Problematiseringen
Vetenskapandet börjar redan genom problematise- ringen. Därigenom etableras också tudelningen mellan verkligt och tänkt. Genom vårt tänkande om verklig- heten distanserar vi oss från den. Det är just denna verklighet vi kan och vill vända oss till vid insamlingen av empiri. Det är just denna verklighet som kan kallas undersökningsobjektet. Tudelningen gör det verkliga tänkbart för oss, men den innebär också att tänkandet förverkligas. Just genom detta tänkande uppstår det behov av teorier, såväl befintliga som en utveckling av våra egna. Behovet gäller teorier om verkligheten. Den verklighet som vi tror kan existera. Annat kan vi inte tänka oss.
Tudelningen mellan verkligt och tänkt
Det jag menar med en kritisk realism kännetecknas av uppdelningen mellan verkligt och tänkt. Utan denna uppdelning halkar vi in på endera av kunskapsteorins
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
två kungsvägar. Det sker på bekostnad av antingen verkligheten (rationalism) eller tänkandet (empirism). Bara genom att problematisera och återigen problema- tisera kan vi hålla distansen. Bara så slår vi vakt om uppdelningen. Vi kan inte ta för givet, varken tankar eller vad vi ser, hör och känner.
Därför kan vi inte börja med att besvara frågor om vad som synes vara. Vi måste istället börja med att fråga oss om det som synes vara verkligen kan vara. Kan det som tycks existera verkligen existera? Är det överhuvudtaget möjligt? Kan det som ser ut att ha en betydelse verkli- gen ha den betydelsen? I vetenskapliga beskrivningar av verkligheten kan vi inte ta det som skall beskrivas för givet.
Inte ta orsakssamband för givna
Inte heller kan vi ta orsakssambanden för givna. Det som ser ut att hända mellan A och B kanske inte kan hända. Det bara ser ut så. Kanske är det istället mellan B och C det händer. Även om det inte ser ut så. Den möj- ligheten ges det dock inget utrymme för i den klassiska lag om orsakssamband som David Hume fastställde i mitten av 1700-talet. Lagen pekar ut A som orsak till B om, för det första, A och B ”berör varandra i tid och rum”, för det andra, B följer efter A i tiden, samt för det
tredje, B endast uppstår på grund av A.1
Lagen fungerar säkert alldeles utmärkt för alla som vill ta orsaker för givna. Om man okritiskt utgår från antingen det tänkta eller det synliga varat. Då har man säkert hjälp av Humes lag. Om man däremot inte vill ta orsaker för givna fungerar lagen inte alls. Ingår det i A:s förmåga att kunna förorsaka B? Är det överhuvudtaget möjligt? Det sägs det inget om i lagen. Det ställs det inga krav på. Det räcker med vad som synes vara.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm Sociala krafter
Inom kritisk realism har man istället myntat begreppet sociala krafter. Vi kan också kalla det potentialer. Det står enligt Nationalencyklopedin för ett ”latent slum- rande”. En inneboende möjlighet som kan förverkligas. Med sociala krafter menas t ex motsvarigheter i den sociala världen till gravitationskraften. Alla tänkbara eller påvisbara orsaker till social verkan kan kallas soci- ala krafter. Allt vad som kan tänkas eller visa sig vara av betydelse. Vad kan då gravitationskraften tänkas mot- svara i den sociala världen?
Var och en av den sociala världens tre allmänna beståndsdelar består av social kraft, dvs relationerna, verksamheterna och kompetenserna. Varför skulle vi t ex annars vara verksamma? Varför skaffar vi oss annars en viss utbildning? Varför väljer vi hellre vissa relationer istället för andra? Vi tror väl förhoppningsvis på vad vi gör. Vi tror väl förhoppningsvis på att vad vi gör skall ha en verkan. Däremot kan vi inte vara helt säkra på vilken verkan. Vi måste hålla isär verksamhet i dess betydelse av möjlighet respektive verklighet. Inom både rationalismen och empirismen tenderar möjlighet och verklighet att smälta samman. I empiris- tisk vetenskap är möjligheterna varken mer eller min- dre än vad som syns i verkligheten. Rationalistisk vetenskap kännetecknas omvänt av en sammansmält- ning på verklighetens bekostnad. Verkligheten är i grunden varken mer eller mindre än sina möjligheter, t ex nationalekonomins eviga drifter eller struktur- marxismens ”bestämning i sista instans”.
Om man inom socialforskningen ofta skiljer alldeles för lite mellan möjlighet och verklighet – så råder ett motsatt problem inom t ex grundskolan. Där håller man möjligheterna alldeles för mycket isär från verklig- heten. Grundskolan pumpar upp barnens kompetens- potential, men utan tydliga kopplingar till användning och förverkligande. Att möjlighet och verklighet inte nödvändigtvis behöver smälta samman utgör nog en
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
av barnens mest grundläggande lärdomar från skolan, säkert också smärtsam för många i tider med hög ung- domsarbetslöshet.
Ungdomars kompetenspotential märks i alla fall, även om inga förvärvsarbeten dyker upp. Åtminstone om man får tro betygen. Betyget bekräftar rent objektivt existensen av en potential och möjlighet, men lovar absolut inget förverkligande.
Osynliga sociala krafter Många sociala krafter märks emellertid inte, hur mycket vi än använder våra sinnen. Särskilt svårt kan det vara när sociala krafter motverkar varandra. Motverkande sociala krafter tar ut varandra, syns inte så tydligt, syns kanske inte alls och får vanligtvis ingen större social verkan.
Av samma skäl ligger t ex min penna kvar på bordet trots gravitationskraften. Bordet motverkar inte själva gravitationskraften utan dess verkan, inte dess potens utan dess akt. Vare sig bordet står där eller ej så utsätts pennan för gravitationskraften. Genom att motverka gravitationskraftens verkan hindrar emellertid bordet pennan från att trilla ner på golvet. Krafterna verkar, men mot varandra och deras verkan syns därför inte. I den sociala världen hamnar innehållet i socialveten- skapliga publikationer alldeles för ofta i konflikt med formen. Socialvetenskapliga böcker kan mycket väl innehålla storslagna idéer och slutsatser, men formen på t ex språket motverkar ett förverkligande. Inne- hållets sociala kraft existerar kanske, men kraften i uttrycksformen verkar dessvärre i en motsatt och blockerande riktning. Krafterna tar ut varandra och syns inte alls eller kanske bara vagt. Hur får vi då syn på till synes osynliga sociala krafter? Hur kan vi förstå vad en författare menar om hon/han uttrycker sig i svårtill- gängliga ordalag?
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Analyser …
Det krävs vad som kallas analys. Ordet härstammar från grekiskan där det betyder upplösa och lösgöra. I Nationalencyklopedin förklaras det som ”en verklig eller tänkt uppdelning av något i dess olika beståndsde- lar; grundlig, uppdelande undersökning”.
Vad är det då som måste delas upp och undersökas grundligt i sina beståndsdelar? Vilka är beståndsde- larna? Det kanske inte alls är självklart. För att kunna ta ställning till vad som skall analyseras kan vi behöva fördjupa vår bekantskap med undersökningsobjektet. Det sker genom både insamlingar av empiri och utveckling av teori. Empirin kan mycket väl bestå av egna erfarenheter. Genom att vistas i undersöknings- objektets verklighet skaffar vi oss intryck. Kanske väljer vi att satsa på intervjuer. Eller så finns det kanske till- gång till statistik. I samtliga fall kan vi inget ta för givet. Vi måste ifrågasätta. Problematisera intryck, erfaren- heter, intervjusvar och statistik.
Abstraktioner
Det stimulerar samtidigt fram vår tankeutveckling. Det uppstår behov av abstraktioner. Begreppet abstraktion definieras av Nationalencyklopedin som en ”en tanke- process (eller resultatet av en sådan) i vilken man bort- ser från vissa egenskaper hos en företeelse eller ett före- mål och i stället uppmärksammar en eller några få egenskaper”. Tankar om objektet renodlas. Vad är möj- ligt? På vilka villkor?
Analysen kan t ex gälla fotboll. Vad finns det för möj- ligheter med olika spelsystem? Det tänks det många tankar om. Systemens fördelar och nackdelar renodlas. Men fotboll kan också analyseras som diskurs. Det krävs säkert en diskursanalys för att förklara samban- den mellan fotboll och t ex öl. Den analytiska uppdel- ningen av fotbollen är långt ifrån given. Uppdel- ningen måste skapas. Tänkas, men också prövas fram.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Basera sig på insamlad empiri. Inspireras av andras tänkanden.
Andra analyser kan gälla t ex inflationen. Är det verk- ligen löneökningar som betyder mest? Svaret på frågan kräver abstrakta analyser av lön skild från t ex räntor och priser. Vad innebär lön? På vilka villkor utbetalas lön? Varför betalas det lön?
