Användbarhetskriteriet
Jag undrar om man har gått riktigt till botten med innebörden av användbarhetskriteriet. Vetenskaplighe- ten visar sig genom användning. Det är vad användbar- hetskriteriet innebär. Ju användbarare desto vetenskap- ligare. Men vad kan man mena med vetenskapens användbarhet? Hur avgörs användbarheten?
Hur användbar blir t ex min bok? Det beror inte bara på dess innehåll utan på hela det sammanhang den används i. All användning sker i sammanhang. I det sammanhang boken används kommer den att utgöra en av många beståndsdelar. Boken ställs i relation till syftet med sammanhanget. Skall det skrivas en ny bok? Göras en undersökning? Vad för slags undersökning? Användbarheten beror därmed också på vad som skall skapas. Inte bara på boken. Dessutom beror användbar- heten på hur man uppfattar meningen med boken, eventuella förhandsförväntningar och hur man förhål- ler sig till den, var man använder bokens innehåll rent fysiskt, vem som använder sig av boken, hur boken pas- sar in i hela det skapande sammanhanget, användarens egna kunskaper och vems makt boken stärker, alterna- tivt försvagar.
Detta anser jag vara innebörden av användbarhetskri- teriet. Det gäller inte den vetenskapliga kunskapens inre hållbarhet, för det täcks in av teorikriteriet. Inte heller överensstämmelsen med verkligheten, för det täcks in av empirikriteriet. Användbarhetskriteriet innebär en sammanhangets bestämning. Hela det soci- ala sammanhang som kunskapen används i.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Det gäller även kunskap som används i själva vetenska- pandet. T ex de teorier som jag använder i skrivandet av min bok. Eller statistik som används i undersök- ningar om segregation. Vetenskapligheten beror inte bara på teoretisk hållbarhet och empirisk utpekbarhet, utan även på hur, var och när kunskapen används. Och av vem.
Intellektets
begränsningar Men vilken betydelse får då användbarhetskriteriet förvetenskapandet? Kan vi i alla lägen tänka oss fram till
hur sammanhanget inverkar på vetenskapens veten- skaplighet? Nej, det är detta vi inte kan. Ingen kan helt och hållet kontrollera sina sammanhang rent intellek- tuellt. Världen är alltid mycket större än vad vi tänker oss, så ock forskarvärlden. Insikten om sammanhangets betydelse verkar således vara svår att förhålla sig till, åtminstone intellektuellt. Hur förhåller man sig till sitt eget sammanhang? Dess tidsrytmer, fysiska utformning och organisation. Är det så självklart att ensamarbete på en akademisk institution alltid gynnar vetenskapandet bäst?
I sin avhandling Ungdom i nya kläder tydliggör Berit Wigerfeldt den akademiska kulturens innebörd genom
en jämförelse med arbetarkulturen.18 Skillnaderna visar
sig inte minst i förhållningssättet till språket. Det är inte det att språket betyder mindre i arbetarkulturen. Enligt Wigerfeldt rör det sig snarare om en skillnad mellan boklig bildning och slagfärdighet. Den akade- miska kulturen kanske kan sägas bygga på förmågan att ge uttryck för andras språk, medan man inom arbetar- kulturen måste kunna skapa sitt eget. I arbetarkultu- rens förhållningssätt till språket ligger dessutom humorn alltid nära till hands.
Boken handlar visserligen om 1940-talets Sverige, men om nu skillnaderna mellan kulturerna gäller än idag borde man väl fråga sig hur forskningen påver-
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
kas. Riskerar inte den akademiska kulturen att stänga in en i redan givna tankebanor? Om användbarhets- kriteriet innebär ett större hänsynstagande till forsk- ningens sociala sammanhang, borde då inte den aka- demiska kulturen kunna lära av dagens kulturella mångfald?
Användbarhetskriteriet tvingar oss att fundera över i vilket socialt sammanhang vi vetenskapar. Vem veten- skapar vad och varför? Vad för slags förväntningar präglar sammanhanget? Har vi tid att läsa in oss? Kän- ner vi oss stressade? Hur fungerar relationerna? Oenig- het och bråk eller vänskap och samverkan? Har vi kul? Och makten då? Hur bestäms det vad vi skall veten- skapa om?
