Därmed kom vetenskapen också att inne-
bära en utmaning mot makten i samhället.
Är den fortfarande det?
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
ad handlar vetenskapen om? I kapitel 2 tog jag reda på vad den inte skall handla om. Vi kan inte ta för givet att den skall handla om varken styrande eller styrda människor. Inte heller givna helheter. Men samtidigt krävs det ett objekt. Vetenskapen måste handla om något. Frågan är hur objektet skall beskrivas. Det gäller inte heller vilken beskrivning som helst. Det behövs en vetenskaplig teori.
Vetenskapliga teorier bygger på tro, hävdade jag i kapi- tel 3. Den tro som jag har inspirerats av kritisk realism till att välja består av tre satser. Den första trossatsen gör det möjligt för vetenskapen att handla om verklig- heten. Den andra trossatsen förhindrar oss från att ta verkligheten för given. Den tredje trossatsen får oss att uppmärksamma det mänskliga skapandet som en möj- lig orsak till förverkligandet av verkligheten.
Socialvetenskapens objekt
Vetenskapen bör handla om en verklighet vars inne- börd vi inte kan ta för given. Det är en verklighet som
består av relationer mellan skapande människor.1 Så
vill jag beskriva vetenskapens objekt. Beskrivningen bygger på ovanstående tro. Den är beroende av tron. Men möjliggörs också av tron.
Men vad skall detta objekt kallas? Det behövs en benämning som anger ett utmärkande drag. Dessvärre räcker ordböckerna inte riktigt till. Vi kan i substanti- vets form tala om natur och dessutom i bestämd form, men vad heter motsvarigheten till naturen? Knappast
1 Jfr definitionen i R Bhaskar (1989) s 71, där han beskriver socio- logins objekt i termer av relationer mellan individer (och grup- per). Se även T Brante (1997) s 324.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
samhället. Beskrivningen ovan pekar inte ut ett sam- hälle. Skapande människor i relationer till varandra utgör snarare förutsättningen för ett samhälle. Genom att kalla motsvarigheten till naturen för samhället för- utsätter vi existensen av vad som istället borde förkla- ras. Tänk om samhället bara existerar lite här och där. Tänk om det har spruckit. Vad skall då vetenskapen handla om?
Socialvetenskap
Den sociala världen
Eftersom objektet består av sociala relationer bör nog motsvarigheten till naturvetenskap kallas socialveten-
skap och inte samhällsvetenskap.2 Kan därför också
motsvarigheten till naturen heta socialen? Knappast! Ordet socialen för snarare tankarna till myndigheter- nas individ- och familjeomsorg. Ordet ”natur” är ett substantiv, men ordet ”social” förekommer bara som adjektiv. Av språktekniska skäl måste objektet istället heta det sociala. Det låter dock så klumpigt. Jag väljer att istället kalla det för ”den sociala världen”. Det låter kanske också lite klumpigt, men jag vet inget bättre
alternativ.3 Socialvetenskapen saknar helt enkelt ett
hanterbart substantiv för sitt objekt!4
Vad kan vi då säga om den sociala världen, rent all- mänt? Vad är det som kännetecknar socialvetenska- pens objekt? Vad måste förverkligas för att vi skall kunna kalla det socialt? Vad måste ingå i objektet för att det skall kunna pekas ut som socialvetenskapens och inte naturvetenskapens? Relationer mellan ska- pande människor. Det måste ingå. När det i objektet
2 Den engelske sociologen A Giddens använder uttrycket ”social theory”, t ex i A Giddens (1987). Se även W Outhwaite (1999) s 12.
3 I J Asplund (1992) s 156 talar Johan Asplund om ”socialiteten”, utan att närmare reflektera över uttrycket, men det låter i mina öron ännu klumpigare.
4 Detta är desto mera anmärkningsvärt eftersom enligt M Bertils- son (1999) ”upptäckten av det sociala – av marknadens och det sociala interaktionslivets egna inneboende styrmekanismer – måste betraktas som banbrytande, ja som konstituerande för den moderna epoken.” (s 580)
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
ingår relationer mellan skapande människor tillhör det socialvetenskapen. Då råder det ingen tvekan. Om sen skapandet äger rum i väst eller öst, nord eller syd spelar ingen roll. Det spelar inte heller nån roll om det sker idag eller igår. Oavsett om relationerna förmedlas genom fysisk beröring eller via Internet ingår de i den sociala världen.
