T/E som perspektiv utgår ifrån att man betraktar invandrade arbetare i egenskap av anställda, samtidigt som man för tillfallet bortser från att de också är underordnade och medmänniskor. Det innebär att invandrarnas arbetsinsatser för det första kan uppfattas bli bedömda mot bakgrund av bestämda rättigheter och plikter inom en viss ansvars- och myndighetsutövning. För det andra handlar det om en värdering som tar hänsyn till graden av ändamålsenlighet, effektivitet och därmed lönsamhet för företaget. För det tredje så fokuseras slutligen uppmärksamheten på invandra res bidrag till företagets effektivitet och lönsamhet.
Ansvarstagande i och passande inställning till arbetet
Då man undersöker förhållanden inom manuella system och där analyserar instruktörers perspektiv på invandrare som anställda, är det möjligt att upptäcka en koppling mellan att vara anställd och att vara invandrare.
5:1 "Ähää, va ska säga... dom är liksom inte så... jag vet inte, men det är lite svårt att säga liksom. Vi har... man kommer släntrande ibland 2-3 min efter arbetstidens början. Det är ju inte riktigt rätt va... man bryr sig inte om det, släpper långt ner på andra balanser och följer inte lådan ordentligt. Då säger dom till dom; jag vill inte ha det så, jag vill inte börja längst ner och jobba som en galning för att du klantat dig. (Greger, instr).
5:2 ...men annars så... dom som är kineser, det är ruskigt, man blir nästan besvärligt generad inför hur lätt dom har för att lära sig grejer och hur snabbt dom kör sen... Dom är så otroligt fingerfärdiga. (Greger, instr).
I ovanstående citat refererar en instruktör sin uppfattning om invandrade bilarbe tare till de plikter han anser man har som anställd. Han tycks till exempel anse att en iranier har svårt att bära upp det ansvar man har som anställd (1). Medan kine ser framstår som mycket mer ansvarskännande (2).
Men det är inte enbart så att man konstaterar att det föreligger vissa skillnader. Man tenderar också att värdera invandrares olikartade prestationer i termer av medborgargruppstillhörighet.
5:3 Vi liksom försöker det bästa möjliga. Vi har ju en kille från Mexiko. Han har studerat 5 år i USA, sen är han en jävligt duktig och bra kille. Men det är bara engelska som gäller för honom. Han går svenskakurs, och han kommer mer och mer. Men det är vi som pratar engelska som får prata med honom och sköta infor mation. Det är lite svårt men han är så pass positiv i sig själv. (Greger, instr). 5:4 Det är dom väl, det är bara det att dom är lite kinkigare, liksom, och vägrar jobba
ibland. Det är väl det man blir förbannade på dom. Dom tycker ju, liksom, dom har det ju jäkligt lugnt därnere, det är ju inte mycket dom gör. Det är ju väldigt lugna balanser. (Fia, instr).
I första citatet talar en instruktör uppskattande om en mexikan som kan engelska (3). Mexikanens bristande kunskaper i svenska språket tycks inte spela särskilt stor roll. Det viktiga tycks vara hans personliga förhållningssätt till arbetet och de sociala relationerna. Det andra citatet har en helt annan värdeladdning (4). Instruk tören känner i detta fall inte till nationaliteten på de invandrare citatet omfattar, men hon tycks ogilla deras inställning till arbetet.
Svenska informanter reagerar inte enbart på invandrare som sköter sig speciellt bra eller dåligt. Man funderar också en del kring de som enbart gör sitt jobb.
5:5 Han är med i produktionen och han kan alla balanser, men kan inget om repara tioner. Stannar en maskin vet han inte vad han ska göra. Sedan vet jag inte om han inte vill veta eller om han är lat eller vad det är. Han har jobbat där länge, någon har sagt att han stått 14 år vid en maskin. Han har ju varit med på den gamla tiden då allt kretsade kring produktionen. Det går inte att föra något resonemang. (Albin,
go).
Citatet handlar om en finne som inte tycks förstå någon svenska överhuvudtaget, trots att han varit i Sverige under lång tid (5). Detta verkar väldigt konstigt för det gruppombud som är källa till uttalandet. Gruppombudet kopplar ihop finnens distansering med funderingar om finnen verkligen gör sitt bästa eller inte.
Samtliga fem ovanstående citat kan uppfattas visa att arbetare som fungerar som instruktörer, reflekterar över invandrare utifrån den anställde som perspektiv.
I tidigare kapitel har jag påtalat att manuella system inte är så enhetligt som det ofta framställs i föreliggande avhandling, något som går att spåra i ovanstående citat. Citat (1-4) kommer från informanter som är verksamma inom äldre och traditionella arbetsorganisationer. Av de fyra citaten talar man i termer av med- borgargrupper i tre av dem. Det sista citatet (5) avges av en informant som arbetar i en organisation där man praktiserar gruppbetonat arbete. Därför har denna informant mer att säga om den finländska invandraren som individ än som med lem i en viss medborgargrupp. Citatet ger uttryck för att den invandrare som är svår att få kontakt med och som inte har en ambitiös inställning till arbete, riskerar att bli nedvärderad, på ett eller annat sätt.
Ovan försökte jag påvisa att man inom manuella system kritiserar invandrares ansvarstagande och inställningar. Här, där förhållanden inom integrerad mekani sering behandlas, vill jag försöka visa att det inte räcker med en principiell assimi lering av systemets rollförväntningar.
5:6 Det är ju bara... Alla tycker det att... Dom andra på linjen... Allihopa då tycker att Serge då han och Joseph då, det är klart att dom har lite arbetsskador, men dom vill gärna smyga sej undan hela tiden, men då sa vi till Serge, han var mycket och prata med Mirko, du kan ju börja på linje /.../ och så... Men då har han den där arbets skadan med foten då va, så han kan inte packa dom där grejerna då va, så han... man får hålla reda på han så, man får gärna puffa på han lite så.
Ibland gör han det [smiter iväg]..., men ibland gör alla det, men att alla tycker det att han gör det lite extra då va, man får gärna fördela det lite... (Jens, go).
Citatet (6) belyser ett gruppombuds funderingar kring två jugoslavers beteende. Funderingarna tycks bestå i åsikten att dessa invandrare principiellt inte beter sig annorlunda än andra. Detta kombineras med en annan åsikt om att de överskrider
gränsen för vad som accepteras som ett normalt avvikande beteende. Alla tycks
gruppombudet tycks ha internaliserat T/Es obeveklighet och betraktar invandrare mot bakgrund av detta.
Sammanfattningsvis vill jag dra slutsatsen att arbetare som fungerar som instruktörer och gruppombud tycks reflektera över och värdera invandrare i termer av anställda. I första hand kritiserar man invandrares ansvarskänsla och deras in ställningar till arbetet. Det är också möjligt att uppfatta en gradskillnad i informan- ternas anmärkningar på invandrare. I citat (5) och (6), som representerar grupp- organiserat arbete i högre grad än de övriga citaten, tycks man huvudsakligen bedöma enskilda invandrares arbetsinsatser. Invandrare verkar vara mer noggrant granskade i sådana sammanhang.