Trots alla synbara skillnader förenas subjektivism och objektivism i en grundläggande tudelning av människa och samhälle. Tudelningen utgör den gemensamma nämnaren, bådas grundläggande utgångspunkt. Såväl subjektivism som objektivism utgår ifrån att människa och samhälle inte hänger ihop. Skillnaderna handlar sen om huruvida man vill ta människa eller samhälle för givet.
Hermeneutik
Under årens lopp har många forskare försökt över- brygga tudelningen. Inom den hermeneutiska tradi- tionen förespråkar man ett helhetstänkande där alla
företeelser utgör delar i helheter.20 Vi kan bara förstå
meningen med en företeelse genom att sätta den i sam- band med helheten, men å andra sidan är det bara delarna som gör helheten begriplig. Genom inlevelse, intuition och empati alternerar hermeneutikern mel- lan del och helhet. Det brukar kallas den hermeneu- tiska cirkeln.
Kritiken mot hermeneutiken har bl a riktat in sig på hel- hetsbegreppet. Hur kan man ta helheterna för givna? Varför måste alla företeelser utgöra delar av helheter?
19 M Dahlkvist (1982) s 40.
20 M Alvesson & K Sköldberg (1994), N Gilje & H Grimen (1992) s 175 ff.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Hermeneutiken förutsätter dessutom en grundläggande harmoni i helheten, vilket föranleder ytterligare kritik. Varför måste alla helheter i grunden vara harmo-
niska?21
Kritisk teori
Närbesläktad med hermeneutiken är den kritiska teo-
rin, t ex i Frankfurtskolans tappning.22 Även kritisk
teori tar helheterna för givna, men betonar samtidigt vetenskapens politiska karaktär. Vetenskapen tar alltid ställning och genomsyras av makt, vare sig man vill det eller ej. Särskilt maktlysten är vetenskap som tar män- niskans betydelse för given. Människan är mycket mer tvetydig, motsägelsefull och obestämbar än vad såväl subjektivismen som objektivismen påstår.
Postmodernismen
Ett av de mest radikala och oförsonliga angreppen mot tudelningen står nog postmodernismen för. Angreppet gällde ursprungligen strukturalismen, men utvidgades efterhand till att gälla centrala inslag i hela det väster-
ländska idéarvet.23 Kraven på rationalitet, ordning och
kontroll ville man ersätta med mångfald, spontanitet och lekfullhet. En av postmodernismens främste baner- förare, Derrida, pläderade för en total öppenhet. Forsk- ningen måste inrikta sig på att riva ner snarare än att bygga upp. En annan av dess ledande företrädare, Lyo-
tard, varnade för alla s k stora berättelser.24 Lyotard
talade sig istället varm för det lilla, lokala, fragmenta- riska, historiskt uppkomna, motsägelsefulla och tillfäl- liga.
Om man letar efter ett konstruktivt alternativ till tudel- ningen mellan människa och samhälle kan man knap-
past förlita sig på postmodernismen.25 Det är ju inte
bara tudelningen postmodernismen vänder sig mot, utan även själva förhoppningen om konstruktiva alter-
21 Se t ex H Engdahl m fl (1977).
22 Se t ex G Therborn (1976), M Alvesson & K Sköldberg (1994). 23 M Alvesson & K Sköldberg (1994) 223 ff.
24 S-E Liedman (1998) s 18, M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 223 ff, 242 ff.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
nativ. Istället för konstruktion förespråkar man dekon- struktion. Postmodernismen mynnar ut i en extrem relativism. Allting anses fungera. Vad är det då för mening med att vetenskapa?
Systemteori
En relativistisk syn på människa och samhälle föresprå- kas även inom t ex systemteorin. Enligt Niklas Luh- mann skapar varje system sina egna funktioner och sin
egen mening.26 Det innebär också en slutenhet. System
måste visserligen hela tiden hålla en beredskap för impulser, intryck och utmaningar utifrån, men alla samband med yttervärlden sker på systemets villkor. Bara det enskilda systemet kan slå vakt om sin egen mening genom att skapa sin egen kod och sitt eget språk. Bara det enskilda systemet kan åstadkomma den anpassning som ibland krävs. Om anpassningen miss- lyckas så kan trycket utifrån till slut bli för stort och då kollapsar i värsta fall systemet.
Men på vilka grunder kan man uttala sig om system rent generellt när varje system anses bestämma över sin egen mening? Vad Luhmann i praktiken tycks hävda med sin systemteori är att forskaren inte kan säga något av vikt om ett annat system som människor i det syste- met inte redan vet. Resultatet av en vetenskaplig undersökning saknar inte bara mening för människor i andra system utan dessa människor vet dessutom redan allt av vikt om sitt eget system. Varför bör då människor som ingår i andra system överhuvudtaget lyssna? Om systemtänkandet drivs för långt slår man undan benen på sig själv.
Frågan om vad som kommer först
Skillnaderna är stora mellan de ovanstående verklig- hetsteorierna, men ändå saknas det inte en gemensam nämnare. Jag vill påstå att både subjektivism, objekti-
25 Se t ex S-E Liedman (1998) s 338, där han beskriver dilemmat för poststrukturalister som Foucault och Derrida: ”De bekämpar makten men måste oavlåtligen byta angreppsvinkel av rädsla för att annars stelna i positioner som i sig kan ge makt.”
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
vism, holism och relativism svarar på samma fråga, nämligen frågan om vad som kommer först. Subjekti- vismen och objektivismen svarar visserligen diametralt olika, men i grunden rör det sig om samma fråga. Inom holism är det helheten man tar för given. Helheten kommer först.
Primus motor – den förste röraren
Frågan om vad som kommer först är egentligen mycket gammal. Kanske härstammar den från Aristoteles och
talet om ”den förste röraren”, en primus motor.27 Aris-
toteles såg hur allting rör sig. Kedjorna av orsak och verkan tycks pågå i det oändliga. Han kunde inte förstå annat än att rörelsen måste ha sin allra första början. En första rörare, lika evig som själva rörelsen, måste orsaka en första verkan.
Postmodernismens ifrågasättande av hela det väster- ländska tänkandet kanske framför allt gäller föreställ- ningen om en första början. En första rörare. Även postmodernismen och i bredare mening relativismen besvarar nämligen ovanstående fråga om vad som kommer först. Till skillnad från såväl subjektivism och objektivism som hermeneutik svarar man dock ett mycket bestämt ”inget”. Lika säker som andra förhåll- ningssätt på sina respektive utgångspunkter är relativis- men på avsaknaden av utgångspunkter.
På den verklighetsteoretiska frågan om vad som kom-
mer först finns det således minst fyra typer av svar.28
Antingen är det människan, samhället, en helhet av båda (antingen harmonisk eller motsägelsefull) eller inget. Vem har rätt?
27 A Piltz (1978) s 107.
28 Inspirationen till indelningen i subjektivism, objektivism och relativism har jag ursprungligen hämtat från den engelske filoso- fen R Bhaskar (1989). En liknande kategorisering görs av T Brante (1997).
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm