Bilindustrin är en bransch där det under 1900-talet skett omfattande tekniska och arbetsorganisatoriska förändringar. Under 1900-talets första årtionden fick Frederick W. Taylor's (1967/1911) arbete The Principles of Scientific Manage
ment stor betydelse för utvecklingen av produktionen vid Ford Motor Company.
Poängen hos Taylor är att arbetsgivaren med vetenskapligt stöd tar över all kun skap som krävs för att upprätthålla produktionen genom att skapa regler, lagar och formler som gör det möjligt att bestämma över arbetarnas placering och funk tioner. Arbetarna erhåller detaljerade och väl differentierade förarbetade instruk tioner, över vad de ska göra och hur arbetet ska utföras. Som motprestation erhål ler arbetaren någon form av materiell drivkraft (se vidare Karlsson, 1986).
Jag uppfattar Taylors idé som att arbetsgivarens huvudsakliga mål ska vara att ha full kontroll över verksamheten och dess olika skeden. Fordismen vidare utvecklade Taylors organisatoriska förslag. Enligt Tolliday och 7eitlin (1987) byggdes den tidiga fordismen upp kring tre grundläggande principer: standardise ring av produkten, användning av specialbyggd utrustning och utmanövrering av kvalificerad arbetskraft från den direkta produktionen. Vare sig taylorismen eller fordismen utgår ifrån att arbetaren har någon roll att spela i produktionen som en aktivt tänkande, pålitlig och ansvarstagande individ.
Under sent 1920-tal genomfördes en studie vid Western Electrics i Chicago under ledning av Elton Mayo, som resulterade i ett oväntat resultat. Studiens ur sprungliga syfte var att fördjupa kunskaper med utgångspunkt i t aylorismens idé om att materiella drivkrafter utgör basen för att höja arbetsprestationen, men så
blev inte fallet. Studiens viktigaste slutsats var, enligt Braverman (1977), upptäck ten av arbetarnas inordning i olika social grupperingar. Karlsson (1986) pekar främst ut studiens betoning på betydelsen av informella gruppbildningar och nor mativa, det vill säga, sociala drivkrafter för arbete. Jag uppfattar att den huvud sakliga upptäckten i studien utgjordes av gruppbildningar vars formering låg bortom arbetsgivarens kontroll. Arbetarna hade egna strategier för utövandet av social kontroll bortom arbetsledningens möjliga maktutövning.
Braverman (1977) menar dock att vare sig Mayo's studie eller andra psykolo giska eller sociologiska praktiker har spelat någon större roll för arbetarnas anpassning till det kapitalistiska produktionssättet. Det som varit avgörande är "företagsledningarnas medvetna politik och fackförbundens avtalsförhandlingar" (op.cit.:134). Den centrala motivationen för arbetarna har, enligt Braverman, varit bristen på alternativa inkomstkällor i kombination med att fackförbundens avtals förhandlingar i någon mån förbättrat livsvillkoren. Braverman bygger sin orsaks förklaring på det som han uppfattar som "arbetsprocessernas utveckling i kapita listiska samhällen". Vidare så menar han att Taylors system är utmärkande för just denna utveckling. Det innebär att arbetsgivarna framhärdar sin vetorätt och sitt tolkningsföreträde över rätten att leda och fördela arbetet. Jag uppfattar Braver man som att det inte finns något som tyder på att det ojämlika förhållandet mellan kapitalägare och arbetare har förändrats. Däremot har nog upprätthållandet av rela tionen mellan parterna blivit alltmer sofistikerad.