Teori
Definition
Om svaren bygger på grundligt genomtänkta tankar och dessutom hänger ihop så existerar det en teori. En samling antaganden eller påståenden som bygger på grundligt genomtänkta tankar. Det var så jag avgrän- sade begreppet teori i inledningskapitlet. Det kallas också definition. Det latinska ordet definitio betyder
avgränsning.2 Jag definierade begreppet teori utifrån
vad som står i Svensk Ordbok och Nationalencyklope- din. Dessa antaganden eller påståenden kan gälla vad som finns respektive inte finns. De kan peka ut och vara beskrivande. Men de kan också gälla samband. Vad kommer före respektive efter? Vad krävs det för villkor?
Alla har teorier
Vetenskapliga teorier
Inte bara vetenskapare har teorier. Det har vi alla. T ex om barnuppfostran. Eller om fotboll. Kanske om musik. Så snart grundligt genomtänkta tankar formuleras till en samling antaganden eller påståenden kan det kallas teori. Den vetenskapliga teorin utmärker sig i flera avse- enden. Dess beståndsdelar måste vara väl definierade. Det måste stå helt klart vad alla termer och begrepp betyder. Det räcker inte heller med en löst hållen sam- ling. Beståndsdelarna måste hänga ihop till en helhet. Det är denna helhet som kallas teori. Den måste dess- utom peka ut en verklighet, direkt eller indirekt, och vara användbar. För att en teori skall kunna kallas vetenskaplig måste den vara både teoretiskt, empiriskt och pragmatiskt giltig.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Pröva olika teorier!
Teorier kan liknas vid ett slags glasögon. Genom teorier kan vi få syn på vad som inte självklart syns. Kanske ser vi andra beståndsdelar. Andra nyanser. Andra möjlig- heter. Eller nya begränsningar. Pröva gärna flera olika glasögonen. Vad får du syn på? Hur? Jämför! Låt inte teorierna ta makten över analysen! Glöm inte ditt eget ansvar. Det är du som ansvarar för både valet och användningen av teorier.
Genom analysens uppdelningar söker vi kontakt med teorier. De behövs till stöd för våra undersökningar. I exemplet ovan med analysen av inflationen visades det sig t ex behövas en teori om lön. Det behövs en väl strukturerad och definierad samling påståenden om lön. Det behöver förklaras vad som är lön och inte. Lönens villkor och orsaker. Ordet lön behöver placeras in i ett teoretiskt sammanhang och därmed omvandlas till begrepp.
Begrepp
Det teoretiska sammanhang som ordet placeras in i är meningsfullt. Både i vad som pekas ut och lyses upp (empiriskt). Men också i sina inbördes relationer (teore- tiskt). Sammanhanget består av meningar, relaterade till varandra. Det utgör en diskurs. När ordet placeras in i diskursen får det sin nya mening genom relationerna till andra meningar. Det är genom dessa relationer som ordet görs meningsfullt. Det är då det kan kallas be- grepp.
Teorier – diskurser
Inplaceringen i diskursen omvandlar ordet till begrepp och fyller det med mening, men hur mycket då? Det avgörs inte bara av relationerna till annan mening. Det beror även på hur väl ordet lyckas peka ut verkligheten utifrån sin nya mening. Det räcker inte med en teore- tisk prövning. Begreppet måste även prövas empiriskt, i hur väl det lyckas peka ut en mening i verkligheten. Göra verkligheten meningsfull.
En teori kan hänga ihop så väl teoretiskt. Dess begrepp kan verka så meningsfulla i förhållande till varandra. Alla beståndsdelar kan vara så väl definierade. Men! I
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
den empiriska prövningen kan det ändå avslöjas bris- ter. Vad pekar teorin egentligen ut? Vad säger den om verkligheten? För att inte tala om dess användbarhet. Hur mycket beror dess giltighet på det sammanhang som den används och förverkligas i (pragmatisk)? Teo- rier kan aldrig vara heltäckande. De förklarar inte allt. De skall heller inte tas för givna. Är inte slutgiltiga. Behöver prövas och omprövas.
Dessutom varierar behovet av teorier. Ibland kan det kanske räcka med enskilda abstraktioner. Som t ex i en textanalys. Många av oss försöker nog vid en första genomläsning lokalisera nyckelord och stryka under. Därmed påbörjas en analys- och abstraktionsprocess. Meningsbärande argument ringas in, vilket innebär en nedbrytning av texten i olika beståndsdelar. I nästa led kanske det fortsätter med anteckningar om vad vi tror att författaren egentligen menar med varje enskild beståndsdel. Vi renodlar helt enkelt textens kärninne- håll, dvs den sociala kraften i dess argument.