Men användbarhetskriteriet tvingar oss också att fun- dera över användningen av våra vetenskapliga resultat. Först och främst måste vi göra resultatet tillgängligt. Underlätta inläsningen. Vinna förtroende. Väcka käns- lor. Om resultatet överhuvudtaget kommer till använd- ning beror på hur väl vi lyckas övertyga.
Läsarens betydelse
Men det beror också på läsaren. Meningen med texten förverkligas inte utan läsare. Och läsaren förhåller sig till texten som tanken om verkligheten till själva verk- ligheten. Genom läsningen distanserar vi oss från det vi läser om. Det beror kanske på att vi inte riktigt för- står. Eller inte håller med. Eller börjar ifrågasätta. Stäm- mer det? Känner jag mig övertygad? Kanske verkar det motsägelsefullt. Kanske tystnar författaren där vi istäl- let anser att det borde talas.
Läsandet återskapar inte ett redan givet innehåll. Inte ens den mest välskrivna text talar för sig själv. Läsaren utgör inget objekt för redan färdigtänkta och slutgiltiga tankar. Hur duktiga vi än är på att övertyga. Vetenskap- ligheten utgör först en potential. Det kräver att vi tror på vad vi har skapat. För att förverkligas krävs det dock också läsare. Det vetenskapliga vetandet måste använ-
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
das och det sker genom läsningen.19 Så länge ingen har
läst det kan vi bara tro på dess existens. Först genom inläsningen visar det sin verklighet. Därför får läsarens betydelse inte underskattas.
Tolkning
Genom läsning eller lyssnande tillägnar vi oss kunska- per. Vi gör kunskaperna till våra egna. Även empiri och teori. I det att vi förhåller oss till teori och empiri gör vi det till vårt eget. Sorterar, stryker under, analyserar, prioriterar, kategoriserar etc. Detta görande innebär ett
skapande. Det kallas tolkning.20 Både författaren och
läsaren tolkar verkligheten. Författaren tolkar den verk- lighet som det skrivs om, läsaren den verklighet som den av författaren skapade texten utgör.
Tolkning är ett begrepp för skapande. Det som skapas är namn på vad vi ser. Författaren sätter namn på sina intryck av verkligheten. Det läsaren namnger är sina intryck av texten. Är den bra? Djupsinnig? Svår? Kon- struktiv? Även utpekandet av samband innebär ett ska- pande. Inte bara vetenskapare tolkar. Tolkar gör vi alla. Det vi ser säger sig inte självt. Det vi talar och berättar om är våra tolkningar av vad vi upplever, ser, erfar och hör. Inte bara texter, teorier, lagar eller konstverk tol- kas, utan även vardagen. Vardagslivet innebär ett stän- digt tolkande. ”Vad säger du?” ”Hur menar du, egent- ligen?” ”Hur ser det ut?” Det gäller vuxna. Det gäller barn: ”Undrar hur sent mina föräldrar anser att jag kan vara ute ikväll?”
Tolkning förknippas ofta med kvalitativ metod.21 Som
om resultaten av kvantitativ metod skulle vara enty- diga och tala för sig själv. Tolkning är ingen särskild metod som man kan välja eller välja bort. All vetenskap inbegriper tolkning. Allt socialt liv kännetecknas av tolkning. Det är inte tolkning i sig som kännetecknar
19 A Manguel (1999).
20 Tolkningens centrala betydelse framhålls t ex av M Alvesson & K Sköldberg (1994).
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
vetenskapen. Utmärkande är istället de krav som ställs på tolkningen. På en vetenskaplig tolkning måste det kunna ställas höga krav. Som jag ser det bör vetenskap- liga tolkningar prövas med avseende på det tresidiga sanningsbegreppet alla tre sidor. Användbarhet (prag- matiskt), överensstämmelse med verkligheten (empi- riskt) och styrande principer (teoretiskt) är tillsammans avgörande för tolkningens vetenskaplighet.
Eftersom användbarheten visar sig först i efterhand bör vetenskapliga tolkningar inbegripa ställningstagande till användningen. Hur kan vårt skapade vetande komma till användning? Vad kan det få för betydelser? Andra än de vi har tänkt oss fram till teoretiskt? Andra än de som synes vara? Vad kan vi förutsäga? Vetenska- pare som inte tar ställning till användbarheten kan enligt min uppfattning mycket väl klandras, om det visar sig att tolkningarna bidrar till undermineringen av den sociala världen, t ex rasismens framväxt eller samhällets splittring.
Dynamik av tolkningsmöjligheter
En vetenskaplig tolkning bör bygga på samtliga tre san- ningskriterier. För att uttrycka det enkelt krävs det både sinnesintryck, tänkande och ställningstagande. För att kunna kalla en tolkning vetenskaplig måste det märkas att man både har tagit intryck, tänkt och tagit ställ- ning. Proportionerna är dock inte en gång för alla givna. Ibland kan det behövas fler sinnesintryck, ibland färre. Ibland mer tänkande, ibland mindre. Ibland flera
ställningstaganden, ibland färre.22 Därmed uppstår en
dynamik av tolkningsmöjligheter. Istället för att låta sig behärskas av enskilda tolkningar måste vetenskaparen
våga röra sig i dynamiken.23
22 Se även M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 38: ”Vår position är att alla sidorna utgör integrerade delar av en forskningprocess och att försök att fullständigt borttränga någon av dem är ogynnsamma för processen.”
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
I slutskedet är det läsaren som ska övertygas. Det gör läsaren delaktig i vetenskapandet. Läsaren bidrar till förverkligandet. Läsaren är med och gör vetenskapen vetenskaplig. Läsandet utgör en roll i den sociala struk- tur som kan kallas vetenskap. Det är för läsaren propor- tionerna mellan teoretiska, empiriska och pragmatiska sanningskriterier har betydelse. Det är läsaren som är med och bestämmer vetenskaplighetens proportioner. Om ingen läsare låter sig övertygas, kan då vetenska- pen överhuvudtaget kallas vetenskaplig? Utgör det verkligen ett alternativ?
I diskussionerna om kritisk realism verkar man inte ta läsaren riktigt på allvar. Det talas om skapandet av kun- skap och dess sociala sammanhang. ”Vetenskap är först och främst en konkret praktisk social aktivitet bland andra, som syftar till att på ett eller annat sätt – omvandla, förbättra, modifiera, manipulera – den verk-
lighet den själv är en del av.”24 Så skriver författarna till
boken Att förklara samhället. Men vad innebär detta för
själva vetenskapandet?25 Hur förverkligas den veten-
skapliga skaparförmågan? På vilka villkor? Genom vilka sociala relationer? Hur inverkar förverkligandet på vetenskapligheten? Det skriver man inget om. Det ser jag som en avgörande brist.
Risken för rationalism Just därför tror jag kritisk realism ganska lätt kan glida
över i rationalism.26 Det blir fallet när kritisk realism
bara görs till en fråga om en mängd olika teoretiska begrepp. Det tycks räcka med att vi accepterar antagan- det om en oberoende verklighet och sätter oss in i vad alla begreppen betyder, t ex domäner, epistemiskt fel- slut, differentiering, stratifiering, transitiva respektive intransitiva objekt, kausala krafter, mekanismer, for- mella respektive substantiella relationer och externa
24 B Danemark m fl (1997) s 35.
25 Forskningens sociala sammanhang betonas även i M Alvesson & K Sköldberg (1994), men vad detta innebär klargörs bara delvis. 26 Så har också skett, enligt W Outhwaite (1999) s 23.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
respektive interna relationer. Men hur många orkar sätta sig in i allt detta? Och om få eller rentav ingen läser, kan kritisk realism då verkligen sägas existera? Enligt min uppfattning ställer en kritisk realism inte bara krav på en förändring av tänkandet. Det är inte bara genom att vissa teorier byts ut mot andra som kri- tisk realism utgör ett alternativ till rationalism och empirism. En kritisk realism får konsekvenser för hela det vetenskapliga sammanhanget. Den ställer krav även på en förändring av hela den verklighet som vetenskapandet förverkligas i. Vad det kravet innebär tänker jag ägna bokens sista kapitel åt.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm