Det finns ett vetenskapsteoretiskt alternativ. Annor- lunda just för att samma fråga inte besvaras. Alternati-
vet kallas kritisk realism.20 Lite olika tolkningar före-
kommer om vad det innebär. Den jag presenterar är min egen. Som jag ser det kan kritisk realism ganska lätt glida över i både rationalism, empirism och relati- vism. Den risken återkommer jag till.
Kritisk realism En kritisk realism tar avstamp i realismens hävdande av en oberoende verklighet. Verkligheten existerar obero- ende av våra tankar om den. Oberoende av vårt medve- tande. Oberoende av vår kunskap. Det är vad realismen innebär. Det kan sägas vara den kritiska realismens ena ben.
Det andra benet består av ett kritiskt förhållningssätt. Realismen måste också vara kritisk. En kritisk realism förhåller sig kritisk till den verklighet som verkar exi- stera. Det som synes vara kan inte tas för givet. Men inte heller talet om vad som synes vara. Inte heller tan-
20 Den kritiska realismens förgrundsgestalt heter Roy Bhaskar. I Sverige måste L-C Hydén (1981) ha varit en av de tidigaste före- språkarna. Först på senare år har kritisk realism börjat få fotfäste i det svenska forskarsamhället. Kritisk realism var vad som låg till grund för Peter Billings och min doktorsavhandling (1994). En av de senaste böckerna om kritisk realism är B Danemark m fl (1997).
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
karna. Varken empirismens sinnesintryck eller rationa- lismens förnuft. Inget kan tas för givet.
Det är inte självklart vad som kommer först och inte heller sist. Det är inte självklart vad som betyder mest och inte heller minst. Till skillnad från samtliga teorier ovan börjar inte kritisk realism med att ta nånting för givet. Det är inte självklart att nånting skall komma först. Varken människan, samhället eller helheterna. Det är inte självklart att människan skapar samhället eller att samhället skapar människan. Det är inte heller självklart att människa och samhälle utgör en helhet. Det låter kanske som postmodernism. Inget, är ju vad postmodernismen svarar på frågan om vad som kom- mer först.
Kritisk realism skiljer sig dock även från postmoder- nism. Som jag ser det accepterar postmodernismen frå- gan. Postmodernismen tar för givet att inget kommer först. Enligt kritisk realism kan både människan, sam- hället och helheterna mycket väl komma först. Enskilda människors egoism kan t ex mycket väl vara drivande i samhällsutvecklingen. Men då under en viss period eller i en viss situation. Vi kan bara inte ta det för givet.
Vad kan vi då säga om den verklighet som vi vill skaffa oss kunskaper om? Hur kan vi beskriva det objekt som vetenskapen skall handla om? Vad blir kvar om inget kan tas för givet? Både allt och inget. På en och samma gång. Om det kritiska förhållningssättet drivs till sin spets verkar kritisk realism mynna ut i en extrem relati- vism. Hur kan då en verklighetsteori vara möjlig? Avsaknaden av verklighetsteori får konsekvenser för kunskapsteorin. Hur kan vi skaffa oss kunskaper om en verklighet som inte låter sig beskrivas? Åt vilket håll skall vi vända oss? Var skall vi söka svar? Vad skall vi tala om? Hur skall vi överhuvudtaget kunna ställa frå- gor? Frågor om t ex samhället förutsätter existensen av något som kan kallas samhället. Annars kan man knap-
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
past ställa frågorna. Sak samma gäller frågor om män- niskan. Vill vi ställa frågor om människan måste vi ta hennes existens för given. Åtminstone i något avse- ende, t ex som bärare av egoism. Det krävs med andra ord en verklighetsteori. Hur är det möjligt om inget får tas för givet?
Axiom och antaganden
Som jag ser det måste vi fundera över vad detta att ta för givet betyder. Det kallas också axiom. Enligt Natio- nalencyklopedin betyder axiom ”sats, som utan bevis antas vara sann”. Hur kan axiom accepteras inom vetenskapen? Med alla sina kriterier på sanning. Alla krav på bevis. Hur kan det självklara accepteras? Är det verkligen vetenskap?
Synliggörandet av tron
Nej, menar jag. Det är inte vetenskap. Jag vill istället
kalla det tro.21 Vetenskapen bygger på tro. När rationa-
lismen och empirismen tar en kunskapens källa för given så innebär det en tro. Det som tas för givet tror vi på. Det kan vi inte veta. Den vetenskapliga revolutio- nen kapade uppenbarligen inte alla banden till tron. Istället maskerades de.
Enligt min uppfattning är synliggörandet av tron en av de stora poängerna med kritisk realism. Vetenskapen måste bygga på tro. Det är vad kritisk realism får oss att inse. Egentligen inget konstigt. Andra vetenskaper byg- ger också på tro. Det sägs dock vanligtvis inte uttryck- ligen. Istället talas det om antaganden och axiom. Där- med fördunklar man beroendet av det ovetenskapliga. Det som vi inte kan veta. Det som vi bara helt enkelt måste tro på.
Vad ska vi tro på?
Den kritiska realismens synliggörande av tron möjlig- gör också ett val. Vad skall vi tro på? Vad skall vi tro om verkligheten? Andra verklighetsteorier aktualiserar inte den frågan. Tron tas för given. Det tas t ex för givet att nånting måste komma först. Varför skall vi tro på det? Den frågan ställs inte. Förmodligen för att tron ligger så
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
djupt inbäddad i modernitetens vetenskapsteorier. Det var ju genom avståndstagandet från tron som vetenska- pen skulle hävda sig.
”Många har anammat den föreställning som utveckla- des under 1800-talet och som fått ytterligare stöd sedan dess, att vetenskap och religiös övertygelse över huvud
inte har med varandra att göra”,22 skriver Sven-Eric
Liedman. I den föreställningen ingår också ett likstäl- lande av tro med religion. Men all tro behöver inte vara religiös. Och vetenskapen består inte bara av vetande. Som Liedman ser det är ”varje vetenskaplig uppfatt- ning i sig inmängd i en mångfald av antaganden och
föreställningar, som inte hör till själva vetenskapen.”23
Dessa antaganden och föreställningar måste vi nöja oss med att tro på. Men om all tro likställs med religion så får vi inte syn på dem. Då blir allt tal om tron det samma som att svära i kyrkan, dock inte religionens utan vetenskapens. Likställandet osynliggör beroendet av tron. Då kan den inte heller ifrågasättas och diskute- ras.
Vi måste uppenbarligen tro på nåt. Vi måste ta nåt för givet. Annars görs inte vetenskapen möjlig och vi för- passar oss ut i en extrem relativism. Vad skall vi då tro på?
Möjliggörandet av kunskap
Svaret på den frågan tillhör också den kritiska realis- mens stora poänger. Kritisk realism sätter tron på verk- ligheten i relation till kunskapen. Vad måste vi tro om verkligheten för att möjliggöra kunskap? Det kan anses vara den kritiska realismens huvudfråga. Frågan gäller således inte enbart varken verkligheten eller kunska- pen. Istället inbegriper den relationen. Det krävs en verklighetsteori. Annars görs kunskapsteorin inte möj- lig. Det är just därför det krävs en verklighetstro. För att göra kunskapen möjlig. Annars kan vi inte veta vad
22 S-E Liedman (1998) s 316. 23 S-E Liedman (1998) s 279.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
kunskapen skall gälla. Det går inte ens att ställa frågor. Denna verklighetsteori måste grunda sig på tro. En tro på verkligheten som möjliggör kunskap. Vilken verklig- hetstro möjliggör kunskap?