I definitionen av socialvetenskapens objekt, den sociala världen, ingår tre beståndsdelar: Relation, skapande och människa. Samtliga behövs för att vi skall kunna tala om den sociala världen. Alla tre utgör nödvändiga
beståndsdelar.5 Skapande människor i relationer till
varandra! Det är vad i grunden all socialvetenskap bör handla om, oavsett om det sen kallas historia, socio- logi, nationalekonomi, statsvetenskap eller pedagogik. Vad innebär då beståndsdelarna? Vad kan vi mena med relationer, skapande och människor?
Verksamheter
Primära
verksamhetsformer
Den sociala världen kräver ett mänskligt skapande. All mänsklig verksamhet som syftar till att tillgodose tyd- ligt formulerade behov enligt en på förhand uppgjord plan, det är att betrakta som skapande. Utan skapande – ingen social värld. Visst behöver vi vila oss, slöa och slappa, men allt socialt liv står och faller med vårt ska- pande. Skapande verksamheter kan därför kallas pri- mära.
Vanligtvis talas det om arbete och produktion, men allt missbruk av just dessa ord gör mig tveksam. Orden arbete och produktion kan lätt föra tankarna till stel- benta definitioner inom såväl marxism som national- ekonomi. Allt för ofta sätter man likhetstecken mellan
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
lönarbete och arbete. Marxister och nationalekonomer förenas i sin upphöjda syn på lönarbete. Arbete har för
mig en mycket bredare innebörd.6
Hemarbetet
Min syn på skapande innebär ett uppvärderande av
livet utanför marknadsekonomin.7 Samhället har gjort
sig så beroende av marknadsekonomins verksamheter. Det är i stort sett bara som marknadsekonomisk produ- cent eller konsument vi anses platsa i samhället. En gång i tiden ansågs det obetalda hemarbete vara full- ständigt normalt. Att mödrarna arbetade hemma betraktade man som ett tecken på välstånd. Genom sitt hemarbete skaffade sig mödrarna också en självklar plats i samhället.
Efterkrigstidens utveckling förändrade normerna. Vi svenskar lärde oss att sätta likhetstecken mellan norma- litet och förvärvsarbete. Under de senaste 40 åren är det i stort sett endast förvärvsarbetet som har kunnat berät- tiga oss en plats i samhället. Hemarbetet har totalt för- lorat sitt anseende och betraktas numera som arbetslös- het.
Normalitet och förvärvsarbete
Framväxten av massarbetslöshet under 90-talet tydlig- gjorde villkoren för hur man platsar i det svenska sam- hället. Arbetslösheten stänger ute en inte bara från arbetsmarknaden utan från hela samhället. Myndig- heter och förvaltningar genomsyras av en nedvärde- rande inställning till alla som inte försörjer sig själva
6 För en analys av arbetsbegreppet, se J Ch Karlsson (1986). För en analys av vad arbete innebär, se S Larsen (1982).
7 Detta är en uppfattning som jag delar med en hel del andra sam- hällsforskare. Se t ex S-E Liedman (1999) s 107: ”Varenda fören- ing, varenda aktionsgrupp, varenda studiecirkel kan ha något att betyda för politiken.” Se även A Giddens (1999), Manuel Castells (t ex intervju i DN 2/1 2000), Tony Negri (intervju i DN 16/1 2000) och R Putnam (1996). Dock kan det inte betraktas som en dominerande uppfattning. Fortfarande dominerar förhoppning- arna om marknadsekonomin. OBS! Min uppfattning om livet utanför marknadsekonomin överensstämmer inte med t ex Hans Zetterbergs och många andras tal om det civila samhället. För en utmärkt analys av detta begrepp, se M Dahlkvist (1995).
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
eller studerar. Människor kan arbeta hur mycket som helst i hemmen. Föräldrar kan uppfostra sina barn hur bra som helst, men det räknas liksom inte. Är man arbetslös så är man. Då har myndigheterna rätt att stycka sönder ens familjeplanering med kurser och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, oavsett konsekven- serna för barnen. Sen kvittar det hur mycket föräld- rarna bryr sig om sina barn. Familjesituationen stämp- las som onormal, och det känner givetvis barnen av. Vad skall barnen tro om framtiden för sig själva när för- äldrarna inte släpps in i samhället? Orkar utestängda föräldrar stötta sina barn? Hur fungerar man som före- bild?
I nedvärderingen av livet utanför marknadsekonomin avslöjar man sin verklighetsteori. Dessvärre redovisas den inte särskilt ofta. Den behöver diskuteras mycket mer. Vändas och vridas på. Grävas upp med rötterna och ifrågasättas. Just detta vill jag bidra till med min bok. Nedvärderingen av livet utanför marknadsekono- min kan ha sina rötter i både subjektivistiska och objektivistiska verklighetsteorier.
