande som den mänskliga förmågan att välja ut en mening som gör det möjligt att kontrollera responserna (se Mead, 1976/1934:106).15
Mot denna bakgrund kan man ana förekomsten av en koppling mellan struktur, sociala relationer och individ.16 I avhandlingen består denna koppling av; för det
första länken mellan de strukturella villkor som representeras av de tekniska och organisatoriska ramar som manuella system och integrerad mekanisering omfattar; för det andra de sociala relationerna så som de framstår i medvetandet (kogni- tioner/etiketter) hos de individer som är verksamma inom de strukturella ramarna; och avslutningsvis för det tredje, i betydelsen av sociala interaktioner.
Sammanfattningsvis förutsätter den symboliska interaktionen existensen av en delad förståelse av verkligheten och en uppsättning regler som möjliggör att inter aktivt samarbete utvecklas. SI pekar samtidigt på att individer kan hamna utanför ett sådant samarbete, vilket ofta medför oönskade konsekvenser. Detta är en aspekt som är av stor betydelse i avhandlingen, vilket avspeglas i förekomsten av etniskt präglade gruppositioner som ger upphov till olika typer av diskriminerande interaktionsformer och kognitioner.
Blumer (1988a) menar till exempel att man bör uppfatta "rasfördomar" som ett i allra högsta grad varierande och komplext fenomen. Han hävdar att rasfördomar kan variera kraftigt över tid och mellan olika platser. I ett sammanhang kan de vara bittra, medan de i ett annat förekommer i m ildare varianter. Detta att rasför domar inte är konstanta och att de varierar uppfattar Blumer som ett tecken på "att de är en produkt av särskilda typer av situationer och upplevelser" (op.cit.:184).
15 Att tillskriva något en mening beskriver Mead (1976/1934) som en förberedelse för en
kommande sekvens, i form av en slutsats eller en handling. Mead menar att meningens natur underförstått finns i den sociala handlingens struktur. Då den symboliska interaktionismen huvudsakligen kan beskrivas som en teori om social konstruktion, är det viktig att bestämma vad som konstrueras. Det finns två viktiga begrepp som ofta används synonymt med varandra, mening och innebörd. Jag kommer fortsättningsvis enbart använda mening. Den huvudsakliga innebörden av begreppet mening är att meningen med eller meningsfullheten hos ett objekt eller en handling inte finns i objektet eller handlingen själv. Meningen är det som människor
tillskriver objektet eller handlingen.
16 Teorier om social struktur beskriver ofta strukturen som en påvingande faktor för de individer
som är verksamma inom dess ramar. Men det finns också teorier som hävdar att människor inte enbart behöver betraktas som offer för strukturen. Se till exempel Giddens (1994) som menar att symbolisk interaktionism är en sådan teori.
Vidare menar Blumer (1988 a,b) att rasfördomar alltid förekommer som en grupps fördom riktad mot en annan grupp. Blumer (1988b) betonar att studiet av rasfördomar bör ligga på relationerna mellan rasgrupper. Detta fokuserar "kollek tiva processer genom vilka en rasgrupp kommer att definiera och omdefmiera en annan rasgrupp" (op.cit.:196). Därmed slår han fast att det inte i första hand rör sig om ett individuellt fenomen, det vill säga raka motsatsen till den svenska diskrimineringsutredningen. Istället handlar det om en kollektiv attityd som är riktad mot en begreppsligad grupp eller en abstrakt kategori. Attityden är kollektiv i meningen av att den upprätthålls av ett antal människor som stimulerar varandra att ge uttryck för densamma. Den är begreppsligad i meningen av en klassificering av individer i en abstrakt kategori som gör att dessa individer kan organiseras begreppsmässigt. Det kan till exempel handla om invandrare i allmänhet eller om specifika medborgargrupper.
Vidare så menar Blumer att det är frågan om dels en komplex interaktion och kommunikation, dels en abstrakt föreställning av en underordnad grupp som om den utgör en helhet. I vår studie på VTV visar datamaterialet att det förekommer flera sådana helheter (se Augustsson, 1994). En utgörs av invandrare i allmänhet, medan andra helheter refererar till specifika medborgargrupper. Varje personligt samröre med en individ ur någon av dessa helheter kommer antagligen att resul tera i en referens till respektive grupp och dess position i förhållande till den egna gruppens position.
Istället för Blumer's begrepp rasfördomar kommer jag i fortsättningen att an- 17 vända mig av begreppen "kulturalisering" och "etnisk diskriminering" . Detta för att dels avgränsa mig från den biologiska laddning som begreppet "ras" ofta förknippas med, dels för att betona den komplexitet som jag uppfattar ligger i skillnaden mellan kognitioner och beteende.
17
Kulturalisering är en relativt nyligen uppmärksammad form av stereotyp. Den innebär att
individer programmeras av kulturen på samma sätt som rasism bygger på programmering via generna (se Brox, 1991). Schierup & Ålund (1992) beskriver kulturalisering som en ideologisk praxis vars innebörd utmärker "det kulturella som en inre egenskap eller storhet av etnisk säregenhet"; detta legitimerar en subtil "selektionsprincip, rättfärdigad i termer av 'kultur', men byggd även på underliggande prämisser [sic] om geografiskt avstånd och hudfärg" (op.cit.: 5). Följden blir att en etnisk rangordning (av invandrare) underbyggs och påverkar såväl reglering av invandringen som arbetsmarknadens struktur (se vidare Westin, 1987 och Zander & Höglund, 1992).