I takt med att det har skett en omfattande teknologisk utveckling under 1900- talets senare hälft har det också skapats nya, och kanske humanare, kvalifika tioner. Detta beskrivs bland annat i en bok som behandlar omstruktureringar i modern europeisk bilindustri (Tolliday och Zeitlin, 1987). Författarna menar att utvecklingen inom bilindustrin, under 1970- och 1980-talen, gått från fordism mot flexibilitet. Både europeisk och amerikansk bilindustri har ägnat stor uppmärk samhet åt den japanska bilindustrins förmåga att öka produktionen och kvaliteten, sänka kostnaderna (cost-advantage) och att åstadkomma en högre grad av flexi bilitet i tillverkningsprocessen. Denna strategi kallas "just in time", och består av två framträdande inslag. Shimokawa (1987) anser att det för det första handlar om "ömsesidigt samarbete mellan arbetsledning och arbetare", för det andra är det frågan om ett "nära samarbete mellan monteringsarbetare och detaljtillverkare", i en "gemensam grupporganisation" (op.cit.:224).
Katz (1987) beskriver det som händer på den amerikanska bilmarknaden. I bak grunden finns behovet av att minska kostnaderna och att öka flexibiliteten i till verkningsprocessen. Bilproduktionen inriktas alltmer mot att ta fram specialiteter (eller nischer), detta för att kunna tillgodose konsumentens önskemål och för att kunna erbjuda konkurrenskraftiga produkter. För att klara av detta måste pro ducenten snabbt kunna förändra produktionsvolym och produktionstyp. Ett sätt att
åstadkomma detta är att utveckla en organisation som bygger på teknisk flexibili tet i tillverkningsprocessen, arbetsgrupper och informella system som gör det möjligt att reglera arbetsnormerna.
Organisatoriskt sett handlar det om att utforma villkoren för helare arbetsupp gifter, små och mer självständiga arbetsgrupper samt mer individorienterade an ställningsvillkor. Delvist självständiga arbetsgrupper är en realitet, både där det förekommer genomgripande automation och där manuellt arbete fortfarande dominerar (se till exempel Berggren, 1990). I fråga om kvalifikation, handlar det dels om att ge medarbetare ett utökat ansvar, dels om att åstadkomma ökad flexi bilitet i samarbetet mellan medlemmar i olika arbetsgrupper. Kommunikation ska utgå ifrån social gemenskap (istället för social differentiering), och ett effektivare utförande av arbetsuppgiften kring ett gemensamt produktionsmål. Arbetsledning sker i form av målstyrning som anpassas till olika situationer.
Jürgens, Doshe och Malsch (1987) beskriver hur utvecklingen inom Opels före tag i Tyskland under 1980-talet gått mot lagarbete. En central aspekt i lagarbete är integration av tidigare åtskilda ansvarsområden, t.ex. kvalitetskontroll, underhåll, produktion, samt avlägsnandet av förmansjobbet som en separat funktion. Andra aspekter är ett fritt val av arbetslagets talesman, lagets aktiva deltagande i valet av nya medarbetare, oberoende arbetsfördelning inom respektive ansvarsområde, och ett oberoende flöde av medarbetare mellan olika arbetslag i syfte att kompensera för fluktuationer och frånvaro. Kort sagt handlar lagarbetsstrategin om relativ handlingsfrihet och flexibilitet. Liknande förändringsstrategier har studerats inom svensk bilindustri. Ett av de viktigaste bidragen är Christian Berggren's (1990) avhandling Det nya bilarbetet. Berggren pekar på utvecklingen av ett helt nytt svenskt monteringskoncept, där lagarbete spelar en central roll i produktionen.
Föreliggande avhandling anknyter till Berggren (1990) som i sin diskussion, om förhållandet mellan mekaniseringsnivå och arbetstyper, bland annat skiljer ut två olika teknologiska och organisatoriska kontext: Manuella system med punktvis mekanisering och; Integrerad mekanisering som karaktäriseras av mekaniserade processer.
Teknologiskt sett representerar manuella system i första hand traditionella monteringslinjer, men även punktvis mekanisering och enskilda industrirobotar inkluderas. Det dominerande arbetet utgörs, enligt Berggren (1990), av motoriskt och sensoriskt bandarbete. Dessutom är bundenheten till arbetsstället stor och det finns, enligt Berggren, höga krav på mycket korta reaktionstider. Berggren's manuella system kan betraktas som synonymt med vad Bergman och Helgeson (1983:108) betecknar "repetitivt delarbete". Här förekommer det, menar de, knappt någon självständighet i arbetet. Det föreligger även mycket begränsade kvalifikationskrav på arbetarna, samtidigt som såväl den fysiska som den psykiska arbetsbelastningen är hög.
Arbetsorganisationen inom de manuella system som är aktuella för denna av handling kan beskrivas med hjälp av två nivåer för samverkan arbetare emellan. Dels den nivå som enligt Berggren (1990) kännetecknas av en hierarkisk ordning med en individbaserad organisation, där det finns litet utrymme för inflytande över arbetet. Dels den nivå som Berggren beskriver som en hierarkiskt begränsad grupporganisation. Arbetsgrupperna kan i en sådan organisation "påverka kort siktiga frågor som dagsplanering och egen arbetsfördelning" (op.cit.:138). Här finns även fasta positioner för gruppombud. Den röda tråden i denna organisa tionstyp utgörs av den hierarkiska ordningen och begränsade möjligheter till planering och uppläggning av arbetet. Även om arbetarna arbetar nära och ibland alldeles inpå varandra har de "små möjligheter till kontakt och sociala relationer med omgivningen" (op.cit.). Förekomsten av sådana, rumsligt sett, täta förhållan den har uppmärksammats av Bergman (1987:3), han säger att
Sociala relationer i arbetet förutsätter alltså inte nödvändigtvis rumslig närhet eller personliga kontakter. Omvänt så innebär inte det faktum att man arbetar bredvid varandra att man arbetar tillsammans.
Det är förhållandena i citatets sista mening som är karaktäristiskt för arbetet inom manuella system.
Den tekniska utformningen inom integrerad mekanisering medger arbetaren en lägre grad av bundenhet till arbetsstället. Enligt Berggren (1990) så karaktäriseras arbetet dels av att "frikopplingen mellan det tekniska och det sociala systemet är betydande", dels av att arbetet innehåller "styckvis avsyning och packning i pro cessens slut" (op.cit.: 142). Frikopplingen visar sig inte minst genom förekomsten av så kallad passiv arbetstid (se till exempel Bergman och Helgeson, 1983:110). Berggren menar att kvalifikationskraven är relativt höga. Arbetaren behöver be sitta "teknisk sensibilitet, känsla för maskinens normalförlopp och för typiska processoregelbundenheter..." (op.cit.: 143). Ifråga om presslinjer så är omställ ningsarbetet av särskild vikt och det "kräver både manuell skicklighet och teknisk intelligens (insikt i hur olika maskindelar påverkar varandra)" (op.cit.: 144).
Arbetsorganisatoriskt utgörs integrerad mekanisering av en relativt öppen grupporganisering. Jag tolkar Berggren så att produktionsgrupperna utför en stor del av de administrativa arbetsuppgifter som traditionellt legat hos arbetsled ningen. Det förekommer även arbetsuppgifter av produktionsteknisk karaktär, vilket innebär att arbetaren inte enbart ska övervaka det tekniska skeendet utan även utföra vissa ingrepp. Gruppombuden utses i första hand av arbetsgrupperna. Men det innebär inte helt självständiga arbetsgrupper. Istället är det frågan om delvist självstyrande grupper, arbetet fördelas visserligen inom gruppen, men inte helt utan arbetsledningens planmässiga inblandning. Sammantaget medför förhål landena inom integrerad mekanisering att intresset för arbetares sociala kompetens
har ökat i nästan lika hög grad som för hans eller hennes tekniska skicklighet. Det är därför rimligt att anta förekomsten av ett ökat intresse för arbetarnas enskilda funktionella bidrag till produktionsprocessen inom integrerad mekanisering.
Sammanfattningsvis uppfattar jag att Berggren's manuella system kan betraktas som en modifierad tayloristisk uppläggning, och att hans integrerad mekanisering i ganska hög grad påminner om en flexibel och moderniserad arbetsorganisation.