Nationalekonomisk subjektivism ser marknaden som det spelrum där människan får utlopp för sin sanna natur. Därför måste människor anpassa sig till markna- dens skiftningar, ta de förvärvsarbeten som bjuds och flytta när det behövs. Att livet utanför marknadsekono- min därigenom slås sönder tar man ingen hänsyn till. Det anses inte vara viktigt för samhällsutvecklingen. Endast marknadens fria spelrum förverkligar den san- ning som människor går och bär på, allas vår innebo- ende och givna egoism.
Materialismen
Nedvärderingen av livet utanför marknadsekonomin kan också grunda sig på en objektivistisk teori om ma- terien. Den förekom tidigare i vissa tolkningar av marx- ismen. Endast materiellt arbete anses driva utveckling- en framåt. Teorin förespråkades redan på antiken av filosofer som Demokritos och Epikuros. Endast materi-
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
en, dessutom i betydelsen grundläggande odelbar, an- sågs vara verklig.
Det lade grunden för den mekanisering av världsbilden som skedde på 1500- och 1600-talen, förknippad med fysiker som Galilei och Newton. I enlighet med materi- alismens principer bannlystes under flera hundra år alla förklaringar som inte utgick från materien. Allt andligt, själsligt och mentalt ansågs återspegla materi- ella förhållanden. Under 1800-talet spreds fysikens materialistiska världsbild även inom socialvetenska- pen, inte minst tack vare Marx och Engels.
På 1900-talet har Einsteins relativitetsteori kommit att förändra hela synen på materien. Inom elementarparti- kelfysiken utgår man inte från lika distinkta gränser, och materien anses inte heller vara odelbar eller oför- störbar. Fysiken verkar ha gjort upp med materialis- men. Socialvetenskaplig teori som delar upp verklig- heten enligt materialismens principer har därmed förlorat sin grund.
Den kritiska realismens tro på människans skapande förmåga säger inget om hur skapandet går till. Det är vetenskapens uppgift att besvara frågorna om förverkli- gandet. Det sker genom tid och rum. För att kunna för- klara förverkligandet behöver vi därför veta något om vad tid och rum innebär. Vi bör med andra ord intres- sera oss för naturvetenskapens kunskapsutveckling. Tankar har visat sig vara lika verkliga som händer. Inte bara händer och kroppar förverkligar det mänskliga skapandet. Tankarna kan vara lika skapande. Det är vad vi kan lära av naturvetenskapen.
Primära verksamheter, förverkligade genom såväl tanke som vara, utgör nödvändiga beståndsdelar i den sociala världen. Visst behövs det även sekundära verksamheter i den sociala världen, men det räcker inte. Sekundära verksamheter gör oss inte nödvändigtvis sociala. Det är framför allt genom att följa på förhand uppgjorda pla- ner som vi gör oss delaktiga i den sociala världen.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Relationer
Primära relationerDet räcker dock inte med verksamma människor. Män- niskorna måste också vara relaterade till varandra. An- nars kan vi inte karakterisera världen som social. Kan- ske samarbetar vi. Eller vi kanske konkurrerar? Relatio- ner mellan människor tillhör de nödvändiga bestånds- delarna i socialvetenskapens objekt. Därför kallar jag dem primära.
Även relationer mellan människa och natur är nödvän- diga, men inte tillräckliga och därför inte primära. Människor av kött och blod personifierar visserligen relationerna, men kött och blod räcker inte. Om det räckte med kött och blod skulle den sociala världen bara utgöra en del av naturen. Då skulle naturens lagar förklara även den sociala världen. Relationer mellan människa och natur klassar jag därför som sekundära. Givetvis relaterar sig inte människor till varandra i ett vakuum. Relationerna förmedlas i alla möjliga former, t ex genom fysisk beröring, brev, pengar, telefonsamtal, varutransporter (relation mellan producent och konsu- ment), skatter, valdeltagande eller Internet. Varje för- medlande form kräver sina egna undersökningar. I samtliga fall rör det sig dock om ett förmedlande av relationer mellan verksamma människor.
Kompetens
Människor – i socialt avseende
Det krävs människor för att vi skall kunna kalla världen social. Dock inte främst i naturligt avseende, utan i socialt. Människor platsar inte helt självklart i den soci- ala världen. Det räcker inte med att man ser ut som en människa. Naturliga egenskaper är viktiga, men inte tillräckliga. Naturen ingår vi alla i, vare sig vi vill eller ej, men delaktigheten i den sociala världen måste vi
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
erövra och dessutom ofta på nytt. Delaktigheten i den sociala världen baserar sig på vår kompetens.