Abstraktionsnivåer I jämförelser mellan olika abstraktioner kanske vi mär- ker hur det skapas nivåer. Ju mer vi renodlar desto högre abstraktionsnivå. Det kan också upplevas som ett växande gap mellan det tänkta och den verklighet som det tänkta handlar om. Mindre renodlade tankar upple- ver vi kanske som närmare verkligheten. De pekar ut en verklighet som vi kan känna igen. Det är de mindre renodlade tankarna som kallas konkreta.
Abstrakt och konkret Ändå har skillnaden mellan konkret och abstrakt inget med avståndet till verkligheten att göra. Det konkreta är både lika nära och avlägset som det abstrakta. Allt annat är en empiristisk illusion. Det som för mig känns nära och konkret kanske du inte kan se några verkliga motsvarigheter till. För dig känns det abstrakt och verk- lighetsfrämmande. Du kanske upplever det som att jag brottas med hjärnspöken. Och det kanske jag gör. Eller så har mitt abstraktionsarbete lärt mig att få syn på betydelser som det inte talas om i vardan. Som inte rap-
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
porteras av massmedia och inte debatteras av politiker. Som verkar i det fördolda. I så fall har jag lyckats. Då blev det en mening med mitt vetenskapande.
Det kan också mycket väl vara så att tankarna pekar ut min verklighet, men faktiskt inte din. Det gör dem kon- kreta för mig, men inte för dig. Det är min verklighet de säger nåt om, men inte nödvändigtvis din. Behöver du bry dig? Bestäm själv! Men låt gärna hållbarheten (teo- retiskt) också få vara avgörande. Inte bara utpekbarhe- ten (empiriskt). Varför inte låta även användbarheten (pragmatiskt) få ha ett ord med i laget.
Skillnaden mellan konkret och abstrakt behöver inte heller ha med tankearbete att göra. Abstraherande krä- ver tankearbete. Det tar ofta tid. Kräver mycket tåla- mod och ihärdighet. Men konkretiserandet av abstrak- tionerna kan också kräva mycket arbete.
Statistik
Analyser behöver inte alltid vara så abstrakta. Kanske vill vi analysera en grupp människor genom att dela in dem i tjejer och killar. Hur många killar? Hur många tjejer? De siffror vi räknar oss fram till representerar mängderna. Men så länge tjejerna och killarna står blandade kan inte mängderna pekas ut. Däremot kan ju mycket väl tjejerna uppmanas att ställa sig i ena hör- net och grabbarna i det andra. Då går mängderna att peka ut. Det här är mängden si och så många killar. Det där är mängden si och så många tjejer. Den eventuella skillnad mellan mängderna som siffrorna uttalar sig om går också att få syn på.
Siffrorna hjälper oss att beskriva situationen. Först inte helt konkret. När killarna och tjejerna stod blandade krävdes det ett visst tankearbete för att förstå vad mängderna innebar. I och med uppdelningen förändra- des verkligheten. Den gjordes möjlig att peka ut. Men hur ofta låter sig verkligheten göras utpekbar? Säkert inte ofta. Istället är det nog vi vetenskapare som måste försöka ändra på vårt utpekande. Förtydliga oss.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Använda ett annat språkbruk. Kanske räcker det inte med siffror. Kanske kan vi låta varje kille representeras av ett äpple och varje tjej av ett päron. Sen staplar vi äpplena för sig och päronen för sig. Då kan vi ändå få syn på mängderna. Även om tjejerna och killarna fort- sätter att blanda sig.
Matematiken kan också hjälpa oss att räkna fram betydligt abstraktare beskrivningar. Redan i använd- ningen av till synes enkla mått som medelvärde befin- ner vi oss på en viss abstraktionsnivå. Kan t ex medelål- dern hos en grupp människor pekas ut? Knappast. Vi måste lära oss att tänka vad medelålder innebär. Betyd- ligt abstraktare blir det med t ex mått på korrelation och regression. Det kan säkert vara användbart. Jag vill dock höja ett varnande finger. Vi måste vara helt klara över vad vi analyserar. De matematiska uträkningarna kan ganska lätt skena iväg, men vad är det egentligen vi analyserar? Och är det som vi analyserar verkligen intressant?
Genom analysen skapar vi ett vetande om vad verklig- hetens olika delar betyder. För att bättre kunna beskriva verkligheten behöver vi analysera olika delar var för sig. Utifrån t ex det som ser ut som ett samband mellan A och B innebär analysen att vi undersöker A och B var för sig, dessutom abstrakt i renodlade former. Analysen löser upp det som i verkligheten ser ut att sitta ihop.