Social kompetens
Den kompetens som krävs i relationerna mellan män- niskor betraktar jag som primär. Den kan också kallas social. Då menar jag den kompetens som krävs för att klara av t ex upprättandet, upprätthållandet, föränd-
ringen och avvecklingen av sociala relationer.8 Enskilda
människors sociala kompetens behöver inte nödvän- digtvis vara lika framträdande och utvecklad i alla fyra avseendena. Vissa människor kan t ex vara bra på att upprätthålla, men sämre på att skapa sociala relationer. Den kompetens som krävs i relationerna mellan män- niska och natur betraktar jag som sekundär. Det kan också kallas teknisk kompetens. Visst behövs det tek- nisk kompetens, men det räcker inte. Delaktigheten i sociala relationer kräver i första hand en social kompe- tens. Det är relationerna mellan människor vi måste lära oss att klara av. Annars platsar vi inte i den sociala världen.
Vilket socialt sammanhang vi än intresserar oss för så ingår det alltid verksamheter, relationer och kompeten- ser. Det är kännetecknande för sociala sammanhang, vare sig det gäller t ex arbetslivet, hemmet, riksdan, affären, discot eller fotbollsmatchen. Utan dessa nöd- vändiga beståndsdelar kan sammanhanget inte kallas socialt.
Strukturer
Sociala sammanhang kan vara tillfälliga och flyktiga. De kan stå och falla med oss som ingår i dem, med dig och mig. I så fall upplöses sammanhanget när t ex rela-
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
tionen mellan dig och mig bryts. Men sociala samman- hang kan också vara beständiga och varaktiga. De kan leva vidare även om relationen mellan just dig och mig bryts. Det kan bero på t ex regler, lagar, stadgar eller avtal, men även på normer och tysta överenskommel- ser.
Då kan vi kalla det sociala strukturer. Det är när sociala sammanhang görs oberoende av enskilda individer som sociala strukturer uppstår. Då förstelnas också i viss mån relationer. Verksamheter förutbestäms. Det sker en rangordning av kompetenser. Det krävs för struktu- rens fortlevnad.
Oberoendet av just dig och mig innebär inget allmänt oberoende. Sociala strukturer klarar sig inte utan män- niskor. Varken relationerna, verksamheterna eller kom- petenserna skulle överhuvudtaget existera utan män- niskor. Enbart människor kan se till så att de sociala relationerna stelnar och håller sig inom vissa bestämda ramar. Bara människor kan planera och sen dessutom genomföra sina planerade verksamheter. Bara männi- skor kan skaffa sig eller utveckla den kompetens som krävs.
Sociala strukturer står och faller således med männi- skor, men inte vilka människor som helst. Bara männi- skor i betydelsen kött och blod, hjärnor och muskler räcker inte. Det krävs människor med ”rätt” kompe- tens, men som dessutom kan omsätta sin kompetens i praktiken. Det krävs människor som kan förverkliga sin delaktighet i den sociala strukturen. Människan i naturlig mening är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för sociala strukturer. Det krävs männi- skor även i social mening.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Roller
Människor gör sig delaktiga i sociala strukturer genom att spela roller. I Levnadsundersökningens sociala struktur spelade t ex intervjuare och intervjuad olika roller. Det visade sig att rollerna kunde spelas på många olika sätt, men ändå framgångsrikt. Hur framgångsrik man är som intervjuare beror nog framför allt på bred- den i ens kompetenspotential. Kan man ställa frågorna på olika sätt? Skifta mellan olika framtoningar? Hur använder man sitt kroppsspråk?
Genom att spela roller i sociala strukturer kan männi- skor också kategoriseras. Det är genom att spela olika roller och därmed bidra till förverkligandet av sociala strukturer som vi också ingår i sociala kategorier. Soci- ala kategorier skiljer sig från naturliga på liknande sätt som den sociala världen skiljer sig från den naturliga. Vare sig vi vill eller ej ingår vi i naturliga kategorier. Människor kan visserligen byta kön, men mänsklig könlöshet existerar inte, åtminstone inte rent biolo- giskt.
Sociala kategorier går vi däremot in i och ut ur, bero- ende givetvis på förekomsten av alternativ. Bara så länge vi spelar rollen tillhör vi dess sociala kategori. Naturliga kategorier måste i allmänhet sägas vara mer ofrånkomliga. Människors kopplingar till en viss social kategori sitter liksom inte för evigt fast i kroppen, utan har en rad historiska orsaker. Sociala strukturer står vanligtvis inte heller och faller med enskilda männi- skor, utom i fall då ingen annan kan spela en viss roll.